Sergels torg in Stockholm, Sweden, and the surrounding areas have possibly negative associations in the minds of individuals. To then influence and change a negative mindset related to a place can be a difficult task for real estate managers. This thesis report has studied whether place marketing and nudging could and has been applied by two large real estate owners regarding the ongoing place development of Sergels torg. Since certain similarities between place marketing and nudging has been determined, the problem within the report has been concluded to how the two concepts can relate. Therefore, the aim of the report has been to examine if place marketing can be gradated when combining theory behind nudging. Place marketing and nudging have not previously been studied as integrated concepts, resulting in the formulation of new aspects around these. In this study, the strategic market planning process as a theoretical model has been used to define the term place marketing. It has been used by means of deduction to investigate how it could be used in place development and how this model could contribute to an individual’s changed mindset to places. Another model has been used in the study to define which management control measures are included in nudging. Nudging, as a term, was named in 2008 and aims to nudge individuals in a desirable direction in which they otherwise would not have taken, without including incentives nor restrictions. This study has consisted of interviews with experienced professionals from two real estate owners involved in the development of Sergels torg. The conclusion that has been drawn from the interview study is that the respondents have been familiar with and in general used place marketing when developing the area surrounding Sergels torg. On the other hand, it was less than half of the respondents who were familiar with the concept of nudging, despite this, they have to a certain extent used some of the management control measures falling within the scope of nudging. By analyzing the thesis’ empirics and theory it has been concluded that if nudging is implemented in place marketing, several advantages can be drawn, such as increasing turnouts at places and a positive outlook in individuals. Thus, making it possible to increase the social and monetary sustainability in urban development.  Concluding, there are challenges regarding combining the two concepts place marketing and nudging. The challenge could briefly be described as how it previously has been defined and which interventions go under a nudge. Finally, the thesis presents a suggestion of a recommendation on how to implement nudging in the strategic market planning process. / Området kring Sergels torg i Stockholm, Sverige, är möjligtvis en plats med en negativ klang i människors medvetande. Att försöka påverka och förändra en negativ inställning till en plats kan emellertid vara svårt för fastighetsägare. Denna uppsats har studerat hur platsmarknadsföring och nudging kan och har använts av två stora fastighetsägare vid utvecklingen av Sergels torg. Då vissa likheter mellan platsmarknadsföring och nudging kunnat urskiljas har problemet i uppsatsen definierats till hur de två begreppen kan relateras till varandra. Syftet med uppsatsen har därmed varit att undersöka om platsmarknadsföring kan nyanseras genom att kombinera teori bakom nudging. Platsmarknadsföring och nudging har tidigare inte studerats som begrepp tillsammans, vilket gör att denna studie belyser nya aspekter kring dessa. I studien har den strategiska marknadsplaneringsprocessen tillämpats som teoretisk modell inom platsmarknadsföring för att definiera begreppet. Den har genom härledning använts för att undersöka hur den kan användas vid platsutveckling och därmed hur den kan bidra med en förändrad uppfattning om platser hos individer. Ytterligare en modell har använts för att definiera vilka styrmedel som nudging inkluderar. Nudging som begrepp myntades 2008 och syftar till att puffa individer i en önskvärd riktning än vad de annars skulle tagit, utan att inkludera incitament eller restriktioner.  Studien har bestått av intervjuer med verksamma från två fastighetsägare involverade i utvecklingen av Sergels torg. Slutsatsen som har kunnat dras från denna intervjustudie är att respondenterna känt till och i stora drag använt sig av platsmarknadsföring vid utvecklingen av området kring Sergels torg. Däremot var det färre än hälften som var bekant med begreppet nudging, trots detta har de i olika utsträckning använt sig av vissa styrmedel som faller inom ramen för nudging. Vid analys av empiri och teori har det konkluderats att om nudging implementeras i platsmarknadsföring skulle flertalet fördelar kunna härledas, t.ex. genom ökade flöden på plaster och genom en positivare inställning gentemot dessa hos individer, vilket har möjlighet att leda till en ökad social och ekonomisk hållbarhet. För att knyta ihop uppsatsen har utmaningar med att sammanföra begreppen platsmarknadsföring och nudging specificerats. Utmaningen kan kortfattat beskrivas som att det ligger i hur nudging tidigare definierats och vad som krävs för att en åtgärd ska få kallas för en nudge. Uppsatsen mynnar slutligen ut i ett förslag på en rekommendation för hur nudging skulle kunna implementeras i den strategiska marknadsplaneringsprocessen.

Konst- och kulturskapare blir allt viktigare aktörer vid marknadsföringen av platser och konst och kultur får ett allt större inflytande på hur små och stora städer bygger upp sin image. Den mindre lansbyggdsortens förutsättningar för attraktivitet är under ständig förändring likväl som dess förhållande till storstadsregionerna. Hur kan mindre orter skapa attraktivitet med hjälp av konst och kultur? Syftet med uppsatsen är att med orten Vadstena i Östergötland som exempel, utforska en mindre ort på landsbygden och hur dess identitet och attraktivitet formas genom olika konstformer, kommunal- och regional styrning samt genom konstutövare. Uppsatsen är strukturerad utifrån ett antal interjuver gjorda med personer knutna till konst- och kulturverksamhet i Vadstena och Östergötland. Genom kvalitativa intervjuformer har utfallet jämförts med Philip Kotlers platsmarknadsföringsteorier samt Richard Floridas teori om den kreativa klassen. Av uppsatsen framgår att Vadstenas image i stor utsträckning bygger på dess kulturtillgångar men kommunen har även bedrivit ett aktivt varumärkesarbete som knyter an till stadens rika kulturhistoria och det samtida kulturlivet. Fördelana med att vara verksam i Vadstena är många. Bland annat handlar det om närheten till det mesta, det breda kulturutbudet öppenhet och mångfald samt att synas och därmed få sin kreativa identitet bekräftad. Vidare utrycker de konstskapare som intervjuats att de har en relativt fri roll i Vadstena, åtminstone ur ett ekonomiskt perspektiv och att detta kan i sin tur sätta avtryck i konsten.

Vad är en plats?  Bär alla platser på själar som kan observeras, kännas och förstås eller kan en plats urarta till en “icke-plats”, där den inte är något annat än dess nyligen applicerade etikett? Gråzonen mellan plats och “icke-plats” blir vag när det finns oklarheter om vad platser är och hur de bör identifieras korrekt. Om det finns en brist på förståelse kring begreppet plats, hur kan vi då förvänta oss att utveckla dem på ett respektfullt och ansvarsfullt sätt?  I denna studie har två teorier med olika perspektiv gällande identifikation av en plats och urbant mellanrums identitet använts, detta för att förstå mellanrummet Stenhuggaregatan. Syftet med studien var att undersöka om ett fenomenologiskt och mer subjektivt perspektiv kan lyfta fram en djupare identitet, för ett mellanrum, som överskrider dess benämning som “icke-plats”. Syftet var även att förståelsen av platser ska kunna öka vid platsanalyser.  Detta gjordes genom en abduktiv process. Deltagande observationer och empati-skapandet till Stenhuggaregatan, genom antropomorfisering av föremål, var studiens huvudsakliga metoder. Analysen resulterade i att Stenhuggaregatans identitet definierades som dissonant. Konsekvensen av resultatet tyder på att de begrepp som teorierna förser är missvisande vid definition och identifikation av en plats. / What is a place? Do all places bare souls that can be observed, felt, and understood or can a place devolve into a “non-place” where it has become nothing more than its newly applied label? The grey area between place and “non-place” becomes vague when there are uncertainties concerning what places are and how to properly identify them. If there exists a lack of understanding around the notion of place how can we then expect to develop them in a respectful and responsible manner? In this study, two theories that provide two differing perspectives concerning the identification of a place and an urban gap’s identity are used to understand the gap Stenhuggaregatan. The purpose of the study is to investigate if a phenomenological and more subjective perspective can illuminate an urban gap’s deeper identity that exceeds its label as a “non-place”. The aim was also to aid in an increased understanding of places during a site analysis. This was done through an abductive process. Participant observations and the empathy creation to Stenhuggaregtan through the anthropomorphization of objects were the main methods of the study. The analysis results in Stenhuggaregatan identity being defined as dissonant. The consequence of the result indicates that the notions provided by the theories are misleading when defining and identifying a place.

Denna uppsats har syftat till att identifiera lärdomar från två tidigare utsatta områden (Rannebergen i Göteborg och Klockaretorpet i Norrköping) och ett tidigare särskilt utsatt område (Gårdsten i Göteborg). Intervjuer med polis, kommun, socialförvaltning, bostadsbolag och civilsamhälle har genomförts i varje stadsdel för att undersöka vilka insatser och åtgärder som har genomförts av aktörerna i områdena. Tidigare forskning och teorier har behandlat sociala risker, kollektiv förmåga, socialt kapital, fasteorin, CPTED och Jane Jacobs stadsplaneringsideal. Resultatet från Klockaretorpet visar på betydelsen av samverkan och relationsskapande insatser med fokus på delaktighet, kontinuitet och snabba ageranden. I Gårdsten har utvecklingen vänt mycket med hjälp av det starka lokala bostadsbolaget Gårdstensbostäder som bland annat använt hårdare strategier gentemot sina hyresgäster för att skapa kontroll och öka tryggheten i området. I Rannebergen råder det dock en diffus förståelse över områdets faktiska situation då aktörer anser att det snarare är en pågående negativ utveckling i området trots en borttagning från polisens lista över utsatta områden. Slutsatsen blir därmed att polisens klassificeringar inte alltid visar den faktiska verkligheten och att en borttagning inte innebär att all problematik är borta eller att insatser kommer att upphöra. Slutligen behöver alla aktörer i ett samhälle kliva fram, ta plats och ansvar i områdena för att vända en negativ utveckling. Det är viktigt att se på områdenas möjligheter och förstärka insatser även när utvecklingen går åt en positiv riktning, vilket pekar på betydelsen av kontinuitet och långsiktighet. / This thesis has aimed to identify lessons learned from two previous vulnerable areas (Rannebergen in Gothenburg and Klockaretorpet in Norrköping) and a previous particularly vulnerable area (Gårdsten in Gothenburg). Interviews with the police, municipalities, social service center, housing companies and civil society have been conducted in each district to examine which initiatives/efforts and measures have been implemented by the actors in the areas. Previous research and theories have included social risks, collective efficacy, social capital, phase theory, CPTED and Jane Jacob's urban planning ideals. The results from Klockaretorpet showed the importance of collaboration and relationship-building initiatives with a focus on involvement, continuity and quick actions. In Gårdsten, the development has reversed a lot with the help of the strong local housing company Gårdstensbostäder, which, among other things, has used tougher strategies towards its tenants to create control and increase safety in the area. In Rannebergen, however, there is a diffuse understanding of the area's actual situation as actors believe that there is rather an ongoing negative development in the area despite a removal from the police's list of vulnerable areas. Hence, the conclusion is that the police's classifications do not always show the actual reality and that a removal does not mean that all problems are gone or that efforts should cease. Finally, all actors in a society need to step forward, take place and responsibility in the areas to reverse a negative development. It is important to look at the areas' opportunities and strengthen efforts even when development is moving in a positive direction, which points to the importance of continuity and long-term perspective.