Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att få en bättre bild av hur skolbibliotekarier på grundskolor i Umeå kommun arbetar med tillgängliga medier. Fem skolbibliotekarier intervjuades om hur de arbetade gentemotelevgrupperna, hur de upplevde att behovet av tillgängliga medier såg ut och om de anpassade sitt arbetssätt gentemot olika målgrupper för tillgängliga medier. De inspelade intervjuerna transkriberades, och bearbetades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visade att skolbibliotekariernas arbete med tillgängliga medier präglas av; ett engagemang att hjälpa elever med läsnedsättningar; samarbete med lärare och specialpedagoger; och ett individuellt snarare än gruppbaserat bemötande av eleverna. Skolbibliotekarierna upplevde att situationen för elever med behov av tillgängliga medier är ojämlik som resultat av olika ekonomiska resurser hos skolorna. Bakomliggande orsaker till denna ojämlikhet diskuterades. Det konstaterades att den digitala utvecklingenhar lett till positiva utvecklingar för skolbibliotekariernas arbete, men att den också presenterat nya problem som kräver IT-kompetens av  skolbibliotekarien. Slutligen konstaterades att behovet av tillgängliga medier inte ökat, men att en rad faktorer resulterat i ökad användning. Detinsamlade materialet analyserades också utifrån Anders Øroms sex bibliotekarieidentiteter, och det konstaterades att skolbibliotekarierna i sitt arbete med tillgängliga medier i hög grad präglas av socialarbetareidentiteten, med inslag av kulturförmedlaridentiteten ochinformationsförmedlaridentiteten.

Stora företagsbedrägerier och skandaler såsom Kreuger, Enron och Worldcom där fordringsägare led omfattande förluster, följs ofta av en debatt om revisionens syfte och omfattning. Efter påtryckningar från EU om att minska den administrativa bördan, öka konkurrenskraften och stimulera Europas ekonomi, avskaffades revisionsplikten för mindre aktiebolag i Sverige 2010. Fordringsägare i form av bland annat kreditgivare och investerare är parter som kan drabbas vid en konkurs och har därför behov av att ha en fungerande relation med företaget. Tillsammans med kompletterande information från revisorer bidrar kreditbetyg till en bättre bild av kreditrisker som fordringsägare utsätter sig för. Syftet med studien är att öka förståelsen för revisionens betydelse i värderingen av ett litet företags betalningsförmåga när det sedan 2010 inte längre är ett lagstadgat krav att ha revisor. Studien ger även möjlighet till att bättre bedöma revisionens påverkan på kreditrisken för fordringsägare i händelse av konkurs. Detta är en triangulerande studie, där insamling av data har skett genom både kvalitativa intervjuer och kvantitativ information från 57 konkursbon av små bolag från 2009 och 61 från 2012. Intervjuerna har gjorts med 10 respondenter inom revision, kreditgivning och konkursförvaltning. Resultaten har analyserats utifrån framförallt agent- och intressentteorin. Studien har kommit fram till att användandet av revisor är en funktion som värderas högt. De har en viktig roll när det gäller att hjälpa företagare att leva upp till de ekonomiska kunskapskrav som omvärlden ställer. Även när det gäller bedömningen av företagets fortsatta drift kan revisorns kunskaper bidra till att minska risken för en obeståndssituation. Studien har dock inte kunnat fastställa att underskottens storlek i konkurserna har påverkats av om bolaget har haft revisor eller inte. Varken respondenterna eller sambandsanalysen styrker någon skillnad i påverkan på prioriterade borgenärer efter avskaffandet av revisionsplikten. För både 2009 och 2012 har många konkurser små underskott medan få har stora, vilket indikerar att kreditgivare i det flesta fall har kunnat göra rimliga kreditbedömningar. / Major fraud and scandals in corporations such as Kreuger, Enron and Worldcom where creditors suffered significant losses, are often followed with debate around the purpose and scope of corporate audits. After pressure from the EU in order to reduce the administrative burden, increase competitive capacity, and stimulate the European economy the mandatory auditing was abolished for small enterprises in Sweden in 2010. Creditors of which some are banks and investors are parties that who can be affected by a bankruptcy and are therefore dependent on a working relationship with the enterprise. Together with additional information from an auditor credit ratings will aid a creditor in the assessment of exposed risk. This study aims to increase the understanding of audit significance in the aspect of credit rating of small companies and their ability to fulfil payments to prioritised creditors in case of bankruptcy as the legislated audit no longer is a requirement. It will also provide a possibility to assess the influence of auditing on the credit risk creditor is subject to in the event of bankruptcy. The study is using a triangulating method where data is collected using both qualitative interviews and quantitative data from 57 bankruptcies of small enterprises from 2009 and 61 bankruptcies from 2012. The interviews were conducted with 10 respondents representing auditing, loans, and Insolvency practise. The results have been analysed from the perspective of Agent- and Stakeholder theories. The study has derived to the conclusion that the use of auditors does carry a significant value. They have an important role to play when it comes to assisting entrepreneurs to live up to the expectation and skills their counterparts have on them. Even the assessment made by auditors on the company’s ability to continue operation, going concern, is knowledge which can contribute to the prevention of a future situation of insolvency. The study has not been able to prove any relationship between the company's level of debt in bankruptcy and if the company has chosen to have an auditor. Neither respondents in the qualitative data collection nor the search for correlation in the quantitative data has been able to support findings of difference on the impact on the prioritised creditors between the companies using auditors and the ones not using auditors from the time after the abolishment of mandatory audits. From both 2009 and 2012 most bankruptcies have low deficits and a small number have high, which indicate creditors have been able to make reasonable credit assessments.

According to the Swedish library law from 2013 it is the duty of the library to prioritize diverse groups. These minorities include people who speak other first languages than Swedish, the Swedish national minorities, children and adolescents and people with disabilities. People with disabilities is the focus of this study. A big difficulty with the formulation in the library law is that there are many kinds of disabilities that all have varying forms. Regarding the language, there exist different terms for this priority group. This study uses semi structured interviews with four public–librarians from different libraries in the Stockholm region. Based on critical theory with Foucaults theory of power (which focuses on structural relations in society) as a core and conceptual history for analysis, we aim to analyze and discuss the collected material. We want to get an idea of how public librarians are working to make the library accessible for everyone and how their everyday language and the words they are using affects how they view the group of people with disabilities. The pattern that accurses based on both the answers from the interviews and scientific studies shows that larger forms of accessibility have to be in the building plan from the start, since it is difficult to do later. Smaller forms of accessibility such as noise dampening fabrics or earmuffs can serve well for many library visitors and that outreaching work and activities for people with disability often is performed by one person in particular in the workforce. Colleagues are perceived as perverse and nervous and seems to think that the group of disabled people are more difficult to handle than other visitors and are scared to do something wrong.     The conclusion is that availability happens in both the physical room and in the personal treatment and that outreaching to people with disabilities is key to make more people come to the library. The term usage is decided more by the single librarian than the work-team, which can result in misunderstandings. Education to get more personnel to be more comfortable in meeting people with different grades of functionality could be important to bring into future librarian education since several of the librarians we have spoken to can look back on their education and see that it was missing this particular question. We believe that more studies about accessibility and disability would bring more perspectives and a more scientific base to develop work towards the group in question would be important to the research-field Library- and Information Science. / Enligt svensk bibliotekslag från år 2013 är det bibliotekens uppgift att prioritera olika grupper. Dessa minoritetsgrupper innefattar de nationella minoritetsspråken, svenska som andraspråk, barn och unga samt personer med funktionsnedsättning. Funktionsnedsatta är den grupp denna uppsats fokuserar på. En stor svårighet med formuleringen i bibliotekslagen är att det finns många olika funktionsnedsättningar som alla har varierande form. Även språkligt finns det olika termer att använda för sagda målgrupp. Studien utgår från semistrukturerade intervjuer med fyra bibliotekarier från olika bibliotek inom region Stockholm. Med hjälp av kritisk teori där Foucaults maktteori (som fokuserar på strukturella förhållanden i samhället) är kärnan och med begreppshistoria som analysmetod ämnar vi analysera och diskutera vårt insamlade material. Vi vill få en uppfattning om hur folkbibliotekarier arbetar för att göra biblioteket till en plats som är tillgänglig för alla, samt att se hur deras dagliga språk och vilka ord de använder påverkar hur de ser på målgruppen personer med funktionsnedsättning. Mönster som kommer igen från informanternas svar samt vetenskapliga texter innefattar hur större anpassningar i lokaler bör finnas med från att lokalen byggs då det är svårt att få igenom senare, att mindre åtgärder som ljuddämpande tyger eller hörselkåpor kan hjälpa många besökare, samt att uppsökande verksamhet och aktiviteter för personer med funktionsnedsättning ofta hamnar på en specifik person i personalstyrkan. Kollegor uppfattas motsträviga och nervösa och bilden finns att det skulle vara svårare att bemöta denna grupp än andra och att de är rädda att göra fel.    Slutsatsen av studien visar att tillgänglighet sker både i fysiska rummet och i det personliga bemötandet där uppsökande verksamhet är en nyckel för att få personer med funktionsnedsättningar att komma till biblioteket. Term-användning beslutas mer av den enskilda bibliotekarien än av arbetslagen, vilket kan leda till missförstånd i kommunikationen. Utbildning för att få personal att bli mer bekväma med att möta personer av olika grader av funktionalitet kan vara viktigt att ta in i framtida bibliotekarieutbildningar då flera av informanterna kan se tillbaka på sina utbildningar och sakna det. Vidare studier inom detta område för att lyfta fler perspektiv och ge en mer vetenskaplig grund att utveckla verksamhet mot gruppen i fråga skulle forskningsfältet Bibliotek- och Informationsvetenskap tjäna på.

I detta arbete har avhandlats bevisöverenskommelsers giltighet och verkan i dispositiva tvistemål. Som utgångspunkt har tagits att två jämbördiga kommersiella parter har ingått en bevisöverenskommelse, innan tvist dem emellan har uppstått. Enligt denna bevisöverenskommelse har parterna överenskommit att begränsa sina bevisföringsmöjligheter i händelse av tvist och/eller att domstolen ska utföra sin bevisvärdering enligt de anvisningar som anges i överenskommelsen i sådant fall. När avtalstvist väl uppstått har dock den ena parten haft för avsikt att agera i strid med bevisöverenskommelsen. Syftet med arbetet har varit dels att utreda bevisöverenskommelsens giltighet och verkan de lege lata i en sådan situation, dels att utreda om det finns skäl och möjlighet att tillerkänna bevisöverenskommelser mellan jämbördiga kommersiella parter giltighet i större utsträckning än vad som sker för närvarande. Det har visat sig att det främst är principen om fri bevisprövning och principen om att processuella överenskommelser är ogiltiga utan stöd i lag (den processuella ogiltighetsprincipen) som påverkar bevisöverenskommelsers giltighet och verkan. Innebörden av den förra principen är att det varken föreligger några begränsningar av parters möjligheter att lägga fram bevisning eller några inskränkningar i domstolens möjligheter att värdera all den framlagda bevisningen, såvida inte annat är föreskrivet. I och med att det inte synes finnas några regler där parter getts möjlighet att avtalsmässigt reglera bevisföringen eller bevisvärderingen är det svårt att förena bevisöverenskommelsers giltighet med principen om den fria bevisprövningen. Där den fria bevisprövningens princip antyder bevisöverenskommelsers ogiltighet slår den processuella ogiltighetsprincipen fast den. Visserligen är det svårt att av förarbeten och praxis dra några egentliga slutsatser om den processuella ogiltighetsprincipens innebörd. Till följd av brist på diskussion om och problematisering av densamma står det inte klart om principen avses omfatta alla typer av processuella överenskommelser eller till exempel enbart överenskommelser om totala eller liknande avståenden från rätten till domstolsprövning. I doktrinen är bilden något splittrad och gränserna mellan rättsläget de lege lata och rättsläget de lege ferenda är delvis oskarpa. Det övervägande antalet författare synes dock vara av uppfattningen att bevisöverenskommelser är ogiltiga. Oavsett vilken tolkning som görs av det som framgår uttryckligen av rättskällorna leder ändå en teleologisk tolkning av den processuella ogiltighetsprincipen till att den får anses omfatta även bevisöverenskommelser. Att en bevisöverenskommelse är ogiltig innebär emellertid inte per automatik att den är helt verkningslös. I arbetet har följande olika typer av bevisöverenskommelser analyserats: överenskommelser om exklusiva bevismedel och exklusiva bevisfakta, överenskommelser om prioriterade bevismedel och prioriterade bevisfakta, sekretessavtal med eller utan åberopandeförbud, överenskommelser om skriftliga vittnesattester samt integrationsklausuler. Analysen har resulterat i slutsatsen att bevisöverenskommelser inte har någon verkan i förhållande till parts bevisföringsmöjligheter. Domstolens möjligheter att avvisa bevisning är få och den mest uppenbara, möjligheten som framgår av 35 kap. 7 § RB, synes inte kunna utgöra grund för att med hänvisning till en bevisöverenskommelse avvisa bevisning som läggs fram i strid med överenskommelsen. Däremot kan bevisöverenskommelsernas verkan i förhållande till bevisvärderingen bli relativt omfattande. Det har att göra med att bevisvärderingen är fri och att domstolen måste ta hänsyn till allt som förekommit vid huvudförhandlingen, oavsett om det rör sig om giltiga eller ogiltiga bevisöverenskommelser. En överenskommelse om att enbart ett visst dokument eller vissa uppgifter ska få åberopas för att bevisa avtalsinnehåll, eller om att dokumentet eller uppgifterna ska tillmätas högre bevisvärde än annan bevisning i detta hänseende, kan ge goda skäl till att tro att det är just det som framgår av dokumentet eller av uppgifterna som anger avtalsinnehållet. Ett avtalsdokument kan också förtjäna ett relativt högt bevisvärde för vad som utgör avtalsinnehåll om en bevisöverenskommelse anger att det enbart får åberopas bevis till stöd för eller förtydligande av vad som framgår i detta avtalsdokument. Det kan dock också finnas skäl att inte tillmäta bevisöverenskommelser särskild verkan i förhållande till bevisvärderingen. Så kan till exempel vara fallet om en överenskommelse anger att muntlig bevisning ska vara otillåten rent generellt, om ett sekretessavtal anger att vissa uppgifter inte får åberopas eller om överenskommelsen föreskriver att vittnesutsagor enbart får läggas fram genom skriftliga vittnesattester. För att kunna bedöma vilken verkan en bevisöverenskommelse ska få för bevisvärderingen måste hänsyn tas till många faktorer, till exempel om det rör sig om en standardklausul eller om en klausul som är individuellt framförhandlad, om överenskommelsen utpekar typer av eller specifik bevisning, samt vilka skäl som faktiskt eller troligtvis legat bakom ingåendet av överenskommelsen. Att tillägga bevisöverenskommelser giltighet i större utsträckning än idag skulle kunna leda till nackdelar i åtminstone följande hänseenden. Rättsskyddet i dess traditionella mening skulle kunna minska, möjligheterna att meddela materiellt riktiga domar skulle kunna försämras och respekten och förtroendet för rättskipningen skulle kunna minska. Härigenom skulle även civilprocessens handlingsdirigerande funktion kunna försvagas. Att tillerkänna bevisöverenskommelser mellan jämbördiga kommersiella parter viss giltighet behöver däremot inte med nödvändighet ge oacceptabla verkningar i förhållande till dessa funktioner och intressen, i vart fall inte om en sådan förändring av rättsläget skulle leda till övervägande fördelar på andra områden. De fördelar som giltiga bevisöverenskommelser skulle kunna resultera i står att finna på processekonomins område. Om parter tilläts begränsa bevisningen i viss mån skulle den mängd bevisning som domstolen behöver ta hänsyn till minska. Parterna skulle också behöva lägga ner mindre tid och kostnader på utredningsarbete inför förestående rättegång. Bevisvärderingsbegränsningar skulle kunna ge motsvarande effekter. Härmed skulle alltså bevisöverenskommelser kunna förenkla domstolens rättskipningsuppgift och parternas processföringsuppgift, vilket skulle kunna leda till snabbare och billigare rättegångar och därmed bättre processekonomi. Svårigheterna med att åstadkomma en utökad giltighet för bevisöverenskommelser består i att på ett abstrakt plan avgöra vilka av dessa överenskommelser som är acceptabla. Om bevisöverenskommelsens giltighet på ett lösligt sätt görs beroende av vilka processekonomiska vinster eller förluster den ger upphov till samt av i vilken mån överenskommelsen inverkar negativt på civilprocessens funktioner och andra intressen, riskerar förutsebarheten att bli lidande. En gångbar alternativ reglering skulle dock kunna vara att bevisöverenskommelser som utgångspunkt anses giltiga, men att denna giltighet görs beroende av en mellan kommersiella parter restriktivt tillämpad processuell oskälighetsregel med förebild i 36 § AvtL. Varken RF eller EKMR synes ställa oöverkomliga hinder i vägen för en ordning där bevisöverenskommelser som utgångspunkt är giltiga, men där dess giltighet begränsas av en processuell oskälighetsregel. Principen om parternas likställdhet respektive principen om kontradiktoriskt förfarande innebär i korthet att parterna ska ges tillräckliga möjligheter att tillvarata sin rätt. Principerna innebär inte nödvändigtvis att bevisföringen och bevisvärderingen under alla förutsättningar måste vara fullständigt fri.

Spridning av läkemedelsrester och andra prioriterade mikroföroreningar i miljön har uppmärksammats och stor oro väckts kring problematiken. Bland observationer som forskare har noterat till följd av antibiotika, hormoner och läkemedel i vattenmiljöer är bland annat bakteriell resistens, könsbyte och sterilitet hos fisk och groddjur. Persistenta föroreningar som per- och polyfluor alkalysyror (PFAS) bryts inte heller ner i naturen och mikroskräppartiklar kan anrikas i vattendrag och orsaka negativa effekter på vattenlevande organismer. Gemensamt för mikroföroreningar är att dessa förekommer oftast i små halter och kan härstamma från olika mänskliga aktiviteter. Avloppsreningsverk (ARV) är inte primärt anpassade för att avskilja mikroföroreningar utan främst för att avlägsna kväve, fosfor och organiskt material. Uppströmsarbete är inte heller tillräckligt effektivt för att avlasta reningsprocessen vilket medför att mängden mikroföroreningar ökar i vattenmiljöer och sätter ytterligare påtryckningar på ARV. Utmaningar som ARV står inför idag med nya mikroföroreningar och förekomsten av dessa i miljön har väckt frågor både nationellt och internationellt. Stockholm Vatten och Avfalls (SVOA) beslut att implementera membranbioreaktor (MBR) på Henriksdals reningsverk av porstorleken 0,04 μm är en åtgärd för att rusta upp inför framtida hydrauliska volymer men även potentiella striktare reningskrav. Fördelen med MBR-processen är att den förhindrar föroreningar som förekommer partikulärt att passera membranen och på så sätt hindras skadliga ämnen att passera reningsprocessen. I dagsläge saknas krav på ARV att rena avloppsvatten från de flesta mikroföroreningar. Det förväntas dock att kommande lagstiftning omfattar läkemedel och andra organiska föroreningar. I detta projekt undersöktes mikroföroreningar i form av läkemedelsrester, antibiotika, hormoner, PFAS och mikroskärp i en MBR-process samt förekomsten av adsorberbara och extraherbara organiska halogener (AOX, EOX) som potentiellt bildas under rengöring av membranen till följd av reningsprocessen. Resultat från detta projekt med MBR-processen visade en generell högre reduktion av prioriterade mikroföroreningar i avloppsvatten än tidigare undersökningar på konventionella ARV, med undantag för några substanser som visade på en liknande sämre reduktion. Läkemedlen diklofenak, oxazepam, citalopram med flera visade på en sämre reduktion och lika så för antibiotikumen clindamycin, claritomycin och erytromycin där reduktionen var negativ och visade på en återkommande trend. Östrogena hormoner reducerades i reningsprocessen och likaså för mikroskräp där 60 partiklar/m3 mikroplast av porstorleken större än 300 μm passerade membranen. Mikroplast av en porstorlek i intervallet mindre än 300 men större än 50 μm passerade 140 partiklar/m3 membranen. För AOX och EOX var halten i MBR-processen typiska och i nivå med tidigare undersökningar genomförda på konventionella ARV. Eftersom membranen inte kan avskilja partiklar på molekylnivå visades sig även att det passerade fortfarande mikroföroreningar som undersöktes. En slutsats från detta projekt är att endast ett få tal ämnen reducerades helt medan majoriteten av de prioriterade mikroföroreningarna reducerades delvis i avloppsvatten. För att kunna reducera dessa prioriterade mikroföroreningar i reningsprocessen ytterligare om striktare reningskrav skulle bli aktuella krävs vidare efterbehandling efter MBR-processen. / Release of pharmaceutical residues and other emerging substances in the environment has been highlighted and raised a great concern regarding the issue. Among observations that scientists have noted as a result of antibiotics, hormones and pharmaceutical residues in the aquatic environment are bacterial resistance, sex change and sterility in fish and batrachians. Persistent pollutants such as perfluorinated-alkylated substances (PFAS) are also not degraded in nature, and microscopic debris particles can be enriched in aquatic systems and cause adverse effects on aquatic organisms. The common aspect with these substances is that they usually occur in small quantities and can derive from different human activities. Wastewater treatment plants (WWTP) are not primarily designed to separate emerging substances of concern (ESOC), but primarily to remove nitrogen, phosphorus and particulate organic matter. Upstream work is also not sufficiently effective to relieve the purification process, which means that the amount of pollutants increases in aquatic environments and puts additional pressure on the WWTP. The challenges facing WWTP today with ESOC and their presence in the environment has raised issues both nationally and internationally. Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) decision to implement a membrane bioreactor (MBR) with poresize of 0,04 μm at Henriksdal WWTP is a step to prepare for future hydraulic volumes, but also potentially stricter treatments requirements regarding ESOC. The advantage of the MBR process is that it prevents contaminants that appear to be particulate to pass the membranes and end up in the receiving waters. Today, WWTP are not required to treat wastewater in order to remove pharmaceutical residues, antibiotics, hormones, PFAS or microscopic debris particles. However, it is expected that future legislations will include pharmaceuticals and other organic pollutants. In this project, ESOC such as pharmaceutical residues, antibiotics, hormones, PFAS and microscopic debris in the MBR-process are studied as well as the presence of adsorbable and extractable organic halogens (AOX, EOX) that are possibly formed during the cleaning or maintains of the membranes. Results from this study showed a higher general reduction of the studied ESOCs in wastewater with the MBR-process than previous studies in conventional WWTP, except of some substances that showed a poor reduction. Pharmaceuticals such as diclofenac, oxazepam and citalopram showed a weak reduction as well as the antibiotics clindamycin, clarithromycin and erythromycin where they showed a higher outcome levels than the incoming to the treatment process. Estrogenic hormones were reduced in the purification process as well as microplastics where only 60 particles/m3 of pore size higher than 300 μm passed the membranes. Microplastics of the pore size smaller than 300 and larger than 50 μm were detected to 140 particle/m3 in the effluent water. For AOX and EOX, the level of MBR process showed typical values and were in line with previous studies on conventional ARV. However, since the membranes cannot treat contaminants at molecular level, it was also shown that some ESOC that were studied bypassed the treatment process. A conclusion from this project is that only a few numbers of substances were fully reduced while the majority of ESOCs were partially reduced in wastewater. In order to reduce further ESOCs and in case of stricter treatment were to be applied, additional post-treatment is also needed for the MBR process.

For a person who has been diagnosed with a disability at some point in their life, their ability to be an active democratic citizen in our information society changes. This thesis examines what kind of challenges the Swedish public libraries and librarians faces in their day-to-day work connected to the specific group of users with vision-related disabilities and discusses and analyze public librarians' perception of what digital skills means to them.  In the combination of people with visual impairments and their digital needs and competence development and on the actual conditions and challenges existing at the Swedish public libraries regarding digital services for people with visual impairments, the study identifies several challenges for both parties. The study results present an insecurity among librarians regarding the expectations to adjust and help with digital guidance, when they still are feeling insecure about what kind of digital competence expects of them.  During the qualitative interviews, a shared experience of anxiety, uncertainty, and an uneven level among the library staff regarding basic digital competences and where the "boundary" is revealed. The uneven level of digital competence is highlighted as problematic, as the patrons are assumed to be treated differently on repeated visits to the public library. The study identifies several challenges that would further encourage both the individual, the profession, the institution as well as society and research to study further. New knowledge in a library context has been identified and needs to be studied in a broader and more comprehensive research study.