Kommunalt avloppsvatten innehåller stora mängder föroreningar bland annat organiskt material som påverkar organismerna i naturen. Reningsverken runtom i Sverige arbetar ständigt för att minimera utsläppen av föroreningar. Det är viktigt att kontinuerligt analysera vattnets kvalité för att kontrollera reningsverkets funktion. Total Organic Carbon (TOC) och Chemical Oxygen Demand (COD) är två analysmetoder som används för att mäta organisk halt i avloppsvatten. Från COD-analysen uppkommer farligt avfall som innehåller kvicksilver varför analysmetoden enligt EU-direktiv ska fasas ut. TOC-analysen föreslås som ersättningsmetod. Syftet med rapporten är att presentera omräkningsfaktorer mellan de två metoderna. Ett stort antal mätdata, erhållna från tidigare utförda analyser vid Centrala reningsverket i Kristianstad, utgör grunden för beräkningarna. Resultaten visar en spridning av omräkningsfaktorerna för olika inkommande avloppsvatten medan variationen är mindre för utgående avloppsvatten. För inkommande vatten gjordes tre grupperingar av reningsverk och omräkningsfaktorn mellan COD/TOC bestämdes till 3,3, 3,8 respektive 4,2. För utgående vatten gjordes två grupperingar och omräkningsfaktorn bestämdes till 3,0 respektive 3,6. För att understryka reningsverkets resultat vid rapporteringen till olika myndigheter har ett nytt kontrollkort för TOC-analysen tagits fram.

The demand for biogas as vehicle fuel has risen sharply and there is a great need for increased production. A possible addition of vehicle gas can be produced by upgrading landfill gas which is formed by degradation of organic waste. This thesis investigates the potential of producing vehicle fuel from landfill gas in the region of Biogas Öst. In 2008, an amount of 32 million Nm3 landfill gas was extracted in the region. This level can be maintained for another ten years if the efficiency of gas extraction is improved. The annual production will decrease with time since landfills aren’t allowed to receive more organic waste. Landfill gas is hence a large but not lasting source of vehicle fuel. The amount of available landfill gas that is possible to upgrade to vehicle gas is limited by technical and financial issues. With certain limitations taken into account, an estimation of the regions potential gives an annual production of 8.2 million Nm3 vehicle gas. This means that more than 7 000 private cars or 250 buses could be operated with vehicle fuel from landfills in the region.

Ytvattenfärgen i barrskogsbältet har sedan industrialismen på mitten av 1900-talet förändrats noterbart. Orsaken till detta är brunifiering och innebär att organiskt material från barrskogen samlar sig i sjöar. En påtaglig effekt av detta fenomen är förändringar i vattenfärg, ju mer löst organiskt material (dissolved organic matter, DOM), desto mörkare vattenfärg. Löst organiskt kol (dissolved organic carbon, DOC) kan komma från två olika källor som visat sig påverka vattenfärgen olika. Alloktont DOC är producerat utanför sjön i de omgivande markerna och ger mörkare färg än autoktont som är producerat inom sjön. Det har även visat sig att DOC inte alltid själv står för vattenfärgen utan att den även påverkas av Fe och andra ämnen bundna till DOC. Exakta processerna bakom brunifiering och hur dessa processer påverkas och samarbetar är ännu inte helt klarlagt. Huvudorsaken bakom brunifiering är klimatförändringar vilka ger förändrad hydrologi, men minskat surt nedfall är också en bidragande faktor. Trots att detta är klargjort finns det forskning som visat extrema DOC-koncentrationer i sjöar som inte går att förklara med något av dessa fenomen. Brunifieringens påverkan på ytvattnet kan leda till allt från ekosystemsförändringar till minskade rekreationsvärden såsom fiske och bad, vilket har en negativ påverkan på turistnäringen. Självklart påverkas även dricksvattenkvaliteten av kvaliteten på råvattnet, vilket i barrskogsbältet till stor del kommer från ytvattentäkter. Den hittills största hälsofaran i dricksvatten är patogena organismer, men på grund av brunifieringen kan detta komma att ändras. DOC är inte giftigt i sig själv men kan transportera med sig giftiga ämnen och i vattenreningsverk kan det organiska materialet reagera med desinfektanterna och bilda desinfektionsbiprodukter (DBP). DBPs bildas då organiskt material reagerar med starkt oxiderande desinfektanter såsom klor och ozon, vilka är vanligt använda i vattenreningsverk. En grupp av DBP som hittats i dricksvatten är trihalometan (THM) vilket är både mutagent och karcinogent. Om brunifieringen fortsätter i samma riktning som nu måste åtgärder vidtas för att bibehålla en god dricksvattenkvalité. Dessa åtgärder handlar om att placera vattenreningsverken nedströms i sjöarna för att minska DOC-koncentrationerna i råvattnet och i vissa fall att övergå från ytvatten till grundvatten som råvattentäkt. Då det finns luckor i kunskapen om brunifieringens orsaker och konsekvenser krävs mer forskning för att bättre förstå och motverka fenomenet och dess effekter.

To decrease the climate impact and the use of fossil fuels in the society we have to change our way of living so it becomes more sustainable and ecofriendly. Production of biogas can in different ways contribute to this change since it is a biological waste treatment method that takes advantage of the energy in the organic material, the substrate. The purpose with this thesis has been to study the prerequisites in the community of Älvdalen for local production of biogas. Data have mainly been collected from literature and from Nodava AB, the water and waste company of the community. The substrates in this study consist of food waste, manure, wastewater sludge and slaughter waste from fish. The manure represents the largest part with respect to the biogas potential. The results include a presentation for how much the calculated biogas potential corresponds in heating households, production of electricity and how many cars that can be filled up with upgraded gas per year. The result in the study show there are conditions for local production of biogas within the community of Älvdalen. Calculations show that there are possibilities to produce energy corresponding totally 2,5 GWh from substrate occurring locally in the community.

Många studier undersöker om det finns ett samband mellan förvärvande bolags förvärvsfrekvens och dess aktieavkastning. Å ena sidan belyser Drapers och Paudyals (2006) studie att företagsförvärv är en framgångsrik investeringsstrategi, givet att företaget investerar i privata bolag. Å andra sidan redogör Ismail (2008) för att serieförvärvande bolag i större utsträckning erhåller en lägre avkastning än organiskt växande bolag. Dessa motstridiga studier indikerar att det finns ett behov av att undersöka om förvärvsfrekvensen inverkar på bolags aktieavkastning. Om så är fallet är det även intressant att studera om detta samband är positivt eller negativt. Studiens hypoteser baseras på tidigare forskning, vilka författarna till övervägande del finner tala för att organiskt växande bolag genererar en högre avkastning än serieförvärvande bolag (Fuller, Netter och Stegemoller, 2002; Laamanen och Keil, 2008; Ismail, 2008). I denna uppsats studeras de högst kapitaliserade bolagen, vars aktier är noterade på de största aktiemarknaderna i nordvästra Europa. Bolagen delas upp i portföljer efter dess förvärvsfrekvens, värdering och storlek. Studien sammanställer och analyserar om och hur den faktiska och den riskjusterade avkastningen skiljer sig åt mellan bolag med låg respektive hög förvärvsfrekvens. Givet att det råder en hög proportion av privata förvärv, och en mindre andel publika förvärv, dras slutsatsen att det för lågt värderade bolag finns ett samband mellan förvärvsfrekvens och avkastning. Resultatet visar även att detta samband är positivt, trots att en kort tidshorisont studeras. Däremot är det inte statistiskt säkerställt att det finns ett samband mellan förvärvsfrekvens och avkastning för högt värderade bolag.

Vid tillverkning av produkter avsedda för medicinalt bruk är det viktigt att minska mängden av korskontaminering som kan överföras från tillverkningen av en produkt till en annan. Genom att utföra en rengöringsvalidering utvärderar man rengöringsprocessens effektivitet och fastställer vad som behöver göras för att hålla sig inom de nivåer som krävs. I detta examensarbete planeras och genomförs en förstudie till en rengöringsvalidering av det produktionssystem där handdesinfektionsmedlet AHD 2000 tillverkas. Inledningsvis genomfördes en genomgång av produktionssystemet och ett antal så kallade kritiska punkter valdes ut. Dessa punkter är områden där rengöringsprocessens effektivitet bedöms kunna variera. För att mäta effektiviteten genomfördes tre olika tester: svabbtest, sköljtest och en visuell kontroll. För svabb- och sköljtestet analyserades provernas totala organiska innehåll (TOC) och dess förbrukning av kemiskt bundet syre (COD). Erhållna analysresultat jämfördes med beräknade gränsnivåer, dvs. nivåer som kan accepteras för de två testerna. Dessa gränsnivåer är beräknade baserat på en generell nivå som vanligtvis ligger på mellan 10-500 ppm av tillverkad batch. För den visuella kontrollen gjordes en fysisk inspektion för att bedöma synliga spår av produktrester. Resultatet för svabbtestet visade att alla provsvar vid respektive kritiska punkt låg under den beräknade gränsnivån vilket betyder att kriteriet för svabbtestet är uppnått. För sköljtestet hamnade provresultaten något över den beräknade gränsnivån men har trots det bedömts vara inom rimliga gränser. Vid den visuella kontrollen noterades inga synliga spår och detta kriterium var alltså uppfyllt. Slutsatsen är alltså att alla tre kriterier för validering av rengöringsprocessen är uppfyllda vilket betyder att rengöringsprocessen är tillräckligt effektiv för att avlägsna spår av tidigare tillverkad produkt. / When manufacturing products for medicinal use it is essential to reduce the level of cross-contamination. By carrying out a cleaning validation study the effectiveness of the cleaning process is evaluated to see what needs to be done to reach the criteria that are demanded. The main purpose of this thesis has been to plan and execute a pilot study for a cleaning validation of the production system where AHD 2000, a hand disinfection product, is being produced. A physical inspection of the production system was undertaken and several so called critical areas where pointed out where it is possible that the cleaning process varies in its effectiveness. To evaluate its effectiveness three different sampling methods was undertaken; a swab test, a rinsing test and a visual inspection. To evaluate these tests, analysis of the samples from the swab test and rinse test was studied where the level of total organic carbon (TOC) and chemical oxygen demand (COD) of the samples where measured. Acceptance criteria for the two sampling methods were calculated in order to know which levels of maximum carry over from a previous product that could be accepted. The accepted limits are based on a general limit, usually these limits are in the range 10-500 ppm of a previously manufactured batch. For the visual inspection a physical exam of the critical points was performed where signs of visible residue were noted. The results from the swab test for all critical areas were below the acceptance criteria and thus the criteria for the swab test was accepted. As for the rinsing test the results were slightly above the acceptance criteria but were regarded as acceptable. The visual inspection showed no signs of visible traces of product. Based on the results, the three criteria are therefore satisfied and the cleaning process was regarded to be effective enough to remove traces from a previously produced product.

Mercury is regarded as a pollution element and is transported via the atmosphere. Mercury binds to organic matter and my results show that this is the case also in the drainage area of Two- Boat Lake. Silty peat samples show the same trend in mercury concentrations with depth as those of organic matter concnetratrions. A long sediment core (30 cm) show the similar trend in mercury with depth as silty peat cores, with higher levels close to the top of the profiles as  can be explaned by the industrialization that started around year 1850. Soil samples with vegetation by grass and birch show higher mercury than in the soil without vegetation (mineral soil), but wetlands with silty peat contains both higher mercury concnetrations and higher mercury inventories (mg Hg m-2). Lake sediment samples show higher carbon level in sediment taken from shallow areas with aquatic plants, but the mercury concentrations still increase with increased water depth. This is because light mineral particles and degraded organic material rich in Hg preferentially accumulate in the deep basin of the lake. Throughout the area, the terrestrial pool contains more mercury than the aquatic pool. In the terrestrial system, peat contains most mercury even though it has the smallest area and mercury per square meter is highest in peat.

Stockholms- och Uppsalaregionen tar sitt dricksvatten från Mälaren och dess tillflöden. Med ett varmare och fuktigare klimat, vilket är ett scenario i framtiden, kommer troligen kolhalten i vattnet att öka vilket kan leda till att nuvarande reningstekniker måste utvecklas. Organiskt material i dricksvatten kan orsaka en rad problem så som desinfektionsbiprodukter, biologisk tillväxt i distributionssystemen samt även dålig lukt, smak och färg. En lovande metod för rening av organiskt material har visat sig vara anjonbytaren MIEX® (Magnetic Ion Exchange resin process). Syftet med detta projekt var att utvärdera MIEX® förmåga att rena vatten från löst organiskt material (DOC), då anjoner (Cl-, HCO3- och SO42-) som kan konkurrera finns närvarande. Detta gjordes genom experiment med vatten som innehöll olika kombinationer och koncentrationer av de fyra ovan nämnda jonerna. Målet med projektet var att skapa en modell i PHREEQC utifrån experimentella data så som TOC/DOC, anjoner, alkalinitet, pH och UV-absorbans. Dessa parametrar bestämmer koncentrationen av ett ämne i lösning, där värdena i sin tur kan användas för att beräkna hur olika anjoner binder till MIEX®. MIEX® förmåga att rena löst organiskt material från vatten försämras om det förekommer närvaro av sulfatjoner. I närvaro av höga halter sulfatjoner kommer dessa att konkurrera om platser på jonbytaren och jämvikten för DOC kommer att förskjutas så att mer organiskt kol blir kvar i vattnet. För mer exakta värden för hur mycket Cl- och HCO3- som binder in till MIEX® måste fler experiment utföras, då dessa inte utvärderades helt. Modelleringen i PHREEQC visade att sulfat binder nästan 3,5 gånger starkare till MIEX® än vad DOC gör. Är koncentrationen av DOC låg går reaktionshastigheten snabbare än om halten DOC i vattnet är hög. / The cities of Stockholm and Uppsala take its drinking water from lake Mälaren and its tributaries. An increase in concentration of carbon in water is likely to follow a warmer and more humid climate, which may be a future scenario. This may lead to that the current methods of purification that are used today are going to be insufficient and have to be developed further. Organic matter in drinking water can cause a variety of problems such as disinfection by-products, biological growth in distribution systems and also odor, bad taste and unwanted color. A promising method of reducing organic matter from drinking water has proved to be the anion exchange process MIEX® (Magnetic Ion Exchange resin process). The purpose with this project was to examine MIEX® capacity of reducing dissolved organic matter (DOC) from water in presence of anions (Cl-, HCO3- and SO42-). This was done through performing experiments with water containing different combinations of above-mentioned anions. The main objective was to create a model in PHREEQC from experimental data such as TOC/DOC, anions, alkalinity, pH and UV-absorbance. These parameters determine the concentration of chemical compounds in a solvent. The values could be used to calculate how the different anions bind to MIEX®. MIEX® ability to purify dissolved organic matter from water deteriorate when high concentrations of sulfate ions are present in the solvent. The sulfate ions and the organic matter contest about positions on the ion-exchanger and the equilibrium will displace and more organic carbon will be left in the water. To evaluate how much Cl- and HCO3- that binds to MIEX® requires further experiments since sufficient data to validate the result is unavailable. A mathematical model in PHREEQC showed that sulfate binds almost 3,5 times stronger to MIEX® than DOC. If the concentration of DOC is low, the reaction rate will increase compared to if the concentration of DOC is high.

Runtom på den svenska marknaden finns olika strömmar av restmaterial som idag ofta uppfattas som avfall. För att uppnå ett mer cirkulärt samhälle finns förhoppningen om att dessa restmaterial skulle kunna nyttjas i en ny applikation och anses som en resurs istället för ett avfall. Biokol, ett kolrikt material skapat genom pyrolys av biomassa, har potential att innebära en högvärdig avsättning för vissa av dessa restmaterial. För att kunna säkerställa kvaliteten på det producerade biokolet för avsedd användning, har en metod nyttjats som kopplar samman materialets egenskaper, biokolets egenskaper och funktioner och lämpliga applikationer. Utvecklingen av en sådan metod kan innebära ett sätt för potentiella tillverkare av biokol att hitta en ny avsättning för sitt restmaterial och säkra att kunderna får rätt produkt för avsedd applikation. En utvärdering av de potentiella ekonomiska och miljömässiga fördelar som en produkt i form av biokol kan bidra med har även genomförts. Efter en genomförd intervjustudie valdes ett restmaterial ut för fördjupad analys; finfraktionen från utsiktat flis av returträ. Idag hanteras flis av returträ huvudsakligen genom förbränning, men potentiella förändringar i hanteringen av detta material kan uppstå inom en snar framtid. Finfraktionen i materialet medför problem under förbränning både genom slitage och korrosion på utrustning och genom brandrisker vid lagring. På grund av denna problematik förutspås att en utsiktning av denna finfraktion, som kan utgöra upp emot 20% av materialet, kan bli aktuellt. En förändring av kraven från mottagande förbränningsanläggningar kan medföra att ett restmaterial snabbt uppkommer i stora volymer, ett restmaterial som saknar avsättning. Genom att undersöka egenskaperna hos denna returträ-finfraktion kunde uppskattningar göras gällande de egenskaper som det tillverkade biokolet skulle komma att få, vilka funktioner kolet kan fylla och vilka applikationer som skulle kunna vara passande. En koppling kunde därmed göras mellan restmaterialets inneboende egenskaper och de kvalitetskrav som ställs på olika användningsområden. Den egenskap hos materialet som medförde störst problematik var innehållet av tungmetaller, med ursprung ifrån tryckimpregnerat returträ eller de färger som använts vid behandling av materialet. För att kringgå problematiken kopplat till innehåll av metaller föreslogs en tillverkning genom flash-pyrolys där en stor del av ingående restmaterial omvandlas till pyrolysolja. Studier har visat att genom denna tillverkning kan en olja med lågt innehåll av metaller produceras genom att metallerna istället koncentreras i kolet. Detta innebär dock att kolet inte uppfyller de krav som ställs för att kallas biokol, men ger en stor fördel genom att metallerna binds starkt in i kolstrukturen och på så sätt blir mindre biotillgängliga. Genom pyrolys minskar också volymen av materialet som behöver hanteras. Den applikation som ansågs mest lämplig, för kolet producerat ifrån finfraktionen av returträ, var kolfilter vid rening av avloppsvatten, som ersättning för aktivt kol. Då metallerna är starkare bundna i kolet, jämfört med ingående biomassa, anses kolet fortsatt lämpligt som filtermaterial. Vid jämförelse av miljöpåverkan och energiåtgång vid tillverkning av de olika alternativen framgick det att kol ifrån returträ har en mindre klimatpåverkan gentemot aktivt kol, samtidigt som adsorptionskapaciteten av olika metaller inte skiljde sig åt markant. För de kunder som skulle köpa in denna produkt finns även en fördel i en minskad inköpskostnad då pris för kol producerat från biomassa är ungefär hälften av priset för aktivt kol. Svårigheter som fortsatt måste hanteras är dock sluthanteringen av produkten efter användning, experimentella studier som bekräftar egenskaper och adsorptionskapacitet, samt en mer djupgående ekonomisk utvärdering för att säkerställa att potentiella tillverkare kan finna en lönsamhet i denna hantering av sitt restmaterial. / In different locations on the Swedish market, streams of residual products exist, which today usually are perceived as waste. To be able to reach a more circular society there is a hope of finding a way to use these residues in a new application, to see the material as a resource instead of waste. Biochar, a material with a high carbon content that is created through pyrolysis of biomass, has a potential to create a high-value outlet for some of these residues. In order to secure the quality of the produced biochar for the designated application, a method has been utilized that links the characteristics of the material, the characteristics and functions of the biochar and potential applications. The development of this kind of method can pose a way for potential manufacturers of biochar to find a new outlet for their residues and secure that the customers receive the right product for the attended application. An evaluation of the potential financial and environmental benefits that a biochar product can contribute with has also been conducted. After a series of interviews had been conducted, a residual product was chosen for further in-depth analysis; the fraction of wood waste that consists of finer particles. Today waste wood chips are generally being handled through incineration, however, possible changes regarding the handling of this material might soon emerge. The finer part of the material causes problems for the incineration through wearing and corrosion of equipment, as well as posing a fire hazard during storage. Due to these problems there are predictions that changed demands regarding the separation of this wood waste fraction, which can make up 20% of the material, could emerge. Changed demands from the recipient of the material can cause this residual stream to quickly appear in large quantities and without suitable outlet. Through examination of the characteristics of the material, assessments could be made regarding the characteristics of the produced biochar, which functions the char could fill and which applications that might be suitable. A connection could be made between the characteristics of the original material and the quality demands that exists for different applications. The most problematic characteristic of the material to overcome was the content of metals, originating from treated wood. To overcome this problem, manufacturing through flash-pyrolysis was suggested, were a large part of the ingoing material is converted into pyrolysis oil. Previous studies have shown that an oil with a low content of metals could be produced through this method, as the metals are instead concentrated in the char. Unfortunately, this means that the produced char does not qualify as biochar, due to a too high content of metals, but gives an advantage since the metals are less bioavailable through their bonds with the char structure. Through pyrolysis the quantity of material that needs to be handled is reduced. The most suitable application, for the char produced from the finer fraction from wood waste, was chosen to be as a carbon filter for cleaning of wastewater, as a substitution for activated carbon. Since the metals are more strongly bonded to the char, compared to the biomass, the char can still be considered suitable for a filter application. By comparison of environmental and energy demands at production of the two materials it was shown that wood waste char had less environmental impacts than activated carbon, while the adsorption capacity for different metals was not remarkably different between the two materials. For the customers, buying this product, there is also an advantage in the financial aspect due to the price of wood waste char being about half the size of the price for activated carbon. Difficulties that still needs to be overcome are the final handling of the product, after it has been used in the application, experimental studies that can confirm the characteristics and adsorption capacity, as well as a more thoroughly conducted financial evaluation to ensure that potential manufacturers can achieve financial gain in this way of handling their residues.

Uppsala- och Stockholmsregionerna använder Mälaren och dess tillflöden som dricksvattenkällor. I Mälaren varierar halten organiskt kol från år till år och kan medföra problem såsom oönskad lukt, smak och färg vid dricksvattenrening. Det kan även vara problem med avseende på bildning av desinfektionsbiprodukter (DPB) och transport av toxiska ämnen med dricksvattnet. I takt med den globala uppvärmningen kan dessutom halten av organiskt kol i Mälarens ytvatten och dess tillflöden öka. Det medför att halten av organiskt material även skulle öka i vattenverkens råvatten och det skulle i sin tur uppstå svårigheter att hålla dagens gränsvärden. I takt med hårdare framtida reningskrav borde nuvarande reningsmetoder för organiskt material därför utvecklas. Anjonbytesprocessen MIEX® (Magnetic Ion Exchange resin process) är en lovande alternativ reningsmetod för vatten innehållande löst organiskt material (DOC).   Syftet med examensarbetet var att undersöka reduktion av DOC med hjälp av MIEX® under förhållanden som efterliknar en fullskaleprocess. Målet var att hitta lämplig kontakttid och lämpligt antal bäddvolymer som ska renas i en fullskaleprocess. Selektivitet mot fluorescerande- och UV-absorberande (254 nm) grupper av DOC undersöktes också.   Fastställda slutsatser är att en kontakttid på 15 minuter bör vara lämplig i en fullskaleprocess och att lämpligt antal renade bäddvolymer bör vara 400-1000 BV. MIEX® är selektiv för terrestert DOC, DOC av humifierat material och för aromatiska grupper av DOC. / The lake Mälaren is the main source of drinking water in Stockholm and Uppsala. The concentration of organic carbon varies from year to year in Mälaren and may affect, during the water purification, the drinking water resulting undesirable smell, taste and color. Another part of the problem is formation of disinfection byproducts (DPB) and transportation of toxic substances. The concentration of organic carbon in Mälaren will probably increase due to issues such as global warming. Increasing concentration of organic carbon results in harder difficulties for purification in water treatment facilities. Therefore accurate water treatment processes have to be developed considered the higher future treatment demand. A promising alternative is the anion exchange process called MIEX® (Magnetic Ion Exchange resin process) which is a process for water containing dissolved organic materials.   The purpose of the project was to investigate MIEX® treatment for removal of dissolved organic matter (DOC). The aim was to find an optimal contact time and the right number of bed volumes for treatments in a water treatment facility. The aim also involved an evaluation of selectivity for fluorescence and UV-absorbing (254 nm) groups of DOC.     The main conclusions of the project are that a contact time of 15 minutes and 400-1000 bed volumes should be treated in a water treatment facility. MIEX® seems to be selective for terrestrial and humified material of DOC as well as aromatic groups of DOC.