Varje år genomförs miljoner operationer världen över. Cirka 500 000 av dessa patienter drabbas av en postoperativ sårinfektion. Detta leder till ett lidande för patienten, längre vårdtider och ökade kostnader för alla inblandade. Syftet med denna litteratur-genomgång är att identifiera, granska och analysera vilka faktorer som ökar risken för postoperativa sårinfektioner. Författarna har valt att göra en litteraturgenomgång. Granskning av relevanta studier har baserats på SBU’s metod och resultatet baseras på 20 artiklar. Resultatet visar att det finns flera faktorer som ökar risken för postoperativa sårinfektioner. De mest framträdande riskfaktorerna är operationstiden och den totala vårdtiden. Även en ökad ålder, sjukdomshistoria, levnadsvanor och antalet personer inne på operationssalen ansågs vara riskfaktorer för att drabbas av en postoperativ sårinfektion.

Runt om i världen utförs miljontals kirurgiska ingrepp varje år, sedan 1840-talet har utveckling skett för att reducera antalet vårdrelaterade infektioner. Postoperativa sårinfektioner är den vanligaste typen av vårdrelaterad infektion och utgör ett stort lidande hos patienten. Som operationssjuksköterska är det viktigt att ha kunskaper om riskfaktorer för postoperativa sårinfektioner för att kunna sätta in adekvata omvårdnadsinsatser. Mot denna bakgrund var syftet med denna litteraturstudie att belysa riskfaktorer för postoperativa infektioner som finns i operationssalen med frågeställning hur operationssjuksköterskan kan påverka förekomsten av postoperativa sårinfektioner. Metoden som används är litteraturstudie där databaserna Cochrane och Pubmed har genomsökts. Efter granskning och analys valdes 28 artiklar ut att inkluderas i resultatet, 26 med hög kvalitet och två med medelhög kvalitet. Resultatet visade att klorhexidin i tre studier påvisades vara fördelaktig som huddesinfektion och i två studier var den likvärdig med det jämförda medlet jodlösning. Antibiotikabehandlade suturer kan enligt studiens resultat överges till förmån för vanliga suturer. Rakning av operationsområdet var signifikant kopplat till ökat antal postoperativa sårinfektioner och bör ersättas med håravkortning. Munskydd ska användas av sterilklädd personal, men är ej nödvändigt bland övrig personal.  Användande av förbandsmaterial och dess effekt på postoperativa sårinfektioner har fått något splittrade resultat i denna studie, detta tyder på att mer forskning behövs. Få studier har hittats som behandlat ventilationen på operationssalen, de två som hittades påvisade ändock att LAF-tak och HEPA filter reducerade antalet CFU i sårområdet. Det är viktigt att operationssjuksköterskan följer kunskapsutvecklingen inom sitt område  för att kunna påverka förekomsten av postoperativa sårinfektioner.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdomar är globalt sett den vanligaste dödsorsaken och medför stora påfrestningar på sjukvården. Ett problem inom den kirurgiska hjärtsjukvården är postoperativa komplikationer. Ett preoperativt informationssamtal är ett sätt att förebygga dessa vilket ställer höga krav på sjuksköterskans kompetens. Syfte: Syftet är att undersöka om patienterna anser sig få tillräckligt med information angående postoperativa komplikationer i samband med en hjärtoperation och hur de använder sig av informationen för att undvika postoperativa komplikationer. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en postenkät. Studiedeltagarna var alla patienter som hade genomgått en hjärtoperation på en thoraxkirurgisk avdelning vid ett sjukhus i Mellansverige mellan veckorna 26 och 43 år 2013. Resultat: Fjorton av 15 svarande ansåg sig vara väl informerade gällande postoperativa komplikationer men det skiljde sig åt en del mellan könen i vilken information de upplevde att de fick. Cirka hälften av de svarande sökte information på egen hand. Tretton av 15 ansåg sig ha fått god information gällande vad deltagaren själv kunde göra för att förebygga postoperativa komplikationer. Trots den goda upplevelsen av erhållen information var det fyra av de femton svarande som fick en postoperativ komplikation. Det fanns inget samband mellan erhållen information och utfall av postoperativ komplikation. Slutsats: Fjorton av 15 deltagare ansåg att de fått tillräcklig information om postoperativa komplikationer men trots det drabbades fyra deltagare av en postoperativ komplikation. Sju av femton deltagare sökte information på egen hand. Inget signifikant resultat uppmättes i någon av analyserna. Troligen skulle studien gynnas av ett större antal deltagare.

<p> </p><p>Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors kunskaper och rutiner för positionering och mobilisering under operationer med en anestesitid över 3 timmar. Studien genomfördes som en kvantitativ enkätundersökning, med en kvalitativ aspekt. Data insamlades genom en enkät som lämnades ut till samtliga anestesisjuksköterskor på ett länssjukhus och ett länsdelssjukhus i Mellansverige. Resultatet visade att ca hälften av respondenterna önskar sig mer kunskap om vikten av positionering för att kunna förebygga skador. Anestesisjuksköterskor som ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om positionering undersöker oftare patientens hudstatus inför en längre operation. Det anestesisjuksköterskorna uppgav att de utför under långa operationer för att förebygga postoperativa skador var: gymnastik/rörelser, massage, lägesändringar, lägeskontroll och övrigt tryckförebyggande. Fler respondenter med lång yrkeserfarenhet upplevde att det finns tid att undersöka en patientens hudstatus inför en längre operation. Länssjukhusets anestesisjuksköterskor byter oftare finger för saturationsmätaren och upplever ett bättre samarbete med övriga i operationsteamet. Slutsatsen är att det kan behövas ytterligare kunskap och omvårdnadsrutiner för att minska risken för postoperativa skador i samband med kirurgisk positionering.</p> / <p> </p><p>The aim of present study was to describe anaesthetic nurse's knowledge about and procedures used for positioning and mobilization during surgery where anesthesia prolonged for a longer period than 3 hours. Data were collected by a questionnaire, to all anaesthetic nurses at two different Swedish hospitals. The results showed that approximately half of the respondents would like to have more knowledge about positioning in order to prevent injuries. The anaesthetic nurses that more frequently examined the patient's skin condition before extended surgery, also showed more confidence in the subject of positioning. The results also showed that the anaesthetic nurses used physical exercises, massage, change of position and other preventative measures concerning pressure adjustments in order to avoid postoperative injuries. An additional part of the respondents with more professional experience had more time to examine a patient's skin condition prior to extended surgery. The anaesthetic nurses at one of the hospital changed the finger for the pulseoxymeter more frequently; they also experienced better teamwork within the operating team<strong>. </strong>The conclusion is that there might be a need for more knowledge about positioning to reduce the risk of postoperative injures due to skin or nerve pressure during extended surgery.</p>

Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors kunskaper och rutiner för positionering och mobilisering under operationer med en anestesitid över 3 timmar. Studien genomfördes som en kvantitativ enkätundersökning, med en kvalitativ aspekt. Data insamlades genom en enkät som lämnades ut till samtliga anestesisjuksköterskor på ett länssjukhus och ett länsdelssjukhus i Mellansverige. Resultatet visade att ca hälften av respondenterna önskar sig mer kunskap om vikten av positionering för att kunna förebygga skador. Anestesisjuksköterskor som ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om positionering undersöker oftare patientens hudstatus inför en längre operation. Det anestesisjuksköterskorna uppgav att de utför under långa operationer för att förebygga postoperativa skador var: gymnastik/rörelser, massage, lägesändringar, lägeskontroll och övrigt tryckförebyggande. Fler respondenter med lång yrkeserfarenhet upplevde att det finns tid att undersöka en patientens hudstatus inför en längre operation. Länssjukhusets anestesisjuksköterskor byter oftare finger för saturationsmätaren och upplever ett bättre samarbete med övriga i operationsteamet. Slutsatsen är att det kan behövas ytterligare kunskap och omvårdnadsrutiner för att minska risken för postoperativa skador i samband med kirurgisk positionering. / The aim of present study was to describe anaesthetic nurse's knowledge about and procedures used for positioning and mobilization during surgery where anesthesia prolonged for a longer period than 3 hours. Data were collected by a questionnaire, to all anaesthetic nurses at two different Swedish hospitals. The results showed that approximately half of the respondents would like to have more knowledge about positioning in order to prevent injuries. The anaesthetic nurses that more frequently examined the patient's skin condition before extended surgery, also showed more confidence in the subject of positioning. The results also showed that the anaesthetic nurses used physical exercises, massage, change of position and other preventative measures concerning pressure adjustments in order to avoid postoperative injuries. An additional part of the respondents with more professional experience had more time to examine a patient's skin condition prior to extended surgery. The anaesthetic nurses at one of the hospital changed the finger for the pulseoxymeter more frequently; they also experienced better teamwork within the operating team. The conclusion is that there might be a need for more knowledge about positioning to reduce the risk of postoperative injures due to skin or nerve pressure during extended surgery.

Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka operationspersonalens följsamhet till rekommenderade och lokala föreskrifter av hygienrutiner inom ortopedioperation på Centraloperation på Östersunds sjukhus. Metod: Studien var en kvantitativ observationsstudie och genomfördes med hjälp av ett observationsprotokoll. Observationerna utgjordes av höft- och knäplastiker och den sammanlagda mängden observationer var tio stycken. Varje yrkeskategori i operationsteamet observerades utifrån olika moment, såsom arbetskläder, läkemedelsberedning, huddesinfektion och sterildrapering. Följsamheten till hygienrutinerna i de olika momenten beräknades i procent och delades in i tre grupper: 100 % fullständig följsamhet, 99-75 % delvis följsamhet och &lt;75 % bristfällig följsamhet. Resultat: Efter tio genomförda observationer visade resultatet att de moment som hade flest observerade fall av fullständig följsamhet till gällande hygien- och arbetsrutiner var Sterildrapering och Huddesinfektion medan de moment som hade lägst följsamhet var Under pågående operation och PVK. I de två sistnämna momenten var utebliven desinfektion av händerna den främsta orsaken till den låga följsamheten. Slutsats: Trots att moment som Huddesinfektion och Sterildrapering uppvisades fullständigföljsamhet i vissa fall så förekom det brister i samtliga av de elva momenten som observerades.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att ta reda på vilka faktorer som påverkar uppkomsten av postoperativ urinretention, POUR, i tidigt postoperativt skede. Artikelsökning har skett i databaserna CINAHL, MEDLINE och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsbedömdes utifrån en modifierad granskningsmall för artikelgranskning. Sexton artiklar inkluderades i studien. Resultatet visade att med stigande ålder ökade risken för POUR, speciellt för män. Patienter med tidigare urinvägsproblem och andra sjukdomar som påverkade innervationen av urinblåsan hade större risk att utveckla POUR. Ju större volym intravenös vätska som givits, desto större incidens av postoperativ kateterisering. Läkemedel som sympatomimetika, antikolinergika och narkotiska läkemedel givna var vanliga orsaker till POUR. Patienter som fått ryggbedövning eller narkos hade större risk för POUR än de som fått lokalbedövning, men de som fått ryggbedövning hade högre risk än de som fått narkos. Patienter opererade med thorakotomi, för knä- och höftprotes och med öppen bukkirurgi hade större risk för överfylld urinblåsa, vilket kunde utvecklas till POUR. En blåsvolym på mer än 270 ml vid ankomst till uppvakningsavdelningen ökade risken för POUR. Slutsatsen var att det är ett komplext samspel mellan patient-, anestesi och kirurgiska faktorer som påverkar uppkomsten av POUR

I samband med kirurgi kan patienterna drabbas av postoperativa komplikationer. Rökning är en av riskfaktorerna för detta. Flera landsting arbetar nu aktivt för att förmå patienterna att göra rökuppehåll i samband med kirurgi. I Sverige röker cirka 10-12 procent av den vuxna befolkningen. Andelen rökare har minskat de senaste åren, men varierar fortfarande beroende på socioekonomisk bakgrund och utbildningsnivå. Tobakens skadeverkningar är många och allvarliga både för samhälle och individen, till exempel att syreupptagningen försvåras, luftvägarna skadas och vävnadernas genomblödning minskar. Hälso- och sjukvårdskostnaderna kopplade till rökningens skadeverkningar beräknas till 2,2 miljarder årligen. Sjukvården kan hjälpa till med rökavvänjning genom information, stödprogram och läkemedelsbehandling. Här har sjuksköterskan en viktig roll att fylla när det gäller information, undervisning och motivation. Syftet var att belysa hur rökning påverkar postoperativa komplikationer i samband med kirurgi. Som metod valdes en forskningsöversikt. Efter sökningar i databaserna PubMed och Cinahl valdes 17 vetenskapliga artiklar ut. Sökorden var MESH-termerna smoking cessation, surgical procedure, wound healing, complications, nursing samt surgery. Vid sökning i Cinahl gjordes fritextsökningar med sökorden: smoking, abstinence, surgery och complications. Resultatet visade att rökuppehåll resulterade i färre postoperativa komplikationer. Detta gällde främst sårkomplikationer och i flertalet fall även lungkomplikationer. Hälften av studierna visade minskade hjärt-kärlkomplikationer. De flesta studierna kom även fram till att rökuppehållet måste inledas minst fyra veckor före operationen. Kortare uppehåll hade inget samband med postoperativa komplikationer. Slutsatsen var att ha rökuppehåll i samband med operation ger färre postoperativa komplikationer, främst när det gäller sårkomplikationer och i något mindre grad vid lungkomplikationer. För att genomföra rökuppehåll har sjuksköterskan en viktig roll med information och stöd. Arbetet kring rökuppehåll måste vara välplanerat och strukturerat, men kräver bara begränsade arbetsinsatser för att patienten ska få bättre förutsättningar att lyckas. Rökuppehållet måste enligt studierna vara minst fyra veckor före operation för att resultera i minskat antal komplikationer. Kortare uppehåll gav inga signifikanta förbättringar, men heller inte några försämringar. Rökuppehåll kan alltid rekommenderas.

Sammanfattning Bakgrund: Postoperativa sårinfektioner är den vanligaste vårdrelaterade infektionen ur ett globalt perspektiv. Hotet om antibiotikaresistens har med tiden blivit mer uppmärksammat och försvårar möjligheten att behandla dessa infektioner. För att minska risken för spridning av mikroorganismer på operationssal krävs att samtliga medlemmar i operationsteamet följer hygienrutiner. Trots det lidande som postoperativa sårinfektioner kan innebära så är hygienrutiner inte alltid prioriterade. Syfte: Att undersöka operationsteamets följsamhet till hygienrutiner som utförs för att undvika postoperativa sårinfektioner. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på 15 kvantitativa artiklar. Dataanalysen har genomförts utifrån beskrivningar av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Resultatet summeras under fyra kategorier: "Operationssalens fysiska miljö", "Vikten av rena händer", "Personlig skyddsutrustning som barriär" och "Att skapa och bibehålla en steril zon". Graden av följsamhet varierade beroende på hygienåtgärd, profession, kirurgisk specialitet samt vilket sjukhus de arbetade på. Operationsteamen visade på brister, gällande onödiga dörröppningar och överskott på personal i operationssal. Följsamheten var lägre till handhygien och kirurgisk handtvätt. Det noterades bättre följsamhet till hygienrutiner rörande ventilation, ytors renhetsgrad och personlig skyddsutrustning. Slutsats: En ökad medvetenhet om bristande följsamhet till hygienrutiner och dess följder hoppas kunna leda till förändrat beteende inom operationsteamet. Med hänsyn till samhällskostnader och det lidande som postoperativa sårinfektioner kan medföra för patienten är det av vikt att vidare utreda vad som kan förbättra följsamheten.

Postoperativa infektioner är en del av de vårdrelaterade infektioner som drabbar patienter inom vården. Kostnaderna för postoperativa infektioner uppgår till minst 500 miljoner kronor årligen. Syftet med studien var att beskriva förebyggande omvårdnadsåtgärder för postoperativa infektioner. Arbetet inriktar sig på kirurgiska patienter. Det är en litteraturstudie där en databassökning har gjorts för att finna vetenskapligt material. Elva artiklar har använts och kvalitetsgranskats. Studien har följt Goodmans:s sex steg för strukturen av arbetet. Materialet har resulterat i en sammanställning av evidensbaserade åtgärder för sjuksköterskan och hennes/hans roll i att förebygga postoperativa infektioner. Hårborttagning, kroppstvätt, hudförberedelser, handhygien hos personalen, normal temperatur, blodglukoskontroller och skötsel av operationssår är de åtgärder som beskrivs i denna studie. Diskussionen som följer är om forskningen som finns är för gammal eller om riktlinjer och rekommendationer inte tillämpas i den kliniska verksamheten då postoperativa infektioner fortfarande är ett stort problem.