This thesis focuses on sibling interaction and children’s everyday media practices in their homes. Ten sibling pairs, aged four to nine years, have been followed in their homes during a six-month period with media ethnographic methods. The data mainly consist of video recorded sibling interactions. The thesis draws on sociocultural theories, cultural sociological perspectives and insights from social interaction research. The analyses are grounded in the social interaction and meaning making acts that take place in media activities in the home settings. However they also extend to a broader societal context, in order to show how social structure and social action are constantly interwoven in children’s lives. The thesis documents how the media represent an important part of the child's everyday culture. Media create key reference frames and common platforms for the children’s games and play activities. The siblings use media and various artifacts to negotiate, challenge or assume desirable positions. Media artefacts can also be used as a way to present oneself. The younger siblings progressively work their way into the older siblings’ media landscapes, and the elder siblings become guides or role models in handling video games, music, and YouTube activities. In addition to purely practical skills when it comes to handling the technical equipment, the older siblings also mediate local taste hierarchies, norms, and values. The thesis also describes how children are social actors who interpret and reinterpret the constant ongoing movements in the media landscape. Moreover, the thesis highlights how consumption is closely linked to media practices. Mobiles, games consoles and membership on virtual gaming sites become highly valued phenomena and status markers in children’s media worlds. / Detta arbete undersöker hur syskon samspelar och skapar mening och social ordning inom ramen för olika mediepraktiker. Med hjälp av medieetnografiska metoder har 14 barn i åldrarna fyra till nio år (tio olika syskonkonstellationer) följts i hemmiljö under en halvårsperiod. Materialet består främst av videoinspelad interaktion. Avhandlingen bygger på sociokulturella och kultursociologiska perspektiv, där individen ses som en aktiv, meningsskapande och samspelande aktör som påverkar och påverkas av sin sociala och kulturella kontext. Analysen är i huvudsak relaterad till de handlingar som äger rum i lokalt situerade aktiviteter och undersöker vad syskonen gör med medier i olika verksamheter, men visar även hur samhällelig kontext och barns aktörskap är parallella aspekter i barns liv. Avhandlingen synliggör hur medier utgör en stor och viktig del av barns vardagskultur. Medier är självklara referensramar och skapar gemensamma plattformar för barnens samtal och lekar. Syskonen använder medier och olika artefakter för att förhandla, utmana eller fördela positioner. Småsyskonen tar sig successivt in i de äldre syskonens medielandskap, medan de äldre ofta blir ledstjärnor eller ger sig själva tolkningsföreträde. Vidare visas hur kunskapsförmedling är ett väsentligt inslag mellan syskon. Utöver rent praktiska färdigheter i hur de tekniska apparaterna ska hanteras, förhandlas även smak, normer, värderingar och tillgång till symboliskt kapital. Spel, musik, TV, YouTube och medieartefakter används som resurser för självpresentation.  Analyserna pekar på barnens aktörskap; barnen tolkar, omtolkar, utmanar och förhandlar innebörder och föreställningar om vad som är kultur för barn. Avhandlingen belyser även hur konsumtion intimt hänger samman med mediepraktiker. Mobiler, spelkonsoler och medlemskap på virtuella spelsidor blir åtråvärda artefakter och statusmarkörer i barnens medievärldar.