Detta examensarbete syftade till att studera meningsskapandet i mötet mellan elever i skolår nio och en text ur deras lärobok i fysik. Arbetet utgick från ett pragmatiskt perspektiv och prövade praktisk epistemologisk analys, PEA, för att angripa den meningsskapande processen i detta möte. Det prövade angreppssättet PEA styrde metoden då analysen utgick från en pågående aktivitet, i detta fall mötet mellan elev och en lärobokstext i fysik. Mötet spelades in och observerades för att transkriberas och analyseras. Tydligt framkom att de meningar som skapades hos eleverna påverkades av lärobokens erbjudna innehåll. Ett innehåll med nära koppling till elevernas vardag och erfarenheter, där fysikaliska begrepp beskrevs med vardagliga ord möjliggjorde ett större meningsskapande än när det erbjudna innehållet saknade tydliga vardags- och erfarenhetskopplingar. Att relatera egna erfarenheter till det erbjudna innehållet visade sig dock vara komplext då dessa erfarenheter inte alltid genererade ett fysikaliskt korrekt meningsskapande utan i vissa fall snarare bidrog till missuppfattningar eller rena krockar som hindrade meningsskapandet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever samtalar när de möter en uppgift som syftar till att öva deras förmåga att använda ett naturvetenskapligt arbetssätt. Undersökningen genomfördes genom att fyra grupper om två elever fick en uppgift där de formulerade frågeställningar kring en isballong (en frusen vattenballong). Samtalen spelades in på band. Inspelningarna transkriberades och analyserades med hjälp av en praktisk epistemologisk analys utifrån tre olika kategorier: samtal inom diskursen, samtal om diskursen och samtal utanför diskursen. Resultatet av undersökningen visar att de flesta eleverna har, trots att de har ringa eller ingen erfarenhet av att arbeta med natruvetenskapligt arbetssätt, ganska lätt att ta till sig uppgiften. Resultatet visar även att det inte är samtal som ligger utanför ramen för uppgiften som utgör det största hindret för eleverna att arbeta med uppgiften, utan i stället att det är samtal som rör uppgiftens utformning.

Den här studien är en undersökning av elevers delaktighet i sexualundervisning i den svenska skolan under grundskolans senare år. Det är av intresse att undersöka sexualundervisningen då bland annat läroplanen för den svenska skolan blir uppdaterad till hösten 2022, där betydelsen av utbildning kring sexualitet, relationer och samtycke betonas och eftersom det har förekommit kritik gällande den här undervisningen. Genom att samla in och analysera ett empiriskt material med hjälp av kvalitativa analysmetoder som tematisk analys och praktisk epistemologisk analys så har den nuvarande sexualundervisningen blivit analyserad gällande elevers delaktighet. Resultaten av denna studie är att det finns flera olika metoder och inte en specifik metod som lärare kan använda sig av för att ge eleverna förutsättningar till att bli delaktiga, och att det berör undervisningen både under planeringsfasen och vad som faktiskt sker i klassrummet. Det som genomgående främjar elevers delaktighet är att elever har möjlighet att kunna påverka innehållet och utförandet av undervisningen, trygghet i klassrummet i form av både vilka arbetsformer som används och att elever inte riskerar att bli dömda av varandra, anpassning av moment och att man kan minimera fokuset på att bli betygsatt. Elever har ett stort intresse i att lära sig mer om ämnet och ska sexualundervisningen kunna vara aktuell i dagens samhälle så krävs det att elevers tankar och verklighet får en betydande roll, vilken delaktighet har stor potential till att göra detta möjligt.

Denna uppsats intresserar sig för begreppsförståelsen av krafter och tröghetslagen i gymnasiets fysik och granskar elevers uppfattning ur ett epistemologiskt perspektiv. Syftet är att belysa och klargöra vanliga missförstånd bland eleverna gällande tröghetsbegreppet i mekanik. Intervjuer av undervisande lärare genomförs och elever testas genom ett test med skriftliga konceptuella uppgifter. Synvinkeln som intervjuerna och elevlösningarna granskas genom är pragmatism med inspiration och begrepp från praktisk epistemologisk analys. De testade eleverna kommer från alla gymnasiets tre årskurser, och begreppsutveklingen över tid studeras genom att jämföra dessa årskurser. Ur detta studeras vad som utvecklas samt vilka missförstånd som kvarstår. Lärarnas praktik när det kommer till att arbeta motverkande mot missförstånden tas upp och granskas. Studien finner att trots förbättring kvarstår relativit seriösa missförstånd även efter en genomgången gymnasieutbildning på ett naturvetenskapsprogram. Dessa gäller särskilt begreppen som utgör grunden i Newtons fysik.

I en värld där migrationen ökar, står utbildningssystemet inför utmaningen att inkludera nyanlända elever i meningsfulla sammanhang. I ljuset av de senaste PISA-resultaten, som visar att Sveriges skillnader i prestation mellan inrikesfödda och invandrade elever är bland de största inom OECD-länderna, kan man undra vad orsaken är. Många nyanlända elever kämpar med att förstå och uttrycka sig på undervisningsspråket, vilket begränsar deras möjligheter att delta fullt ut i naturvetenskapliga ämnen. Denna språkliga begränsning kan leda till exkluderande undervisningsformer och hämma elevernas skolframgång. Syftet med arbetet är således att öka förståelsen för hur nyanlända elever kan stöttas i sitt meningsskapande genom användning av olika kommunikativa resurser. Genom en kvalitativ fallstudie observerades nyanlända elever i en årskurs 5 under fyra lektioner vilka dokumenterades med video- och ljudinspelningar. För att kunna analysera dessa situationer utvecklades verktyget överbryggande medierande resurser (ÖMR) vilket kompletterades med praktisk epistemologisk analys (PEA). Resultaten visar att nyanlända elever använder ett brett spektrum av medierande resurser, inklusive gester, fysiska artefakter, digitala verktyg samt sina och varandras minoritetsspråk för att skapa mening i naturvetenskapliga sammanhang. Dessa resurser hjälper eleverna att förklara, beskriva och ställa frågor om naturvetenskapliga begrepp trots begränsade språkkunskaper. Genom att integrera elevernas fulla språkliga repertoar och olika medierande resurser kan lärare skapa en mer inkluderande och effektiv undervisningsmiljö som bygger broar till elevernas erfarenheter och språkliga repertoar. Detta gynnar inte bara elevernas förståelse för naturvetenskapliga begrepp utan också deras övergripande akademiska och språkliga utveckling. Arbetet argumenterar för att utbildningsstrategier bör omfatta och anpassas till de specifika behoven hos nyanlända elever för att minska kunskapsskillnader och främja en jämlik utbildning.

This study identifies and describes students’ mathematical reasoning, when students work with probability tasks. The study also, to some extent, examines the role of oral communication in mathematical classrooms. The students who participated in the study were all in grade 9, the last year of the compulsory school in Sweden. The students were videotaped during their work with the probability tasks and their conversations were transcribed. The tasks are chosen with the purpose to engender oral communication and discussions concerning probability. A practical epistemology analysis was conducted on the data. The observed students’ reasoning concerning probability was analyzed and compared with reasoning competencies and framework for mathematical reasoning. Students’ reasoning was also examined in relation to sociomathematical norms and students’ aesthetic judgments were analyzed.