Det grundläggande syftet för uppsatsen har varit att redogöra för vilka lekformer barn väljer under den fria leken i förskolan. Vilka typer av lekformer används? Kan man se några mönster i valet av lekform? I vilka typer av lekformer är pedagogen aktiv? För att kunna svara på dessa frågor har jag använt mig av observationer av fri lek i förskolan som jag sedan har sammanställt och analyserat med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Observationerna skedde vid två olika förskolor med hjälp av minnes anteckningar som sedan transkriberades. Sedan analyserade jag materialet där jag utgick från olika lekformer som Knutsdotter Olofsson (2003) tar upp i sin bok som grundar sig på hennes tidigare forskningar. Även författarna Evenshaug och Hallen (2001), Hwang & Nilsson (2010) och Fagerli, Lillemyr och Söbstad (2001) beskriver lekformer vilka jag kommer referera till. Dessa lekformer som är funktionslek, låtsaslek/ fantasilek, rollek, projektiv lek, regellek, rörelselek och konstruktionslek ligger grunden för hur jag presenterar och tolkar resultatet. En vanligt förekommande lekform under observationerna var olika typer av låtsas/ fantasilek. Observationerna visade även på skillnader mellan de olika förskolorna gällande förekomsten av olika lekformer. Den ena förskolan hade inga rörelselekar under observationstillfällena, medan det på den andra förskolan var vanligt förekommande. Ett resultat som jag fick fram var att storleken på barngruppen och pedagogernas placering i rummet kan påverka vilka olika lekar barnen använder sig av. Om barnen är i en mindre grupp leker de längre med samma sak, detta kan bero på att lekar som rollekar kräver mycket koncentration av barnet, då är det då många barn sunt omkring som leker andra lekar kan barnet lätt tappa fokus från rolleken.

Syftet med studien var att undersöka hur äldre förskolebarn och barn i förskoleklass talar om lek på olika sätt. Detta gav två stora frågeställningar som löd: Hur talar barn kring lek? samt Hur resonerar barn kring pedagogers involvering i lek? Den metod som användes var barnintervjuer med sammanlagt 80 barn varav 68 sexåringar och 12 femåringar. Intervjuerna gjordes på sammanlagt tre olika skolor och i en förskola. Resultatet i studien visar att barn ser lek som någonting roligt, där lek förklaras med namnet på en specifik lek eller med en förklaring i ord om vad lek är. Barn leker för att det är roligt och för att få energi och för att kroppen behöver lek. Barn anser att det går att lära sig i lek och kopplar detta till ett lärande som handlar om att utveckla sin lek eller lära sig nya lekar samt att lära sig att vara en bra kompis. När barn involverar lärare i lek sker det på barns egna villkor och görs ofta när kompisar saknas i leken eller när hjälp av en mer kunnig person behövs. Barn nämner även de förbjudna lekar som finns där krig och springlekar har en given plats. Utifrån detta resultat har frågeställningarna besvarats på ett intressant sätt.

Med denna studie är vår ambition att undersöka hur omorganisationen av arbetet med modersmålet implementeras i Malmö stads förskolor och hur denna tas emot ute i verksamheten. Vi vill få syn på tanken bakom omorganisationen och vad det är för resurser som krävs för att lyckas med en implementering. Syftet med denna studie är att studera hur det fungerar när ett nytt projekt ska implementeras i förskoleverksamheten och hur detta tas emot av pedagogerna. Här kommer vi också studera förskolans traditioner närmre samt undersöka hur det pedagogiska samarbetet mellan förskolorna och språkutvecklarna fungerar ur pedagogernas perspektiv. Vi utgår ifrån följande frågeställningar:Hur fungerar samarbetet mellan förskolorna och språkutvecklarna?Hur påverkas pedagogerna av sin omgivning vid implementering i verksamheten?Vilka förutsättningar gynnar en framgångsrik implementering och verksamhet med barnen?När vi har analyserat vårt material har vi använt oss av teori om implementering. Inom implementeringsforskning förekommer två perspektiv nämligen "bottom-up" och "top-down". Det senare innebär att beslutsfattande sker uppifrån, från ledningen, och skall sedan föras ut till personalen som skall genomföra förändringen. "Bottom-up" betyder att de som arbetar i verksamheten, av Lipsky kallade närbyråkrater, är delaktiga i och eventuellt också initiativtagare till beslut om förändringar. Med stöd av dessa begrepp och perspektiv är våra sammanfattade resultat följande: för att en implementering ska bli lyckad i förskolan krävs pedagogernas delaktighet i planeringen och ett bra samarbete med föräldrarna. Andra aspekter som också är värdefulla är att det finns resurser i form av extra tid, fungerande digitala verktyg och utbildning.

The purpose of this thesis is to shed light on the child's perspective on playing with theirpreschool teachers. It seeks to answer the question of what the Child would prefer, while alsogetting a glimpse into the child’s playworld and perspectives on their educators. The focuswas to get the children’s views on the matter, by listening to their stories through interviewsand analyzing it with a narrative analysis. The study concluded that they saw playing withtheir educators as second tier to playing with their peers, how it was a subject the childrenhad to be actively asked about, and the important role of understanding the children's playand their peer cultures.

In this study we aimed to investigate preschool teachers' perceptions of mathematics in relation to play. And what pre-school teachers have to say about their active presence about children's mathematical learning. In addition, we also want to investigate how they describe that mathematics in both planned and spontaneous play is implemented. We used these issues to get close to our aim; What approaches do pre-school teachers have to play and learning in relation to mathematics? How do preschool teachers describe the implementation of mathematics in relation to play? In this study we used qualitative research and we interviewed six active preschool teachers and summarized their answers. We found out that a phenomenological research approach suits this study. The theories we have based our study on are Lev. S Vygotskij, Alan Bishop and Friedrich Fröbel. Our result: In this study, we have studied pre-school teachers' perceptions of how mathematics can be applied through play. According to preschool teachers, play leads to mathematics learning. Furthermore, they believe that play and learning go hand in hand, so it can be difficult to define what play is and what learning is, according to most of them. The study shows that learning takes place in preschool daily and in all activities the children participate in or observe. According to the teachers, learning in mathematics can take place when the child plays by himself, or in interaction with other peers, and with a teacher present. This teachers’ presence depends on the situation in the game. According to the teachers, they can sometimes observe the game and only participate to implement a clarification in the game, be a co-researching teacher with empathy. Our conclusions may be that learning in mathematics takes place all the time, but it is clarified by the active role of preschool teachers and awareness of their approach.