The aim of the study was to investigate whether the phenomenon of internet drugs should be considered as a moral panic or as a real danger. We have mainly focused on how society perceives young people's use of these drugs. The study is based on a qualitative approach and we have used structured interviews. The interviews were conducted with three different categories of professionals who in different ways have contact with parts of our study in their professional capacity. These are: officials, commentators, and researchers. We chose these respondents to get a chance to see the phenomenon from different perspectives. The study's starting point is moral panic and youth culture. The results and analysis section showed that the professionals had differing opinions on how to consider the phenomenon. The majority of respondents felt that there are elements of both moral panic and real danger; however, there were those who felt it was merely a moral panic, while others felt that it was solely a real danger. With this background, our conclusion is that probably internet drugs should be seen as both - a moral panic and a real danger.

Denna uppsats syftar till att undersöka socialarbetares uppfattningar om massmediers framställningar av och påverkan på socialt arbete och professionen. Vi har genom kontakter fått tag på samtliga respondenter. Urvalet har skett genom ett snöbollsurval då vi var ute efter en specifik målgrupp, socialarbetare som arbetar inom Socialtjänsten. Respondenterna har i fokusgrupper fått diskutera om sina egna uppfattningar av socialt arbete och massmedia utifrån tre artiklar som berör socialt arbete. En fokusgruppsguide utformades och användes som stöd vid fokusgrupperna. Fokusgruppsguiden berörde teman såsom hur de uppfattar att massmedier framställer socialt arbete och socialarbetare, om de uppfattar att massmedier påverkar socialt arbete och socialarbetare och hur de skulle vilja att massmedier framställer socialt arbete och socialarbetare. Socialarbetarnas uppfattningar av massmediers framställningar var att det övervägande var negativa. Framställningarna ansågs bidra till okunskap och skandalisering av yrket. Socialarbetarna uppfattade att massmediers framställningar bidrog till ett avstånd mellan det sociala arbete och allmänheten genom moralisk panik. Socialarbetarnas uppfattningar om massmedier påverkan var att de ansåg att det påverkar såväl socialarbetarna, allmänheten och andra professioners syn på det sociala arbetet. Resultatet visade även på att massmediers framställningar påverkar på både individnivå och organisatorisk nivå. Massmediers framställningar påverkar allmänheten genom att det som sätts på dagordningen även blir viktiga frågor för allmänheten. Socialarbetarnas uppfattningar om allmänheten i relation till massmediers framställningar var att allmänhetens uppfattningar var både positiva och negativa till socialt arbete. Socialarbetarnas uppfattningar om vilka bakgrundsfaktorer det finns till massmediers framställningar var att de trodde att mycket berodde på okunskap. Deras uppfattning var att allmänheten, massmedia och andra professioner har väldigt dålig insyn i yrket. Allmänheten har hög tilltro till vad massmedier förmedlar vilket massmedier ofta använder i säljande syfte. Socialarbetarnas uppfattningar om hur de skulle vilja framställas i massmedier var att de önskade att en mer nyanserad och neutral bild förmedlades till allmänheten. Fokusgrupperna ansåg att massmedia skulle kunna användas till att marknadsföra och sprida kunskap kring yrket.

Sociala medier tar en allt större plats i ungdomars vardag, men hur stor plats tar den egentligen. Vi läser i media om hur allt fler ungdomar utsätts för övergrepp, kränkningar och mobbning via sina sociala medier. Vi vill genom vår studie visa hur några ungdomar själva resonerar kring sin användning av sociala medier. Vi vill även lyfta fram deras tankar kring risker och möjligheter som de själva kan se med sociala medier. Vi har intervjuat sju ungdomar från olika områden i Stockholm i åldrarna 15–19 år. Slutsatsen av studien är att ungdomarna kan se att det finns risker med sociala medier. De ser samtidigt att möjligheterna som finns med sociala medier, som till exempel att det är en snabb kommunikationskanal till deras kompisar både nära och långt bort, och att de även har tillgång till nyheter och information från hela världen, överväger riskerna. / Young people’s experience of social media’s risks and opportunities Social media is taking an ever-bigger place in the everyday life of young people, but how much space does it really take. We read in the media about how young people are being subjected to abuse, insults and bullying through their social media. Through our study, we want to show how some young people themselves argue about their use of social media. We also want to elevate their thoughts on the risks and opportunities they can see with social media. We have interviewed seven young people from different areas of Stockholm between the ages of 15-19 years. The conclusion of the study is that young people can see that there are risks with social media. At the same time, they see that the potential of social media, such as giving them a fast communication channel to their friends, both close and far away, and also having access to news and information from around the world, contemplates the risks.

Denna studie syftar till att utforska användningen av digitala spel i undervisning i fritidshem, med särskilt fokus på fritidslärares och elevers perspektiv och erfarenheter. Följande forskningsfrågor har undersökts: Vilka syften har fritidslärare med att använda digitala spel? Hur använder elever i fritidshem digitala spel? Vilken betydelse har de digitala spelandet för lärare respektive elever? Studien har använt sig av en kvalitativ metod och genomfört semi-strukturerade intervjuer med fyra lärare och två fokusgruppsintervjuer med elever i fritidshem. I resultatet framgår det en medvetenhet hos lärare om elevers utveckling kring det sociala samspelet och kommunikation. Intresset och erfarenheten av digitala spel är ofta bristfälliga och används inte i den utsträckning som lärarna skulle önska i sin undervisning. Det finns en skillnad i hur medvetna eleverna är om sitt eget lärande när de använder digitala spel i fritidshem.

In dieser Arbeit wurde die Reaktivität der Hypothalamus-Hypophysen-Nebennieren-Achse (HHN-Achse) vergleichend zwischen Panikstörung (mit/ohne Agoraphobie) und Posttraumatischer Belastungsstörung (PTBS) gegenüber einer gesunden Kontrollgruppe anhand eines validierten Stresstests, dem Trier-Sozial-Stress-Test (TSST), untersucht. Es wurde die bestehende Theorie einer eingeschränkten HHN-Achsen-Reaktion bei akutem psychosozialen Stress bei Panikstörung und PTBS bestätigt. Zusätzlich konnten erstmalig beide Patientengruppen direkt miteinander verglichen und der Einfluss u.a. einer komorbiden Depression untersucht werden. Es wurden 90 Frauen zwischen 18 bis 65 Jahren in diese Studie eingeschlossen. Die Diagnose der Panikstörung sowie der PTBS gemäß ICD-10 erfolgte anhand des SKID-I. Ausgeschlossen wurden Probanden mit psychotischen, bipolaren, generalisierten Angst- und Persönlichkeitsstörungen und unter Therapie mit cortisonhaltigen Medikamenten, Insulin, Betablockern oder bei Zustand nach Chemotherapie. In der Gruppe Panikstörung (N = 28, 39.8 Jahre) hatten 15 Frauen und in der Gruppe PTBS (N = 28, 41.4 Jahre) 23 Frauen eine komorbide depressive Störung und 7 Frauen eine zusätzliche Panikstörung. Der TSST wurde nachmittags von 14 bis 17 Uhr durchgeführt. Gemessen wurde der Verlauf von Cortisol im Serum und Speichel sowie ACTH im Serum (2x vor und 6x nach dem TSST) sowie Varianzanalysen mit Messwiederholung und Vergleich der Integrale „area unter the curve with respect to the ground/to increase“ durchgeführt. Die gesunde Kontrollgruppe (N = 28, 38.4 Jahre) zeigte einen regelhaften ACTH- und Cortisolanstieg und –abfall. Ausgehend von gleichen Baselinewerten stellten sich die Hormonreaktionen der Patientengruppen signifikant schwächer dar. Die Stärke der Hormonreaktion beider Patientengruppen war annähernd gleich. Die vier Kovariaten Raucherstatus, Zyklusstatus, BMI und die Depressionsschwere zeigten keinen beachtlichen Einfluss. In der Subgruppenanalyse schien die Gruppe PTBS mit komorbider Panikstörung eine schwächere ACTH-Reaktion als die Gruppe mit reiner PTBS zu haben (gleiche Cortisolreaktion). Die Subgruppen mit komorbider Depression wiesen die schwächsten ACTH-Reaktionen auf und die Cortisolantwort der Gruppe PTBS mit Depression fiel am geringsten aus (Panikstörung mit/ohne Depression gleich). Es ergaben sich keine signifikanten Korrelationen zwischen der Cortisolreaktion und Merkmalen der parallel erhobenen Fragebögen (SCL-90-R, PAS, BDI, PSS, PASA, STAI etc.). Die Kategorisierung von Non- und Respondern muss in weiteren Studien geprüft werden, da neben unterschiedlichen Grenzwerten in der Literatur die Probanden beachtet werden müssen, die im Testverlauf stetig abfallende Hormonspiegel hatten.

Background: Panic disorder with agoraphobia is characterized by panic attacks and anxiety in situations where escape might be difficult. However, neuroimaging studies specifically focusing on agoraphobia are rare. Here we used functional magnetic resonance imaging (fMRI) with disorder-specific stimuli to investigate the neural substrates of agoraphobia. Method. We compared the neural activations of 72 patients suffering from panic disorder with agoraphobia with 72 matched healthy control subjects in a 3-T fMRI study. To isolate agoraphobia-specific alterations we tested the effects of the anticipation and perception of an agoraphobia-specific stimulus set. During fMRI, 48 agoraphobia-specific and 48 neutral pictures were randomly presented with and without anticipatory stimulus indicating the content of the subsequent pictures (Westphal paradigm). Results: During the anticipation of agoraphobia-specific pictures, stronger activations were found in the bilateral ventral striatum and left insula in patients compared with controls. There were no group differences during the perception phase of agoraphobia-specific pictures. Conclusions: This study revealed stronger region-specific activations in patients suffering from panic disorder with agoraphobia in anticipation of agoraphobia-specific stimuli. Patients seem to process these stimuli more intensively based on individual salience. Hyperactivation of the ventral striatum and insula when anticipating agoraphobiaspecific situations might be a central neurofunctional correlate of agoraphobia. Knowledge about the neural correlates of anticipatory and perceptual processes regarding agoraphobic situations will help to optimize and evaluate treatments, such as exposure therapy, in patients with panic disorder and agoraphobia.