Talängsliga elever känner oro eller ångest när de skall tala och sitter därför mestadels tysta i klassrummet. Åtskilliga lärare saknar kännedom och kunskap om talängslan och då kan de inte heller ge tillräckligt stöd och hjälp till dessa elever. Vår enkätundersökning visar hur vanligt förekommande talängslan kan vara bland elever i årskurs åtta och nio samt vilka talsituationer de tycker känns svårast. Flickorna visade sig vara talängsliga i större omfattning än pojkarna, vilket kan beror på fostran och de förväntningar som skolan och samhället har på dem. För att få en uppfattning om hur talängslan kan upplevas känslomässigt intervjuade vi två elever. Konsekvensema av talängslan kan vara mycket omfattande. Människor använder språket för att skapa kunskap. Vi lär oss genom att läsa, skriva och tala. Talängslan kan också bli förödande för elevernas självbild och sociala liv. Med kunnighet, förståelse och engagemang kan emellertid lärare hjälpa de flesta av sina talängsliga elever

SAMMANFATTNINGBarns preoperativa oro kan leda till saker så som negativa beteenden, minskat samarbete vid induktion samt längre postoperativ återhämtning.SyfteAtt studera effekter av omvårdnadsåtgärder som används för att minska preoperativ oro hos barn.MetodLitteraturöversikt med artiklar sökta i databaserna Pubmed/Medline och Cinahl. De 20 studierna till översikten är publicerade mellan 1998-2012 och är RCT. Studierna är kvalitetsgranskade med hjälp av en mall från SBU.ResultatDet finns flera omvårdnadsåtgärder som kan vara till hjälp för att minska barns preoperativa oro och negativa beteenden samt förbättra deras förmåga till att samarbeta i samband med en operation. Dessa inkluderar preoperativa åtgärder, lekterapi, olika typer av distraktioner samt ändrad miljö på operationsavdelningen. Miljön ändrades till mer barnanpassade utrymmen samt minskat stimuli på operationssal. Barnen som blivit mindre oroliga efter att de genomgått ett preoperativt program krävde även mindre smärtlindring postoperativt samt hade kortare tid till utskrivning. De barn som hade fått ta del av ett interaktivt dataprogram innan operationen var även mer samarbetsvilliga och uppvisade mindre negativa beteenden postoperativt. Föräldrars närvaro har ingen effekt på barnens oro varken preoperativt, vid induktion eller postoperativt. Däremot har man sett att barnen som har sina föräldrar med blir mer samarbetsvilliga.SlutsatsDet är viktigt att veta vilka omvårdnadsåtgärder som kan tillämpas för att minska barns oro. Det finns ett flertal sådana att omsätta i praktiken i den sjukvård som bedrivs idag och dessa skulle kunna utföras av en anestesisjuksköterska. Mer forskning på området behövs för att finna en åtgärd som har effekt på oro under hela det perioperativa förloppet. / ABSTRACTChildren’s preoperative anxiety can lead to things such as negative behaviours, decreased cooperation at the induction and longer postoperative recovery. AimTo study the effects of nursing interventions used to reduce preoperative anxiety in children. MethodLitterature review of articles searched in the databases Pubmed/Medline and Cinahl. The 20 studies selected to the review were published between 1998-2012 and are RCT. The studies are quality controlled using a template from the SBU. Results There are several nursing interventions that may help to reduce children’s preoperative anxiety and negative behaviours and improve their ability to cooperate at the operation. These include preoperative interventions, therapeutic play, different types of distractions and a change of the environment in the OR. The environment was changed to have more child-friendly spaces and reduced stimuli in the OR.  Children who have undergone a preoperative program also required less analgesia postoperatively and had a shorter time to discharge. The children who had access to an interactive computer program were more cooperative and showed less negative behaviour. Parental presence had no effect on children’s anxiety either preoperatively, at the induction or postoperatively. It has been seen that children who has their parents with them are more cooperative. ConclusionIt´s important to know which nursing interventions that can be applied to reduce children's anxiety. There are several such to put into practice in the health care carried out today, and these could be performed by a nurse anaesthetist. More research is needed in this area to find a measure that is effective on anxiety throughout the perioperative process.

Sammanfattning Avsikten med detta examensarbete var att ta reda på hur pedagogerna inom förskolan hanterar det svåra samtalet med föräldrar. Det förekommer ofta oro inför att berätta för föräldrarna att deras barn har svårigheter eller problem som gör att barnets lärande eller utveckling hindrar barnets förmåga att "hänga med" sina jämnåriga kamrater. Studien bygger på sex kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och två specialpedagoger och en enkät till föräldrarna. Med hjälp av både kvalitativa och kvantitativa metoder, tidigare forskning och litteratur analyserade vi vårt resultat. Resultatet visade att föräldrarna har i stort sett en positiv inställning till samtal som förekommer mellan förskolan och hemmet. Förskollärarna däremot visade stor oro och osäkerhet kring vissa samtal med barnens föräldrar. De gav flera exempel på samtal som de upplevde som svåra att hantera. Slutsatsen är att våra intervjuade pedagoger var mycket engagerade och intresserade av ämnet på vår studie som upplevs som både aktuellt och komplicerad.

No description available.

Barn som ska opereras upplever den okända situationen som stressfylld och obehaglig. Denna litteraturstudies syfte var att belysa vad anestesisjuksköterskan kan göra för att minska oro och rädsla för barn och föräldrar i samband med anestesi. Efter analys av 16 artiklar blev resultatet fyra kategorier; information, åtgärder i förberedelsefasen, åtgärder vid anestesitillfället och bedömning av oro. Informationen ska vara omfattande och detaljrik och även beröra den postoperativa smärtlindringen. Internetprogram kan vara bra komplement till traditionell information. Goda resultat ses med åtgärder i förberedelsefasen. De kan vara utformade på olika sätt, vilka alla syftar till att öka delaktighet och reflektionsmöjligheter hos föräldrar och barn. Olika metoder kan användas i den direkta omvårdnaden som att förbättra vårdpersonalens bemötande av barnen. Ett annat är att använda avledande moment i form av clowner. För bedömning av oro kan barnens och föräldrarnas beteende bedömas i realtid. På så sätt identifieras oroliga barn och föräldrar. Resultatet i studierna visar på att oroliga barn vill ha mer omfattande information inför anestesi och operation än vad som ges idag. Att åldersanpassa och individanpassa information och att arbeta med perioperativ dialog är sätt att kvalitetshöja omvårdnaden.

På senare år har dagkirurgi blivit allt vanligare i Sverige. Dagkirurgi innebär att patienten kommer på morgonen för en planerad operation och får sedan gå hem igen, samma dag. Att bli opererad är ofta förknippat med oro för den som det berör. När denna oro inte blir tagen på allvar av sjukvårdspersonalen kan det leda till ett vårdlidande för patienten. Syftet med denna litteraturstudie var därför att belysa patienters oro i samband med dagkirurgi. Metod som användes var litteraturstudie och datasökning gjordes av publicerad klinisk omvårdnadsforskning, mellan åren 1995-2008, vilka motsvarade syftet. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PsychINFO, PubMed och ELIN. Samtliga framtagna studier kvalitetsgranskades och resultatet bygger på 14 identifierade studier. Resultatet indelades i tre kategorier och visade att oro handlade om ovisshet inför vad som skulle hända. Orsaken berodde till stor del på bristande information och patienterna önskade både skriftlig och muntlig information. Brist på information resulterade i att patienterna kände sig övergivna. Det visade sig också att oro över att inte kunna påverka situationen och oro över illamående och smärta postoperativt, var vanligt förekommande. Slutsatsen påvisar vikten av information samt vikten av att sjuksköterskan finns till hands för patienten,

No description available.

En venport är en dosa som opereras in under huden för att kunna användas vid framförallt kemoterapi, transfusioner, parenteral nutrition, blodprovstagning och smärtbehandling. Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelser av att ha fått en venport inlagd på venportmottagningen. I syftet ingick även att ta reda på om det fanns någon skillnad mellan mäns och kvinnors upplevelser vad gäller smärta, oro och information i samband med ingreppet samt om det fanns något samband mellan information och smärta vid ingreppet. Patienterna intervjuades utifrån en enkät. Antalet patienter som ingick i studien var 20 kvinnor och 21 män. Resultatet visade att flertalet patienter var nöjda med det omhändertagande de fick på venportmottagningen.  Oron inför ingreppet var i genomsnitt låg, (M=2,33, SD=2,79) liksom skattningen av smärta under ingreppet, (M=2,38, SD=1,89) och 93 % av patienterna ansåg att de fick tillräckligt med information under ingreppet. Endast en patient fick en komplikation som behövde åtgärdas. Mer än hälften av patienterna, 55 %, upplevde inte venporten som ett hinder i det dagliga livet. Kvinnorna skattade smärta högre än männen. Uppföljning av patienters tillfredställelse med vården är viktig för att göra vården så bra som möjligt och ge trygghet åt patienterna.

Denna undersökning tar upp problemet att de som utsätts för brott ofta är kriminella och syftar till att ge en ökad förståelse för utsatthet för brott, oro för brott men främst rollblandning hos gymnasieungdomar i Västra Götaland. För detta syfte gjordes en kvantitativ surveyundersökning med tvärsnittsdesign: en enkätundersökning som delades ut till en grupp gymnasieelever. Undersökningen kopplas till rutinaktivitetsteorin som fokuserar på orsaker till att man utsätts för brott snarare än orsaker till att man begår brott. Resultatet visar att det finns ett samband mellan kriminalitet och utsatthet för brott, vilket innebär att rollblandning som fenomen förekommer hos dessa ungdomar. Det visade sig också att det inte fanns någon skillnad mellan konforma och avvikande ungdomar när det gäller oro för att utsättas för brott.

Bakgrund: Donatorn vid en levandegivaretransplantation vårdas inneliggande under en kort tid trots ett relativt stort kirurgiskt ingrepp, de är fullt friska människor som frivilligt opereras för att hjälpa någon annan. Därför är det viktigt att stötta donatorn under utredningens gång, vid operationen och efteråt. Syfte: Att beskriva känsla och upplevelse av smärta efter operationen hos njurdonatorer som har haft Painbuster som smärtbehandling efter donation. Metod: En kvalitativ metod, där fem njurdonatorer vid ett transplantationscentra intervjuades vid två tillfällen. Resultat: Resultatet visar att flertalet av njurdonatorerna upplevt smärta och oro som ett problem, trots att ingen uppgav mer än VAS 2 vid intervjutillfällena. Men en övervägande positiv känsla, en känsla av trygghet och tillfredsställelse framkom. Slutsats: Trots smärta och oro före och efter operationen kände sig intervjupersonerna trygga och omhändertagna tack vare stöd och god information före, under och efter vårdtiden.