<p><strong>Syfte</strong></p><p>Snusandet har ökat de senaste åren, särskilt bland kvinnor och yngre personer och till flera samhällsgrupper. Rökning har under många år genomgått rigorös forskning och därigenom bevisats vara förenat med ohälsa. Däremot är forskning på snusanvändandets hälsoeffekter eftersatt. En fysiologisk effekt som föreslagits av långvarigt snusande är påverkan på balans (posturalt svaj). Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka effekten på balans av ett långvarigt (sex veckor) uppehåll från snus i en grupp av dagligsnusare.</p><p> </p><p><strong>Metod</strong></p><p>I studien genomförde dagligbrukare av snus (n=13) tester av posturalt svaj före och efter sex veckors uppehåll från snus. Undersökningen bestod av sex olika balanspositioner stående på en kraftplatta där amplituden och standardavvikelsen av svajet (tryckcentrumsförflyttning) i sidled (mediolateralt) och framåt-bakåt (anterio-posteriort). En referensgrupp av icke tobaksbrukare (n=15) genomförde samma tester, med minst en dags mellanrum, för att mäta den normala dag-till-dag-variationen i posturalt svaj. Dessutom mättes blodtryck, hjärtfrekvens och kroppsvikt.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Det posturala svajet påverkades i stort inte av att långtidssnusare gjorde ett snusuppehåll på sex veckor. Det fanns inga signifikanta förändringar i amplitud vid någon av de sex positionerna i någon riktning (p-värde mellan 0,09 till 0,92). Standardavvikelsen på rörelsen var signifikant förändrad vid två av tolv mätningar. Dock var de absoluta skillnaderna av samma storleksordning som dagsvariationen vid mätningarna på referensgruppen, och anses därför fysiologiskt obetydliga. Övriga fysiologiska förändringar var att hjärtfrekvensen i vila sänktes med 6±10 slag/minut (p=0,002) och att försökspersonerna gick upp i vikt med 1,7±1,7 kg (p=0,003).</p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Ett uppehåll i snusandet på sex veckor hade försumbar effekt på balansen i stillastående, mätt som posturalt svaj, hos personer som snusat dagligen under lång tid. Däremot innebar snusuppehållet en sänkning av hjärtfrekvensen i vila och en ökning av kroppsvikten.</p><p><strong>Abstract </strong><strong>Aim</strong> The use of Swedish moist snuff has increased in recent years, especially among women and younger people and to several community groups. Smoking has, based on numerous research studies, since long been associated with illness and death. However, research on moist snuff use is neglected. A physiological effect that has been proposed by long-term use of moist snuff is affected balance (postural sway). The main purpose of this paper is to investigate the affect of long-term (six weeks) withdrawal from use of Swedish moist snuff on balance.</p><p> </p><p><strong>Method </strong><strong></strong>In the study daily users of snuff (n=13) conducted tests of postural swaying before and after the six week withdrawal from moist snuff. The investigation consisted of six different equilibrium positions standing on a force plate in which the amplitude and standard deviation of sway (center of pressure movement) in the sideways (mediolateral) and forward-backward (anteriorposterior). A reference group of non-tobacco users (n=15) performed the same tests, with at least one day apart, in order to measure the normal day-to-day variation in postural sway. In addition, blood pressure, heart rate and body weight were measured.</p><p> </p><p><strong>Results </strong>The postural sway in long-term snuff users was principally not affected by six weeks of withdrawal from snuff. There were no significant changes in amplitude for any of the six positions in any direction (p-values between 0.09-0.92). The standard deviation of movement altered in two out of twelve measurements. However, the absolute difference was of the same magnitude as the day-to-day variance in the measurements of the reference group, and is therefore considered physiologically negligible. Other physiological changes were that the heart rate at rest was decreased by 6±10 bpm (p=0.002) and that the subjects gained weight by 1.7±1.7 kg (p=0.003).<strong></strong></p><p><strong>Conclusion </strong></p><p>A withdrawal from the use of Swedish moist snuff for six weeks had negligible effect on the balance of the stagnation, as measured by the postural swaying, of persons who used Swedish moist snuff daily for a long time. However, a pause from using moist snuff resulted in a reduction in heart rate at rest and an increase in body weight.</p>

Introduktion/bakgrund: Balans är en kombination av motoriska och sensoriska system som alla måste fungera väl för att människan ska klara av även enkla uppgifter, det går att mäta både genom dynamiska rörelser och statiska positioner på kraftplattor. I de motoriska systemen ingår muskler och denna studie fokuserar främst på bålens muskulatur som alltid måste arbeta för att motverka fall vid både frivilliga och ofrivilliga tyngdförflyttningar. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka ifall en ökning i bålstyrka leder till ökad balansförmåga hos friska individer samt vilken träningsform som ökar bålstyrkan mer av statisk eller dynamisk. Metod: Studien hade en prospektiv experimentell design i form av en randomiserad kontrollerad studie där deltagarna (n=12) har delats in i tre grupper. En grupp fick träna dynamisk bålmuskulaturträning i form utav knäböj, en grupp fick träna statisk bålstyrka i en form av plankträning och en kontrollgrupp som inte tränade något alls. Interventionen pågick i 4 veckor där den dynamiska grupper fick träna knäböj två gånger i veckan med 3 set om 8RM och den statiska fick träna en plankvariant på 1 minut gånger 3. Båda grupperna höjde sin progression efter halva tiden. Tester på balans och bålstyrka utfördes före och efter interventionstiden. Resultat: Den dynamiska gruppen visade på majoriteten sämre resultat på balans medan den statiska visade en majoritet på förbättringar. Alla grupper visade dock på förbättringar i bålstyrka. Den dynamiska gruppen hade den största förbättringen på bålstyrka. Inga statistisk signifikanta resultat kunde visas. Konklusion: Denna studie visar på att statisk bålmuskulaturträning kan gynna balansen och att dynamisk träning i form utav knäböj kan stärka bålmuskulaturen. Däremot så saknas det statistik signifikans i denna studie på grund av litet urval samt kort interventionstid. Vidare studier behövs med större urval och längre tid för att påvisa effekterna av statisk och dynamisk bålmuskulaturträning gällande balans.

Bakgrund Som den näst vanligaste orsaken att uppsöka primärvård är nackbesvär ett vanligt förekommande besvär i Sverige och andra delar av världen. Nackbesvär följs ofta av förändringar i proprioception, både medveten och omedveten, vilket kan leda till avvikelser i rörelsebeteenden inklusive den posturala kontrollen. Kliniska test av nackproprioception inkluderar vanligtvis undersökning genom ex positionssinnestest. I denna studie undersöks proprioception hos personer med nacksmärta genom mätning av posturalt svaj vid lokal vibration av nack-, underarms respektive vadmuskulatur. Studiedesign Tvärsnittsstudie. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva skillnader i omedveten proprioception genom vibrationsstimulering av olika muskelgrupper vid mätning av posturalt svaj i stillastående hos personer med nacksmärta jämfört med personer utan nacksmärta samt att undersöka om smärtintensitet korrelerar med storleken på svajet. Metod Mätning av posturalt svaj gjordes på 50 personer, 25 med nackbesvär och 25 kontroller med och utan vibration av vadmuskulatur, underarmsmuskulatur och nackmuskulatur vid stillastående med slutna ögon på Wii Balance Board. Skattning av smärta gjordes genom NRS just nu respektive medel senaste veckan, dessutom skattades smärta vid nackrörelse. Resultat Vid vibration av nackmuskulatur ses signifikanta skillnader där nackgruppen har ett större svaj i antero-posterior och medio-lateral riktning både innan under och efter vibration av nacke (p&lt;0,05). Innan vibration av vader ses ett signifikant större svaj hos nackgruppen i antero-posterior och medio-lateral riktning (p&lt;0,05) men ej under eller efter vadvibration. Vissa gruppskillnader sågs före, under och efter underarmsvibration. Ett större svaj har ett samband med en högre smärtskattning på NRS genomsnitt senaste veckan (p&lt;0,05). Konklusion Skillnader i posturalt svaj visar sig i form av ett större svaj hos personer med nacksmärta jämfört med kontrollgrupp. Vid högre smärtskattning ses ett större posturalt svaj. / Introduction. Neck pain is often followed by changes in proprioception, both conscious and unconscious, which can lead to deviations in movement behaviours including postural control.  Clinical testing of neckproprioception usually includes assessment of consiuos and unconscious proprioception, such as repositioning sence.  In this study unconsious proprioception is being assessed in people with neck pain through measuring of postural sway during local vibration of calf, forearm- and neckmuscles. Design Cross-sectional study. Aim The purpose of this study was to describe differences in unconscious proprioception by vibration stimulation of different muscle groups when measuring postural sway during static standing in people with neck pain compared to people without neck pain and to investigate whether pain intensity correlates with the size of the sway. Method Measurement of postural sway was conducted on 50 people, 25 with neck pain and 25 healthy controls with and without vibration of the calfs, forearms and neck when standing with eyes closed on the Wii Balance Board. Self-rated pain was recorded through NRS now and average last seven days, in addition to this pain was rated during neck movements. Results Significant differences are seen in which the neck group has a larger sway in the anterior posterior and medial lateral direction both before, during and after vibration of the neck (p&lt;0.05). Before vibration of TSM, a significantly bigger sway of the neck group appears in the anterior posterior and medial lateral direction (p &lt;0.05) but not during or after vibration of the calfs. Some differences between groups were observed before, during and after vibration of the forearms. A larger sway is associated with a higher self-rated pain on NRS average last week (p&lt;0.05). Conclusion Differences in postural sway appear in the form of a greater sway in people with neck pain compared with control group. Higher self-rated pain correlates with a larger postural sway.

Syfte Snusandet har ökat de senaste åren, särskilt bland kvinnor och yngre personer och till flera samhällsgrupper. Rökning har under många år genomgått rigorös forskning och därigenom bevisats vara förenat med ohälsa. Däremot är forskning på snusanvändandets hälsoeffekter eftersatt. En fysiologisk effekt som föreslagits av långvarigt snusande är påverkan på balans (posturalt svaj). Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka effekten på balans av ett långvarigt (sex veckor) uppehåll från snus i en grupp av dagligsnusare.   Metod I studien genomförde dagligbrukare av snus (n=13) tester av posturalt svaj före och efter sex veckors uppehåll från snus. Undersökningen bestod av sex olika balanspositioner stående på en kraftplatta där amplituden och standardavvikelsen av svajet (tryckcentrumsförflyttning) i sidled (mediolateralt) och framåt-bakåt (anterio-posteriort). En referensgrupp av icke tobaksbrukare (n=15) genomförde samma tester, med minst en dags mellanrum, för att mäta den normala dag-till-dag-variationen i posturalt svaj. Dessutom mättes blodtryck, hjärtfrekvens och kroppsvikt.   Resultat Det posturala svajet påverkades i stort inte av att långtidssnusare gjorde ett snusuppehåll på sex veckor. Det fanns inga signifikanta förändringar i amplitud vid någon av de sex positionerna i någon riktning (p-värde mellan 0,09 till 0,92). Standardavvikelsen på rörelsen var signifikant förändrad vid två av tolv mätningar. Dock var de absoluta skillnaderna av samma storleksordning som dagsvariationen vid mätningarna på referensgruppen, och anses därför fysiologiskt obetydliga. Övriga fysiologiska förändringar var att hjärtfrekvensen i vila sänktes med 6±10 slag/minut (p=0,002) och att försökspersonerna gick upp i vikt med 1,7±1,7 kg (p=0,003).   Slutsats Ett uppehåll i snusandet på sex veckor hade försumbar effekt på balansen i stillastående, mätt som posturalt svaj, hos personer som snusat dagligen under lång tid. Däremot innebar snusuppehållet en sänkning av hjärtfrekvensen i vila och en ökning av kroppsvikten. Abstract Aim The use of Swedish moist snuff has increased in recent years, especially among women and younger people and to several community groups. Smoking has, based on numerous research studies, since long been associated with illness and death. However, research on moist snuff use is neglected. A physiological effect that has been proposed by long-term use of moist snuff is affected balance (postural sway). The main purpose of this paper is to investigate the affect of long-term (six weeks) withdrawal from use of Swedish moist snuff on balance.   Method In the study daily users of snuff (n=13) conducted tests of postural swaying before and after the six week withdrawal from moist snuff. The investigation consisted of six different equilibrium positions standing on a force plate in which the amplitude and standard deviation of sway (center of pressure movement) in the sideways (mediolateral) and forward-backward (anteriorposterior). A reference group of non-tobacco users (n=15) performed the same tests, with at least one day apart, in order to measure the normal day-to-day variation in postural sway. In addition, blood pressure, heart rate and body weight were measured.   Results The postural sway in long-term snuff users was principally not affected by six weeks of withdrawal from snuff. There were no significant changes in amplitude for any of the six positions in any direction (p-values between 0.09-0.92). The standard deviation of movement altered in two out of twelve measurements. However, the absolute difference was of the same magnitude as the day-to-day variance in the measurements of the reference group, and is therefore considered physiologically negligible. Other physiological changes were that the heart rate at rest was decreased by 6±10 bpm (p=0.002) and that the subjects gained weight by 1.7±1.7 kg (p=0.003). Conclusion A withdrawal from the use of Swedish moist snuff for six weeks had negligible effect on the balance of the stagnation, as measured by the postural swaying, of persons who used Swedish moist snuff daily for a long time. However, a pause from using moist snuff resulted in a reduction in heart rate at rest and an increase in body weight.

Inledning Muskuloskeletala besvär inklusive nackbesvär är vanligt förekommande. Besvären är associerade med neurofysiologiska förändringar som påverkar motoriska kontrollen genom förändrade neuromuskulära synergier mellan global och stabiliserande muskulatur. Försämrad sensomotorisk funktion i nacken kan även försämra balansförmågan. Motoriskt svåra uppgifter via instabila system som kräver anpassad kraft och/eller precision har potential att användas i behandling av nackbesvär. Syftet var att utvärdera två träningsmetoders effekt på nackens proprioception respektive balansfunktion i stående. Båda träningsmetoderna involverar instabila system, den ena via kontroll av en kula placerad på en platta på huvudet och den andra genom ståendes på ett instabilt underlag. Metod Åtta deltagare rekryterades, fyra slumpades till nackkoordinationsträningsgruppen (NT) och fyra till balansträningsgruppen (BT). Sju deltagare fullföljde hela studien. Tre tester utfördes före och efter träningsperioden – proprioception undersöktes med repositioneringstest av nacken och balans undersöktes med test av posturalt svaj i stillastående på stabilt respektive instabilt underlag. Resultat visade en förbättring hos NT i form av minskning i nackrepositioneringstestet på 20,43% och vid balanstesten sågs en minskning på 11,45% på hårt underlag och en minskning på 12,11% mjukt underlag i totalt svaj. I gruppen som utförde balansträning sågs en ökning med 21,19% i nackrepositioneringstestet men en förbättring vid balanstesten i form av minskning på 2,92% på hårt underlag och en minskning på 8,93% på mjukt underlag i totalt svaj. Konklusion Resultatet indikerar att NT med instabilit system kan ha positiva effekter på nackproprioception och balans. Fler studier med större deltagarantal krävs för att möjliggöra statistiska analyser.

Bakgrund: Balans är en viktig del i all rörelse för oss människor och det krävs en väl fungerande samordning mellan flera mekanismer för att bibehålla balansen. En del av balansen är postural kontroll som innebär förmågan att kontrollera kroppen i förhållande till sig själv och omgivningen. Ett vanligt råd inom vården för att förbättra den posturala kontrollen är att borsta tänderna på ett ben, däremot saknas det evidens för denna typ av träning. Syfte: Syftet var att med hjälp av posturografi undersöka huruvida enbensstående tandborstning förbättrar den posturala kontrollen hos friska unga vuxna kvinnor. Metod: Ett bekvämlighetsurval användes. Fem deltagare rekryterades i åldrarna 21-33. Deltagarna borstade tänderna i enbensstående under två minuter, två gånger/dag under fyra veckor. Det posturala svajet mättes genom posturografi med kraftplatta innan och efter interventionen. Resultat: Resultaten visar en stor variation. På individnivå förbättrades medelhastigheten och maximala svajet anteroposteriort mer än maximala svajet mediolateralt. Höger ben och bipedalt förbättrades med än vänster ben. På gruppnivå förbättrades medelhastigheten bipedalt och monopedalt samt maximala svajet anteroposteriort bipedalt och höger ben. Däremot går det inte att se någon förbättring av det maximala svajet mediolateralt. Konklusion: Enbensstående tandborstning är säker att utföra då inga skador uppkom, tidseffektivt då träningen utförs under tandborstningen som redan ska utföras varje dag och lättillgängligt då det endast krävs en tandborste. Resultaten visar att delar av den posturala kontrollen kan förbättras vid denna träning. Framtida studier borde undersöka om svårare och progredierande träning under tandborstning ger större och ihållande förbättring av den posturala kontrollen.

Inledning: Balans eller postural kontroll är en fundamental sensomotorisk funktion för att kunna hålla sig upprätt. Ett viktigt sensoriskt system för den posturala kontrollen är proprioceptionen, vilken bidrar till god precision, ledstabilitet, koordination och balans vid rörelse. Den mekanoreceptor som anses ha störst betydelse för proprioceptionen är muskelspolen, vilken har till uppgift att registrera och reglera längd och förändring av längd hos en muskel. Det går att träna upp sin balans genom träning på instabilt underlag men det är oklart huruvida ankelproprioception påverkas. Syfte: Studiens syfte var att genomföra en initial pilotstudie för att undersöka eventuella indikationer på effekter på dels postural kontroll generellt och dels mer specifikt ankelproprioception. Detta mättes i stillastående balanstest efter balansträning på instabilt jämfört med stabilt underlag med och utan lokal muskelvibration på en grupp unga friska män och kvinnor. Metod: Nio deltagare rekryterades varav fyra stycken slumpades till den grupp som tränade på stabilt underlag (SG) och fem stycken till den grupp som tränade på instabilt underlag (IG). Fyra balanstester utfördes innan och efter träningsperioden genom test av postural svaj mätt med Wii Balance Board (WBB). Resultat: För IG sågs en sänkning av Velocity under och efter vibration av vaderna. Inga tydliga skillnader framkom gällande Anterio-Posterior amplitud inom eller mellan grupperna.Konklusion:Resultatet indikerar att träning på instabilt underlag kan ha påverkan på proprioceptionen i anklarna vad gäller att minska svajets hastighet under och efter vadmuskelvibration. Dessa resultat motiverar större studie med fler deltagare för statistiska analyser av eventuella skillnader inom och mellan grupperna.

Bakgrund: Knäböj är en av de mest vanligt förekommande övningarna vid träning av nedre extremitet och används både som vardagsträning, i rehabiliteringssyfte och inom styrkesporter. Två vanliga varianter av knäböj är knäböj, med skivstången bakom huvudet vilande på trapeziusmuskulaturen, och frontböj, med skivstången på framsidan på kroppen vilandes under clavikeln och på främre delen av axeln. EMG-mätningar visar på skillnad i muskelaktivering mellan de olika övningarna och även hur bålmuslukaturen aktiveras och påverkas av träning med respektive övning. För att utföra en knäböj krävs det att kroppens motoriska och posturala funktioner är intakt. Studier visar på att stärkande övningar för nedre extremitet har en positiv effekt på balans. Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att undersöka hur styrketräning med knäböj och frontböj påverkar isometrisk styrka i bålmuskulaturen, respektive effekter på posturalt svaj. Metod: Studien hade en kvantitativ experimentell design i form av randomiserad kontrollerad studie där deltagarna (n=10) har delats upp i två grupper, där den ena gruppen har fått träna knäböj, och den andra gruppen har tränat frontböj. Träningen skulle utföras två gånger i veckan under fyra veckor med sin respektive övning. Varje träningspass bestod av 4 set med 8 repetitioner med en belastning på 60% av deras 1 repetition maximum. Deltagarna bestod av sex män och fyra kvinnor, med en medelålder på 26 år (SD±4). Tester på balans och bålstyrka utfördes före och efter interventionstiden. Resultat: Båda grupperna förbättrade sina resultat gällande isometrisk bålstyrka, där gruppen som utfört knäböj fick störst förbättring. Förändringarna i stillastående balans var marginella hos båda grupperna. Konklusion: Knäböj och frontböj kan vara ett sätt att förbättra isometrisk bålstyrka. Som enskild balansövning kunde det inte ses någon märkbar förbättring hos unga aktiva individer. Vidare behövs fler studier med större urval för att kunna avgöra effekterna av knäböj respektive frontböj på stillastående balans och isometrisk bålstyrka.

Inledning: Det är vida diskuterat om träning på instabilt underlag har någon effekt på idrottslig prestation. En del studier visar att instabil träning utmanar nervsystemet i högre grad än vad stabil träning gör och kan därav förbättra muskelkoordination och muskelsynnergier. Annan forskning rapporterar minskad kraftutveckling vid träning på instabila underlag, vilket ses som en begränsning för idrottslig prestation. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vilken effekt hängande frivändningar, på stabilt kontra instabilt underlag har, sett till explosivitet och postural kontroll. Metod: Experimentell kvantitativ randomiserad pilotstudie. Under en träningsperiod på fem veckor genomförde fem manliga deltagare hängande frivändningar tre gånger i veckan. Deltagarna delades in i två grupper, grupp 1 (n=2) utförde frivändningarna på stabilt underlag och grupp 2 (n=3) på instabilt underlag. Innan och efter mättes posturalt svaj och explosivitet i stillastående en minut med slutna ögon på stabilt respektive instabilt underlag samt upphopp på kraftplatta. Resultat: Grupp 2 förbättrade samtliga parametrar av posturalt svaj vid quiet stance på instabilt underlag. Framför allt sågs en minskad svajarea (23 %), en minskning som även sågs på stabilt underlag (16 %). Grupp 1 påvisade en ökning i svajarea på båda underlagen medan förbättring sågs i övriga parametrar på instabilt underlag. Stora individuella variationer gällande explosivitetsförändring vid squat jump sågs i båda grupperna. Konklusion: Denna pilotstudie indikerar att frivändningsträning på instabilt underlag kan ha positiva effekter på den posturala kontrollen. Resultaten behöver verifieras i en framtida större studie grundad på samma metod med längre träningsintervention.

Bakgrund: Nacksmärta är ett vanligt förekommande besvär och en av de främsta orsakerna till att söka vård hos fysioterapeut. Nackbesvär kan leda till förändringar i proprioception, både medveten och omedveten, vilket kan leda till en nedsatt balans. Undersökning av omedveten proprioception har gjorts genom att mäta posturalt svaj vid stimulering av muskelspolar via lokala muskelvibratorer i tidigare studier. Ingen studie har dock undersökt reliabiliteten vid stimulering av nack- och vadmuskler hos personer med respektive utan nacksmärta   Syfte: Studiens syfte var att utvärdera inter-day reliabilitet för posturalt svaj hos personer med eller utan nacksmärta genom att mäta CoP på WBB där deltagarna ges vibrationer på vader, nacke respektive underarmar.   Metod: 50 deltagare deltog i studien, 25 deltagare med nacksmärta och 25 friska kontroller. Deltagarnas CoP mättes på en WBB där deltagarnas förändring av CoP mättes innan, under och efter att vibrationer getts på vader, underarmar respektive nacken. Deltagarna testades vid två tillfällen med 7 dagars mellanrum. ICC2,1 användes för att beräknade relativ reliabilitet. Ett ICC-värde ≥ 0,75 bedöms som god reliabilitet. Absolut reliabilitet beräknades med SEM. Beroende t-test utfördes för att undersöka eventuell systematisk bias såsom adaptioner eller inlärningseffekter mellan testtillfälle 1och 2.   Resultat: Studiens resultat uppvisade en måttlig till utmärkt relativ reliabilitet (ICC = 0,69 - 0,89) för A/P amplituden för hela gruppen och SEM-värden var mellan 0,51 - 1,17 vilket utgör ca 20 - 30% av medelvärdet för de flesta svajvariablerna. En signifikant inlärningseffekt kunde ses för både A/P och M/L amplituden vid vibration av vadmuskulaturen (p = 0,015 - 0,017).   Slutsats: Studiens resultat visar på en acceptabel reliabilitet och testmetoden kan användas i såväl forskning som klinisk användning vid undersökning av posturalt svaj med eller utan vibration. / Background: Neck pain is a common occurrence and one of the main reasons for seeking care at a physiotherapist. Neck disorders can lead to changes in proprioception, both conscious and unconscious, which can lead to a reduced balance. Investigation of unconscious proprioception has been done by measuring postural sway in the stimulation of muscle spindles via local muscle vibrators in previous studies. However, no study has investigated the reliability of stimulation of neck and calf muscles in people with or without neck pain   Purpose: The purpose of the study was to evaluate inter-day reliability on postural sway in people with or without neck pain by measuring CoP on WBB where participants receive vibration on the calf, neck and forearms.   Method: 50 participants participated in the study, 25 participants with neck pain and 25 healthy controls. Participants change of CoP was measured before, during and after vibration was given to calf, forearm and neck. Participants were tested on two occasions at 7-day intervals. ICC2,1 was used to calculate relative reliability. An ICC value ≥ 0.75 is considered to be good reliability. Absolute reliability was calculated with SEM. Dependent t-test was performed to investigate any systematic bias such as adaptations or learning effects between test 1 and 2.   Results: The results of the study showed a moderate to excellent relative reliability (ICC = 0.69 - 0.89) for the A/P amplitude and SEM values ​​were between 0.51 - 1.17 which represents about 20-30% of the mean for most sway variables. A significant learning effect could be seen for both the A/P and M/L amplitude in vibration of the calf muscles (p = 0.015-0.017).   Conclusion: The results of the study demonstrate acceptable reliability and the test method can be used in research and clinical to investigate postural sway with or without vibration.