Problemformulering: Studier visar att många patienter i slutenvård, upplever otrygghet. Det är därför av stor vikt att få kunskap om vad som främjar trygghet, för att kunna handla på bästa sätt vid omvårdnad av patienter i slutenvård. Syfte: Syftet var att belysa bidragande faktorer som främjar trygghet vid omvårdnad av patienter i slutenvård. Metod: Den allmänna litteraturstudien är gjord enligt Forsberg &amp; Wengströms riktlinjer för en allmän litteraturstudie. De vetenskapliga artiklarna granskades och analyserades. Resultat: I resultatet framkom sex teman som främjar trygghet; kontroll, kunskap, kommunikation, tillgänglighet, socialt stöd, samt säkerhet. Trygghet främjades när patienter kunde återta kontrollen över sin situation. Kompetent omvårdnadspersonal med förmåga att bringa kunskap till patienter, skapade trygghet. Välanpassad kommunikation skapade tillitsfulla relationer. I resultatet framkom fyra olika sätt att samtala med patienten. Patienter upplevde en känsla av trygghet av att ha översikt på avdelningen. Närvarande, tillgänglig omvårdnadspersonal, var av vikt. De flesta patienter kände sig trygga av det sociala stöd anhörigas närhet gav. Inom psykiatrin skapade ovetskap om medpatienter en känsla av osäkerhet, trygghet skapades när omvårdnadspersonal var nära och fanns till hands. Slutsats: Kontroll, god kommunikation och kunskapsutbyte, främjade trygghet. Även socialt stöd från anhöriga och tillgänglighet från omvårdnadspersonal som handlade lugnt och tryggt, skapade trygghet. Resultatet kan appliceras på all klinisk verksamhet. Mer forskning behövs överlag som beskriver vad som främjar känslan av trygghet i slutenvård. / <p></p><p></p>

Studien syftade till att få syn på lekens betydelse för sjuka barn på sjukhus genom en kvalitativ intervjustudie. Texten kommer att behandla vad lek är och dess generella egenskaper samt dess betydande roll för människan. Den kommer även att belysa hur lekterapeuterna ser på lekens betydelse för barnet. Samt hur dem arbetar med att främja leken och använder sig utav leken som verktyg för bearbetning och förberedelse. Resultatet visade på att leken är livsviktig och har en betydelsefull roll för barnets utveckling och välmående. Miljön ses som en viktig faktor för alla barns möjlighet till lek utifrån ett synsätt inom specialpedagogiken, som menar på att hinder sitter i de sociala faktorerna och inte hos individen. Det framkommer även hur samspelet har en stor betydelse och att det inte enbart handlar om samspelet mellan lekterapeut och barn. Utan att samspelet sker i fler dimensioner som utgör en viktig faktor, exempelvis; lekterapeut-familj, barn-miljö och lekterapeut-vårdteam. Vår önskan med det här arbetet är att ge en större förståelse kring lekens betydelse samt belysa förskollärarens breda yrkeskompetens.

No description available.

No description available.

Ett möte ger möjligheten att skapa en relation mellan barnet, föräldrarna och sjukvårdspersonalen på sjukhus. Därför bör sjuksköterskan i det första mötet vara vänlig, igenkännande, uppmärksam och lyssna på föräldrarna och barnet. En del sjuksköterskor får kämpa med att komma överens med barn och föräldrar i vården och bemötandet är en av utmaningarna som ingår i ett möte.

The aim of this Bachelor's thesis is to examine how hospital librarians, who work with children, perceive their working practices and occupational role. A method of semi-structured interviews was used to provide data for analysis. Six hospital librarians, employed in five different hospitals, were interviewed. The collected data was examined by using both a content analysis and a theory-based analysis. The theoretical analysis is based on Øroms (1993) definition of the diverse occupational identities of a librarian: facilitator of culture, subject specialist, documentarist and social worker, along with two bibliotherapeutic identities from Brewsters (2011) definition of creative and informal bibliotherapy. Typical for all of the hospital librarians interviewed was that they see their work and occupational role largely based on the concepts of literature and reading as well as upon a bibliotherapeutic aspect. These two directions are also distinctly apparent in their method of work. The first aspect is based on the librarians’ role as a facilitator of culture: providing access to literature through their knowledge of literature and the collection of books in the hospital library; providing discussion and guidance to patients, relatives and hospital personnel. The second aspect is the bibliotherapeutic role that systematically promotes the patient’s health and wellbeing by their engagement with literature. The librarians consider pro-active contact with patients and relatives a most important part of their work and, subsequently, it is a main contributing factor in their professional identity. On the other hand, systematic and practical aspects of their work play a less significant role in forming their identity. Hospital librarians have a close working relationship with play therapy departments and hospital schools. Similar cooperation with medical staff is, however, not as well developed.

Bakgrund: Föräldrarna är en viktig del i dagens barnsjukvård, därför är det viktigt att sjuksköterskor och annan vårdpersonal vet och förstår hur de kan hjälpa och stötta föräldrarna när deras barn vårdas på sjukhus. Syfte: Att beskriva föräldrars erfarenheter när deras barn vårdas på sjukhus. Metod: En beskrivande litteraturstudie med tretton vetenskapliga artiklar, sex artiklar med kvalitativ ansats och sju artiklar med kvantitativ ansats. Huvudresultat :Huvudresultatet har visat att föräldrar som är på sjukhus med sitt sjuka barn ofta känner en stress över många saker. De behöver hjälp och stöttning av sjuksköterskorna och annan vårdpersonal. För att kunna hantera situationen och för att i sin tur som förälder i sin nya föräldraroll kunna stötta och trösta sitt sjuka barn. Det är viktigt att föräldrarna får information och är delaktiga i vården samt att de är en del i teamet för att aktivt kunna ta del i vård och planering. På så sätt är föräldrarna förberedda på vad som kommer att ske med deras barn och vad som kan förväntas bli resultatet. Det är även viktigt att sjuksköterskorna kan bemöta föräldrar som är i chock och befinner sig i en kris som det kan vara att ha sitt barn på sjukhus. Slutsats: Det framkommer i den föreliggande litteraturstudien att föräldrarna har ett stort behov av stöttning av sjuksköterskorna som vårdar deras sjuka barn och att föräldrarna får vara delaktig i vården av deras barn .Sjuksköterskor i barnsjukvården behöver kunskap och förståelse för föräldrarnas situation samt deras behov .För att föräldrarna på bästa sätt ska kunna och orka stötta sina sjuka barn på bästa sätt.

Bakgrund: När ett barn blir sjukt och beroende av sjukhusvård har familjen en mycket betydelsefull och ibland ovärderlig roll i vårdandet. Att som barn vara inneliggande på sjukhus kan upplevas som en stor omställning för barnet och dess familj. När barn vårdas på sjukhus är det viktigt som sjuksköterska att se till barnens specifika behov samt undervisa och stödja familjen. Syfte: Att beskriva familjens erfarenheter av att ha ett barn inneliggande på sjukhus. Metod: En beskrivande litteraturstudie på tolv artiklar med kvalitativ ansats har gjorts. Huvudresultat: Föräldrar upplevde det som en svår situation att ha barn inneliggande på sjukhus och beskrev det som viktigt att få vara en del av vårdandet av barnet. Dock upplevde pappor att de kom i bakgrunden av mammorna. Oro är något som de flesta familjer upplevde när ett barn blev inneliggande på sjukhus och många gånger uppskattades det att få träffa andra föräldrar i samma situation för att dela erfarenheter med varandra. Även syskon upplevde det som en svår situation när ett barn var inneliggande på sjukhus. De ville gärna vara till stöd för det sjuka syskonet men ofta kände de sig ofta bortglömda och utanför i familjen. Slutsats: Föräldrar och syskon upplevde situationen med att ha ett barn inneliggande på sjukhus som påfrestande. Syskon kände sig bortglömda i familjen och pappor upplevde sig komma i bakgrunden av mammorna i vårdandet av det sjuka barnet. Det är viktigt som sjuksköterska att se alla parter i en familj som olika individer med olika behov. För att familjer ska få en förbättrad upplevelse av sin sjukhusvistelse behövs ökad kunskap inom området.

Syftet med denna studie var att beskriva barns upplevelser av att vårdas på sjukhus samt vad barn anser vara betydelsefullt i omvårdnaden på sjukhus. Studien genomfördes som en litteraturstudie som baserades på 11 vetenskapliga artiklar. Barns upplevelser av att vårdas på sjukhus innefattade oro och rädsla inför sjukdom och behandling. Barnen upplevde den största rädslan för injektioner och smärta. Betydelsefullt vid omvårdnaden på sjukhus var den fysiska miljön. Barnen hade oftast positiva åsikter om avdelningens miljö/utsmyckning och ansåg att det fanns tillräckligt med aktiviteter att sysselsätta sig med. Barnen ansåg att sjukhusvistelsen störde deras normala liv och att de kände sig vilsna då de inte kunde träffa sina kompisar. Det var betydelsefullt att föräldrar var närvarande under sjukhusvistelsen då de gav barnen sällskap samt tröstade dem när det var jobbigt. Sjuksköterskan förväntades vara snäll och trevlig samt kunnig, ha ett säkerhetsmedvetande och vara kompetent. Information och kommunikation ansågs vara mycket betydelsefullt. Information behövdes för att få förståelse för sin sjukdom och för att förbereda sig för olika procedurer. De barn som kände sig sedda och hörda i kommunikationen med vårdpersonalen upplevde att de kände sig värdefulla och respekterade. Däremot pekade resultaten på att barnen ansåg att vårdpersonalen inte lyssnade tillräckligt på deras åsikter.

Bakgrund: Över 130 miljoner människor i världen lider av kronisk hepatit C och av dessa människor kommer ett betydande antal utveckla levercancer eller skrumplever. För närvarande finns det inget vaccin mot hepatit C däremot finns bromsmedicin som bromsar hepatit C. Blivande sjuksköterskor som har vårdat patienter med hepatit C på sjukhus upplever sig vara i högriskzon för att bli smittade av patienter med hepatit C. Syfte: Syftet med studien var att belysa blivande sjuksköterskors upplevelser vid omvårdnad av patienter med hepatit C på sjukhus. Metod: Studien var en empirisk kvalitativ studie där fem blivande sjuksköterskor från en högskola i södra Sverige blev intervjuade. Innehållsanalysen till studien var inspirerad av Graneheim och Lundmans innehållsanalys med grund från Krippendorff. Resultat: Utifrån innehållsanalysen framkom det fyra kategorier, upplevelser av kunskapsbrist, rädsla för smitta, vikten av att följa hygienrutiner vid omvårdnadsarbete och vikten av att bedriva personcentrerad omvårdnad. De blivande sjuksköterskorna upplevde sig ha bristande kunskap om hur omvårdnaden ska gå till för patienter med hepatit C på sjukhus, de upplevde även rädsla av att bli smittade av hepatit C vid omvårdnadsarbetet med dessa patienter. De blivande sjuksköterskorna ansåg att det är viktigt att följa hygienrutinerna för att minimera risken för blodsmitta vid omvårdnadsarbetet med hepatit C-patienter. De blivande sjuksköterskorna ansåg att en av de viktigaste delarna i omvårdanden med hepatit C-patienter är att bedriva personcentrerad omvårdnad på ett professionellt och respektfullt sätt. Slutsats: Sjuksköterskestudenter är rädda för att ge omvårdnad till patienter med hepatit C på sjukhus, därför behövs mer kunskap om hur omvårdnadsarbetet ska gå till för dessa patienter för att sjuksköterskestudenterna ska kunna känna sig trygga och vilja ge omvårdnad till patienter med hepatit C på ett personcentrerat vis.