Ideofoner i svenska har inte studerats i någon större utsträckning. Fenomenet ideofoner har uppmärksammats mer i andra språk, främst i språk i delar av Asien och Afrika. Traditionellt har de betraktats som en underkategori till interjektioner. Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur ideofoner används i det svenska språket. För detta ändamål sammanställdes en lista på 20 vanliga svenska ideofoner. Därefter genomfördes en korpusundersökning på dessa ideofoner i korpusar bestående av skönlitterär text. Det totala antalet förekomster för varje ideofon noterades, samt antalet förekomster inom tre olika användningskategorier: Substantiv, Interjektioner och Övrigt. En likadan undersökning genomfördes därefter i en korpus bestående av barnbokstext och litteratur på lättläst svenska, för att se huruvida användningen av ideofoner skiljde sig åt här jämfört med i skönlitterär text. En majoritet av de undersökta ideofonerna förekom mer som substantiv i båda undersökningarna. Fördelningen av förekomster i de olika kategorierna var dock ojämnare i den skönlitterära korpusen, med en större andel substantivförekomster jämfört med korpusen med barnbokstext och litteratur på lättläst svenska. / Ideophones in Swedish have not been studied to any great extent. The phenomenon of ideophones has received more attention in other languages, mainly in languages in parts of Asia and Africa. Traditionally, they have been regarded as a subcategory of interjections. The purpose of this study is to find out how ideophones are used in the Swedish language. For this purpose, a list of 20 common Swedish ideophones was compiled. Subsequently, a corpus survey in corpora consisting of fiction literature was performed of the 20 ideophones. The total number of occurrences for each ideophone was noted, as well as the number of occurrences within three different groups of use: Nouns, Interjections and Other. A similar survey was then conducted in a corpus consisting of children's literature and literature in simple Swedish, to see whether the use of ideophones differed here compared to in fiction literature. It turned out that a majority of the examined ideophones occur mostly as nouns in both surveys. The distribution of occurrences in the different categories, however, was more uneven in the literary corpus, with a larger proportion of nouns compared to the corpus with children's literature and literature in simple Swedish.

Denna uppsats består av en översättning av Abe Kōbōs korta novell Den magiska kritan (魔法のチョーク) från japanska till svenska och en översättningskommentar som främst fokuserar på tre olika kategorier ord eller uttryck som kan vara problematiska vid översättning från japanska. Dessa kategorier är kulturspecifika referenser, onomatopoetiska ord och västerländska lånord. Eftersom Abe Kōbō är en prisbelönt och internationellt erkänd författare och de rådande översättningsnormerna stipulerar att sådana författare bör översättas källtroget har jag valt att försöka arbeta utifrån en adekvansinriktad (källtrogen) översättningsstrategi. Detta innebär bland annat att jag i möjligaste mån försökt överföra författarens stil och hålla mig så nära källtextens betydelse som möjligt utan att måltextens språkbruk blir onaturligt. / This essay consists of a translation from Japanese to Swedish of the short story The Magic Chalk (魔法のチョーク) by Abe Kōbō and an accompanying commentary focusing on three categories of words or expressions that might pose a problem to translators of Japanese. These categories are cultural specific concepts, onomatopoeia and western loanwords. Since Abe Kōbō is an award-winning, internationally acclaimed author and the norm when translating such authors is to be source text oriented, I have chosen to translate using a adequacy-oriented strategy. In other words, I have tried to keep the original author's style and stay true to the source text as much as possible without making the target text sound unnatural.

Den här magisteruppsatsen består av en partiell översättning från japanska till svenska av IMAMURA Natsukos bok Kvinnan i den lila kjolen samt en översättningskommentar med fokus på kulturspecifika kategorier uttryckt i det japanska språket som egocentriciteten och andra kulturspecifika element i den japanska texten, de beskrivande onomatope (onomatopoetiska och mimetiska uttryck), och de västerländska låneordens förskjutningar (shifts) i en översättning. Dessa kategorier kan upplevas som svåra att översätta mellan två språk som ligger långt ifrån varandra. De teoretiska ramarna för uppsatsen lägger tyngdpunkten på riktningsekvivalens (directional equivalence), ett begrepp myntat av Anthony Pym, med fokus på likhet (similarities) i översättningen (Chesterman 1996), tillsammans med den etiska utgångspunkten representationell rättvisa (representational justice), beskrivet av Liu Yameng (2007). De utgör basen för översättningsmetoden och blir ledljus i översättningsval för översättning mellan språk i periferin av varandra. / This essay consists of a partial translation of IMAMURA Natsuko’s book The Woman In The Purple Skirt from Japanese to Swedish, together with a translation commentary focusing on egocentricity and other culture-specific concepts in Japanese texts, the descriptive onomatope (onomatopoetic and mimetic expressions) and the shifts in loanwords from western languages when translated. These categories are prone to cause issues when translating between languages so far removed from each other. The theoretical framework in this essay concentrates on directional equivalence, an expression coined by Anthony Pym, focusing on similarities in translations (Chesterman 1996) together with the ethical starting point representational justice as described by Liu Yameng (2007). These form the base for the translation method and serve as guiding lights in the choices made when translating between languages peripheral to each other.