Tidigare studier har visat att elevers intresse för teknikundervisningen är låg och därför är det av vikt att forskning bedrivs för att få kunskap om hur skolan kan verka för att väcka intresset för teknik. Syftet med denna studie är att undersöka vad elever är intresserade av att lära sig om på tekniklektionerna, hur de upplever teknikundervisningen och vilken nytta de anser sig ha av teknikkunskapen. Undersökningen genomfördes med både kvalitativ och kvantitativ metod. I undersökningen ingick elever från årskurs 3 och årskurs 5. Totalt besvarade 38 elever en enkät och 5 elevgrupper deltog i fördjupande fokussamtal. I resultatet framkom att majoriteten av eleverna hade en positiv inställning till teknikundervisningen. De visar ett intresse för att lära hur modern teknik, exempelvis datorer, fungerar och anser att det är kunskap som de behöver i vardagslivet. Resultatet visar dock tendenser till att eleverna i årskurs 5 var något mer negativt inställda till teknikundervisningen än eleverna i årskurs 3. Slutsatsen är att eleverna anser att de har nytta av teknikkunskaper för att det finns teknik överallt och de behöver kunna använda denna för att klara sig i samhället. Eleverna har dock svårt att koppla den teknik de möter i skolan till teknik de använder i vardagen.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur teknik tas tillvara i vardagen, är det i ögonblicket eller är det i de iscensatta aktiviteterna? Enligt läroplan för förskolan Skolverket (2010) bör barnen utmanas i aktiviteter och i lek men samtidigt locka och utmanas i sitt lärande som även främjar barns lärande och utveckling inom teknik. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer med tio förskollärare på sex olika förskolor i Mellansverige. Vi transkriberade intervjusvaren tillsammans, och läste sedan svaren vid flera tillfällen och kodade innehållet. Vi använde oss av olika nyckelord så som förhållningssätt, tekniska verktyg, olika åldrar, material, miljö, pedagogisk dokumentation. Vi gav de olika nyckelorden olika färg för att särskilja dem. Tillsammans sammanställde vi likheter och skillnader utifrån de svar vi fått av förskollärarna om hur de tar tillvara på vardagstekniken i förskolan. I denna studie har det framkommit att förskollärarna tycker att teknik finns överallt och i allt de gör på förskolan. De uttrycker själva att de måste bli bättre på att synliggöra den och benämna den för barnen. De efterlyser mer utbildning inom detta område Vi tror att flera av de medverkande förskollärarna har fått upp ögonen för teknik i förskolan på grund av att vi har både gjort vår pilotstudie men även denna studie inom teknik på förskolorna. Genom våra intervjufrågor tror vi att förskollärarna synliggör tekniken mer, samt reflekterar kring teknik i förskolan både med sig själv och med sina kollegor. Detta tror och hoppas vi har betydelse för deras fortsatta utveckling inom teknik

Undersökningen synliggör hur vardagsteknik kommer till uttryck i barnlitteratur och specifikt i fem böckerna om Alfons Åberg. Metoden är bild- och textanalys. För att synliggöra hur framställningen av vardagsteknik sker i barnlitteratur skapas det fyra kategoriseringar; teknik som föremål, teknik som aktivitet, teknik som kunskap och teknik som viljekraft, kategoriseringarna är inspirerade av Carl Mitcham och utgör grundstommen i undersökningens resultat. Vad som framkommer i undersökningen är att bilderböckerna om Alfons Åberg synliggör olika vardagliga tekniska föremål, exempel är verktyg såsom sågen, men även köksutrustning och ficklampan. De tekniska föremålen är kopplade till hemmet. Tillverkningsprocessen när ett tekniskt föremål konstrueras beskrivs när Alfons Åberg bygger en helikopter samt när Alfons och Mållgan bygger ett tåg, bortsett från detta är inte tillverkningsprocessen av ett tekniskt föremål i fokus. Centralt i böckerna är istället kunskaper om hur tekniska föremål används av människan och att människan har ett osynligt/dolt behov av tekniska föremål. Det osynliga/dolda mänskliga behovet är ett underliggande budskap i böckerna om Alfons Åberg.

Studien handlar om hur förskollärare på en förskola med teknikprofil talar om teknik ochteknikarbete samt deras tal om teknisk kompetens. Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare på en förskola med uttalad profilering mot teknik talar och arbetar med teknik. Dessutom syftar studien till att redogöra för förskollärares syn på kompetens vad avser teknik samt i relation till barns lärande om teknik i förskolan. För att ta reda på det intervjuade jag förskollärare med flera års erfarenhet av teknikarbete. Innehållet i intervjuerna och det observerade teknikmaterialet på förskolan låg till grund för studiens resultat. Resultatet visar att det går att identifiera mycket som är teknik i förskolans vardag och att teknikarbete inte behöver vara komplicerat. Vidare visas att alla sinnen kan engageras i arbetet med teknik med förskolebarn. Likaså bör aktiviteterna vara mer processinriktade istället för resultatinriktade. Resultatet visar också att satsningar och riktad fortbildning inom ämnet är önskvärt då studiens förskollärare trots stor kännedom om teknikämnet och utarbetade arbetsmetoder ändå eftersökte mer komptensutveckling.

Syftet med detta examensarbete var att beskriva förskolepedagogers upplevelser av fenomenet barns lärande i vardagsteknik i förskolan. Då vi ville närma oss varje individs perspektiv och beskriva deras upplevelser, valde vi att utgå från fenomenologi som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Enskilda intervjuer gjordes med åtta förskolepedagoger som arbetar med barn på två profilerade teknikförskolor i en kommun i södra Sverige. Som datainsamlingsmetod användes ljudupptagning och fältanteckningar. Materialet har analyserats med inspiration från en fenomenologisk analysmodell framtagen av Amadeo Giorgi. Centrala teman har skapats genom analysen av empirin, dessa teman innehåller förskolepedagogernas upplevelser av fenomenet. Majoriteten av förskolepedagogerna har gett uttryck för att barns lärande i vardagsteknik framträder genom barnens vardagstekniska begreppsanvändning, därmed utgör temat Lärandet framträder som begreppsanvändning av barnen den mest väsentliga upplevelsen av vårt utforskade fenomen. Förskolepedagogernas upplevelser av barns begreppsanvändning innehåller flertalet nyanser, från att innebära att barnet ännu inte äger språket och det är pedagogen som benämner begreppet på det som barnen identifierat, till att barnet både kan identifiera ett vardagstekniskt föremål med flera korrekta begrepp beroende på föremålets användningsområde. Andra upplevelser av det utforskade fenomenet, men som inte är lika generella bland förskolepedagogerna, är inordnade under följande teman: Lärandet framträder som spekulation hos barnen kring vardagstekniken ur ett större sammanhang; Lärandet framträder som aha-upplevelser hos barnen; Lärandet framträder som självständighetsutveckling hos barnen; Lärandet framträder som konstruerande och skapande hos barnen; och Lärandet framträder som en samverkan mellan tanke och handling hos barnen.  Ovanstående teman har inordnats i antingen en teoretisk-, en praktisk- eller en teoretisk-praktisk dimension på barns lärande i vardagsteknik. Det som kännetecknar de teman som inordnats inom dimensionerna är att förskolepedagogerna upplevt att ett lärande i vardagsteknik har skett hos barnen och dessa upplevelser inrymmer ett målmedvetet förhållningssätt till barns lärande i vardagsteknik. Men förskolepedagogerna har även beskrivit upplevelser som mer är relaterade till att de möjliggjort ett lärande där resultatet för lärandet inte är i fokus eller inte formulerat, dessa upplevelser har inordnats i temat När barns lärande inte är resultatfokuserat. Ett fåtal pedagoger har belyst en viss osäkerhet i huruvida de yngsta barnen lärt sig vardagsteknik då de bland annat saknar det verbala språket, men förskolepedagogerna upplever att barnen testar och provar vardagstekniska föremål, dessa upplevelser har inordnats i temat När barns lärande är svårt att ta fasta på. Däremot har även dessa två teman kopplingar till antingen teoretiska-, praktiska- eller teoretisk-praktiska dimensioner på barns lärande men är inte inordnade i en specifik dimension.

Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar tekniksamt hur deras kunskap om teknik och tidigare utbildning påverkar teknikundervisningen iförskolan. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod i form av semistruktureradeintervjuer som genomförts med fyra förskollärare från tre kommuner i södra Sverige. Studiensteoretiska utgångspunkter är hermeneutik och fenomenografi samt de teoretiska begreppenhermeneutiska cirkeln och sense of coherence då fokuset i den här studien är förskollärarestolkning av läroplanen samt deras uppfattning om teknik som grundar sig i deras tidigareerfarenheter. Studien visar en variation av uppfattningar om teknik där tidigare erfarenheter ären bidragande faktor. I studiens resultat framkommer även att förskollärare upplever enosäkerhet om hur teknik kan synliggöras i förskolan utifrån läroplanens mål. En annan faktorsom framkommer i resultatet är att kompetensutveckling inom området är avgörande för hurförskollärare uppfattar teknik då begreppet uppfattas som brett och svårt att ringa in baserat påläroplanens formuleringar. En slutsats utifrån studien är att samtliga förskollärare i studien ärpositiva till teknik i förskolan men behöver kontinuerlig kompetensutveckling inom ämnet föratt motsvara läroplanens intentioner om teknik i förskolan.

Syfte: Syftet med denna uppsats var att utveckla kunskap om yrkesverksamma kvinnors upplevelser av smartphones inverkan i dagliga aktiviteter. Metod: Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer där 15 kvinnor i yrkesverksam ålder intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes för att analysera insamlad data där meningsbärande enheter togs ut som kondenserades och kodades vilka bildade fyra kategorier. Resultat: i) Smartphone: Hjälpmedel eller begränsning i aktivitet, ii) Smartphone och parallella aktiviteter, iii) Smartphone i sociala aktiviteter, iiii) Nåbar och uppkopplad i aktivitet. Resultatet visade att smartphonen var en integrerad del i deltagarnas liv som tog mycket tid men som även underlättande utförandet av dagliga aktiviteter. Smartphonen upplevdes många gånger som en fördel för att uppnå en effektiv och smidig vardag, både i arbetet och under fritiden. De upplevde den dock som ett hinder när den medvetet eller omedvetet bidrog till att andra viktiga och värdefulla aktiviteter inte genomfördes eller prioriterades bort på grund av smartphonen. Slutsats: Smartphones inverkade stödjande och hindrande i utförandet av kvinnors dagliga aktiviteter. Med stöd av de funktioner som smartphonen erbjuder, kan människors delaktighet i samhället möjliggöras då mycket av samhällets aktiviteter idag delvis bygger på en uppkopplad teknik. Normer och etiska principer växer successivt fram om hur smartphones ska användas i dagliga aktiviteter och vad den har för betydelse i människors vardag. Studien visade att smartphones har en stor inverkan på kvinnors dagliga aktiviteter. / Aim: The aim of this study was to develop knowledge about the experiences of how smartphones influenced the daily activities of working women. Method: 15 women in working age were interviewed, using a semi-structured design. Data were analysed using qualitative content analysis. Sentences were taken out, condensed and coded and in the end resulted in four categories. Results: i) Smartphone: Resource or limitation, ii) Smartphones and parallel activities, iii) Smartphones in social activities, iiii) Reachable and connected online in activity. The results showed that smartphones had an impact in women's daily activities. The smartphone was an integrated part of women's activities and could both be taking time from some activities but also be an important part of its performance. Many times it could make activities easier to perform and more effective, in both work- and leisure activities. However it could affect the person's focus and interrupt their performance of activities. The participants found that the smartphone could, consciously or not, be detrimental to the performance of tasks that have been subjectively more important for them. Conclusion: In women's daily activities, smartphones could both have a supportive impact as well as limitative in the performance of activities. The smartphones' functions serve to facilitate greater cohesion with society, since it is more reliant on everyday technology. Norms and ethical principles are successively growing on how smartphones are adequately used in peoples' lives. This study showed that smartphones had a great impact in women's daily activities.

<p>Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det av Vinnova finansierade projektet »Mobilen idemokratins tjänst» även kallat [demos], vilket drevs av Interactive InstitutesStudio[12-21] under perioden 2002 – 2004. De nya mediernas växande betydelse förungdomars vardagsliv var en viktig faktor bakom [demos]-projektet. Persondatorer,mobiltelefoner, digitala kameror, MP3-spelare och andra digitala verktyg är idagsjälvklara för de flesta ungdomar i västvärlden. Dessa verktyg, liksom Internetsmångfald, har snabbt blivit en given del av såväl deras skolarbete som deras fritid.Detta har fått effekt på ungdomars sätt att leka, kommunicera, arbeta och skapasociala gemenskaper. Ungdomars självklara förhållningssätt till digitala media gör attde ofta utvecklar oväntade och innovativa användningsområden för tjänster ochverktyg, genom vad som skulle kunna kallas ett kreativt »missbruk».I [demos]-projektet var ambitionen att i arbetet med morgondagens vuxna relaterafrågor kring teknik- och konceptutveckling till frågor som har med vårt samhälle ochnya former för demokrati att göra. Den övergripande målsättningen i projektet var attundersöka vad som händer om man använder mobila tjänster som ett hjälpmedel ochen utmaning i skoldemokratin.En prototyp baserad på sms-tekniken utvecklades och testades inom projektets ram.Prototypen utvecklades utifrån två huvudspår, dels representantens behov attundersöka mandat i medlemsgruppen och dels de enskilda medlemmarnas behov attpåkalla ledarna och övriga medlemmars uppmärksamhet och skapa opinion kring enviss fråga.I avhandlingen presenteras en fallstudiebeskrivning av [demos]-projektet. Avsiktenmed denna är att tillföra området en beskrivning av och reflektioner kring ett praktisktexempel på en implementation där man haft avsikten att använda sig av vardagstekniki form av sms för att stödja demokratiska processer. Avhandlingen belyser ochdiskuterar former för användarmedverkan i spontan design. I fokus är området digitalamedia och viljan till medskapande som understöds av den interaktiva potentialen idigitala verktyg och medier. Dessa ger möjligheter att själv eller tillsammans medandra skapa nya sociala sammanhang, filmer, bilder, musik.Ytterligare ett viktigt led i beskrivningen och analysen av projektet har varit attundersöka de tekniska och organisatoriska dimensioner vilka ligger till grund förprojektets resultat. Särskilt studerades hur man genom att utgå från nyttjandet av smssom en »vardaglig teknik» kan utforma ett system som ett stöd för demokratiskaprocesser. Den fråga som behandlas här är vad som händer då vi tillför de efterfrågadetekniska möjligheterna. Ökar engagemanget att delta i demokratiska processer dådeltagarna själva fått välja redskap/teknik? Blir designprocessen mera demokratisk?Slutligen diskuteras den övergripande problematik som ligger i att bedrivaforskning och praktik parallellt.Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det av Vinnova finansierade projektet »Mobilen idemokratins tjänst» även kallat [demos], vilket drevs av Interactive InstitutesStudio[12-21] under perioden 2002 – 2004. De nya mediernas växande betydelse förungdomars vardagsliv var en viktig faktor bakom [demos]-projektet. Persondatorer,mobiltelefoner, digitala kameror, MP3-spelare och andra digitala verktyg är idagsjälvklara för de flesta ungdomar i västvärlden. Dessa verktyg, liksom Internetsmångfald, har snabbt blivit en given del av såväl deras skolarbete som deras fritid.Detta har fått effekt på ungdomars sätt att leka, kommunicera, arbeta och skapasociala gemenskaper. Ungdomars självklara förhållningssätt till digitala media gör attde ofta utvecklar oväntade och innovativa användningsområden för tjänster ochverktyg, genom vad som skulle kunna kallas ett kreativt »missbruk».I [demos]-projektet var ambitionen att i arbetet med morgondagens vuxna relaterafrågor kring teknik- och konceptutveckling till frågor som har med vårt samhälle ochnya former för demokrati att göra. Den övergripande målsättningen i projektet var attundersöka vad som händer om man använder mobila tjänster som ett hjälpmedel ochen utmaning i skoldemokratin.En prototyp baserad på sms-tekniken utvecklades och testades inom projektets ram.Prototypen utvecklades utifrån två huvudspår, dels representantens behov attundersöka mandat i medlemsgruppen och dels de enskilda medlemmarnas behov attpåkalla ledarna och övriga medlemmars uppmärksamhet och skapa opinion kring enviss fråga.I avhandlingen presenteras en fallstudiebeskrivning av [demos]-projektet. Avsiktenmed denna är att tillföra området en beskrivning av och reflektioner kring ett praktisktexempel på en implementation där man haft avsikten att använda sig av vardagstekniki form av sms för att stödja demokratiska processer. Avhandlingen belyser ochdiskuterar former för användarmedverkan i spontan design. I fokus är området digitalamedia och viljan till medskapande som understöds av den interaktiva potentialen idigitala verktyg och medier. Dessa ger möjligheter att själv eller tillsammans medandra skapa nya sociala sammanhang, filmer, bilder, musik.Ytterligare ett viktigt led i beskrivningen och analysen av projektet har varit attundersöka de tekniska och organisatoriska dimensioner vilka ligger till grund förprojektets resultat. Särskilt studerades hur man genom att utgå från nyttjandet av smssom en »vardaglig teknik» kan utforma ett system som ett stöd för demokratiskaprocesser. Den fråga som behandlas här är vad som händer då vi tillför de efterfrågadetekniska möjligheterna. Ökar engagemanget att delta i demokratiska processer dådeltagarna själva fått välja redskap/teknik? Blir designprocessen mera demokratisk?Slutligen diskuteras den övergripande problematik som ligger i att bedrivaforskning och praktik parallellt.</p>

<p>I detta arbete undersöks äldre personers förhållande till den teknik de möter i vardagen. Statistik visar att det i åldersgruppen 65–84 år, jämfört med de yngre åldersgrupperna, är betydligt färre personer som har hemdator. Avsikten med studien var att kvalitativt utforska vad som ligger bakom sådana och liknande förhållanden. Omständigheter som kan vara av betydelse vid utveckling av teknik för äldre människor. </p><p>Etnografiskt inspirerade fallstudier genomfördes hos fyra ej yrkesverksamma personer i åldrarna 65 till 75 år. Det empiriska arbetet har i huvudsak inneburit observationer tillsammans med deltagarna och halvstrukturerade kvalitativa intervjuer. Momenten har genomförts i deltagarnas hem. </p><p>I syfte att göra resultaten lättillgängliga har dessa utformats som <i>porträtt</i> skrivna i jagform. Tanken med porträtten är att de ska kunna användas som idé- och designstöd i samband med utveckling av teknik för personer i situationer som liknar deltagarnas. </p><p>Praktiskt, estetiskt, symboliskt, socialt och affektivt bruk har varit utgångspunkter vid analysen som genomförts med porträtten som underlag. Ur analysen framträdde ett antal bruksvärden. Dessa avser de positiva eller negativa värden som bruk av någon teknik innebär för brukaren. Bruksvärden som umgänge, åtnjuta information och nöje, effektivitet och trygghet, avgör brukarens förhållande till tekniken. </p><p>Några av slutsatserna i studien är: att trygghet är ett centralt bruksvärde deltagarna upplever i mobiltelefonbruket, att deltagarna har ett mycket begränsat intresse för hemdatorer, att barnen spelar, som anskaffare, påverkare och stöd, en viktig roll för deltagarna vad gäller tekniken i vardagen.</p>

Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det av Vinnova finansierade projektet »Mobilen idemokratins tjänst» även kallat [demos], vilket drevs av Interactive InstitutesStudio[12-21] under perioden 2002 – 2004. De nya mediernas växande betydelse förungdomars vardagsliv var en viktig faktor bakom [demos]-projektet. Persondatorer,mobiltelefoner, digitala kameror, MP3-spelare och andra digitala verktyg är idagsjälvklara för de flesta ungdomar i västvärlden. Dessa verktyg, liksom Internetsmångfald, har snabbt blivit en given del av såväl deras skolarbete som deras fritid.Detta har fått effekt på ungdomars sätt att leka, kommunicera, arbeta och skapasociala gemenskaper. Ungdomars självklara förhållningssätt till digitala media gör attde ofta utvecklar oväntade och innovativa användningsområden för tjänster ochverktyg, genom vad som skulle kunna kallas ett kreativt »missbruk».I [demos]-projektet var ambitionen att i arbetet med morgondagens vuxna relaterafrågor kring teknik- och konceptutveckling till frågor som har med vårt samhälle ochnya former för demokrati att göra. Den övergripande målsättningen i projektet var attundersöka vad som händer om man använder mobila tjänster som ett hjälpmedel ochen utmaning i skoldemokratin.En prototyp baserad på sms-tekniken utvecklades och testades inom projektets ram.Prototypen utvecklades utifrån två huvudspår, dels representantens behov attundersöka mandat i medlemsgruppen och dels de enskilda medlemmarnas behov attpåkalla ledarna och övriga medlemmars uppmärksamhet och skapa opinion kring enviss fråga.I avhandlingen presenteras en fallstudiebeskrivning av [demos]-projektet. Avsiktenmed denna är att tillföra området en beskrivning av och reflektioner kring ett praktisktexempel på en implementation där man haft avsikten att använda sig av vardagstekniki form av sms för att stödja demokratiska processer. Avhandlingen belyser ochdiskuterar former för användarmedverkan i spontan design. I fokus är området digitalamedia och viljan till medskapande som understöds av den interaktiva potentialen idigitala verktyg och medier. Dessa ger möjligheter att själv eller tillsammans medandra skapa nya sociala sammanhang, filmer, bilder, musik.Ytterligare ett viktigt led i beskrivningen och analysen av projektet har varit attundersöka de tekniska och organisatoriska dimensioner vilka ligger till grund förprojektets resultat. Särskilt studerades hur man genom att utgå från nyttjandet av smssom en »vardaglig teknik» kan utforma ett system som ett stöd för demokratiskaprocesser. Den fråga som behandlas här är vad som händer då vi tillför de efterfrågadetekniska möjligheterna. Ökar engagemanget att delta i demokratiska processer dådeltagarna själva fått välja redskap/teknik? Blir designprocessen mera demokratisk?Slutligen diskuteras den övergripande problematik som ligger i att bedrivaforskning och praktik parallellt.Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det av Vinnova finansierade projektet »Mobilen idemokratins tjänst» även kallat [demos], vilket drevs av Interactive InstitutesStudio[12-21] under perioden 2002 – 2004. De nya mediernas växande betydelse förungdomars vardagsliv var en viktig faktor bakom [demos]-projektet. Persondatorer,mobiltelefoner, digitala kameror, MP3-spelare och andra digitala verktyg är idagsjälvklara för de flesta ungdomar i västvärlden. Dessa verktyg, liksom Internetsmångfald, har snabbt blivit en given del av såväl deras skolarbete som deras fritid.Detta har fått effekt på ungdomars sätt att leka, kommunicera, arbeta och skapasociala gemenskaper. Ungdomars självklara förhållningssätt till digitala media gör attde ofta utvecklar oväntade och innovativa användningsområden för tjänster ochverktyg, genom vad som skulle kunna kallas ett kreativt »missbruk».I [demos]-projektet var ambitionen att i arbetet med morgondagens vuxna relaterafrågor kring teknik- och konceptutveckling till frågor som har med vårt samhälle ochnya former för demokrati att göra. Den övergripande målsättningen i projektet var attundersöka vad som händer om man använder mobila tjänster som ett hjälpmedel ochen utmaning i skoldemokratin.En prototyp baserad på sms-tekniken utvecklades och testades inom projektets ram.Prototypen utvecklades utifrån två huvudspår, dels representantens behov attundersöka mandat i medlemsgruppen och dels de enskilda medlemmarnas behov attpåkalla ledarna och övriga medlemmars uppmärksamhet och skapa opinion kring enviss fråga.I avhandlingen presenteras en fallstudiebeskrivning av [demos]-projektet. Avsiktenmed denna är att tillföra området en beskrivning av och reflektioner kring ett praktisktexempel på en implementation där man haft avsikten att använda sig av vardagstekniki form av sms för att stödja demokratiska processer. Avhandlingen belyser ochdiskuterar former för användarmedverkan i spontan design. I fokus är området digitalamedia och viljan till medskapande som understöds av den interaktiva potentialen idigitala verktyg och medier. Dessa ger möjligheter att själv eller tillsammans medandra skapa nya sociala sammanhang, filmer, bilder, musik.Ytterligare ett viktigt led i beskrivningen och analysen av projektet har varit attundersöka de tekniska och organisatoriska dimensioner vilka ligger till grund förprojektets resultat. Särskilt studerades hur man genom att utgå från nyttjandet av smssom en »vardaglig teknik» kan utforma ett system som ett stöd för demokratiskaprocesser. Den fråga som behandlas här är vad som händer då vi tillför de efterfrågadetekniska möjligheterna. Ökar engagemanget att delta i demokratiska processer dådeltagarna själva fått välja redskap/teknik? Blir designprocessen mera demokratisk?Slutligen diskuteras den övergripande problematik som ligger i att bedrivaforskning och praktik parallellt.