Bakgrund: Hopphöjden är en viktig faktor inom volleyboll och kan vara direkt avgörande i spelsituationer. Drop jump (DJ) är en vanligt förekommande plyometrisk övning som används för att förbättra hopphöjden. Ett fåtal studier har påvisat den omedelbara effekten utav att implementera DJ i ett träningsupplägg. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ett set med fem repetitioner av DJ kan förbättra hopphöjden efter tre minuters aktiv vila. Avsikten med studiens upplägg var att det med enkelhet ska kunna implementeras i en matchsituation. Metod: Nio kvinnliga volleybollspelare på elitnivå deltog i studien i åldern 25±7 år, med vikt 73±6 kg och längd 172±8 cm. Deltagarnas hopphöjd testades med tre countermovement jump (CMJ) och 72 timmar senare utfördes fem DJ innan liknande CMJ utfördes. Hopphöjden uppmättes med Ivar jump system.   Resultat: Resultatet påvisade ingen signifikant förbättring i hopphöjd (p = 0,6) efter utförandet av fem DJ. Dock noterades en positiv trend då åtta av nio deltagare förbättrade sin hopphöjd med ±1,6 cm. Slutsats: Utförandet av fem DJ före en hopprestation kan ge positiv effekt. Ytterligare forskning krävs dock för att kunna fastställa slutsatsen och hur länge effekten håller i sig.

<p>Ishockey är en explosiv idrott och plyometriska övningar främjar explosiviteten, en ishockeyspelare behöver explosiv styrka för att prestera på isen. Syftet med den genomförda studien var att genom ett sammanlagt nio veckor långt plyometriskt träningsprogram, under off-season perioden, undersöka effekten på accelerationsförmåga, snabbhet i riktningsförändringar och kraftutveckling i nedre extremiteterna hos manliga juniorishockeyspelare. Totalt deltog åtta manliga juniorishockeyspelare. I undersökningen användes mätinstrumenten Harres test, Muscle Lab model 4000 (Ergotest Technology, Norge), 10 meter Sprint test och Power and Force explosiv knäböjning i Smith-maskin. Resultatet visade på signifikanta samband mellan för- och eftertestet för riktningsförändringar. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan för- och eftertestet på accelerationsförmågan och för kraftutveckling (power). I diskussionen sammankopplas resultaten med studiens föreskrivna teoretiska ramverk.</p>

Ishockey är en explosiv idrott och plyometriska övningar främjar explosiviteten, en ishockeyspelare behöver explosiv styrka för att prestera på isen. Syftet med den genomförda studien var att genom ett sammanlagt nio veckor långt plyometriskt träningsprogram, under off-season perioden, undersöka effekten på accelerationsförmåga, snabbhet i riktningsförändringar och kraftutveckling i nedre extremiteterna hos manliga juniorishockeyspelare. Totalt deltog åtta manliga juniorishockeyspelare. I undersökningen användes mätinstrumenten Harres test, Muscle Lab model 4000 (Ergotest Technology, Norge), 10 meter Sprint test och Power and Force explosiv knäböjning i Smith-maskin. Resultatet visade på signifikanta samband mellan för- och eftertestet för riktningsförändringar. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan för- och eftertestet på accelerationsförmågan och för kraftutveckling (power). I diskussionen sammankopplas resultaten med studiens föreskrivna teoretiska ramverk.

Tidigare studier har visat att spänst och explosivitet är relevant för olika idrottsprestationer. Vidare finns det flertal studier inom plyometrisk träning som har påvisat förbättring av spänst i sprintgrenar. Dock har få studier gjort om plyometrisk träning för simmare. Detta finner vi uppseendeväckande då de studier som gjorts visat ha en positiv effekt och då framförallt i start och vändningar inom sporten simning.   Syftet med studien var att se om simmare ökar sin explosivitet i starten genom att utföra ett åtta veckors plyometriskt träningsprogram i samband med ordinarie träning. I studien använde vi oss av en testgrupp bestående av sju manliga och tre kvinnliga elitjuniorer från simklubben Laxen, Halmstad.   Testerna som gjordes var en repetition av max(1RM) på knäböj, long jump, squat jump och tiden mellan startfasen och glidfasen. Vi analyserade även data med hjälp av dataprogrammet Dartfish. Träningsprogrammet utfördes två gånger i veckan under åtta veckor då fokus låg på att öka spänst och explosivitet. Övningarna bestod av one leg bounding, track jump, counter movement jump med kast och vertikal hopp med medicinboll.   Förbättringarna var signifikanta i tre av fyra tester som utfördes. Medelvärde före studien på 1RM var 86.7 kilo (±16,8) och efter studien hade medelvärdet ökat till 95 kilo (±10,8). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,05). Medelvärde före studien på squat jump var 36,4 centimeter (±5,5) och efter studien hade medelvärdet ökat till 41,8 centimeter (±6,3). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,001). Medelvärde före studien på long jump var 2,42 meter (±22,5) och efter studien hade medelvärdet ökat till 2,64 meter (±23,3). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,001). Simstarten visade ingen signifikant skillnad däremot minskade testgruppen starttiden generellt med 9.2 procent. Medelvärde före studien var 5,05 sekunder (±0,74) och efter studien hade medelvärdet ökat till 4,77 sekunder (±0,42).  Det test som visade störst förändring var i squat jump som ökade med 20 procent.   Slutsatsen var att simmarna fick en ökad kraftutveckling i nedre extremiteter. Detta visades genom att det blev en signifikant skillnad i testerna 1RM, squat jump och long jump. Simmarna har även fått en ökad prestation i starten på 9,2 procent. Även om inte det blev en signifikant skillnad i starten är varje procentökning i elitsimning avgörande. / Previous studies on power have shown the relevance for athletic performance. Furthermore, there are several studies in plyometric training that demonstrate improvement in elasticity in sprint performance. However, few studies have been made on plyometric training for swimmers. We find it startling that no further studies have been made according to the positive effects that have been shown in swim performance.    The aim of this study was to investigate if the swimmer can increase in power output by performing plyometric training for eight weeks in link with regular exercise. In this study we used a test group of seven male and three female elite junior swimmers from Laxen, Halmstad.   The tests conducted were 1RM squat, long jump, squat jump and the time between start and slide phase. We analyzed data with Dartfish. The training program was carried out twice a week for eight weeks to increase power output. The exercises were one leg bounding, truck jump, countermovement jump with medicine ball and vertical jump with weight.   The improvements were significant in three of four tests. Mean pre-test of 1RM was 86.7 kg (± 16.8) and post-study had average increased to 95 kg (± 10.8). The results showed a significant difference (p = 0.05). Mean pre-test on the squat jump was 36.4 inches (± 5.5) and post-test had average increased to 41.8 cm (± 6.3). The results showed a significant difference (p = 0.001). Mean pre-test on the long jump was 2.42 meters (± 22.5) and post-test had average increased to 2.64 m (± 23.3). The results showed a significant difference (p = 0.001). The swim start showed no significant difference but the time was reduced by 9.2 percent. The greatest difference was in squat jump, which had an increase of 20 percent.   The conclusion was that the swimmers gained a greater force after the training period. The tests in 1RM, squat jump and long jump had a significant difference. The swimmers had an increase in performance at the start of 9,2 percent. Although it was not a significant difference in the start, each percent increase in elite swimming is important.

Syfte &amp; Frågeställning Syftet med denna studie var att undersöka hur sprint- och hoppförmåga kan påverkas av ett sex veckors plyometriskt träningsprogram på unga fotbollsspelare i U17-Allsvenskan Norra. Studiens frågeställning var: Ger ett kortsiktigt träningsprogram i form av plyometrisk träning någon effekt på ungdomsspelares sprint (0-5 m, 0-15 m, 0-30 m), CMJ och trehopptest? Metod 16 fotbollsspelare från U17-Allsvenskan Norra deltog i studien. Plyometrigruppen (PG) följde ett träningsupplägg baserat på en vetenskaplig studie av Váczi et al. (2013) där varje träningspass utfördes innan den schemalagda fotbollsträningen. Kontrollgruppen (KG) fortsatte träna fotboll i vanlig ordning enligt lagets ordinarie träningsupplägg. Träningsprogrammet bestod av unilaterala och bilaterala plyometriska rörelser. Två testtillfällen förekom dessutom i studien där spelarna testades i sprint, CMJ och trehopptest före och efter träningsprocessen. Resultat PG förbättrade sin hopphöjd med 9,1 % medan KG visade på ingen signifikant skillnad efter träningsperioden. Hopplängden  förbättrades hos PG med 4,2 % medan KG visade ingen signifikant skillnad vid eftertesterna. Ingen signifikant skillnad i utveckling mellan grupperna förelåg i sprintförmåga. Slutsats Studien visar att plometrisk träning ger effekt på hoppförmåga hos unga fotbollsspelare under tävlingssäsong efter ett kortsiktigt träningsprogram. Ytterligare forskning behöver dock göras under en längre träningsperiod där den plyometriska träningen kombineras  med snabbhetsträning för att utveckla båda egenskaperna på bästa möjliga vis.

Abstract Aim: This study aims to evaluate the physiological effect of periodized specific strength training on young Swedish division 2 basketball players.   Method: 13 male basketball players of 14-21 years of age were assessed before and after a six week specific training intervention of squats, plyometrics and repeated shuttle sprints. The test battery was made up of jump and sprint tests. The jump tests included the Squat jump (SJ), Counter movement jump (CMJa), Drop jump (DJ) 20, 40, 60 cm, five jump for distance test (5JT), weighted jump squats (JS) with 50, 100, 200 % of body weight. Run test battery consisted of the T-test, repeat shuttle sprint ability test (RSSA) and the Yo-Yo intermittent recovery test level 1 (YY IR1). Seven of the subjects made up the intervention group (IG) and six made up the control group (CG). Both groups participated in their regular sports practice, additionally the IG performed two weekly sessions incorporating specific training.   Results: The IG improved significantly in SJ, CMJa, DJ 20, T-test, RSSA and the YY IR1 (p &lt; 0,05). The CG results decreased in all test parameters except in JS and T-test although the increases in the test results were not found to be significant.   Conclusions: The conclusion to the study was that an intervention of specific training yields positive results in young basketball players. The results garnered from the intervention verify that this type of training may influence in season progress as well as being a time effective training tool for strength and conditioning specialists. / Sammanfattning Syfte: Syftet med studien är att utvärdera de fysiologiska effekterna av en specifik periodiserad styrketräning på unga svenska basketspelare i division 2. Metod: 13 manliga basketspelare mellan 14-21 år gamla testades före och efter en sex veckor lång träningsintervention bestående av knäböj, plyometriska övningar och upprepade sprinter. Testbatteriet bestod av hopp och sprinttester. Hopptesterna bestod av squat jumps (SJ), counter movement jump (CMJa), drop jump (DJ) 20, 40, 60 cm, fem horisontella hopp (5JT), belastad jump squat (JS) med 50, 100, 200 % av kroppens vikt. Testbatteri för sprinterna bestod av T-testet, repeated shuttle sprint ability (RSSA) och Yo-Yo intermittent recovery test nivå 1 (YY IR1). Interventionsgruppen (IG) bestod av sju spelare och kontrollgruppen (CG) utgjordes av sex spelare. Deltagarna i båda grupperna deltog i sina vanliga basketträningar. IG genomförde utöver den vanliga basketträningen två träningar i veckan av specifik träning. Resultat: IG gjorde signifikanta förbättringar (p &lt;0,05) i SJ, CMJa, DJ 20, T-Test, RSSA och YY IR1 mellan för och eftertest. CG resultat minskade i alla testparametrar förutom JS och T-test där förbättringar ej funnits vara signifikanta. Slutsatser: Slutsatsen av studien var att en intervention bestående av specifik träning ger positiva resultat på unga basketspelare. Resultaten från träningsinterventionen verifierar att denna typ av träning kan påverka träningsresultaten positivt under säsongen samt vara ett tidseffektivt träningsredskap för styrke och konditionsspecialister.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att se om ett plyometriskt idrottspecifikt belastat träningsprogram har inverkan på hopphöjd inom konståkning. Det sekundära syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan hopphöjden i enkel axel (1A) på is, 1A på mark, CMJ(a) och SJ.Specifika frågeställningar:○ Hur stor inverkan på hopphöjd i 1A på is ger idrottsspecifik plyometrisk markträning med ankelvikter?○ Vilken korrelation i hopphöjd finns mellan CMJ(a), SJ, 1A på mark och 1A på is?○ Går 1A på mark att använda som mätredskap för hopphöjden på is? Metod: Studien använde en kvantitativ metod för att ta reda på hopphöjden i 1A is och mark, CMJ(a) samt SJ. 16 försökspersoner medverkade i studien ålder 17 ±2 år. Krav för deltagande var tävlingsåkare, med test Basic 2 och Fri 2. Försökspersonerna randomiserades till test- samt kontrollgrupp där testgruppen implementerade en plyometrisk träningsslinga med vikter utöver deras ordinarie träning två ggr/v, under fyra veckor. Kontrollgruppen gjorde ingen förändring i sin träning under träningsperioden. Vid testerna filmades tre 1A på is, två 1A från vardera riktningen på mark, två CMJ(a) samt två SJ. Hopphöjden fastställdes via videoanalys i Darthfish. Resultat: Resultatet visade att hopphöjden ökade i genomsnitt för testgruppen med 25 % i 1A på is (P&lt;0.05) och 23 % i 1A på mark (P&lt;0.05). Resultatet visade ingen signifikant förbättring i SJ och CMJ(a) för testgruppen. Kontrollgruppen visade ingen förändring i något av hoppen. Studien visade på en stark korrelation (r= 0.949, P&lt;0.05) i hopphöjden mellan 1A på is och mark, mellan 1A på is och SJ samt CMJ(a) visades svag korrelation. Slutsats: Studien tyder på en ökad rörelsespecifik neuromuskulär aktivering i 1A (mark och is) då man implementerar idrottsspecifik plyometrisk träning med vikter till sin ordinarie träning. Detta gör att man kan hoppa högre på is och därmed öka möjligheten att förbättra sin prestation.

Aim The purpose of this study is to investigate whether plyometric training improves ice hockey goalies' change of direction (COD) at junior level on-ice. The study is based on the following question: Does the COD of ice hockey goalies improve after an eight-week training intervention consisting of plyometric training?Null hypothesis: Plyometric training does not improve COD for junior ice hockey goaltenders. Method The questions in the study were by conducting a training study with male ice hockey goalies (n=13) at the junior level (born 2004-2008). Based on randomization, the participants in the study were be divided into two groups, a training group (n-7) and a control group (n-6). Before and after the training intervention, an on-ice test will be carried out by all participants. After that, the intervention group will perform plyometric training, twice per week during an eight-week period. The effect of the training intervention will be evaluated by comparing the groups' results (before and after the intervention) to investigate whether there are differences between the intervention and control groups.  Result The results showed that the training group's mean value (3.82 seconds) improved more than the control group's mean value (4.03 seconds), however, the difference between the groups was not statistically significant (p=0.05), thus the null hypothesis is retained in the study. The results show that there is a tendency for improvement (p=0.082), thus a low assumption of the null hypothesis. The significance level was set at p &lt;0.05 and the tendency level values were set at 0.05&lt;p&lt;0.1. Conclusion There was a tendency towards improvement in COD for the training group, however, the differences between the training group and the control group were not significant at post-test. The results show that plyometric training tends to have a positive effect on COD, which can be used as a framework for players and coaches as well as useful as a basis for future training planning for ice hockey goalies at junior level. / Syfte Syftet med denna studie är att undersöka om plyometrisk träning förbättra rishockeymålvakters change of direction (COD) på juniornivå on-ice. Studien utgår ifrånföljande frågeställning: Förbättras ishockeymålvakters COD efter en åtta veckorsträningsintervention bestående av plyometrisk träning? Nollhypotes; Plyometrisk träning förbättrar inte COD för ishockeymålvakter på juniornivå. Metod Frågeställningarna i studien besvarades genom att en träningsstudie genomfördes med manliga ishockeymålvakter (n=13) på juniornivå (födda 2004–2008). Utifrån randomiseringkommer deltagarna i studien delas in i två grupper, en träningsgrupp (n-7) och en kontrollgrupp (n-6). Innan och efter träningsinterventionen kommer ett on-ice test genomförasav samtliga deltagare. Därefter kommer träningsgruppen genomföra plyometrisk träning, två gånger per vecka under en åttaveckorsperiod. Effekten av träningsinterventionen kommer attutvärderas genom att jämföra gruppernas resultat (före och efter interventionen) för att undersöka eventuella skillnader mellan tränings-, och kontrollgruppen. Resultat Resultaten visade att träningsgruppens medelvärde (3,82 sekunder) förbättrades mer än kontrollgruppens medelvärde (4,03 sekunder), dock var skillnaden mellan grupperna inte statistisk signifikant (p=0,05). Resultaten visar att det finns tendens till förbättring (p=0,082),d ärmed ett lågt antagande om nollhypotesen. Signifikants nivån sattes till p &lt;0,05 och värdenaför tendensnivån sattes till 0,05&lt;p &lt;0,1. Slutsats Det fanns tendens till förbättring av COD för träningsgruppen, dock var skillnaderna mellanträningsgruppen och kontrollgruppen inte statistiskt signifikanta vid eftertestet. Resultatenvisar att plyometrisk träning har tendens till positiv påverkan på COD, vilket kan användassom ett ramverk för spelare och tränare samt vara användbara som grund i framtida träningsplanering för ishockeymålvakter på juniornivå.