Kumulative Diss. Psych. Univ. Basel, 2007. - Ref.: J. Margraf, H. Schächinger.

Hintergrund: Eine Panikattacke beginnt typischerweise mit der Wahrnehmung einer physiologischen oder psychischen Veränderung, die von der Person als bedrohlich eingestuft wird. Während in klassischen neuroanatomischen Modellen der Panikstörung die Amygdala in der sich anschließenden aufschaukelnden Symptomatik in den Mittelpunkt gestellt wurde, erweitern aktuelle Studien dieses amygdalozentrische Bild und lenken die Aufmerksamkeit auf extratemporale neuronale Netzwerke. Dysfunktionen im neuronalen Aufmerksamkeitsnetzwerk, relevant für die Wahrnehmung und Regulierung exterozeptiver und interozeptiver Prozesse, könnten zur Entstehung einer Panikstörung beitragen. Weiterhin scheinen bestimmte Risikogenotypen für die Panikstörung wie z.B. im Adenosin Rezeptor 2A (ADORA2A) oder dem Neuropeptid S Rezeptor (NPSR1) Gen und die entsprechenden Neurotransmittersysteme in der Regulierung der Aufmerksamkeitsnetzwerke involviert zu sein. Fragestellung: Dysfunktionen im noradrenergen bottom-up Alertingnetzwerk und in der dopaminergen exekutiven top-down Aufmerksamkeitskontrolle könnten in einem neurokognitiven Entstehungsmodell der Panikstörung eine wichtige Rolle spielen. Mit Hilfe funktioneller Bildgebung soll die Funktion des neuronalen Aufmerksamkeitsnetzwerkes in einer nichtklinischen Stichprobe abhängig von genetischen Risikofaktoren und einer klinischen Stichprobe von und nach einer kognitiven Verhaltenstherapie untersucht werden. Methoden: Im nichtklinischen Teil der Untersuchung wurden in Studie 1 47 gesunde Versuchspersonen für die NPSR1 rs324981 Variante stratifiziert rekrutiert. Mittels fMRT wurde die Aktivität des Alertingnetzwerks und des Executive Control Netzwerks auf neuronaler Ebene mit dem Attentional Networt Test (ANT) untersucht. In Studie 2 wurde bei N=65 Versuchspersonen stratifiziert für die ADORA2A rs5751876 Variante als zusätzliches Verhaltensmaß die Fähigkeit zur interozeptiven Wahrnehmung in Bezug zur Konnektivität im insulären Ruhenetzwerk untersucht. Im klinischen Teil der Untersuchung (Studie 3) wurden 44 Patienten mit Panikstörung sowie eine entsprechend große und gematchte Kontrollgruppe rekrutiert. Es wurden fMRT Ruhemessungen vor und nach Abschluss einer kognitiven Verhaltenstherapie erhoben. Als zusätzliches Verhaltensmaß wurde die selbstberichtete Aufmerksamkeitskontrolle zwischen der Patienten- und der Kontrollgruppe verglichen. Ergebnisse: Träger des NPSR1 TT und des ADORA2A TT Risikogenotyps für Angst und Angsterkrankungen zeigten eine erhöhte Aktivität in Teilen des Alertingnetzwerks. Die Aktivität im Executive Control Netzwerk war arealabhängig teilweise erhöht, teilweise reduziert. Innerhalb eines interozeptiven Netzwerks zeigten Träger des ADORA2A TT Genotyps Hinweise auf eine dysfunktionale fronto-striatale-insuläre Interaktion. Im klinischen Teil der Studie zeigten Patienten mit Panikstörung eine reduzierte Konnektivität des dorsolateralen Präfrontalkortex (dlPFC) im fronto-parietalen Aufmerksamkeitsnetzwerk. Die Konnektivität innerhalb dieses Netzwerks korrelierte mit Defiziten in selbstberichteter Aufmerksamkeitskontrolle bei Patienten mit Panikstörung. Nach Abschluss der Therapie zeigte sich bei Patienten, die von der Therapie profitiert hatten, wieder eine Zunahme oder Verbesserung der Konnektivität mit dem dlPFC. Schlussfolgerung: Die Ergebnisse dieser Untersuchung betonen die Rolle dysfunktionaler interozeptiver und exterozeptiver Aufmerksamkeitsnetzwerke in der Entstehung von Angsterkrankungen. Bei Patienten mit Panikstörung sowie gesunden Versuchspersonen mit bestimmten prädisponierenden genetischen Variationen scheint eine Dysbalance des neuronalen Aufmerksamkeitsnetzwerks bzgl. der Abstimmung von bottom-up und top-down Netzwerken vorzuliegen. / Background: A panic attack seems to begin with the perception of physiological or psychological changes, which are appraised as potentially threatening by the individual. Whereas traditional neuroanatomical models of panic disorder emphasize the central role of a hypersensitive fear network revolving around the amygdala recent studies extend the amygdala centered model and point to the importance of parallel neural pathways. Neuronal dysfunctions in the attentional network, involved in the perception and regulation of exteroceptive and interoceptive processes, could contribute to the development of panic disorder. Within this context certain risk genotypes of panic disorder such as in the adenosine receptor 2A (ADORA2A) or the neuropeptide S receptor (NPSR1) gene and the underlying neurotransmitter systems are also involved in the regulation of the attentional network. Objective: Dysfunctions in the noradrenergic bottom-up alerting network and in the dopaminergic top-down executive control network could significantly contribute to the development of panic disorder in a neurocognitive pathogenic model. By means of functional neuroimaging the function of the attentional network will be studied in non-clinical populations of participants prestratified for certain risk genotypes and in a clinical population of patients with panic disorder before and after cognitive behavioral therapy. Methods: In the non-clinical part, 47 healthy participants were recruited prestratified for the NPSR1 rs324981 single nucleotide polymorphism (SNP) in study 1. The activation of the alerting and the executive control network was studied with an adapted version of the attentional network test (ANT) using fMRI. In study 2, participants prestratified for the ADORA2A rs5751876 SNP additionally were studied in an interoceptive accuracy task and underwent fMRI resting-state recordings to study functional connectivity in an insula related network. Finally, for the clinical part, in study 3 44 patients with panic disorder and an equal number of carefully matched healthy controls were recruited. Patients and participants underwent fMRI resting-state recordings twice, before and after cognitive behavioral therapy (in controls no intervention was done). Additionally, self-reported attentional control was compared between patients and the control group. Results: Carriers of the NPSR1 TT and the ADORA2A risk genotypes for anxiety and anxiety disorders displayed increased activation in parts of the alerting network. Activation within the executive control network was either increased or decreased depending on the anatomical location in the network. Within the interoceptive network, carriers of the ADORA2A TT genotype displayed a dysfunctional fronto-striatal-insula interaction. In the clinical part of the investigation patients with panic disorder revealed reduced connectivity in the dorsolateral part of the prefrontal cortex (dlPFC) of the right fronto-parietal attentional network compared to healthy controls. The connectivity in the dlPFC correlated with self-reported deficiencies in attentional control in patients with panic disorder. After six weeks of cognitive behavioral therapy, therapy responders showed again an increase in functional connectivity in the dlPFC, suggesting a normalization of neuronal dysfunctions in the fronto-parietal network. Conclusion: Findings of the current investigation emphasize the role of dysfunctional interoceptive and exteroceptive attentional networks in anxiety and anxiety disorders. The attentional network of patients with panic disorder and healthy individuals with certain predisposing genetic variation seems to be characterized by a disturbed balance between bottom-up arousing and top-down regulating systems.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka alliansens betydelse i KBT. Avsikten är att samtliga studier, publicerade mellan 1970 och första kvartalet 2006, som undersökt relationen mellan allians och utfall i KBT-behandling ska omfattas. Totalt ingår 40 studier varav 34 behandlas i uppsatsens metaanalys. Tre effektstorlekar presenteras. För effektstorlek A användes samma metodik som använts i tidigare metaanalyser som undersökt allians-utfall. För de andra analyserna, B och C, har en mer selektiv, konservativ metod tillämpats. Tillkommer gör också en litteraturstudie som undersöker signifikans. Resultaten visar att alliansen är en svag prediktor för utfall i KBT. Alliansen bidrar med effektstorlekar som motsvarar mellan 4 och 0.7 procent av variansen i utfallet. Vidare framkommer att alliansinstrumentet WAI lämpar sig för mätning i KBT, då detta korrelerar tydligast med utfall. I litteratursammanställningen framkommer även att alliansen har ett samband med utfall i depressionsbehandling. Stöd för ett sådant samband saknas i panikbehandling och i missbruksbehandling. En prediktoranalys visar att de specifika faktorer som utvärderats i studierna har en högre andel signifikanta samband med utfall jämfört med alliansen.</p>

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka alliansens betydelse i KBT. Avsikten är att samtliga studier, publicerade mellan 1970 och första kvartalet 2006, som undersökt relationen mellan allians och utfall i KBT-behandling ska omfattas. Totalt ingår 40 studier varav 34 behandlas i uppsatsens metaanalys. Tre effektstorlekar presenteras. För effektstorlek A användes samma metodik som använts i tidigare metaanalyser som undersökt allians-utfall. För de andra analyserna, B och C, har en mer selektiv, konservativ metod tillämpats. Tillkommer gör också en litteraturstudie som undersöker signifikans. Resultaten visar att alliansen är en svag prediktor för utfall i KBT. Alliansen bidrar med effektstorlekar som motsvarar mellan 4 och 0.7 procent av variansen i utfallet. Vidare framkommer att alliansinstrumentet WAI lämpar sig för mätning i KBT, då detta korrelerar tydligast med utfall. I litteratursammanställningen framkommer även att alliansen har ett samband med utfall i depressionsbehandling. Stöd för ett sådant samband saknas i panikbehandling och i missbruksbehandling. En prediktoranalys visar att de specifika faktorer som utvärderats i studierna har en högre andel signifikanta samband med utfall jämfört med alliansen.

No description available.

Univ., Habil.-Schr.--Innsbruck, 2004.

Univ., Diss.--Bamberg, 1998.

<p>Syftet med den här studien har varit att belysa hur fångars situation, med avseende på deras anpassning i samhället, uttrycks i massmedia samt hur de uttryckta föreställningarna om anpassning kan relateras till lagtexten. Studien är kvalitativ och den empiri som använts är debattartiklar i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Till dessa artiklar har följande frågeställningar ställts:</p><p>-Vilka förhållanden anses som problem i massmediala diskussioner beträffande fångarnas situation? Hur beskrivs dessa och vilka förslag till lösningar diskuteras? </p><p>-Hur kan sådana förhållanden relateras till fångarnas anpassning i samhället och hur kan den i sin tur kopplas till lagens intentioner? </p><p>Resultatet av den första frågeställningen har analyserats utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och med hjälp av begreppen ”claims- maker”, ”socialt problem” och ”moralisk panik”. Den andra frågeställningen har analyserats med lagtext som utgångspunkt. Resultatet har även jämförts med tidigare forskning på området. Viktiga slutsatser har varit att de fångar som är mest isolerade från samhället också löper den största risken att inte bli föremål för återanpassningsinriktade åtgärder. Hög säkerhet och fångars anpassning i samhället kan även sägas stå i ett motsatsförhållande till varandra. </p>

Syftet med den här studien har varit att belysa hur fångars situation, med avseende på deras anpassning i samhället, uttrycks i massmedia samt hur de uttryckta föreställningarna om anpassning kan relateras till lagtexten. Studien är kvalitativ och den empiri som använts är debattartiklar i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Till dessa artiklar har följande frågeställningar ställts: -Vilka förhållanden anses som problem i massmediala diskussioner beträffande fångarnas situation? Hur beskrivs dessa och vilka förslag till lösningar diskuteras? -Hur kan sådana förhållanden relateras till fångarnas anpassning i samhället och hur kan den i sin tur kopplas till lagens intentioner? Resultatet av den första frågeställningen har analyserats utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och med hjälp av begreppen ”claims- maker”, ”socialt problem” och ”moralisk panik”. Den andra frågeställningen har analyserats med lagtext som utgångspunkt. Resultatet har även jämförts med tidigare forskning på området. Viktiga slutsatser har varit att de fångar som är mest isolerade från samhället också löper den största risken att inte bli föremål för återanpassningsinriktade åtgärder. Hög säkerhet och fångars anpassning i samhället kan även sägas stå i ett motsatsförhållande till varandra.