I den här uppsatsen undersöks opinionsmaterialets utveckling och förändring mellan 1986 och 2013 i de fyra tidningarna Dagens Nyheter, Expressen, Metro och Nerikes Allehanda. De år som har undersökts i nämnda period är 1986, 1995, 2004 samt 2013. Genom kvantitativa undersökningar har vi studerat hur mycket opinionstexterna har ökat i antal, hur placeringen på tidningssidan har förändrats, vilka ämnesområden som har bevakats och hur många kvinnliga respektive manliga skribenter som har skrivit texterna. En kompletterande kvalitativ undersökning har också gjorts för att undersöka hur argumentationen i opinionstexterna har förändrats genom åren. För att komma fram till det har vi använt oss av Aristoteles retorikbegrepp ethos, pathos och logos, och applicerat dem på ett urval av krönikor från olika år och tidningar. Undersökningen visar att antalet opinionstexter utanför ledarplats har ökat och att majoriteten av skribenterna är män. Undersökningen visar även hur den populära spalten så sakteligen har börjat bytas ut mot andra placeringar på nyhetssidan. Sport och kultur har varit de två mest populära genrerna genom åren, värt att notera är även de opinionsbildande ekonomitexternas kraftiga ökning sedan 1986.

Det här arbetet har analyserat hur fyra svenska dagstidningars opinionstexter på ledarutrymmet förhöll sig till Ryssland under fyra nedslag i historien: 1986, 1991, 1995 och 2008. Syftet har varit att försöka hitta nyanser i den ryssfientliga diskursen. Till hjälp har jag haft en idealtyp för att kategorisera de olika texterna. Idealtypen bestod av uttrycken fientlighet, rädsla, misstro, negativ förväntan, neutralitet, positiv förväntan, relationskapande och optimism. Därefter med utgångspunkt i diskursanalys har jag undersökt hur de olika opinionstexterna tar sig i uttryck och om texterna faställde ett ”vi och dom”-tänkande. Resultatet utifrån det urval som gjorts visade att opinionstexterna till viss del fastställede ett ”vi och dom”-tänkande men att opinionstexter beroende på tidning och årtal kunde ha positiva förväntningar på landet som i att uttrycka en vilja till relationsskapande. En del opinionstexter kunde uttrycka en neutral hållning genom att inte ta ställning i till exempel Georgienkrisen år 2008. Ibland kunde opinionstexter ha en negativ och ibland fientlig syn på landet. Resultatet av arbetet utifrån det urval som gjordes visade på att det fanns nyanser i den ryssfientliga diskursen och den ryssfientlighet som det tidigare forskats om inte alltid är så enkel.

Studiens syfte var att bidra med kunskap om hur gängkriminell identitet konstrueras isamhällsdebattens språkbruk. Studiens teoretiska ramverk och metodologiska ansats varFaircloughs kritiska diskursanalys (CDA). Urvalet som kritiskt analyserats och ligger tillgrund för studiens resultat är 22 opinionsartiklar från Sveriges statistiskt störstadagstidningar. Resultatet visade att gängkriminella framställs utifrån kategoritillhörighetersom ålder, kön, etnicitet och bostadsområde. Gängkriminalitetens orsakerbeskrivs utifrån individens egenskaper, strukturella förhållanden och eftersträvansvärdamål, där insatser som förespråkas är relaterat till antingen anpassning avsamhällsstrukturella förhållanden till individen eller anpassning av individen tillsamhällsstrukturella förhållanden samt repressalier. Resultatet visar även huropinionstexterna positionerar den gängkriminelle som förövare liksom offer föromständigheterna, men också i utanförposition i förhållande till det normativa samhälletsinnanförposition. Vidare visade resultatet på en förändring i den gängkriminelladiskursen. Diskurser i tidigare forskning framhåller åtgärder av repressiv karaktär medandiskurser i opinionsartiklarna lyfter vård och behandling i konkurrens med repressalier.Studiens slutsatser visar hur samhällsdebatten genom framställning och positioneringutgör ett underlag för gängkriminell identifiering och kan vara bidragande tillkonstruerandet av gängkriminell identitet.

Den skolpolitiska debatten har alltmer kommit att tala om social ordning och fostran genom juridiska argument, som ett resultat av en successiv juridifieringsprocess. I bakgrund mot detta var syftet med föreliggande studie att undersöka hur juridifiering speglas i framställningen av disciplinära åtgärder i skoldebatten genom att analysera opinionstexter från år 2000 till 2023. Studien tog avstamp i Faircloughs kritiska diskursanalys med tillhörande teoretiska ramverk samt metodologiska ansats. Studiens resultat analyserades även med hjälp av ett analysverktyg, en konceptuell förståelse av juridifieringens olika dimensioner i en skolkontext. Med detta som grund har studien kritiskt analyserat 29 stycken opinionstexter diskursivt över tid från Sveriges statistiskt största tidningar. Resultatets första del visade en linje bestående av skilda tidsperioder som trots olika argument, enades i en efterfrågan av en utökning av disciplinära åtgärder i skolan med en tydlig förskjutning från pedagogisk till juridisk diskurs. I den första tidsperioden utmärktes en efterfrågan av mer juridiskt inflytande i skolan med argument om att stärka elevers rättigheter. I den andra tidsperioden, när det juridiska inflytandet blivit ett faktum, utmärktes snarare en efterfrågan om att elevers juridiska inflytande bör minskas samtidigt som skolpersonalen bör få mer befogenheter gentemot elever. Resultatets andra del visade en linje likt en motsats till resultatets första del.  I dessa opinionstexter urskildes en negativ inställning till utökandet av disciplinära åtgärder, oberoende av tidsaspekt. Även studiens slutsatser lyfter en förskjutning från pedagogisk till juridisk diskurs i skolan, detta genom att konstruktionen av disciplinära åtgärder bidragit till att eleven ses som skyldig till skolans brister i social ordning. I enlighet med kritisk diskursanalys har studien således kommit att belysa konsekvenser för de elever vars perspektiv inte kommer till tals i anda av maktens dolda funktion, det vill säga de elever som positioneras utanför den pedagogiska räckvidden.