No description available.

Syftet med detta examensarbete var att beskriva förskolepedagogers upplevelser av fenomenet barns lärande i vardagsteknik i förskolan. Då vi ville närma oss varje individs perspektiv och beskriva deras upplevelser, valde vi att utgå från fenomenologi som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Enskilda intervjuer gjordes med åtta förskolepedagoger som arbetar med barn på två profilerade teknikförskolor i en kommun i södra Sverige. Som datainsamlingsmetod användes ljudupptagning och fältanteckningar. Materialet har analyserats med inspiration från en fenomenologisk analysmodell framtagen av Amadeo Giorgi. Centrala teman har skapats genom analysen av empirin, dessa teman innehåller förskolepedagogernas upplevelser av fenomenet. Majoriteten av förskolepedagogerna har gett uttryck för att barns lärande i vardagsteknik framträder genom barnens vardagstekniska begreppsanvändning, därmed utgör temat Lärandet framträder som begreppsanvändning av barnen den mest väsentliga upplevelsen av vårt utforskade fenomen. Förskolepedagogernas upplevelser av barns begreppsanvändning innehåller flertalet nyanser, från att innebära att barnet ännu inte äger språket och det är pedagogen som benämner begreppet på det som barnen identifierat, till att barnet både kan identifiera ett vardagstekniskt föremål med flera korrekta begrepp beroende på föremålets användningsområde. Andra upplevelser av det utforskade fenomenet, men som inte är lika generella bland förskolepedagogerna, är inordnade under följande teman: Lärandet framträder som spekulation hos barnen kring vardagstekniken ur ett större sammanhang; Lärandet framträder som aha-upplevelser hos barnen; Lärandet framträder som självständighetsutveckling hos barnen; Lärandet framträder som konstruerande och skapande hos barnen; och Lärandet framträder som en samverkan mellan tanke och handling hos barnen.  Ovanstående teman har inordnats i antingen en teoretisk-, en praktisk- eller en teoretisk-praktisk dimension på barns lärande i vardagsteknik. Det som kännetecknar de teman som inordnats inom dimensionerna är att förskolepedagogerna upplevt att ett lärande i vardagsteknik har skett hos barnen och dessa upplevelser inrymmer ett målmedvetet förhållningssätt till barns lärande i vardagsteknik. Men förskolepedagogerna har även beskrivit upplevelser som mer är relaterade till att de möjliggjort ett lärande där resultatet för lärandet inte är i fokus eller inte formulerat, dessa upplevelser har inordnats i temat När barns lärande inte är resultatfokuserat. Ett fåtal pedagoger har belyst en viss osäkerhet i huruvida de yngsta barnen lärt sig vardagsteknik då de bland annat saknar det verbala språket, men förskolepedagogerna upplever att barnen testar och provar vardagstekniska föremål, dessa upplevelser har inordnats i temat När barns lärande är svårt att ta fasta på. Däremot har även dessa två teman kopplingar till antingen teoretiska-, praktiska- eller teoretisk-praktiska dimensioner på barns lärande men är inte inordnade i en specifik dimension.

Studien fokuserar på pedagogers upplevelser av arbetet med barns flerspråkighet i förskolan. I vår studie har vi genomfört fem kvalitativa och semistrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar i förskolor där det finns flerspråkiga barn. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och några av dess centrala begrepp, vilka kommer att användas i analysen. Arbetet svarar på följande två frågeställningar: hur upplever pedagogerna sitt arbete med barns flerspråkighet i förskolan? hur uppger pedagogerna att de arbetar för att stimulera flerspråkiga barns utveckling? I analysen framträdde ett antal kategorier som sammantaget gav svar på hur pedagoger upplever arbetet med barns flerspråkighet och hur de arbetar med detta. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att pedagoger tycker att arbetet med barns flerspråkighet i förskolan är roligt och intressant och samtidigt utmanande. Ett resultat som förstärker den tidigare forskning som finns inom området.

Bakgrund: Fysisk aktivitet genererar gynnar folkhälsan, det så ökar det stillasittande beteendet bland barn och ungdomar. Skolan fungerar bra som en hälsofrämjande arena för att främja ökad fysisk aktivitet, men området behöver uppmärksammas. Syftet var att undersöka idrottslärares erfarenheter av arbete med att främja ökad fysisk aktivitet bland elever i grundskolan, och dess framgångsfaktorer. Metod. Under våren 2021 genomfördes semistrukturerade intervjuer via webbaserade plattformar med sju pedagoger från sex olika grundskolor i Sverige. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i tre olika former av arbetssätt för att främja ökad fysisk aktivitet; arbetssätten för som aktiva klassrum, strukturerad och schemalagd fysisk aktivitet, och småprojekt i samverkan med andra pedagoger/kollegor, vilka visar på kreativa lösningar utifrån olika förutsättningar. En stöttande och förstående ledning och, organisatorisk planering i samverkan med fler pedagoger/kollegor ansågs utgöra viktiga framgångsfaktorer som bidrog till flera vinster, som bättre studiekoncentration hos eleverna och som ofta resulterade i högre betyg, samt bättre lärare-elev-relation. Att främja ökad fysisk aktivitet är en del av lärarrollen, men engagemanget varierar utifrån lärarens eget intresse för området. Slutsats: Idrottslärarnas upplevelse är att skolor kan erbjuda en mängd olika miljöer och tillfällen för fysisk aktivitet i alla årskurser om det finns mänskliga resurser och organisatorisk planering. En helhetssyn på fysisk aktivitet är viktigt, för att alla på skolan ska kunna uppmuntras till fysisk aktivitet. Vidare forskning om framgångsrika arbetssätt och metoder inom ramen för skolan behövs för att främja ökad fysisk aktivitet bland skolbarn. / <p>Betyg i Ladok 210603.</p>

Bakgrund: Endast en låg andel barn i Sverige är tillräckligt fysiskt aktiva trots att fysisk aktivitet bidrar med flertalet goda hälsoeffekter. Skolinterventioner för ökad fysisk aktivitet kan ge förbättrad hälsa dock finns det svårigheter med varaktig implementering. Endast ett fåtal studier har undersökt upplevelser och erfarenheter av dessa skolinterventioner och inga svenska studier har gått att finna. Spring i Benen (SiB) är ett projekt för att främja fysisk aktivitet bland eleverna i Stockholm stads kommunala grundskolor. Det är av vikt att undersöka pedagogers upplevelser och erfarenheter av projektet för att bidra med kunskap kring hur grundskolan bör och kan arbeta med fysisk aktivitet. Syfte: Studien syftade till att undersöka pedagogers upplevelser och erfarenheter av deltagande i ett projekt för ökad fysisk aktivitet bland elever i Stockholms stads kommunala grundskolor. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio pedagoger som deltagit i SiB som kontaktpersoner mellan projektledning och sin skola. Insamlad data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Organisatoriska faktorer på lokal och politisk nivå upplevdes som avgörande för arbete med fysisk aktivitet i skolan. Även psykosocial och fysisk miljö påverkade förutsättningarna. Engagerade pedagoger upplevde sig bära ett ensamt ansvar i frågan. SiB gav pedagoger ökad legitimitet och kunskap samt inspiration och motivation. Pedagogerna upplevde att projektet gav elever vinster i form av socialt sammanhang, engagemang och kunskap samt ökad fysisk aktivitet. Slutsats: Projektet SiB gav pedagoger och elever många goda effekter dock kräver arbetet med fysisk aktivitet i skolan fler organisatoriska insatser både på lokal och politisk nivå.

The aim of this study is to investigate work on social and emotional learning in the everyday practice of 221 educators working in preschools and schools. With using a mixed method both quantitative and qualitative information was gathered. In the introduction and background, the state of knowledge is problematized, SEL is defined, previous research reports and the education in SEL is described. The literature review describes SEL in relation to educators, children/pupils and children with special needs. An expansive learning approach permeates the performance analysis. The study's results are largely in line with previous research in the field of SEL and shows correlations between educators and child/pupils social and emotional skills and relational competence. The educators describe that they perceive children's behavior in a different way, had better understanding themselves, gained a common understanding and a common language, and become better at working inclusively and making adjustments based on the children’s/pupils needs. The educators felt that the children/pupils managed routine situations better based on the environment's expectations. The children/pupils were also perceived to have developed a better self-esteem and self-confidence based on the fact that they more often succeeded in interacting with others and that they were seen and confirmed based on their needs. The thesis concludes with suggestions for further research and hopes. / Denna studie syftar till att undersöka hur pedagogerna upplever att en kompetensutveckling i socialt och emotionellt lärande - SEL påverkar deras vardagsnära praktik och barnen/eleverna. 221 pedagoger verksamma inom förskola och skola deltar i studien. Med hjälp av en mixad metod samlades kvantitativ och kvalitativ data in. I inledningen och bakgrunden problematiseras kunskapsläget och SEL definieras. Tidigare forskning redovisas grundligt utifrån socialt och emotionellt lärande i förhållande till hälsofrämjande och förebyggande arbete, pedagoger, barn/elever samt barn i behov av särskilt stöd. Engeströms teori om expansivt lärande tillsammans med tidigare forskning om SEL används i resultatanalysen. Studiens resultat visar på samband mellan pedagogers och barns/elevers sociala och emotionella kompetens och relationella kompetens. Pedagogerna beskriver att de har fått bättre förståelse för barns beteende, fått en samsyn och ett gemensamt språk, och blivit bättre på att arbeta inkluderande och göra anpassningar utifrån barnens/elevernas behov. Pedagogerna redogör för hur barnen/eleverna klarar rutinsituationer bättre utifrån omgivningens förväntningar. Barnen och eleverna upplevs också ha utvecklat en bättre självkänsla och självförtroende utifrån att de oftare lyckades i samspel med andra och att de blev sedda och bekräftade utifrån sina behov. Uppsatsen avslutas med förslag på vidare forskning och förhoppningar.