Instruktioner som hjälper En studie om förutsättningar för lärande och anpassningar i praktiska ämnen på ett naturbruksprogram, med utgångspunkt i Galperins teori om stegvist lärande Sara Otterdahl och Josefin Westling Sammanfattning Syftet med studien var att undersöka på vilket sätt lärandesituationer utformas och anpassas i praktiska moment, på ett naturbruksprogram, för att elever ska utveckla ett eget kunnande. Observationer utgjorde den främsta insamlingsmetoden och kompletterades med intervjuer och audiovisuellt material. Utöver sex observationer av lektionstillfällen genomfördes intervjuer med 2 lärare och 5 instruktörer. Metoden för bearbetningen av materialet var en kvalitativ innehållsanalys, där kategorier skapades inom vilka datamaterialet sorterades och analyserades. Studien bygger på Galperins teori om det stegvisa lärandet. Teorin talar om hur instruktioner kan och bör struktureras samt hur elever utvecklar lärandet med hjälp av rätt orienteringsbas (instruktioner). Det specialpedagogiska fältet kopplas i studien till resultatet genom att Galperins teori och metod kan ses som ett sätt att förebygga svårigheter och att anpassa när svårigheter uppstår. En första slutsats i studien är att de instruktioner som ges innan en uppgift ska genomföras inte är tillräckliga utan att lärare och instruktörer ger elever fortlöpande anpassade instruktioner. De instruktioner som används när eleverna inte själva klarar av att utföra uppgifterna är till stor del muntliga och ges till en eller en mindre grupp elever. Studien visar att instruktionerna hjälper eleverna att klara av att genomföra uppgifterna och att detta tycks ha att göra med att instruktionerna ger eleverna förståelse för materiella objekt och symboler och hjälper eleverna att komma tillbaka till orienteringsbasen. En andra slutsats i studien är att eleverna behöver en orienteringsbas som tar hänsyn till den komplexa undervisningsmiljön som kännetecknas av att eleverna behöver klara av att samspela med djur och att hantera den egna kroppen. Eleverna behöver instruktioner för hur de ska göra detta och studien visar att det behöver ske en växelverkan mellan agerande och orienteringsbas, där eleven i de oförutsägbara situationer som uppstår behöver få anpassade och fortlöpande instruktioner.