The aim of this paper is to examine how the Swedish implementation of the new trafficking laws may differ from the original intention from the UN and EU and if they are substandard due to poorly conducted law implementation. Or if it might be a victim of political symbolism, to win support and votes for the politicians in power from the people, a ”hollow showpiece” only meant to be shown off.   Trafficking is a relatively new phenomena and problem to be researched and discussed. This paper investigates the impact of the Palermo protocols international definition of the problem, the convention against organized crime presented by the European Union on the Swedish legal system and its action plan. A qualitative text analysis focusing on the discourse of the intentions behind the internationally presented legal documents and compared against the carrying out of said national objectives. In the end this is all contrasted against studies of law implementation and political symbolism.     The result shows that dispite the fact that a strong ”hands-on” action-plan implemented by the Swedish government was carried out at an early stage there has been no further action to follow up on the degree of education and spreading of information amongst the authorities meeting the people affected by this problem.

Human trafficking is the fastest growing and the third largest transnational crime. It is driven by the demand for commercial sexual services and cheap labour, and the ample supply of vulnerable people to exploit together with a prevailing system of impunity makes it a highly profitable crime. It imposes grave human rights violations upon its victims, and has devastating effects on society. A global agreement to combat human trafficking – the Palermo Protocol – was adopted by the United Nations in the year 2000. This global agreement provides a legal definition for human trafficking and requires states to take actions to prevent human trafficking, prosecute the perpetrators and protect the victims. Most states have joined this agreement and have made subsequent efforts to implement it. The Council of Europe has adopted a specific convention that even strengthens it. Despite the many efforts to combat human trafficking the number of victims continue to increase and the number of convictions remain low. Some scholars suggest it is because of the incomplete or lack of national implementations, while other scholars suggest the international legal framework is inadequate. The main purpose of this thesis is to examine whether the international legal framework is adequate to combat human trafficking, and to discuss strengthening options. It uses a classical analytical legal method that examines and analyses the most relevant international agreements. Conclusions are that the Palermo Protocol focuses mainly on prosecution, requires too little preventing and protecting measures, and has a weak compliance mechanism. Human rights treaties also address human trafficking but their weak compliance mechanisms make them ill equipped to compel states to act. To combat human trafficking, measures to prevent, prosecute and protect are all crucial, and such measures can probably best be enforced by strengthening all relevant legal areas (human rights law, labour law, migrant law, refugee law and humanitarian law) and engaging all parts of society.

I Sverige har till dato endast en fällande dom för människohandel för tvångsarbete meddelats, trots att statistik och rapportering i media indikerar att problemet är omfattande. Av media och myndighetsrapporter framgår att de som utsätts för arbetskraftsexploatering ofta är personer som befinner sig i Sverige som asylsökande eller som helt saknar tillstånd att vistas och arbeta i landet. Detta är även en grupp som på grund av deras prekära migrationsstatus, bristande tillgång till myndighetsskydd och begränsade försörjningsmöjligheter identifierats som särskilt utsatt för människohandel. Trots detta har inget åtal för människohandel för tvångsarbete avsett exploatering av papperslösa eller asylsökande, och åtal har heller aldrig väckts för fall där migranten rekryterats i Sverige. I denna uppsats diskuteras och problematiseras den internationella och den svenska definitionen av människohandel ur ett rättighetsperspektiv, med särskild fokus på arbetskraftsexploatering av irreguljära migranter och skyddet för deras rättigheter. Det konstateras att eftersom definitionen av människohandel utformats inom ramen för ett brottsbekämpningsuppdrag har de utsattas rättigheter hamnat i skymundan. Staternas ovilja att garantera de irreguljära migranternas rättigheter har påverkat definitionens utformning och lett till att den exploatering denna grupp utsätts för hamnar utanför dess tillämpningsområde. Vidare visas att svenska domstolars tolkning och tillämpning av straffbestämmelsen har ytterligare begränsat dess tillämplighet i sammanhanget. Mot denna bakgrund anförs att människohandelsbestämmelsen inte på ett tillfredsställande sätt förmår förebygga och bekämpa den typ av människohandel som idag är av störst praktisk betydelse. Straffbestämmelsen misslyckas även med att beskydda de irreguljära migranternas rättigheter, en grupp som är särskilt utsatt för rättighetskränkningar av olika slag men som har en mycket begränsad tillgång till myndigheternas beskydd. Avslutningsvis diskuteras behovet av en mer ändamålsenlig rättstillämpning eller en reviderad straffbestämmelse. Såsom människohandel definierats av internationella organisationer avses den handelsprocess som leder till exploatering, och inte exploateringen i sig. Särskilt de irreguljära migranter som rekryteras i Sverige har sällan utsatts för en sådan handelsprocess. Det anförs därför att det ur ett svenskt perspektiv vore angeläget att istället anta en straffbestämmelse som möjliggör bestraffning av den fortgående exploateringen.

Att människohandel för sexuell exploatering utgör ett brott mot mänskliga rättigheter står klart. Människohandel kränker flertalet av individens rättigheter och staters skyldigheter gentemot dessa individer finns således stadgade i flertalet internationella konventioner. Palermoprotokollet stadgar den första internationellt gemensamma definitionen av människohandel och stadgar vidare ett krav på att definitionen utgör ett brott i konventionsstaternas nationella lagstiftning. Om prostitution anses kränka individers rättigheter och föranleder krav på rättslig reglering är däremot omtvistat, detta trots de likheter som finns. Med utgångspunkt i mänskliga rättigheter syftar uppsatsen, med hjälp av genus- och rättssociologisk teori och metod, att undersöka om prostitution torde omfattas av dessa samt om, och i så fall, vilka positiva skyldigheter stater enligt folkrätten har gentemot personer som befinner sig i prostitution. Detta för att utreda huruvida det är möjligt att kräva att stater kriminaliserar sexköp, antingen för att uppfylla de konventioner som kräver ett förebyggande arbete mot människohandel för sexuell exploatering men även för att leva upp till de åtaganden stater åtagit sig för att motverka den könsojämställdhet, könsdiskriminering och våld som prostitution bevisligen kan innebära. Det finns en tydlig korrelation mellan prostitution och människohandel för sexuell exploatering. Forskning visar att omfattningen av människohandel är högre i stater med legaliserad prostitution samtidigt som både prostitutionen och människohandeln minskat i Sverige sedan sexköpslagen trädde i kraft. Prostitution kan anses uppfylla många delar av det som utgör människohandelsbrottet enligt Palermoprotokollets definition och torde således generellt sett kunna vara en form av människohandel. Således, med hänvisning till krav på förebyggande åtgärder mot människohandel, så torde det kunna krävas att stater kriminaliserar sexköp, inte minst då det bevisligen kan vara ett effektivt sätt att motverka den efterfrågan vilken upprätthåller både prostitution och människohandel för sexuell exploatering. / Whether trafficking for sexual exploitation constitutes a violation of human right is indisputable. Human trafficking violates several individual rights and states' obligations towards victims of trafficking are thus stated in various international conventions. The Palermo Protocol constitutes the first international joint definition of human trafficking and the statute further requires that the definition constitutes a criminal offence in the convention states' national legislation. Whether prostitution is considered a violation of human rights and therefore induce a legal obligations of states is however disputed. Based on human rights, with a gender -and sociological theory of law this study aims to examine whether prostitution also should benefit from these rights and if so, determine the obligations of states under international law towards people in prostitution. Further to investigate whether it is possible to require states to criminalize the purchase of sexual services, either to comply with international conventions that urges prevention of human trafficking for sexual exploitation but also to live up to commitments to discourage the gender inequality, discrimination and violence often included in prostitution. There is a correlation between prostitution and human trafficking for sexual exploitation. Research shows that the scope of human trafficking is higher in states with legalized prostitution, while both prostitution and trafficking for sexual exploitation decreased in Sweden since the Sex Purchase Act came into force 1999. Prostitution is often considered to satisfy several elements of what constitutes trafficking under the Palermo Protocol's definition and could therefore generally be considered a form of human trafficking. Thus, by referring to the many requirements of preventive measures against trafficking it could therefore be argued that states should criminalize purchase of sexual services, as it is proven an effective way to counter the demand that maintains both prostitution and human trafficking for sexual exploitation.