I Dalarnas län är en stor del av de skogsfastigheter som finns starktägosplittrade i långa smala stycken vilket gör att fastigheterna är svåra attbruka och inte effektiva för sitt ändamål. Att genomföra en nyfastighetsindelning kan bidra till att förbättra förhållandena för att brukafastigheterna. Genom ansökan från en eller flera fastighetsägare till Lantmäteriet kan en ny fastighetsindelning verkställas genom att påbörja enomarronderingprocess. Vid tidigare forskning och utredningar från Länsstyrelsen har det undersökts om omarrondering bidrar till ekologiskahållbarhetsaspekter genom att minska transportsträckor, öka bindningen av koldioxid och underlätta processen för inventering av natur- och kulturområden. Syftet med examensarbetet är att undersöka hur omarrondering påverkar naturvärden, om åtgärden skulle kunna ge en ökad förmåga att bindakoldioxid och minskade transportsträckor. För att kunna genomföra examensarbetet har semistrukturerade intervjuer av berörda myndigheterutförts och för ett mer nyanserat resultat genomfördes en litteraturstudie av myndigheters utredningar och tidigare forskning inom ämnet. Resultatet av arbetet visar att genom omarronderingsprocessen kommer många flera områden med höga naturvärden att identifieras och det blir mindre kostsamt att inrätta formella skydd för områden som behöver skyddas. Av studien är det däremot svårt att konstatera i vilken utsträckning det stämmer att det blir minskade transportsträckor och en ökad förmåga att binda koldioxid. Tidigare forskning och utredningar från Länsstyrelsen visar att det kan bli en ökad förmåga att binda koldioxid, men de mätningar som gjorts har inte baserats på den totala koldioxidutsläppen som kan tillkomma vid avverkning. Därför anses det inom tidigare forskning att detta behöver studeras ytterligare utifrån alla faktorer för att kunna fastställa i vilken utsträckning det stämmer. Att det skulle bli minskade transporter fanns också oklarheter kring, men det går däremot konstatera att genom förbättra vägarna blev det en minskad bränsleförbrukning. / The existing forest properties in Dalarna are heavily divided into long, narrowsections, which means that the properties are difficult to use and not optimized for their purpose. Carrying out a new property division can help to improve the conditions of use for the properties, through an application from landowners to the Land Survey, a new property division can be implemented by doing a land consolidation. In previous research it has studied the effects by a land consolidation on the ecological sustainability, by reducing transport distances, increasing the binding of carbon dioxide and facilitating the process of inventory of natural and cultural areas. The purpose of the study is to investigate how land consolidation affects natural values, and if it can result in an increased ability to bind carbon dioxide and reduced transport distances. To carry out the study, semi-structuredinterviews of relevant authorities, and for a more nuanced result, a literaturestudy of authorities investigations and previous research in the subject hasbeen carried out. The result of the work shows that through the land consolidation, many more areas with high natural values will be identified and it will be less costly to establish formal protection for areas that need protection. From the study, however, it is difficult to ascertain to what extent it is true that there will be reduced transport distances and an increased ability to bind carbon dioxide. Where previous research show that there may be an increased ability to bind carbon dioxide, but the measurements that have been made have not been based on the total carbon dioxide emissions that may occur during felling. Therefore, in previous research, it is considered necessary to study further based on all factors to be able to determine to what extent this is true. There was also confusion about the fact that there will be reduced transport, but by improving the roads there was a reduction in fuel consumption.

Skogsmarken i Dalarna är sedan länge på grund av arvstradition och starkt motstånd mot förändringar i fastighetsindelningen, uppdelad i ett stort antal små och långsmala skiften. Den rådande ägosplittringen lägger en död hand över skogsbruket och landsbygdsutvecklingen i Dalarna. Markägarna i västra Rättvik, som medverkade i studien, insåg följderna av ägosplittringen men motståndet mot omarrondering var omfattande och de flesta röstade nej till en omarrondering när myndigheterna erbjöd en chans att effektivisera skogsbruket. Omarronderingen blev inställd. Den här studien syftar till att belysa problematiken med omarrondering ur markägares mer personliga perspektiv. Genom att förklara de bakomliggande orsakerna till markägares opinionsbeslut belyses djupet av det markägarna saknar, önskar och upplever. Tidigare forskning visar också att behovet av att utvärdera omarrondering ur ett mer personligt perspektiv är starkt. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes 18 semistrukturerade telefonintervjuer med markägare som medverkade i omarronderingsprocessen i västra Rättvik 2015. Markägarna valdes ut med hänsyn till hur de röstade i opinionsprövningen samt efter storleken på deras markinnehav. Resultatet av detta arbete visade att markägares inställningar till omarrondering kan skilja sig åt beroende på flera faktorer, bland annat storleken på markägarens innehav, hur samlat innehavet är, hur de använder sin mark samt deras tidigare erfarenhet av omarrondering. Även i omarronderingsprocessen upptäcktes problem, de flesta problem återfanns i myndigheternas stormöten vilka ansågs fungera dåligt, de upplevdes som en källa till irritation av de flesta markägarna, samt att enskild information, diskussion samt personlig kontakt med myndigheterna saknades. Studien visade även att det var viktigt för markägare att få framföra sina åsikter och känna sig lyssnad på genom hela processen. Nästan alla respondenter hade röstat likadant om en opinionsprövning under samma förutsättningar skett idag, vilket betyder att något måste förändras för att det för markägare ska kunna bli intressant att medverka i en omarrondering.

Arbetet tar upp skillnader på hur områdena västra Rättvik och östra Leksand har blivit påverkade av en omarrondering. Undersökningen har skett på fastighetsägare och representanter från myndigheter genom semi-strukturerade intervjuer och enkätundersökningar där dem tillfrågas vad deras åsikter är kring omarrondering. Skillnaden som Dalarna har haft genom historien är att reformerna inte har använts på samma sätt som övriga landet. Detta har medfört problem som innebär att det finns många små skiften som ofta är svårbrukade och inte används på ett effektivt sätt. Resultatet visade att de flesta fastighetsägare har olika synpunkter på vad som är bra eller dåligt med omarrondering. Det som varit genomgående är att de flesta fastighetsägare har känt sig påverkade av hur myndigheternas handläggning av ärendena har skett. Undersökningen åskådliggjorde att det fanns många som ville genomföra omarrondering trots kostnader och andra problem där även flera av de som motsätter sig håller med om att fastighetsindelningen inte är optimal. De främsta anledningar till att omarrondera enligt underökningarna var bättre brukningsenheter som är mer ekonomiskt gynnsamma och leder till enklare skötsel. De som motsatte sig tyckte att omarrondering känns som ett tvång men även att myndigheternas arbetssätt inte har gett något förtroende som i vissa fall förändrade fastighetsägarnas åsikt under processen.   Arbetet tar även upp att omarrondering inte sker på samma sätt idag som när dessa omarronderingar skedde. Det nya arbetssättet innebär att omarrondering görs i mindre storlekar som ska förkorta tiden och göra processen enklare för myndigheter och fastighetsägare. Arbetets slutsats var att myndigheterna har en stor påverkan av hur utfallet blir och faktorer som påverkar mest är ekonomin och vilka erfarenheter som fastighetsägarna har sedan tidigare.

I Dalarna finns en komplicerad ägostruktur med många ägare och smala skiften i både odlings- och skogsmarker. Bakgrunden till det är att marken i Dalarna historiskt inte gått i arv till den äldste sonen utan har delats mellan alla arvingarna, inklusive döttrarna. I dessa områden har det inte genomförts något laga skifte. Sedan 1972 har man genomfört omarronderingar i Dalarna. En omarrondering är en övergripande fastighetsförändring av fastighetsstrukturen, vilket ska skapa möjlighet till ett mer rationellt jord- och i form av större brukningsbara ytor. Omarronderingar pågår i dag i ett flertal länder både i Norden, resterande Europa och Asien. Omarronderingen används framför allt som ett landsbygdsutvecklande verktyg. På uppdrag av regeringen år 2010, genomförde Länsstyrelsen i Dalarna, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Lantbrukarnas riksförbund och Lantmäteriet ett projekt för att ta fram en långsiktig strategisk plan för omarronderingen i Dalarnas län. I den här rapporten läggs en långsiktig plan fram med målsättningar att snabba på processen med omarronderingarna, att samverkan med jord- och skogsbrukets intressenter ska stärkas, ansvarsfördelning mellan berörda myndigheters ska förtydligas och stärkas genom att en ny och effektiv omarronderingsprocess ska genomföras. En omarrondering ska enligt den här långsiktiga planen generera en årlig ökning i skogsproduktionen. Ökningen ska på sikt leda till sysselsättning, högre produktion inom skogsindustrin samt ökade skatteintäkter. I de ägosplittrade områdena visar statistik att det finns ett större antal skyddsvärda områden men att det är betydligt lägre andel formellt skyddad mark på grund av att ägosplittringen komplicerar natur- och kulturvård. Eftersom omarronderingen drivs med knappa resurser finns det därför små marginaler att lösa natur- och kulturvårdslösningar. Detta leder i sin tur att miljökvalitetsmålen som regeringen har tagit fram inte kan uppnås. Den långsiktiga planen jag precis nämnde lyfter främst fram det perspektiv som anses grynna den samhällsekonomiska nyttan och tar inte upp de konsekvenser som en omarrondering medför på natur- och kulturvärden. Syftet med den här uppsatsen är därför att undersöka vilken attityd olika aktörer har till omarronderingsprocessen samt hur de resonerar kring omarronderingens framtida konsekvenser. Vilka direkta och indirekta effekter och konsekvenser omarronderingen kan ha, då främst för natur- och kulturmiljöer på grund av att dessa får stå tillbaka för den samhällsekonomiska nyttan i Leksands kommun. Detta har gjorts genom att intervjua berörda aktörer och brukare i omarronderingsprocessen samt att jag har använt analysverktyg såsom ett orsak- och verkandiagram samt illustrationer i form av kartor. Leksand har en rik kulturhistoria och har varit befolkat sedan stenåldern. Det som har varit mest markant för Leksands kulturlandskap är fäbodsystemen. Det har gjort att det har varit ett extensivt bete i väldigt stora delar av Leksand. Dessutom leder skogsbete till en stor flora fauna i dessa skogar, i alla fall under hävd. Ett problem idag är att det inte finns tillräckligt med pengar att skydda de skyddsvärda områden som finns i de ägosplittrade områdena. Detta gör att det är upp till markägarens vilja att se till att kultur- och naturlandskapet bibehålls till stor del. En annan aspekt i denna uppsats är att det är tydligt att de problem som finns i natur- och kulturmiljövården i omarronderingen speglar de problem som finns i natur- och kulturvården i stort. Det är den klyftan som idag finns mellan den ekonomiska och ekologiska aspekten. Problematiken ligger i stort att när en omarronderingsprocess är avslutad sker avverkningar inom omarronderingsområdena för att markägaren ska kunna finansiera omarronderingen. Detta medför att de områden som under inventeringen identifierades hamnar i en riskzon. Omarronderingsprocessen skapar bättre ägoförhållande för en enskild individ, den förändrar de direkta värdena i natur- och kulturmiljöer såsom att man förändrar förutsättningarna för fäbodar, jord- och skogsbruk. Däremot förändrar den i sig inte förutsättningarna för natur- och kulturvården men den skapar sårbarhet i landskapet som samhället inte är redo för, vilket gör att vi förändrar landskapet mer än vad det är tänkt. Omarronderingen gör att områden som har varit skyddade genom komplicerade ägostrukturer öppnas upp för ett rationellt brukande, vilket både ger en direkt och en indirekt effekt på kultur- och naturvärden.

Genom flera århundraden har fastigheter, genom arv, delats upp i skiften så pass många gånger att de i dag inte utgör lämpliga fastigheter. Omarrondering, som är en typ av fastighetsreglering, är ett verktyg som är till för att förbättra den befintliga fastighetsstrukturen och i Sverige används omarrondering i syfte att skapa ett så lönsamt skogsbruk som möjligt. Men det är långt ifrån alla fastighetsägare som ställer sig positiv till fastighetsregleringsmetoden. Syftet med studien var att beskriva hur berörda fastighetsägare ser på omarronderingsprocessen och vilka faktorer som är avgörande då de röstar nej till omarrondering samt presentera eventuella åtgärder som kan förenkla framtida omarronderingar. Studien genomfördes genom att intervjua fastighetsägare som röstat nej till omarrondering i en opinionsundersökning. Intervjupersonerna valdes ut slumpvis från en lista med fastighetsägare som röstat nej till omarrondering i västra Rättvik. Resultatet visade bland annat att motståndet till omarrondering berodde på: att det är en lång process som kostar mycket pengar, att fastighetsägare kan tvingas till omarrondering mot sin vilja och en rädsla att förlora jakträtten. En del fastighetsägare upplevde omarronderingsprocessen som odemokratisk och vinklad, ett större samförstånd mellan berörda parter efterfrågades. Studien utmynnade i bland annat följande slutsatser: Många fastighetsägare lyfte fram att omarronderingsprocessen måste bli snabbare och ske till en lägre kostnad. Förutom det framkom även faktorer av känslomässig karaktär och att samsynen måste förbättras mellan myndighet och fastighetsägare. Det fanns en viss positiv inställning till omarrondering som gjorde att fastighetsägare kunde tänka sig rösta för en omarrondering, men att det måste ske under andra former. Vissa fastighetsägare kunde aldrig tänka sig att rösta ja till omarrondering, de ansåg att processen ska vara frivillig.

Fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen syftar till att uppnå en förbättring av fastighetsbeståndet. För att en fastighetsreglering ska tillåtas genomföras krävs det att ett antal villkor till skydd för enskilda intressen är uppfyllda, nämligen 5 kap. 4–8 §§ FBL. Ett av dessa villkor är fastighetsskyddet, som reglerar hur stora ingrepp som får göras mot en fastighetsägares vilja. Villkoret fungerar som ett hinder mot att olägenheter uppstår till följd av en reglering. Vidare innebär fastighetsskyddet att en fastighet inte får bli mindre lämpad för sitt ändamål till följd av regleringen och att en fastighets graderingsvärde inte får ökas eller minskas väsentligt så att olägenheter uppkommer. Det här kandidatexamensarbetet syftar till att undersöka fastighetsskyddets relevans och tillämplighet, samt bakgrunden till införandet av lagen. Genom litteraturstudier och rättsfallsanalyser har arbetets frågeställningar besvarats, och resultatet visar att lagen tillämpas annorlunda än vad som var tänkt vid dess införande. I stället för att tillämpas vid större omarrondering, som var ursprungsidén, används lagen vid tvångsförfaranden och mindre markregleringsåtgärder. Rättsfallsanalysen visar att en fastighet blir mindre lämpad för sitt ändamål i fall då en fastighet belastas av betungande servitut eller sådana regleringsåtgärder som medför fara. Vad gäller storleksförändringar anses inte en minskning i graderingsvärdet vara väsentlig vid minskningar om 12 respektive 25 %. Vidare har fastighetsskyddet möjliggjort ersättning i pengar, vilken idag är den vanligaste förekommande ersättningsformen vid fastighetsreglering. Resultatet visar att villkoret fortfarande är högst relevant i dagens samhälle, då fastighetsägare fortfarande behöver skyddas mot stora ändringar i graderingsvärdet och fastighetens ändamål. Slutligen har det kunnat konstaterats att lagen är viktig för samhällsutvecklingen och för att uppnå bästa möjliga fastighetsindelning. Att studera flera rättsfall från lantmäteriet, men även covid-19-pandemins påverkan på Sveriges försörjning av råvaror och hur försörjningen i framtiden kan försäkras genom effektiv lagstiftning, skulle vara intressant att studera vidare. / The tool of reallotment, according to the Real Property Formation Act, is to achieve an improvement of the property stock. In 5:4-8 FBL there are several conditions, protecting individual interests, that must be performed before the reallotment can be carried through against a property owner's will. One of these terms is the value depreciation condition, which regulates the permitted resizing, hindering regulations that would carry out a far too greatinconvenience. Furthermore, the condition stipulates that a property cannot undergo a regulation that makes it less suited for its purpose, and that its grading value may not increase or decrease substantially. This bachelor’s thesis aims to analyze the value depreciation condition’s relevance and applicability today, as well as the origin of the law. The thesis has been answered through literature and case studies, and the results show that the practice of the law differs from the initial idea. Instead of using the tool of reallotment when reparcelling, which was the original idea, it is used in cases of forced reallotment and smaller reallotment measures. The case studyshowed that the purpose, which the property is suited for, is affected by burdensome easements or such regulating measures that carries danger, and therefore makes it less suited for that purpose. Concerning size changes, a 12 respective 25 percent change isn’t considered to be a significant depreciation of the grading value. Furthermore, the value depreciation condition has made it possible for compensation in money, which today is the most common form of compensation when regulating a property. The result shows that the law is still highly relevant, since property owners still must be protected against significant changes in the grading value, and such changes that makes it less suited for its purpose. Finally, it has been established that the Real Property Formation Act is important for societal development and in achieving the best possible property subdivision. It would be interesting to further study cases from the cadastral authority, and the COVID-19 pandemic’s impact on the Swedish supply of raw products and how it could be secured in the future through efficient legislation.

En av de grundläggande rättigheterna som tillerkänns den enskilde är egendomsskyddet. Denna rättighet är stadgad i regeringsformen. Ingrepp i den enskildes egendomsskydd medges om det syftar till att tillgodose ett angeläget allmänt intresse samt om inskränkningen klarar det test på proportionalitet som skapats genom praxis. Kravet på förvärvstillstånd i jordförvärvslagen är en typ av ingrepp i den enskildes egendomsskydd. Att den enskilde inte fritt kan förfoga över sin egendom genom att sälja den till vem han vill utgör ett sådant ingrepp. För att ingreppet ska anses vara proportionerligt krävs det att enskild ersätts genom att staten löser in fastigheten till det pris som avtalats. Inlösen vägras om priset skulle betydligt överstiga egendomens värde. Det är länsstyrelsen som har bevisbörda på att priset betydligt överstiger egendomens marknadsvärde med hänsyn till dess avkastning och marknadsvärdet på andra nyttigheter, till exempel eventuell jakträtt. Staten, genom länsstyrelsen, kräver att köpare sedan tidigare äger mark inom området för att kunna erhålla förvärvstillstånd. Detta är av länsstyrelsen själv uppställt krav som inte tydligt framgår vid en genomläsning av tillståndslagstiftning. I denna uppsats presenteras vilka konsekvenser en sådan marknadsbegränsning får på frågan om värdering av fastighet vid inlösen. Frågan ställs huruvida länsstyrelsen agerar i enlighet med lagen när, vid vägrat förvärvstillstånd fastigheten ej löses in till det pris där även eventuell jakträtt åsätts det marknadsmässiga värde som bedöms på en marknad som ej är begränsad. Frågan besvaras i uppsatsens avslutande kommentarer. / One of the fundamental rights conferred on the individual is the property protection. This fundamental right is enacted in the Swedish Constitution (Regeringsformen). Interference with a person’s right to his own property is allowed if it aims to meet a public interest and if it passes the test of proportionality created through practice. The requirement for an authorization to acquire property according the Swedish Land Acquisition Act (Jordförvärvslagen) is a type of interference with a person`s right to his own property. When the individual cannot freely dispose over his property by selling it to whoever he wants, is an example on such interference. In order to such a procedure be considered proportionate it requires that the Government (through the County Administrative Board) remunerates the individual at the price the parties (seller and buyer) agreed on. The Government`s obligation to remunerate falls if the price would significantly exceed the property`s value. It is the County Administrative Board that has the burden of proof that the price significantly exceeds the property`s market value with respect to its return and the market value of other utilities, such as hunting rights. The County Administrative Board requires that buyers already own property in the area in order to obtain such approvals. This is by the Board itself set up requirement that is not apparent when studying the state of law. This paper presents the implications of such a market restriction on the question on the valuation of the property at redemption. The question is whether the County Administrative Board acts in accordance with the state of law when, after not allowing the acquisition, the property is not redeemed at the price where even possible hunting rights are assigned the market value as assessed in a market that is not limited. The question is answered in the final comments of this paper.