Bakgrund: Postpartumdepression är en depression som inträffar efter förlossningen och det är något som drabbar 8-15 % av alla mödrar. Postpartumdepression utvecklas oftast successivt tre månader efter förlossningen och det är en sjukdom som har påverkan på hela familjen. Sjukdomen är behandlingsbar, men för många är sjukdomen tabubelagd. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa mödrars upplevelser av postpartumdepression. Metod: En litteraturstudie har genomförts på tretton kvalitativa studier av mödrars upplevelser av postpartumdepression. Resultaten sammanställdes efter att studierna kvalitetsgranskats och analyserats. Resultat: Resultatet visade tre kategorier: känsla av kaos, stor omställning och söker förklaring och förståelse. Konklusion: Mödrars upplevelser av postpartumdepression var att det var en svår och påfrestande tid och mödrarna behövde stöd i sitt moderskap. Bättre information om sjukdomen, tidigare upptäckt av mödrar med postpartumdepression och god vård skulle kunna minska lidande.

Bakgrund: Att bli förälder kan upplevas omvälvande för de flesta, dock drabbas ca 13 % av mödrar av psykisk ohälsa i form av postpartumdepression efter förlossningen vilket påverkar mammornas förmåga att fungera i det dagliga livet samt deras kapacitet att ta hand om det nyfödda barnet. Utan adekvat stöd och stöttning riskerar sjukdomen orsaka långtgående negativa konsekvenser för mamman, barnet såväl som för den övriga familjen. Syfte: Att beskriva mödrars upplevelser av postpartumdepression. Vidare var syftet att beskriva de valda artiklarnas datainsamlingsmetod. Metod: Vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats eftersöktes i databaserna Medline, Cinahl samt PsychINFO. Valda artiklar granskades för att urskilja likheter och skillnader i resultatet. Huvudresultat: Mödrarnas berättelser åskådliggjorde hur individuella upplevelser av att bli förälder inte levde upp till tidigare förväntningar vilket bidrog till negativa känslor som skuld, skam och minskad livskvalité. Att hålla uppe en fasad och förneka sina svårigheter förekom för att bibehålla kontrollen. Omgivningens agerande samt stigmat beträffande psykisk ohälsa spelade stor roll för mödrarnas upplevelse och hjälpsökande. Valda artiklars datainsamlingsmetod beskrivs utförligt i samtliga artiklar. Slutsatser: Skuld och skam färgade mödrarnas vardag till följd av krossade förväntningar samt upplevelsen av att vara olämplig som förälder. Tillsammans med sina egna och andras stigmatiserade bild av psykisk ohälsa försvårades hjälpsökandet. Mödrarna försökte i hög grad hantera sina problem allena. Bemötandet vid hjälpsökandet var därav av största vikt för att mödrarna skulle fullfölja behandlingen och att de vågade dela med sig av sina känslor.

No description available.

No description available.

Postpartumdepression är den vanligaste psykiska störningen efter förlossning och den drabbar omkring 13 % av alla kvinnor som föder barn. Majoriteten av dessa depressioner är av lättare slag och läker ut spontant inom 3-6 månader. Kronisk depression hos nyblivna mammor kan störa det viktiga samspelet mellan mor och barn. Forskning om hjärnan pekar på vikten av det tidiga samspelet för spädbarnets känslomässiga utveckling på lång sikt. Det är således viktigt att upptäcka och behandla depression efter förlossning. Studier visar att psykologisk behandling som counselling, kognitiv beteendeterapi (KBT) och psykodynamisk korttidsterapi kan reducera depressiva symtom. Syftet med detta arbete var att utvärdera kvinnornas åsikt om den samtalsbehandling de fått vid nedstämdhet och oro efter förlossning samt ta reda på vad som var hjälpsamt utifrån patientens perspektiv. En enkätundersökning har gjorts av dem som genom Kvinnohälsans screeningprogram blev aktuella för samtalsstöd. Undersökningen visade att majoriteten av kvinnorna var klart nöjda med samtalsbehandlingen och kunde rekommendera den. Det som var verksamt i samtalsterapin var att få tala om sina upplevelser med någon som lyssnar och ger bekräftelse samt att få vägledning med konkreta råd/tips och övningar för att må bättre.

Bakgrund: Postpartumdepression (PPD) är en diagnos som uppkommer inom de första 6 veckorna efter en förlossning. PPD är en av de vanligaste komplikationerna under postpartumperioden med en prevalens på 10–15%. Symtomen kännetecknas av nedstämdhet, känslor av otillräcklighet, irritation, sömnproblem, överdriven oro för barnet, känslor av värdelöshet och suicidtankar. PPD diagnostiseras med hjälp av Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). Diagnosen PPD medför ökad risk för isolering och nedsatt förmåga att ta hand om sitt barn. Samlad kunskap om mödrars erfarenheter av vården vid postpartumdepression möjliggör att sjuksköterskan kan ge adekvat och individanpassad vård.   Syfte: Syftet med studien var att belysa mödrars erfarenhet av vården vid postpartumdepression. Metod: Litteraturstudien baserades på 11 empiriska artiklar med kvalitativ ansats. Datasökningen genomfördes i Cinahl, PubMed och PsycInfo. Analysen genomfördes med inspiration av Fribergs (2022) femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som var: ”Bristande information och kompetens”, ”Vårdrelationens betydelse” och ” Barriärer till att söka vård”. Konklusion: Litteraturstudiens resultat visade att mödrarna önskade mer information om postpartumdepression, samtidigt som de saknade adekvat kompetens hos vårdpersonal. Bemötandet från vården var en viktig aspekt för att mödrarna skulle kunna öppna upp sig och erhålla rätt stöd. Som sjuksköterska, baserat på denna litteraturstudie, är det viktigt att anpassa bemötande, information och stöd efter den enskilda individen. Vidare forskning kan därför utgå från vårdpersonalens erfarenheter av att vårda mödrar med PPD. / Background: Postpartumdepression (PPD) is a diagnosis that occurs within the first 6 weeks after childbirth. PPD is one of the most common complications during the postpartum period with a prevalence of 10–15%. Symptoms are characterized by low mood, feelings of inadequacy, irritability, sleep problems, excessive worry about the child, feelings of worthlessness and suicidal thoughts. PPD is diagnosed using Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). The diagnosis of PPD entails an increased risk of isolation and reduced ability to care for the child. Comprehensive knowledge of mothers’ experience with care during postpartumdepression enables nurses to provide adequate and individualized care. Aim: The purpose of the study was to illuminate mothers’ experiences of care during postpartum depression. Methods: The literature study was based on 11 empirical articles with a qualitative approach. The data search was conducted in Cinahl, PubMed, and PsycInfo. The analysis was performed with inspiration from Friberg's (2022) five-step model. Results: The analysis resulted in three categories: "Lack of information and competence", "The importance of care relationships” and "Barriers of seeking care." Conclusion: The results of the literature study showed that the mothers wanted more information about postpartumdepression, while also lacking competence from healthcare professionals. Their reception from the healthcare system was a crucial aspect for the mothers to be able to open up and receive the right support. As a nurse, based on this literature study, it is important to adapt the reception, information and support for the individual person. Therefore, further research can build upon the experiences of healthcare professionals in caring for mothers with PPD.

Bakgrund: I Sverige drabbas 10-15 % av nyblivna mammor av depression efter förlossningen. Det är viktigt att identifiera mammorna. En postpartumdepression kan störa samspelet och anknytningen mellan mamma och barn. I Barnavårdscentralens (BVC) basprogram finns ett riktat besök med fokus på mammornas psykiska hälsa när barnen är 6- 8 veckor där mammorna erbjuds fylla i ett screening-formulär.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera mammor med tecken på depression.  Metod: En kvalitativ induktiv design valdes. Elva BVC-sjuksköterskor intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades sedan med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: BVC-sjuksköterskornas erfarenheter av att identifiera mammor med tecken på depression beskrevs genom fem kategorier. Erfarenheten var att de behövde vara engagerade och kompetenta, vara strukturerade, ha ett lyhört förhållningssätt, med observans på samspel och förståelse för sociokulturella omständigheter.  Slutsats: BVC-sjuksköterskorna var mycket angelägna om att identifiera och nå mammorna. De försökte på flera olika sätt få dem att berätta vad som var problematiskt. De anpassade arbetssättet efter mammorna och var genuint intresserade av dem. Genom erfarenhet utvecklade BVC-sjuksköterskorna sin intuition och de var observanta på minsta tecken. BVC- sjuksköterskorna bedömde att screening-formuläret var ett bra verktyg, likaså var det en bra grund att samtala utifrån. BVC-sjuksköterskorna erfor att det är problematiskt att identifiera mammor med utländsk härkomst på grund av språksvårigheter.

No description available.

Bakgrund: Postpartumdepression (PPD) är en allvarlig psykisk sjukdom som kan drabba kvinnor runt om i hela världen. Komplikationer av obehandlad PPD kan vara allvarliga för både mamman och barnet. Diagnosen ställs oftast med hjälp av ett stödsamtal och/eller Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). Behandlingen inkluderar medicinska och psykosociala metoder. Sjuksköterskor har en viktig roll i att stödja kvinnor med PPD och förhindra komplikationer. Syftet: Syftet med denna studie var att belysa kvinnors upplevelse av postpartumdepression.  Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Studien baserades på tio vetenskapliga artiklar som hämtades från databaserna CINAHL och PubMed.  Insamlade data analyserades i en femstegs-modell där artiklar avsiktligt bröts ned till bärande delar av relevans för syftet.  Resultat: Två huvudteman och sex subteman hade identifierats i studiens resultat. Huvudteman var: "Vikten av stöd och dess påverkan" och "Utmaningar med moderskapet”.  Slutsats: Kvinnor efter förlossningen upplevde varierande stöd från vården och bristande stöd från anhöriga. Negativa symtom, både fysiska och psykiska, var vanligt bland kvinnor med PPD. Höga förväntningar och de stora förändringarna efter förlossningen bidrog till stress och depression hos mammor, vilket skapade utmaningar i deras moderskap.

Postpartumdepression är ett tillstånd som drabbar ungefär var åttonde kvinna. Forskning visar att postpartumdepression kan medföra risker för både mamma och barn, vilket påverkar hela familjen. Specialistsjuksköterskan på barnavårdscentralen (BVC) har en viktig roll avseende att upptäcka tecken på postpartumdepression hos nyblivna mammor. Screening med Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) används för att identifiera tecken på depressiva besvär hos mamman. Med EPDS som grund har BVC-sjuksköterskan ett stödjande samtal med mamman. Syftet med denna studie var att undersöka BVC-sjuksköterskors upplevelser av att använda EPDS för att stödja nyblivna mammor. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex BVC-sjuksköterskor vid två olika familjecentraler. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Ur intervjuerna framkom kategorierna; stödjer ett bra vårdsamtal, ger förutsättningar för att stödja med EPDS och BVC-sjuksköterskorna upplever utmaningar i det stödjande arbetet. BVC-sjuksköterskorna upplever en trygghet i att använda EPDS, då det fångar upp mammor som mår dåligt och underlättar det stödjande samtalet, vilket möjliggör att en förtroendefull relation kan utvecklas. Ett behov av fortbildning framkommer, då BVC-sjuksköterskorna kan känna otillräcklighet avseende sin kompetens inom EPDS och det stödjande samtalet. Tidsbrist ses som en utmaning för BVC-sjuksköterskorna, då det är viktigt att kunna vara närvarande och ostressad i mötet med mammorna. BVC-sjuksköterskorna möter mammor från olika kulturer, vilket ger kunskap som ökar förståelsen för dessa mammors situation. BVC-sjuksköterskorna ger även uttryck för en avsaknad av tydliga riktlinjer gällande EPDS-screening för pappor, då de uppmärksammat att depressiva besvär även drabbar dem.