Background Atelectasis is a commun respiratory complication related to general anesthesia and may contribute to pneumonia and acute respiratory failure. Atelectasis apear within 10 minutes after anesthetization and occur in 90% or more anesthezied patients regardless of age and gender. The aim of this study was to indentify if there are any evidence for which methods are ultimate or are most efficacious to reduce and prevent the formation of atelectasis.                                                                                                          Methods This study is a descriptive litterature study where 28 scientific studies have been indentified for review and analysis.                                                                                                               ResultsThe use of 100% oxygen during the induction of anesthesia favors the developement of atelectasis. This can be prevented by preoxygenation with oxygen content of 100% combined with a PEEP of 6-10 cmH2O. When free airway is secured, oxygenation with 100% was found to be unnecessary. In these cases the oxygen fraction could be reduced to 40%. Lungrecruitement manoeuvers have been described in different ways, however they have in common that the peak pressure should reach 40 cmH2O and this method has best efficacy when followed with a PEEP 5- 12 cmH2O. Low tidal volumes (VT 6 mL/kg) seem to be less perilous for patient with lung injuries. The use of a closed system during suction in the endotacheal tube cause less consequences in respiration and preoxygenation before suction should occur with low oxygen fraction (40-80%). However, if the patient is hypoxemic the use of 100% oxygen for preoxygenation is necessary. Prone position is a successful way to improve oxygenation in atelectatic lung areas.                                                     Conclusion The studies which have been analyzed report that nurse anesthesiologists and intensiv care nurses could prevent atelectasis by using different methods of ventilation during general anesthesia. Those nurses are responsible to have the knowledge that is needed to be able to discuss with the anesthisologist before the problems occur. / Bakgrund Atelektaser är en vanlig åkomma relaterad till generell anestesi och kan leda till lunginflammation och akuta respiratoriska komplikationer per och postoperativt. Atelektaser bildas inom 10 min efter en patients nedsövning och förekommer hos cirka 90 % av samtliga patienter oberoende av ålder och kön.                                                                         Syfte Att undersöka om det finns evidens för vilka ventilations metoder som fungerar bäst eller om någon metod är mer effektiv än de andra när det gäller att minska atelektaser och förebygga dess bildning.                                                                                           Metod studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie där 28 vetenskapliga artiklar identifierades för granskning och analys.                                                                Resultat Preoxygenering med 100% syrgas ökar uppkomst av atelektaser. Atelektasbildning kan förebyggas genom att preoxygenera med 100% samtidigt som man använder PEEP 6-10 cmH2O vid induktion av anestesi. När friluftväg är säkrad kan man minska syrgashalten ner till 40%. Lungrekryterings manöver med topptryck upp till 40cmH2O ger bäst effekt på atelektaser när den utförs med efterföljande på PEEP 5- 12 cmH2O. Användande av låga tidalvolymer (VT 6 mL/kg) är att föredra särskilt hos lungsjuka patienter. Vid sugning i endotrakeal-tub ska sugsystemet vara slutet och preoxygenering ska utföras med låga syrgas halter (40-80%) dock ej på hypoxiska patienter som kräver högre syrgas halter (100%). Bukläge är en framgångsrik metod för att förbättra ventilation i atelektatiska områden i lungorna.                                                                                                             Slutsats I de granskade studierna har det rapporterats att anestesi och intensivvårdssjuksköterskan har möjlighet att förebygga atelektaser genom att använda olika ventilationsmetoder. Det ligger i dennes ansvar att ha kunskap att kunna diskutera med ansvarig läkare innan problemet uppstår.

No description available.

Bakgrund  Hysterektomi innebär att livmodern opereras bort och är den mest frekvent genomförda operationen på kvinnor, efter kejsarsnitt. Under år 2014 i Sverige utfördes omkring 4300 hysterektomier på godartad indikation. Besvär som föranleder operationen omfattar bland annat smärtsamma blödningar och muskelknutor i livmodern. Inför en hysterektomi finns ett behov av information kring operationen och dess påverkan på hälsan. Kunskap om hysterektomi är en del av kvinnans hälso- och sjukvård och bör tillgodose hennes behov. Vidare bidrar forskning kring den subjektiva upplevelsen av hälsa till att vården individualiseras. Syfte Syftet var att beskriva hur kvinnors upplevelse av hälsa påverkas av en hysterektomi. Metod Litteraturstudie valdes som metod. Databassökning genomfördes i Cinahl, MEDLINE, PsycInfo och PubMed. Efter kvalitetsgranskning och sammanställning i en matris sammanställdes resultatet av 15 artiklar genom en integrerad analys. Resultat Hysterektomi påverkar kvinnors upplevelse av fysisk, psykisk och sexuell hälsa genom en rad följder. Inom området fysisk hälsa identifierades att fatigue och aktivitet, smärta, inkontinensbesvär och torra slemhinnor påverkas av en hysterektomi. Inom psykisk påverkan framkom att självuppfattning och depression påverkas positivt. Inom området sexuell hälsa konstaterades att sexuell lust och funktion påverkas såväl positivt som negativt. Slutsats Hysterektomi har generellt en positiv inverkan på kvinnors upplevelse av hälsa. Symptom som föranleder hysterektomin och huruvida de lindrats förefaller betydande för upplevelsen av hälsa. Den psykiska hälsan påverkades positivt för majoriteten, ett fynd som delvis skiljer sig åt från tidigare forskning. Emellertid påverkades den sexuella lusten negativt och kvinnor upplevde torra slemhinnor som besvärande.

<p><strong><strong><p>Abstract</p><p>The purpose of this study was to describe the post-operative care during the three first days for patients who have undergone colorectal surgery according to ERAS care programs with a focus on the variables nutrition, elimination, activity, type of analgesia and the number of hospital days documented in the patient record and patient log books. ERAS means "Early Recovery After Surgery" and the purpose of the health care program is to accelerate recovery after colorectal surgery. The study had a descriptive design and a quantitative approach, in which 51 patient records were included. Log books and patient records were reviewed postoperatively. According to the log books estimated most of the patients, who had documented, that they ate and drank very good or good. According to nursing documentation most of the patients ate ordinary food and drank nutritional drinks. According to the log books, the mean and median were about two drinks per day while nursing documentation varied. According to the log books, the median first stool after surgery was two days and according to the nursing documentation three days. The median number of walks in the corridor varied from 2-3 (log books) to two walks each day (nursing documentation). Epidural analgesia was the most common analgesia. The mean number of hospital days was 8.4 days (median 7 days). The conclusion is that few ERAS patients achieved the targets set at the hospital. The lack of documentation makes the interpretation difficult.</p></strong></strong></p> / <p><strong><p>Sammanfattning</p><p>Syftet med studien var att utifrån sjuksköterske- och patientdokumentation beskriva det postoperativa vårdförloppet under tre dagar för patienter som har genomgått kolorektalkirurgi enligt ERAS vårdprogram med fokus på variablerna nutrition, elimination, aktivitet, typ av smärtlindring och antal vårddagar. ERAS betyder "Early Recovery After Surgery" och syftet med vårdprogrammet är att påskynda återhämtning efter kolorektalkirurgi. Studien hade en beskrivande design och en kvantitativ ansats där 51 patientjournaler inkluderades. Loggböcker och patientjournaler granskades postoperativt. Enligt loggböckerna så skattade de flesta patienterna, av de som hade dokumenterat, att de åt och drack mycket bra eller bra. Enligt sjuksköterskedokumentationen så åt de flesta vanlig mat och drack näringsdrycker. Enligt loggböckerna var medelvärdet och medianen cirka två näringsdrycker per dag medan det enligt sjuksköterskedokumentationen varierade. Enligt loggböckerna var medianen för första avföringen efter operationen två dagar och enligt sjuksköterskedokumentationen tre dagar. Medianen för antal vändor i korridoren varierade från 2-3 vändor (loggböckerna) till 2 vändor varje dag (sjuksköterske-dokumentationen). Epiduralbedövning var den vanligaste smärtlindringen. Medelvärdet för vårddagar var 8,4 dagar (median 7 dagar). Slutsatsen är att få patienter uppnådde de uppsatta målen vid det aktuella sjukhuset. Dokumentationen var bristfällig, vilket försvårar tolkningen av resultatet.</p></strong></p>

Abstract The purpose of this study was to describe the post-operative care during the three first days for patients who have undergone colorectal surgery according to ERAS care programs with a focus on the variables nutrition, elimination, activity, type of analgesia and the number of hospital days documented in the patient record and patient log books. ERAS means "Early Recovery After Surgery" and the purpose of the health care program is to accelerate recovery after colorectal surgery. The study had a descriptive design and a quantitative approach, in which 51 patient records were included. Log books and patient records were reviewed postoperatively. According to the log books estimated most of the patients, who had documented, that they ate and drank very good or good. According to nursing documentation most of the patients ate ordinary food and drank nutritional drinks. According to the log books, the mean and median were about two drinks per day while nursing documentation varied. According to the log books, the median first stool after surgery was two days and according to the nursing documentation three days. The median number of walks in the corridor varied from 2-3 (log books) to two walks each day (nursing documentation). Epidural analgesia was the most common analgesia. The mean number of hospital days was 8.4 days (median 7 days). The conclusion is that few ERAS patients achieved the targets set at the hospital. The lack of documentation makes the interpretation difficult. / Sammanfattning Syftet med studien var att utifrån sjuksköterske- och patientdokumentation beskriva det postoperativa vårdförloppet under tre dagar för patienter som har genomgått kolorektalkirurgi enligt ERAS vårdprogram med fokus på variablerna nutrition, elimination, aktivitet, typ av smärtlindring och antal vårddagar. ERAS betyder "Early Recovery After Surgery" och syftet med vårdprogrammet är att påskynda återhämtning efter kolorektalkirurgi. Studien hade en beskrivande design och en kvantitativ ansats där 51 patientjournaler inkluderades. Loggböcker och patientjournaler granskades postoperativt. Enligt loggböckerna så skattade de flesta patienterna, av de som hade dokumenterat, att de åt och drack mycket bra eller bra. Enligt sjuksköterskedokumentationen så åt de flesta vanlig mat och drack näringsdrycker. Enligt loggböckerna var medelvärdet och medianen cirka två näringsdrycker per dag medan det enligt sjuksköterskedokumentationen varierade. Enligt loggböckerna var medianen för första avföringen efter operationen två dagar och enligt sjuksköterskedokumentationen tre dagar. Medianen för antal vändor i korridoren varierade från 2-3 vändor (loggböckerna) till 2 vändor varje dag (sjuksköterske-dokumentationen). Epiduralbedövning var den vanligaste smärtlindringen. Medelvärdet för vårddagar var 8,4 dagar (median 7 dagar). Slutsatsen är att få patienter uppnådde de uppsatta målen vid det aktuella sjukhuset. Dokumentationen var bristfällig, vilket försvårar tolkningen av resultatet.

No description available.

Bakgrund: Postoperativa sårinfektioner drabbar ca 2,3 % av de patienter som genomgått ett kirurgiskt ingrepp i svensk hälso- och sjukvård. Dessa infektioner kan ge upphov till förlängd vårdtid, ytterligare kirurgiska ingrepp och ökad mortalitet. Postoperativa sårinfektioner innebär ett lidande för patienten samtidigt som det är kostsamt för sjukvården. Inom sjukvården används utarbetade arbetssätt för att minska riskerna för att patienten ska drabbas. Samtidigt utvecklas och studeras nya metoder i det preventiva arbetet mot postoperativa sårinfektioner, exempelvis suturer belagda med antibakteriella substanser. En av dessa är triklosanbelagda suturer. Dock råder viss oenighet om dess preventiva effekter och roll i det förebyggande arbetet mot postoperativa sårinfektioner. Syfte: Studiens syfte var att undersöka om suturer med beläggning av triklosan har en förebyggande effekt mot postoperativa sårinfektioner. Metod: Studien utformades som en systematisk litteraturstudie med metaanalys av 7 randomiserade kontrollerade studier. Dessa studier hade en uppföljningstid om 30 dagar samt använt bedömningskriterier för förekomst av postoperativa sårinfektioner enligt CDC, Centers for Disease Control and Prevention. Resultat: Inget statistiskt signifikant resultat kunde erhållas gällande triklosanbelagda suturers preventiva effekt mot postoperativa sårinfektioner. (RR=0,8, 95 % CI=0,63-1,02, p=0.07). Slutsats: Studien indikerar att triklosanbelagda suturer inte rutinmässigt bör användas i preventivt syfte mot postoperativa sårinfektioner. Ytterligare forskning behövs på området. / Background: Approximately 2,3 % of the patients undergoing surgery in Swedish healthcare develop surgical site infections. These infections are often associated with prolonged hospital stay, additional surgical procedures and increased mortality. Surgical site infections cause patient suffering and increase healthcare costs. In healthcare, standard guidelines and work methods are used to prevent patients from developing surgical site infections. New methods to reduce the risk of surgical site infections are being developed and studied, such as sutures with antibacterial coating. One of these is Triclosan-coated sutures. However, there is some disagreement on its preventive effects and role in reducing surgical site infections. Aim: The aim of this study was to investigate if Triclosan-coated sutures have a preventive effect against surgical site infections. Method: This study was conducted as a systematic literature review with meta-analysis of 7 RCT. These studies all had a follow up time of 30 days and used the criteria of CDC, Centers for Disease Control and Prevention, to identify surgical site infections. Result: This study showed no statistically significant results of Triclosan-coated sutures preventive effect against surgical site infections. (RR=0,8, 95 % CI=0,63-1,02, p=0.07). Conclusion: This study indicates that Triclosan-coated sutures should not be used routinely to prevent surgical site infections. More studies are needed.

Bakgrund: Postoperativa luftvägskomplikationer är vanligt förekommande och ökar risken för både morbiditet och mortalitet samt ökar kostnaderna för samhället. Olika omvårdnadsåtgärder finns för att förebygga postoperativa luftvägskomplikationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur intensivvårdssjuksköterskor definierar begreppet postoperativa luftvägskomplikationer, samt deras omvårdnadsåtgärder för att förebygga dessa komplikationer hos den postoperativa patienten Metod: Studien genomfördes med en beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultat: Det framkom fem huvudkategorier i resultatet: Definition av begreppet postoperativa luftvägskomplikationer, Att välja omvårdnadsåtgärder, Att ge förebyggande omvårdnad, Att bedöma patientens individuella behov och Att se hinder till att ge omvårdnadsåtgärder. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att det inte finns några rutiner eller riktlinjer att följa gällande förebyggandet av postoperativa luftvägskomplikationer. De beskrev också att patientens individuella behov ligger till grund för valet av omvårdnadsåtgärder för att förebygga postoperativa luftvägs-komplikationer. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev även olika råd om egenvård som de ger patienterna med syfte att förebygga postoperativa luftvägskomplikationer, bland annat att uppmana dem till att hosta och djupandas och att instruera dem att blåsa i PEEP-ventil*. Slutsats: Studiens resultat belyser avsaknaden av rutiner och känslan av att de postoperativa patienterna är en åsidosatt patientgrupp inom intensivvården samt att intensivvårdssjuksköterskorna saknar tiden till att kunna vårda denna patientgrupp optimalt. Rutiner bör upprättas för att intensivvårdssjuksköterskorna ska veta vilka omvårdnadsåtgärder som behöver sättas in för att förebygga postoperativa luftvägskomplikationer. Nyckelord: Intensivvårdssjuksköterska, omvårdnadsåtgärder, postoperativa luftvägskomplikationer, prevention.   *PEEP- PEEP betyder Positive End Expiratory Pressure (positivt slutexpiratoriskt tryck).  PEEP-ventil = Ventil som patienten andas ut emot, som gör att respirationscykeln startar och slutar med ett positivt tryck i luftvägarna (Gulbrandsen &amp; Stubberud, 2009). / Background: Postoperative respiratory complications are common and can be associated with an increase of mortality, morbidity and costs for society. There are different kinds of nursing actions to prevent postoperative pulmonary complications. Aim: The aim of this study was to describe how intensive care nurses define postoperative respiratory complications, and what kind of nursing actions they perform to prevent these complications among the postoperative patients. Method: The study was performed through a descriptive design with qualitative approach. Semistructured interviews with ten intensive care nurses were conducted. Result: Five categories appeared in the result: Definition of the concept postoperative respiratory complications, To choose nursing actions, To perform preventive care, To assess the patient´s individual needs and To see obstacles to perform nursing actions. The intensive care nurses described that there are no routines to follow in preventing respiratory complications for the postoperative patient. The intensive care nurses also described that they see to the patientens´ individual needs to prevent postoperative respiratory complications and that they give them different self-care advices in order to prevent postoperative respiratory complications, for instance tell the patient to cough, take deep breaths and instruct them how to use a PEEP-tube*. Conclusion: The result of this study showed that there is a lack of routines and that the these patients are breachede within the intensive care and also that the intensive care nurses experience a lack of time to givet hese patientes optimal care. Routines should be established so that intensive care nurses know what kind of nursing action to choose in order to prevent postoperative pulmonary complications. Key words: Intensive care nurse, nursing actions, postoperative respiratory complications, prevention. *PEEP- PEEP means Positive End Expiratory Pressure.  PEEP-tube = Ventilator/tube in which the patient exhales against to make the cycle of respiration start and end onto a positive pressure in the respiratory system (Gulbrandsen &amp; Stubberud, 2009).

<p>Bakgrund: Efter insättning av ventilationsrör genom trumhinnan, som behandling av otosalpingit (vätska i mellanörat), är komplikationer i form av rörotiter vanliga. Huruvida de förekommer oftare vid rörsättning före 1 års ålder, jämfört med efter, är omdebatterat. Otosalpingit är vanligt hos barn med gomspalt och kan påverka språkutvecklingen. Genom rörsättning före 1 års ålder kan detta förebyggas. Dock finns skilda åsikter om sambandet mellan otosalpingit och påverkan på språkutvecklingen.</p><p>Syfte: Att undersöka om det föreligger någon skillnad mellan rörsättning före och efter 1 års ålder hos barn med gomspalt beträffande:</p><p>-          förekomst av postoperativa rörotiter</p><p>-          någon form av språklig avvikelse vid 3 års ålder</p><p>Metod: Journalstudier av 132 barn, varav 128 ingick i frågeställningen om postoperativa rörotiter och 107 i frågeställningen om språkavvikelse.</p><p>Resultat: Ingen signifikant skillnad i förekomst av postoperativa rörotiter mellan barn som fått rör före respektive efter 1 års ålder kunde påvisas; ej heller gällande språkavvikelse vid 3 år.</p><p>Slutsats: Rörsättning före respektive efter 1 års ålder tycks inte påverka förekomst av postoperativa rörotiter, eller förekomst av språkavvikelse vid 3 års ålder.</p><p>Nyckelord: Läpp-, käk-, gomspalt, otosalpingit, rörbehandling, ventilationsrör, tidig och sen rörsättning, postoperativa rörotiter, språkavvikelse.</p>

Bakgrund: Efter insättning av ventilationsrör genom trumhinnan, som behandling av otosalpingit (vätska i mellanörat), är komplikationer i form av rörotiter vanliga. Huruvida de förekommer oftare vid rörsättning före 1 års ålder, jämfört med efter, är omdebatterat. Otosalpingit är vanligt hos barn med gomspalt och kan påverka språkutvecklingen. Genom rörsättning före 1 års ålder kan detta förebyggas. Dock finns skilda åsikter om sambandet mellan otosalpingit och påverkan på språkutvecklingen. Syfte: Att undersöka om det föreligger någon skillnad mellan rörsättning före och efter 1 års ålder hos barn med gomspalt beträffande: -          förekomst av postoperativa rörotiter -          någon form av språklig avvikelse vid 3 års ålder Metod: Journalstudier av 132 barn, varav 128 ingick i frågeställningen om postoperativa rörotiter och 107 i frågeställningen om språkavvikelse. Resultat: Ingen signifikant skillnad i förekomst av postoperativa rörotiter mellan barn som fått rör före respektive efter 1 års ålder kunde påvisas; ej heller gällande språkavvikelse vid 3 år. Slutsats: Rörsättning före respektive efter 1 års ålder tycks inte påverka förekomst av postoperativa rörotiter, eller förekomst av språkavvikelse vid 3 års ålder. Nyckelord: Läpp-, käk-, gomspalt, otosalpingit, rörbehandling, ventilationsrör, tidig och sen rörsättning, postoperativa rörotiter, språkavvikelse.