Bakgrund Hälsa är ett multidimensionellt begrepp som innefattar såväl fysisk som psykisk hälsa och är det centrala begreppet inom vårdvetenskap så väl som målet för den svenska hälso- och sjukvården. Globalt sett så står psykisk ohälsa för uppemot 30 procent av världens ickedödliga sjukdomsbörda och den psykiska ohälsan är ett av de snabbast växande hoten för folkhälsa i världen. Enligt svensk lag så ska hela befolkningen få vård på lika villkor. Samtidigt rapporteras det om stigmatisering och diskriminering av personer med psykisk sjukdom. Forskning har visat att vårdpersonal saknar tillräcklig kunskap om olika psykiska sjukdomar och tillstånd vilket leder till brister inom bedömning, bemötande och hantering av patienter med psykisk sjukdom. Syfte Syftet var att belysa upplevelsen av den icke-psykiatriska hälso- och sjukvården bland personer med psykiatrisk diagnos. Metod En litteraturöversikt där 16 vetenskapliga artiklar inhämtats under januari-februari 2020. Artiklarna är av kvantitativ och kvalitativ design och hämtades via databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Integrerad analys har använts för att analysera data. Resultat Fyra kategorier identifierades och resultatet visade att det fanns en okunskap hos vårdpersonal och att detta påverkade patienterna i vården. Relationen mellan vårdpersonal och patient hade stor betydelse för hur patienterna upplevde vården och sin möjlighet att vara delaktig i den. De upplevde att vården inte var tillräckligt anpassad för personer med vissa psykiska sjukdomar och att detta kunde göra det svårt att få tillgång till vård och hjälp. Stigmatisering var vanligt förekommande och hade en stor påverkan på personer med psykisk sjukdom. Slutsats Patienters upplevelser av den icke psykiatriska hälso- och sjukvården påverkas av vårdpersonalens kunskap, attityder och inställning till patienter med en psykiatrisk diagnos. Att söka sig till den icke- psykiatriska vården som psykiskt sjuk är något som av flera patienter anser vara svårt då vården inte är anpassad utefter deras behov.

Bakgrund   Att genomgå en abort är en stor händelse i en kvinnas liv och varje abort som utförs har sin orsak. Lagstiftningen skyddar kvinnans rätt till valet att utföra en abort, oavsett anledning, i de delar av världen där abort är lagligt och säkert. Bemötandet från vårdpersonalen spelar en stor roll för kvinnans mående före, under och efter aborten, och det påverkar upplevelsen av den inducerade aborten till stor del. Syfte Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av omvårdnad vid inducerad medicinsk abort. Metod En litteraturöversikt gjordes utifrån 15 artiklar. Datasökningar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat Studiens resultat visar på följande kategorier: kvinnans emotionella upplevelse, känsla av lättnad, negativa känslor hos kvinnan, upplevelsen av fysisk smärta och dess påverkan vid abort, respektfullt bemötande och känsla av självständighet samt informerat samtal. Resultatet av studien var att majoriteten av de kvinnor som genomgår en medicinsk inducerad abort är nöjda med upplevelsen av omvårdnaden. I de fall när upplevelsen i stort är negativ, så syns ett tydligt mönster i att det är enstaka negativa faktorer som påverkat upplevelsen att bli negativ, trots att där finns även positiva aspekter som återges. Slutsats Studien bidrar med kunskap kring omvårdnaden vid inducerad medicinsk abort, vilket kan skapa bättre vårdsituationer när kunskapsluckorna stängs och medvetenheten om de val kvinnan gör när hon väljer att genomföra en abort ökar. Personcentrerad omvårdnad och adekvat smärtlindring är avgörande för en positiv upplevelse. De brister som uppmärksammats kan ligga till grund för vidare forskning inom bättre bemötande i abortvården.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en psykiatrisk diagnos som drabbar cirka 1–3% av befolkningen i Sverige. Sjukdomens symtom och behandling leder till utmaningar hos personen och det förekommer även brist på samhällelig förståelse, vilket kan försvåra personens hantering av sjukdomen. Sjuksköterskans stöd är essentiellt för att möjliggöra lindrat lidande och främjad hälsa hos personer med bipolär sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på fem självbiografier skrivna av personer som lever med bipolär sjukdom. Analysprocessen utfördes enligt Lundman och Hällgren Graneheims (2017) metod för manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen av materialet utmynnade i tre huvudkategorier 1) Leva under lidandets skugga, 2) Sociala utmaningar och 3) Hitta tillfredsställelse trots sjukdomens utmaningar, vilka gemensamt resulterade i elva underkategorier. Slutsats: Upplevelsen av att leva med bipolär sjukdom kännetecknades av en förekomst av lidande där skam, svårigheter att acceptera sjukdomen, upplevelser av vanmakt och oro samt tankar om döden förekom. Nyckeln till välbefinnande och hälsa fanns i att acceptera sjukdomen, förstå sjukdomens begränsningar, att vara ärlig om sin sjukdom, få stöd från omgivningen och finna rutiner som hjälper till att upprätthålla den vardagliga balansen. Resultaten är relevanta att ta del av för sjuksköterskan då en inblick i personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom hjälper sjuksköterskan att utveckla sitt stöd gällande att lindra lidande och främja hälsa.

Bakgrund: Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Genom att ta del av patienters berättelser skapas en förståelse av hur deras liv påverkas av obotlig cancer. Förståelsen är viktig för den palliativa vården och behövs också för att förbättra vården och möta patienters behov. Sjuksköterskan har en central roll där ansvar och relationen med patienten ger underlag till en god palliativ vård. Genom att ta del av patientperspektivet och förståelse för livsvärld, levd kropp och lidande kan sjuksköterskor skapa en trygg vårdrelation. Syfte: Studiens syfte var att undersöka patienters upplevelser av att leva med obotlig cancer. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design genomfördes där databaserna Cinahl och Pubmed användes för datainsamling. Artiklar mellan 2013-2023 avgränsades med ett antal kriterier och kvalitetsgranskades, vilket resulterade i att 11 artiklar analyserades. Resultat: Studien identifierade de tre kategorierna Relationer och självrelation, Vårdupplevelser inför döden och Hantera det nya, och saknaden av det gamla. Varje kategori innehåller underkategorier. Slutsats: Att leva med obotlig cancer beskrivs som en stor förändring av det tidigare, friska livet. Patienterna förlitar sig på, men också oroar sig för deras familj. Patienternas självkänsla är bristande då de upplever sig som både ensamma och annorlunda. Sjukvården stöttar dem men patienterna beskriver även brister såsom att kommunikationen inte fungerar bra. De hanterar livet med sjukdomen genom att de förlitar sig på närstående, försöker tänka positivt och så gott det går, leva livet som vanligt.

Bakgrund Schizofreni är en allvarlig psykossjukdom som är mer eller mindre kronisk. Sjukdomen kan medföra hörselhallucinationer, vanföreställningar, samt en ändrad verklighetsuppfattning. Ungefär 24 miljoner människor lever med schizofreni. Stigmatiseringen bland sjukvårdspersonal och samhället ger dessa individer svårigheter att leva ett liv med goda levnadsvanor. Sjukdomen behandlas med antipsykotiska läkemedel i kombination med andra insatser som träning av kognitiv funktion och psykologisk behandling genom kognitiv beteendeterapi. Syfte Var att undersöka hur individer diagnostiserade med schizofreni upplever mening i vardagen. Metod Detta är en kvalitativ litteraturstudie, där tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod har granskats och använts som resultatunderlag. Studien har ett induktivt förhållningssätt där det utgår ifrån individens erfarenheter Resultat Resultatet presenteras i två kategorier och fyra subkategorier. De två huvudkategorierna är Daglig aktivitet ger mening och Samhörighet ger mening.  Slutsats Olika studier lyfter fram vikten av att känna gemenskap och ha ett socialt umgänge för att skapa en meningsfylld vardag. Det var även viktigt att ha ett aktivt liv med vardagliga sysslor så som träna, gå på promenad men även att ha struktur i vardagen. Ha tro på något större än oss kan ge hopp om en god framtid samt finna något meningsfyllt i livet.

Smärta är ett fenomen som upplevs subjektivt och präglas på olika sätt av varje individ. För att öka sjuksköterskors förståelse av att lindra lidandet av smärta krävs kunskap om fenomenet. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av smärtans betydelse i samband med cancerdiagnos. Metoden som användes var allmän litteraturöversikt där kvalitativa artiklar granskades och analyserades. Ur resultatet framkom två huvudteman; smärtans betydelse och hantering av smärtan samt sex underteman; smärtans karaktär, psykologisk påverkan, hinder i vardagen, upplevelse av vården, farhågor inför smärtbehandling och egenvård. Cancerrelaterad smärta beskrevs som en upplevelse av illabefinnande. Smärtan genererade inte bara fysisk påverkan utan påverkade patienterna psykiskt med följd av upplevelser av ensamhet. Patienterna upplevde brister i vården då sjuksköterskorna inte bemötte deras upplevelse av smärta vilket medförde att patienterna lämnades ensamma i att hantera smärtan med egenvård. Hos patienterna framkom farhågor kring smärtbehandling då läkemedelsanvändning kan orsaka beroende och biverkningar samt stigmatisering. I metoddiskussionen diskuteras fördelar och nackdelar med valet av metod samt litteraturöversiktens trovärdighet. I resultatdiskussionen diskuteras tre huvudfynd som anses ha betydelse för framtida vård av patienter som lever med smärta i samband med cancerdiagnos. Huvudfynd var; det tysta lidandet, kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter samt tillit och kontinuitet. Slutsatsen är att patienterna lever med ett tyst lidande som de kan ha svårt att dela med sig av och beskriva. Ett gott samarbete där sjuksköterskor och patienter kommunicerar med varandra kan öka patienters delaktighet. För att det ska vara möjligt behöver patienterna känna tillit och det är fördelaktigt med kontinuitet i vårdandet.

DOM HAR JU ÄNDÅ HELA TIDEN FÖRSÖKT ATT HJÄLPA MIG- ÄVEN OM DOM INTE HAR HJÄLPT MIG PÅ RÄTT SÄTT EN INTERVJUSTUDIE OM BRUKARES UPPLEVELSER AV PSYKIATRISK VÅRDLINA DAM FORMARECARIN HASSELSKOG Dam Formare, L & Hasselskog, C. Dom har ju ändå hela tiden försökt att hjälpa mig- även om dom inte har hjälpt mig på rätt sätt. En intervjustudie om brukares upplevelser av psykiatrisk vård. Examensarbete i Psykiatrisk omvårdnad, 91-120 högskolepoäng. Malmö Högskola: Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2014. Bakgrund: Den psykiatriska vården har en lång och omväxlande historia, och psykiatrisk ohälsa betraktas idag som en växande utmaning för samhället. Den psykiatriska vården har över tid genomgått flera stora reformer och förändringar som givetvis påverkat dem som använder sig av den, nämligen brukarna av psykiatrins vårdinsatser. Dock är ur forskningssynpunkt relativt lite känt om upplevelsen av den psykiatriska vården från ett brukarperspektiv. Syfte: Att beskriva vuxna personers upplevelse av psykiatrisk vård. Personer som återhämtat sig från psykiatrisk ohälsa intervjuades angående sina upplevelser av psykiatrisk vård. Metod: Fem respondenter intervjuades och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys enligt Burnard. Resultat: Analysen genererade tre kategorier: Makt och empati, Vårdens yttre ramar samt Ensam är inte stark/en bärande konstruktion för återhämtning, med tillhörande subkategorier. Resultatet reflekterade att respondenterna inte alltid bemötts med respekt som individer och inte heller givits möjlighet att påverka sin egen vård. Den sammantagna upplevelsen var emellertid att upplevelsen av psykiatrisk vård förbättrats över tid. Slutsats: Trots att resultatet speglar att respondenternas upplevelse av psykiatrisk vård förbättrats, rekommenderas ytterligare forskning, dels då denna studie är för begränsad för att dra generella slutsatser, och dels för att följa utvecklingen över tid. Nyckelord: kvalitativ studie, omvårdnad, patientperspektiv / STILL, THEY´VE ALWAYS TRIED TO HELP ME- ALTHOUGH THEY HAVEN´T HELPED ME IN THE RIGHT WAY AN INTERVIEW STUDY ABOUT USERS´ EXPERIENCES OF PSYCHIATRIC CARELINA DAM FORMARECARIN HASSELSKOG Dam Formare, L & Hasselskog, C. Still, they´ve always tried to help me- although they haven´t helped me in the right way. An interview study about users experiences of psychiatric care. Masters degree in Psychiatric Nursing, 91-120 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2014. Background: The history of psychiatric care is long and varied, and psychiatric illness is today considered a growing societal challenge. Over time, psychiatric care has undergone several great reforms and changes, which of course has affected those who utilize it, namely the users of the psychiatric care efforts. Still, from a scientific point of view, relatively little is known about the experience of psychiatric care from the perspective of users. Aim: To describe adults experience of psychiatric care. Method: Five interviews were conducted and the transcibed text were analysed by using qualitative content analysis inspired by Burnard. Findings: Their experience of psychiatric care was reflected by the three categories: Authority and empathy, The outer bounds of care and No man is an island- a supporting structure for recovery, underpinned with their belonging subcategories. Findings: The findings implied that the subjects had not always been treated with respect as individuals, nor been given the opportunity to influence their own care, although the overall experience was that the experience of psychiatric care had improved over time. Conclusion: Although the results suggests that patients´ experience of psychiatric care has improved, further research is suggested, partly because this study is too small to make any general conclusions and partly to examine the development over time.Key words: nursing, patients´ perspective, qualitative

Bakgrund: År 2016 diagnoserades 270 män och 233 kvinnor med någon form av akut leukemi (AL) i Sverige. Diagnosen akut leukemi innebär många gånger att personer helt oförberett får starta en intensiv behandling mot ett livshotande sjukdomstillstånd. Om AL går obehandlat resulterar det ofta i ett livsavslut inom några veckor eller månader.  Syfte: Syfte med denna studie är att beskriva personers erfarenheter av att leva med akut leukemi.  Metod: Studiens procedur är inspirerad av Polit och Becks nio stegs modell. 9 artiklar från databaserna Cinahl och Pubmed valdes. Materialet analyserades med inspiration av Popenoe et al., Utvalda artiklar har noga gåtts igenom. Fraser, meningar och stycken har markerats utifrån studiens syfte. Resultat: Resultatet visar på att patienter ofta upplever orkeslöshet, infektionskänslighet, svåra biverkningar och rädslor, vilket belastar det dagliga livet. Stöd från vården, samhället och anhöriga är viktigt för att återfinna balans och livskvalité. Konklusion: God kommunikation och engagerad vårdpersonal minskar känslor av oro, ångest och hopplöshet. En väletablerad omvårdnadsplan med behjälpliga insatser från samhället kan resultera i ett minskat lidande för både patienter och anhöriga som drabbats av denna svåra sjukdom. / Background: 270 men and 233 women were diagnosed with some form of acute leukemia (AL) in Sweden in 2016. The diagnosis of acute leukemia often means that a person is completely unprepared to start intensive treatment for a life-threatening condition. If AL goes untreated, it often results in end of life within a few weeks or months. Aim: The aim of this study was to describe people's experiences of living with acute leukemia. Methods: The study procedure was inspired by Polit and Beck's nine-step model. 9 articles from the Cinahl and Pubmed databases were selected. The material was analyzed with inspiration from Popenoe et al., Selected articles have been carefully reviewed. Phrases, sentences and paragraphs have been marked according to the purpose of the study. Results: The results show that patients often experience a loss of energy, sensitivity to infection, severe side effects and fears, which burden their daily life. Support from healthcare, community and family is important to regain balance and quality of life. Conclusion: Good communication and committed caregivers reduce feelings of distress, anxiety and hopelessness. A well-established care plan with supportive interventions from society can result in reduced suffering for both patients and loved ones affected by this difficult disease.

Psykisk ohälsa är ett av vår tids största samhällsproblem. Primärvården är många gånger den första instansen som tar emot dessa patienter vilket sätter krav på vårdpersonalen när det kommer till bemötande och behandling. Tidigare forskning visar att det finns brister inom primärvården som riskerar att leda till en ojämlik vård. Sjuksköterskan har i sin profession ett ansvar att främja och bibehålla patientens hälsa, hantera sjukdom och stärka välbefinnandet. Detta arbete har som syfte att beskriva hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet inom primärvården. För att svara an på syftet gjordes en litteraturöversikt bestående av tio artiklar med kvalitativ och mixad metod. Artiklarna sammanställdes utifrån likheter och skillnader vilket skapade två huvudteman; ”Bli bemött som en hel människa” och ”Inte bli bemött som en hel människa”. Samt åtta subteman; ”Stigmatisering”, ”Tidsbrist”, ”Vårdens okunskap”, ”Bristande kommunikation”, ”Ett ovärdigt bemötande”, ”Sedd, hörd och bekräftad”, ”Förtroendefulla relationer” och ”Kontinuitet och uppföljning” som mer ingående tar upp avgörande faktorer i bemötandet. Arbetets styrkor och svagheter lyfts liksom hållbar utveckling. Patienterna upplevde ett sämre bemötande relaterat till stigmatisering och bristande kunskap medan ett gott bemötande grundades i ett vårdande möte och en förtroendefull relation med vårdaren. Genom att öka kunskapen om psykisk ohälsa inom vården och i samhället kan stigmatiseringen minska liksom patienternas lidande. En bättre förståelse för dessa individer kan också främja deras välbefinnande och gynna samhället. Sjuksköterskan har en viktig roll i mötet med psykisk ohälsa där ett personcentrerat förhållningssätt bestående av delaktighet och samtal kan bidra till en mer jämlik vård.

Anorexia nervosa (AN) är en psykiatrisk sjukdom där personen som är drabbad svälter sig och aktivt försöker gå ner i vikt genom olika tillvägagångssätt. Anorexia nervosa drabbar främst kvinnor och har ofta debut i tonåren. Sjukdomen kan vara svårbehandlad och är ofta förenad med lång återhämtning. Anorexia nervosa kan ge allvarliga somatiska komplikationer och orsaka för tidig död. En väl utformad vård och snabb handläggning är av stor vikt för att ge goda möjligheter till återhämtning. Syftet med denna studie var att belysa patienters upplevelse av att vårdas för anorexia nervosa. Metoden utgörs av en litteraturöversikt där tolv kvalitativa artiklar använts i resultatet. Under dataanalysen framkom fyra teman och sju subteman. Resultatet visar att patienterna upplever en ambivalens inför att söka vård och vårdas för sin sjukdom. De upplever att vårdandet kretsar kring mat och vikt i stället för att utgå från de bakomliggande känslorna. Vårdrelationen belyses som en betydande del i hur patienterna upplever vårdandet och påverkar hur väl vårdandet kan tillgodogöras. Patienterna önskar vara delaktiga i sin vård och bli sedd som en hel människa. Vidare visar resultatet att patienterna upplever att olika vårdsammanhang påverkar möjligheten att tillgodogöra sig behandling. Diskussionen belyser hur ambivalensen påverkar vårdandet och sjuksköterskans bristande kunskaper i att vårda patienterna med anorexia nervosa. Patienternas behov av att bearbeta de bakomliggande känslorna belyses och vidare förs en diskussion om vårdandet skulle kunna anpassas efter patientens livsvärld.