This report presents a field study of how the platforms are seen during the dark hours by people with and without visual impairment cataract. The field study was carried out with both qualitative and quantitative data as a basis. The qualitative data was collected through a visual assessment of the platforms in four out of five station classes that Swedish Transport Administration has. The observations were made with and without simulated visual impairment to provide a comprehensive picture about the orientation and visual comfort for all travelers. Photometric data were collected with an illuminance meter to see how the platform met the requirements for its associated lighting class and whether there was any connection between the illuminance on the surface, and the experience of the environment visually.   The questions answered in this report, if five lighting classes are necessary and how the platforms are experienced by travelers with and without visual impairment. Earlier research on the guidance route and contrasts confirmed the results of the study in which observations of platforms shows that orientation in environments without contrasts between surface colors will be difficult to get around in for people with visual impairment. There is little difference in visual comfort and orientation of the various station classes. The results show that the most important thing for a person with cataract is a uniform illumination and clear guidance route. Without loss of vision it seems that the quality of light and how well maintained the facility is perceived to be affecting the sense of security more than surface colors and light contrasts. / Denna rapport redovisar en fältstudie av hur tågplattformar på tågstationer uppfattas under dygnets mörka timmar av personer med och utan synnedsättningen grå starr. Fältstudien har genomförts med både kvalitativa och kvantitativa data som grund. Kvalitativ data samlades in genom en visuell bedömning av tågplattformar inom fyra av fem stationsklasser som Trafikverket har. Observationerna gjordes med och utan simulerad synnedsättning för att ge en helhetsbild kring orientering och synkomforten för alla resenärer. Fotometrisk data samlades in med luxmeter för att se hur tågplattformen uppfyllde kraven för sin tillhörande belysningsklass och om det fanns något samband mellan belysningsstyrkan på markytan och upplevelsen av miljön visuellt. Frågeställningarna som besvaras i rapporten är om det behövs fem belysningsklasser samt hur tågplattformar upplevs av resenärer med och utan synnedsättning kvällstid. Tidigare forskning kring ledstråk och kontraster bekräftas i studiens resultat där observation av tågplattformar som synnedsatt visar att orientering i miljöer utan kontraster mellan ytfärger blir svåra att ta sig fram i. Det är liten skillnad i visuell komfort och orienterbarhet mellan de olika stationsklasserna. Resultaten visar att det viktigaste för en synnedsatt person är en jämn belysning och tydliga ledstråk. Utan synnedsättning verkar ljuskvaliteten och hur väl underhållen anläggningen upplevs vara påverka trygghetskänslan mer än ytfärger och ljushetskontraster.

Syfte: Det råder brist på utvärderingar av belysningsanläggningar, vilket är ett viktigt verktyg för att få förståelse för brukares upplevelse, säkerställa en anläggnings kvalitet och förvärva kunskap till kommande projekt. Inomhusmiljön påverkar i hög grad människans hälsa och välbefinnande, där belysningen är en stor påverkningsfaktor. I samverkan med konsultföretaget WSP har utvärderingar genomförts i två kontorsmiljöer på Domstolsverket i Jönköping. Målet med studien var att undersöka hur en kvalitativ och kvantitativ utvärderingsmetod stod i relation till brukarnas uppfattningar av visuell trivsel. Metod: En kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder användes för att förstå ljusmiljöns perceptiva och fysikaliska uppbyggnad, samt förstå brukarnas subjektiva uppfattning. Använda metoder var enkät, observation utifrån PERCIFAL och mätning av luminansförhållande. Resultat: Inga tydliga samband återfanns mellan brukarnas uppfattning av visuell trivsel och observation, eller analyserade. Svaga tendenser fanns dock på att i de områden observatörerna upplevde ljusare, var även respondenternas attityd till den visuella miljön mer positiv. Både höga och låga luminansförhållanden resulterade i att respondenterna erhöll en positiv attityd till den visuella miljön och välbefinnande. En positiv inställning till ljusmiljön visade sig gynna den visuella trivseln. Starkast samband fanns mellan inställning till ljusmiljön och upplevelsen av den visuella miljön, där en positiv inställning gynnade upplevelsen av den visuella miljön. Konsekvenser: Studiens slutsats är att varken en mätning eller observation är tillräcklig att användas enskilt för att säkerställa brukarnas visuella trivsel, eller för att beskriva hur ljusmiljön uppfattas av användarna. Därför rekommenderas det att inkludera brukare vid utvärdering, och att utföra mer omfattande utvärderingar för att generera kunskap kring kopplingen mellan mätbart ljus, perceptiv upplevelse och subjektiv uppfattning av visuell trivsel. Om utvärderingar och efterkontroller som även tar hänsyn till brukarnas subjektiva uppfattning prioriteras högre i byggprocessen, kan det säkerställa att ljusmiljöer erhåller ännu högre kvalitet. Begränsningar: Att enkäten utfördes på distans kan ha påverkat resultatet, samt att respondenterna ofta valde det neutrala mittenalternativet. Vissa begrepp kan även ha tolkats på annat sätt än förväntat. Observation och mätning utfördes endast vid ett tillfälle och inte i samtliga zoner där respondenterna var positionerade. Observation och mätning utgick endast från belysningens grundinställningar och bildskärmarna var inte tända vid detta tillfälle. Valet av antalet lokaler och skillnad i användningsfrekvens kan också ha påverkat resultatet. Mätning av luminans visade sig vara mer komplext än vad som förväntats. Intervjuer hade troligtvis givit en djupare förståelse kring det undersökta fenomenet än vad som generades från enkäten. Resultatet är enbart tillämpbart i det undersökta fallet och är därmed inte generellt giltigt. / Purpose: There is a shortage of evaluations of lighting constructions, which are crucial to understand the user, ensure the environmental quality and generate knowledge for future projects. The users’ well-being is affected by the indoor environmental quality, where the lighting has a major impact. In collaboration with the consulting company WSP, evaluations have been executed in two office environments at Domstolsverket in Jönköping. The aim with the study was to investigate how one qualitative and onequantitative evaluation method is related to the users’ perceptions of visual well-being. Method: A combination of qualitative and quantitative methods were used to understand the perceptive and physical construction of the lighting environment, and to understand the users’ subjective experience. Used methods were questionnaire, observation based on PERCIFAL and luminance ratio measuring. Findings: No significant connection were found between the users’ experience of visual well-being and the observation, or between the luminance ratios. There were weak tendencies that those areas of which the observers experienced the brightest, the users experienced the visual environment in a more positive way. Both high and low luminance ratios resulted in a positive attitude to the visual environment and the wellbeing. A positive attitude to the lighting environment favored the visual well-being. The strongest connections were found between the attitude to the lighting environment and the experience of the visual environment, where a positive attitude favored the experience of the visual environment the most.  Implications: Since either the measuring or the observation hadn’t any connection to the users’ subjective experience, the conclusion of the study is that either luminance ratios or a visual evaluation individually are sufficient to ensure the users visual wellbeingor to describe how the lighting environment is experienced by the users.Therefore, it is recommended to include users in evaluations, and to execute more comprehensive evaluations to generate more knowledge regarding the connection between measurable light and perceptive and subjective experience of visual wellbeing. If this is included in the process, it might increase the quality of the lighting environment. Limitations: The questionnaire was responded to at a distance and the respondents tended to choose the neutral central option and those factors might have affected the result. Some terms might also have been interpreted in another way than expected. The observation and the measuring were only executed once, and not in all the areas where the respondents were positioned. While measuring and observing, only the most used light setting was used and the computer screens where not on. Luminance measuring was more complex than expected. Interviews might have given a deeper understanding about the investigated phenomenon than what was generated from the questionnaire.The result is only applicable in this specific case and therefore not universal.