<p>Relationen arv/miljö, som orsakande faktorer till sjukdom och mänskliga egenskaper, är oftast komplex. Kartläggningen av människans gener aktualiserar detta förhållande i massmedierna. Denna studie, med utgångspunkt från pressetiska regler, visar att bilden som ges i dagspressen, varken är tillräckligt allsidig eller gör tillräcklig åtskillnad mellan fakta och kommentarer. Det finns en stark tendens till uppdelning, dikotomisering, när orsaksförhållanden beskrivs. Det är antingen generna eller miljön som ger upphov till sjukdom eller mänskliga karaktärsdrag, inte båda. En tendens till fokusering på genetiska faktorer, utan att denna är vetenskapligt relevant ses i studien. Denna uttrycks bland annat i urval och konstruktion av ideologiska metaforer. Studien innefattar tolv artiklar från Svenska Dagbladet respektive tolv från tidningen Expressen, publicerade under vintern 2006/2007. Metoden har varit kvalitativ textanalys med fokus på teman, urval och konstruktion av metaforer.</p> / <p>The relationship between the environment/genetic inheritance, as causing factors of disease and human character, is most often complex. The mapping of genes has made this relationship easier to grasp and more appealing for mass media. By applying the ethical rules of the Swedish press, this study shows that the picture given in the media is not comprehensive. Nor does it differentiate between fact and commentary. There is strong tendency towards diving up, dichotomizing, when causative factors are described. Either the genes or the environment are seen as causing factor for illness or human characteristics, not both. A tendency focusing on genetic factors, without this being scientifically relevant is seen. This is, for example, expressed in selection and construction of ideological metaphors. The study is based on twelve articles from the papers Svenska Dagbladet and Expressen respectively, published during the winter of 2006/2007. The method has been qualitative analyze with focus on themes, selection and construction of metaphors.</p>

Denna uppsats undersöker hur synen på mediernas självsanerande system ser ut dels hos elva olika granskare av medierna och dessutom hos sex representanter från de större nyhetsmedierna i Sverige. I kvalitativa djupintervjuer har de bland annat fått svara på frågor om systemets fördelar och nackdelar samt om systemet anses vara tillräckligt eller om det finns behov av en utökad lagstiftning. Den teoretiska utgångspunkt som uppsatsen främst vilar på är hämtad från medieforskarna Mats Ekström och Stig Arne Nohrstedt som menar att mediernas makt gör att det finns behov av att granska dem. Men teoriavsnittet ger också en kort förklaring till hur makten hänger ihop med förtroendet, utifrån Adam Smiths teori om "den osynliga handen". Dessutom behandlar teorin frågan om hur lagstiftning kontra självsanerande system kan påverka förtroendet. Här tar uppsatsen avstamp i den magisteruppsats Kerstin Ahlqvist med flera skrivit om förtroendet för svensk bolagsstyrning. Resultatet av intervjusvaren visar att det finns ett starkt stöd för det självsanerande systemet då det håller en skärpt lagstiftning borta och leder till "justare medier". I svaren lyfts även ekonomiska aspekter kring systemet av flera intervjupersoner, exempelvis att det självsanerande systemet möjliggör en prövning av publiceringar gratis. Samtidigt menar flera av de intervjuade att systemet är krångligt för allmänheten. Det finns också en skillnad i synen på systemet mellan granskare och granskade. De som granskar media nämner i högre grad mediernas makt som en orsak till att de är viktiga att granska och representanterna från nyhetsmedierna nämner oftare att granskningen är viktig för mediekonsumenternas förtroende. Viktigt att poängtera är att arbetet med uppsatsen och insamlandet av empirin påbörjades hösten 2008. Av olika skäl har analysen och den kompletta uppsatsen färdigställts hösten 2011. Detta innebär att flera av de intervjuade har bytt position, men detta framgår med tydlighet i uppsatsen.

Relationen arv/miljö, som orsakande faktorer till sjukdom och mänskliga egenskaper, är oftast komplex. Kartläggningen av människans gener aktualiserar detta förhållande i massmedierna. Denna studie, med utgångspunkt från pressetiska regler, visar att bilden som ges i dagspressen, varken är tillräckligt allsidig eller gör tillräcklig åtskillnad mellan fakta och kommentarer. Det finns en stark tendens till uppdelning, dikotomisering, när orsaksförhållanden beskrivs. Det är antingen generna eller miljön som ger upphov till sjukdom eller mänskliga karaktärsdrag, inte båda. En tendens till fokusering på genetiska faktorer, utan att denna är vetenskapligt relevant ses i studien. Denna uttrycks bland annat i urval och konstruktion av ideologiska metaforer. Studien innefattar tolv artiklar från Svenska Dagbladet respektive tolv från tidningen Expressen, publicerade under vintern 2006/2007. Metoden har varit kvalitativ textanalys med fokus på teman, urval och konstruktion av metaforer. / The relationship between the environment/genetic inheritance, as causing factors of disease and human character, is most often complex. The mapping of genes has made this relationship easier to grasp and more appealing for mass media. By applying the ethical rules of the Swedish press, this study shows that the picture given in the media is not comprehensive. Nor does it differentiate between fact and commentary. There is strong tendency towards diving up, dichotomizing, when causative factors are described. Either the genes or the environment are seen as causing factor for illness or human characteristics, not both. A tendency focusing on genetic factors, without this being scientifically relevant is seen. This is, for example, expressed in selection and construction of ideological metaphors. The study is based on twelve articles from the papers Svenska Dagbladet and Expressen respectively, published during the winter of 2006/2007. The method has been qualitative analyze with focus on themes, selection and construction of metaphors.

Syfte och problemformulering:Syftet med den här studien är att undersöka hur skillnaden i namn- och bildpublicering utformar sig mellan tre stora medier i Sverige under det senaste decenniet. SVT, Aftonbladet och Dagens Nyheter. Undersökningen tar avstamp i när medierna väljer att namn- och bildpublicera en gärningsperson när personen väl är dömd. Vår tes är att medier i Sverige har under det senaste årtiondet blivit mindre restriktiva med namn- och bildpublicering, vilket kan gå emot de pressetiska reglerna. Det finns därmed ett intresse att undersöka hur detta påverkar det svenska medielandskapet. Metod och material: I denna studie används en kvantitativ innehållsanalys för att analysera 479 stycken artiklar publicerade under september månad från år 2013, 2018 och 2023. Medierna som analyseras är SVT, Aftonbladet och Dagens Nyheter där samtliga artiklar är hämtade från Retriever Research (Mediearkivet). Huvudresultat: Resultaten visar att det har skett en märkbar förändring i namn- och bildpubliceringar från samtliga tre medier över de tre mätperioderna. Förändringens omfattning ser olik ut för varje medium men i helhet har de tre medierna följt samma trend. 2013 publicerade de minst antal namn- och bildpubliceringar, 2018 ökade antalet och resultaten från 2023 visar att trenden fortsätter. Det resultat som står ut mest är att namn- och bildpubliceringen av privatpersoner ökat markant fastän de pressetiska reglerna bestått.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur journalister rapporterar om barnmord. Dels handlar det om hur de tillämpar de pressetiska reglerna i rapporteringen samtidigt som de förhåller sig till nyhetsvärderingskriterierna. Dels handlar det om att studera om det finns en balans mellan dessa perspektiv. Tre fall där 10-åriga flickor var offer under olika år analyserades. Åren var 1992, 2000 och 2008. Metod och material: Metoderna som tillämpas för att analysera materialet är kvantitativ innehålls-analys och tematisk textanalys. Den kvantitativa innehållsanalysen tillämpas på totalt 467 analysenheter. Den tematiska textanalysen som är kvalitativ tillämpas på 18 av de totalt 467 analysenheterna. Materialet bestod av artiklar från lokaltidningarna Östersunds-Posten, Barometern och Södra Dalarnes tidning. Dagens Nyheter dagspress och Expressen kvällspress. Huvudresultatet: Resultatet från de båda analyserna, oavsett tidningstyp, visar att journalisterna i viss mån agerar oetiskt utifrån de pressetiska reglerna. Resultatet kunde tolkas som att de kommersiella faktorerna och nyhetskriterierna var viktigare för journalisterna att beakta istället för att värna om de pressetiska reglerna och därmed de anhöriga. Detta tolkas dels utifrån att tidningarna publicerade information som kunde identifiera gärningsmännen, dels att de rapporterade detaljrikt om hur flickorna hade blivit bragda om livet. / Purpose: The purpose of the study is to investigate how Swedish journalists covered murders in which children were victims. The main question of the study is whether in reporting there was a balance between following the professional ethical rules and the news values. The study follows the coverage of three cases where female children were murdered in small Swedish towns (in 1992, 2000 and 2008), and traces the dynamics of how the reporting has changed.   Method and material: The study applied quantitative content analysis and thematic text analysis to analyse the material. The material of the study was comprised of articles published in the morning newspaper Dagens Nyheter, evening newspaper Expressen and local newspapers Östersund-Posten, Barometern and Södra Dalarnes tidning. 467 units were analysed in the quantitative part, and 18 units – in the qualitative part.   The results: The analysis shows that regardless of the type of the newspaper, the journalists often do not follow the professional Code of Ethics when reporting on murders where children are victims. All the newspapers in all the three cases published information that could allow for identification of the perpetrator and provided the reader with (often unnecessary) details about the murders of the girls. The study shows that the frequency of reporting has increased from the beginning of the 1990s, however, in all the three cases, the media rather based their descriptions of the murders on the news values than on the professional ethical rules. This can potentially be explained by the newspapers’ orientation at commercial benefits rather than protection of the next of kin to the murdered.

More than 800 000 people take their own lives every year, this effects over five million people – family, friends and acquaintances. To report about this requires knowledge and careful consideration about how and what to write, therefore it is crucial to understand how journalists and news chiefs talk and think about their suicide reporting. And why they do or do not report about suicide. Therefore, four journalists and two news chiefs from two different newspapers have discussed 15 questions about their suicide reporting in group interviews at each editorial office. During these interviews it became clear that journalists and news chiefs discuss suicide reporting more often when a suicide actually happens, but seldom otherwise. This behaviour is more or less explainable in terms of social responsibility theory, news valuation theory and the theory of professionalism. Some conclusions drawn from this was that research in this area must continue and that media theories are insufficient when it comes to suicide reporting.