The percentage of alumni who donate to their university has been declining for more than 25 years. This paper applies the proven theory of planned behavior to shed new insight on what factors influence alumni's decision whether or not to donate to their university. Nearly 1,500 non-donor alumni of a large, mid-Atlantic research university were surveyed. The study found that 36.6% of the difference in intent to donate was explained by a combination of attitudes, beliefs about what other people do or think should be done, perceptions of control, past donation behavior to other nonprofits, experience while in college, and ongoing communication with the university. Several elements, including attitudes, beliefs about what others do or think should be done, and rating of communication effectiveness had significant effects on alumni's intent to donate. Both theoretical and practical implications are discussed. / Master of Arts / The percentage of alumni who donate to their university has been declining for more than 25 years. This paper applies the proven theory of planned behavior to shed new insight on what factors influence alumni’s decision whether or not to donate to their university. Nearly 1,500 non-donor alumni of a large, mid-Atlantic research university were surveyed. The study found that 36.6% of the difference in intent to donate was explained by a combination of attitudes, beliefs about what other people do or think should be done, perceptions of control, past donation behavior to other nonprofits, experience while in college, and ongoing communication with the university. Several elements, including attitudes, beliefs about what others do or think should be done, and rating of communication effectiveness had significant effects on alumni’s intent to donate. Both theoretical and practical implications are discussed.

Denna studie handlar om befolkningens attityd mot kollektivtrafik och bilism i Nacka. Ämnet är framför allt intressant då det sker stora satsningar i området som kommer att leda till en omfattande utveckling av kollektivtrafiken. Studiens syfte är att undersöka attityder och beteende (även förväntat beteende) mot bilism och kollektivtrafik i Nacka. Med hjälp av kvantitativa metoder ska dessa besvaras, mer detaljerat har en enkät formats som delades ut till hushåll i Nacka. Vidare undersöks också om det finns någon skillnad i åsiker mellan åldersgrupper. Resultatet visar att respondenterna har en positiv attityd mot kollektivtrafiken och dess framtida utveckling och förstår bilens olika negativa konsekvenser, dock känner sig de flesta väldigt beroende av bilen, framför allt pensionärer som inte ser sig själva byta transportmedel. Detta gäller även deras förväntningar efter kollektivtrafiken har utvecklats med nya tunnelbanan (och Tvärbanan). Den åldersgrupp som ansåg sig vara minst beroende av bilen låg i åldersgruppen 26-35 år.

No description available.

Despite the widely documented physical, psychological, and social benefits of participation in physical activity (Sallis, Prochaska, & Taylor, 2000; U.S Department of Health & Human Services, 2000), less than half of young Saudi adolescents are involved in non-school organised sport (General Presidency for Youth Welfare, 2007; Al-Hazzaa, 2004). Thus, examination of social and psychological determinants of participation in leisure time physical activity is important. This PhD examined these determinants within Saudi adolescents. A mixed methods approach was adopted to identify and test the important social and psychological determinants of participation in leisure-time physical activity. Phase one of the research was qualitative in nature. The purpose of this phase was to illustrate how an elicitation method can be used to identify salient behavioural (termed consequences), normative (termed referents), and control (termed circumstances) beliefs about physical activity as perceived by adolescents. These findings, along with theoretical propositions and evidence from previous studies, contributed to the development of a model of the social and psychological determinants of participation in leisure-time physical activity. They also contributed to the development of ways to measure important concepts in the model. Phase two was quantitative in nature and used multiple regression analysis to test the relationships among the key variables of interest. In part one of this phase, self-report questionnaires measured the respondents’ intention to participate in leisure time physical activity (dependent variable); it also measured their attitude toward physical activity behaviour, as well as subjective norms, perceived behavioural control, descriptive norms, self-efficacy, self-identity, and past behaviour (independent variables). The results revealed that attitudes, subjective norms, perceptions of behavioural control predicted physical activity intentions in a Saudi Arabian context. Moreover, descriptive norms, self-efficacy, and past behaviour contributed to the prediction of intentions, while self-identity did not. The results also pointed to some gender differences: while Saudi females considered attitude, subjective norms, perceived behavioural control and self-efficacy during intention formation, Saudi males considered attitude, subjective norms, perceived behaviour control, self-efficacy, and past behaviour only during intention formation. In terms of the salient beliefs, being active, maintaining fitness and controlling weight predicted attitudes; friends, mother, and brother predicted subjective norms; and availability of place, availability of time, and bad weather predicted perceived behavioural control. The results also pointed to some gender differences. While Saudi females considered being active, maintaining fitness, controlling weight, friends, family, father, mother, and brother, availability of place, availability of time, and bad weather, Saudi males considered being active, friends, family, father, brother, availability of place, availability of time and bad weather. In part two of this phase, five weeks after completing the main questionnaire, participants completed a follow-up questionnaire that assessed self-reported physical activity during the previous five weeks. Results revealed that intention, perceived behavioural control, subjective norms, self-efficacy, and past behaviour, but not attitude, descriptive norms, or self-identity predicted physical activity. Results also pointed out important gender differences. That is, while Saudi males appeared to consider intention, perceived behavioural control, and past behaviour when predicting exercising behaviour, this was not the case for Saudi females who considered intention, subjective norms, self-efficacy, and past behaviour only. Overall, the findings of this thesis offer partial support for the capacity of the theory of planned behaviour to predict participants’ physical activity intention and behaviour. The standard TPB variables, self-efficacy and past behaviour predicted intention, while, subjective norms, self-efficacy and past behaviour predicted behaviour. In general, findings also point out important gender differences. That is, while Saudi males appear to consider the standard TPB variables, self-efficacy, and past behaviour when predicting intention, and perceived behavioural control and past behaviour when predicting physical activity behaviour, this is not the case for Saudi females. In contrast, Saudi females consider attitude, subjective norms, and self-efficacy when predicting intention, and self-efficacy and past behaviour when predicting physical activity behaviour. Implications of these findings are that in order to alter physical activity patterns, factors influencing adolescents’ intention and behaviour to participate in physical activity must be addressed. Specially, effective interventions should target cognitive, social, environmental and psychological factors aimed at promoting physical activity among adolescents.

The aim of this research study is to assess the ability of the Theory of Planned Behaviour (TpB) to explain people’s intentions to interact interracially on a social level. It aims to understand the influence of students’ attitudes, perceptions of social norms and efficacy on these intentions. A questionnaire survey was administered to 226 students (37% White, 31% Black African, 27% Asian and 4% Coloured). The questionnaire was based on the standard format of the Theory of Planned Behaviour (Ajzen, 1991). The TpB model explained 35% of the variability in intention, providing support for its predictive power. The attitude, subjective norm and perceived behavioural control components of the model had good predictive ability demonstrating the usefulness of the model as a means to explain and predict intention to mix interracially. The results indicated that attitudes to mixing was the most powerful predictor of intention to mix inter-racially followed by perceived ability to effect this behaviour. Perception of social norms, while also statistically significant, was the least important factor. The findings suggest that the major obstacles to inter-racial interaction are intergroup attitudes and perceived inability to make such contacts.

Träning medför såväl fysiska som psykiska hälsofördelar. Trots att detta är vedertaget, tränar människor olika mycket och det finns även en andel människor som tränar otillräckligt. I föreliggande studie användes Self-Determination Theory (SDT) och Theory of Planned Behavior (TPB), för att undersöka om faktorer inom dessa teorier kan förutsäga hur mycket människor i åldern 18 – 30 tränar i veckan. Data från personer som tränade olika mycket (n= 196, Målder= 24.94, SD= 2.69) samlades in genom ett elektroniskt självskattningsformulär som bestod av frågor om träning, Behavioral Regulations in Exercise Questionnaire (BREQ-3) och Theory of Planned Behavior Questionnaire. Multipla regressionsanalyser genomfördes för att undersöka hur väl SDT, TPB och en kombination av dessa predicerade träningsmängd. Resultatet visade att SDT och TPB såväl enskilt som tillsammans förklarade en signifikant andel av variansen i träningsmängd, samt att autonom motivation från SDT och upplevd beteendekontroll från TPB var de bästa prediktorerna för träningsmängd. Detta pekar på att en upplevelse av att träning är lätt, glädjefyllt och en integrerad del av en själv, förutsäger hög träningsmängd i veckan. Framtida forskning kan med fördel undersöka vilka andra faktorer utöver SDT och TPB som kan förklara varför människor tränar olika mycket. / Exercise entails both physical and mental health benefits. Despite this being common knowledge, people differ in the amount of exercise performed and some even exercise insufficiently. In the present study Self-Determination Theory (SDT) and Theory of Planned Behavior (TPB) were used to examine if factors within these theories can predict the amount of exercise performed in a week by people in the age of 18 to 30 years. Data from people that differed in the amount of exercise (n= 196, Mage= 24.94, SD= 2.69) was gathered through an electronic survey consisting of questions regarding exercise, Behavioral Regulations in Exercise Questionnaire (BREQ-3) and Theory of Planned Behavior Questionnaire. Multiple regression analysis was used to examine to what extent SDT, TPB and a combination of these were able to predict the amount of exercise. Results showed that SDT and TPB, both together and on their own, explained a significant amount of the variance in the amount of exercise performed and that autonomous motivation from SDT and perceived behavioral control from TPB were the best predictors for the amount of exercise performed. This suggests that the experience of exercise being easy, joyful and an integrated part of the self, predicts a high amount of exercise. Future research could examine other factors beyond SDT and TPB that can explain the difference in the amount of exercise people perform.

<p>Vårdrelaterade infektioner är en av de vanligaste förekommande komplikationerna inom svensk sjukvård. Den drastiska ökningen av multiresistenta bakterier ökar sannolikheten för att insjukna i en multiresistent vårdrelaterad infektion och aktualiserar därmed problemet med den bristande följsamheten till handhygien. För att lyckas med att minska vårdrelaterade infektioner krävs en optimal följsamhet till handhygien, då handhygien anses vara det i särklass effektivaste sättet att förhindra smittspridning. Forskning pekar dock i motsatt riktning och visar en genomsnittlig följsamhet på 40 procent. En litteraturstudie utfördes med syfte att utifrån the Theory of Planned Behaviour belysa de faktorer som påverkar vårdpersonalens följsamhet till handhygien. Resultatet visar att kunskap påverkar vårdpersonalens föreställningar om, och ökar de positiva attityderna till handhygien. Vårdkulturen påverkar vårdpersonalens subjektiva normer vilket har både positiv och negativ inverkan på följsamheten. Tid och fysiska omgivningsfaktorer är betydelsefulla för personalens uppfattning om sin egen förmåga att utföra handhygien. Ingen av dessa påverkansfaktorer kan dock ensam stå som en förklaring till det handhygieniska beteendet eller ensam utgöra en åtgärd för att optimera följsamheten. Mer kvalitativ forskning är önskvärd inom området för att identifiera nya faktorer som påverkar följsamheten och ökar förståelsen för vårdpersonalens handhygieniska beteende.</p>

Hemf&#246;rlossningar i Sverige 1992-2005. F&#246;rlossningsutfall och kvinnors erfarenheter.Detta &#228;r den f&#246;rsta nationella unders&#246;kningen av planerade hemf&#246;rlossningar i Sverige. Istudierna har vi avsett att studera kvinnor som f&#246;tt eller planerat att f&#246;da barn hemma underperioden 1/1 1992 till och med 30/6 2005.Kvinnor som f&#246;dde barn hemma skiljde sig fr&#229;n kvinnor som f&#246;dde barn p&#229; sjukhus i vissaavseenden (Studie I). Data fr&#229;n det svenska medicinska f&#246;delseregistret f&#246;r perioden 1992 till2001, f&#246;r 352 kvinnor som f&#246;tt utanf&#246;r sjukhus j&#228;mf&#246;rdes med data fr&#229;n 1760 kvinnor som f&#246;ttp&#229; sjukhus. Kvinnorna som f&#246;tt utanf&#246;r sjukhus f&#246;dde fler barn, hade h&#246;gre utbildningsniv&#229;men en l&#228;gre sammanlagd familjeinkomst och de yrkesarbetade i mindre omfattning j&#228;mf&#246;rtmed kvinnor som f&#246;dde barn p&#229; sjukhus. Kvinnorna som f&#246;tt barn utanf&#246;r sjukhus var oftaref&#246;dda i ett annat europeiskt land &#228;n Sverige men mer s&#228;llan utanf&#246;r Europa. F&#246;rekomsten avhemf&#246;rlossningar i Sverige baserat p&#229; registerkod &#8221;f&#246;dd utanf&#246;r sjukhus&#8221; var 0.38 per tusenf&#246;dslar.Genom barnmorskor som bist&#229;r hemf&#246;rlossningar, annonsering och via en intressef&#246;rening f&#246;rdem som vill f&#246;da hemma, identifierades 757 kvinnor med sammanlagt 1045 planeradehemf&#246;rlossningar under perioden 1/1 1992 till 30/6 2005. Av de tillfr&#229;gade kvinnorna svarade99 procent att de ville delta i studien. Data insamlades genom fr&#229;geformul&#228;r. Totalt 100 av detillfr&#229;gade kvinnorna med sammanlagt 141 planerade hemf&#246;rlossningar &#229;terfanns inte i detmedicinska f&#246;delseregistret. F&#246;rekomsten av planerade hemf&#246;rlossningar baserat p&#229; data f&#246;rkvinnor som identifierats via hemf&#246;rlossningsbarnmorskor och annonsering, var 0.95 per tusenf&#246;dslar. F&#246;rekomsten av planerade hemf&#246;rlossningar baserat p&#229; registerdata f&#246;r dessa kvinnorvar 0.85 per tusen f&#246;dslar. &#214;verf&#246;ring till sjukhus under eller direkt efter f&#246;rlossningen skeddevid 12.5 procent av de planerade hemf&#246;rlossningarna (studie II). De vanligaste orsakerna till&#246;verf&#246;ringen var l&#229;ngsam progress (46%) samt att barnmorskan inte kunde komma n&#228;rf&#246;rlossningen hade startat (14%). Var fj&#228;rde f&#246;rstf&#246;derska avslutade sin planeradehemf&#246;rlossning p&#229; sjukhus och den vanligaste orsaken f&#246;r &#246;verf&#246;ring bland f&#246;rstf&#246;derskor varatt en annan barnmorska &#228;n den kvinnan bes&#246;kt f&#246;r v&#229;rd under graviditeten kom f&#246;r att bist&#229;f&#246;rlossningen. Faktorer som p&#229;verkade &#246;verf&#246;ring hos omf&#246;derskor var att tidigare hagenomg&#229;tt kejsarsnitt och f&#246;r b&#229;de f&#246;rstf&#246;derskor och omf&#246;derskor att graviditeten var&#246;verburen.Data fr&#229;n det svenska medicinska f&#246;delseregistret j&#228;mf&#246;rdes f&#246;r 897 f&#246;rlossningar identifieradegenom datainsamlingen till studie II och 11 341 sjukhusf&#246;rlossningar (kontrollgrupp). Kriterietf&#246;r urval av kontrollgruppen var enkelb&#246;rd i graviditetsvecka 37 - 42 samt att f&#246;rlossningenstartat spontant. Kvinnor som planerat att f&#246;da hemma f&#246;dde oftare spontant vaginalt och hademer s&#228;llan allvarliga bristningar i underlivet efter f&#246;rlossningen (studie III). Risker i sambandmed valet av f&#246;rlossningsplats hade &#246;verv&#228;gts av tre fj&#228;rdedelar av kvinnorna (studie IV).Genom egen f&#246;rberedelse, samtal fr&#228;mst med sin partner och hemf&#246;rlossningsbarnmorskan,hanterade kvinnorna tankar om att de sj&#228;lva eller deras barn skulle kunna skadas eller d&#246; vidf&#246;rlossningen. Kvinnorna undvek att diskutera risker med personal inom den konventionellav&#229;rden.Konklusioner: I Sverige, under &#229;ren 1992 &#8211; 2005, planerade omkring 100 kvinnor att f&#246;da barni hemmet varje &#229;r. En fj&#228;rdedel av f&#246;rstf&#246;derskorna avslutade sin planerade hemf&#246;rlossning p&#229;sjukhus och den totala f&#246;rekomsten av &#246;verf&#246;ringar var 12,5 procent. Kvinnorna hade &#246;verv&#228;gtrisker med en hemf&#246;rlossning men undvek att diskutera dem med personal inom sjukv&#229;rden.Den neonatala mortaliteten bland nyf&#246;dda vid planerad hemf&#246;rlossning var 2,2 per tusen inomfyra veckor efter f&#246;rlossningen j&#228;mf&#246;rt med 0,6 per tusen i sjukhusgruppen. Kvinnor somplanerade en hemf&#246;rlossning hade oftare en spontan vaginal f&#246;rlossning med f&#228;rre allvarligabristningar i underlivet efter f&#246;rlossningen j&#228;mf&#246;rt med kvinnor som f&#246;dde p&#229; sjukhus.

Vårdrelaterade infektioner är en av de vanligaste förekommande komplikationerna inom svensk sjukvård. Den drastiska ökningen av multiresistenta bakterier ökar sannolikheten för att insjukna i en multiresistent vårdrelaterad infektion och aktualiserar därmed problemet med den bristande följsamheten till handhygien. För att lyckas med att minska vårdrelaterade infektioner krävs en optimal följsamhet till handhygien, då handhygien anses vara det i särklass effektivaste sättet att förhindra smittspridning. Forskning pekar dock i motsatt riktning och visar en genomsnittlig följsamhet på 40 procent. En litteraturstudie utfördes med syfte att utifrån the Theory of Planned Behaviour belysa de faktorer som påverkar vårdpersonalens följsamhet till handhygien. Resultatet visar att kunskap påverkar vårdpersonalens föreställningar om, och ökar de positiva attityderna till handhygien. Vårdkulturen påverkar vårdpersonalens subjektiva normer vilket har både positiv och negativ inverkan på följsamheten. Tid och fysiska omgivningsfaktorer är betydelsefulla för personalens uppfattning om sin egen förmåga att utföra handhygien. Ingen av dessa påverkansfaktorer kan dock ensam stå som en förklaring till det handhygieniska beteendet eller ensam utgöra en åtgärd för att optimera följsamheten. Mer kvalitativ forskning är önskvärd inom området för att identifiera nya faktorer som påverkar följsamheten och ökar förståelsen för vårdpersonalens handhygieniska beteende.

Adolescents intentions to behave in both reactive and instrumental aggression were assessed using the Theory of Planned Behaviour (TPB; I. Ajzen, 1985). Along with examining the TPB, perceptions of self-efficacy (A. Bandura, 1982) towards both types of aggression were also assessed. Self-report questionnaires were administered to 162 grade 10 to 12 students in two independent school districts. Using Path Analysis, the TPB was shown to significantly explain both instrumental and reactive aggression. In the context of reactive aggression, attitudes were found to have the greatest influence on intentions to behave aggressively. As for instrumental aggression, self-efficacy was found to have the greatest influence on intentions. Overall, the results of this study provide support for using the TPB to explain adolescent aggression. In addition, this study further demonstrates the value of distinguishing between reactive and instrumental functions of aggression.