En urinvägsinfektion (UVI) är ett samlingsnamn för infektioner som förekommer i urinvägarna och som drabbar cirka 2% av Sveriges befolkning under deras första levnadsår. Urinvägsinfektionen orsakas främst av tarmbakterier och den mest förekommande patogenen är den gramnegativa Escherichia coli. Då en infektion kan uppstå på flera ställen i urinvägarna så har den olika namn. En infektion i blåsan kallas för cystit och en infektion som spridit sig till de övre urinvägarna och njurarna kallas för pyleonefrit. En anledning till att infektionen fortskrider till pyelonefrit kan vara på grund av vesikoureteral reflux (VUR). Detta innebär att urin flödar tillbaka från urinblåsan och upp genom urinledaren mot njurarna. Detta ökar även risken för recidiverande UVI. I många fall kräver detta minst tre antibiotikabehandlingar per år, vilket i sin tur ökar risken för en utvecklad antibiotikaresistens. Forskare försöker därför komma på alternativ som kan hjälpa till att förebygga nya infektioner. Ett exempel på ett sådant alternativ är probiotika. Det är levande organismer som i rätt mängd kan vara fördelaktiga för personens hälsa. Syftet med denna litteraturstudie är därför att undersöka om antibiotika och probiotika som profylax kan minska risken för en återkommande UVI. Därmed kunde även eventuella nackdelar med de två behandlingssätten studeras. För att kunna göra detta granskades sex stycken studier som undersökte effekten av antibiotika och/eller probiotika i samband med återkommande UVI hos barn. Slutsatsen är att det inte det inte finns någon signifikant skillnad i effekten mellan trimetoprim-sulfametoxazol och andra generationens cefalosporiner eller Lactobacillus acidophilus. Däremot kan ett ökat antal stammar av probiotika i jämförelse med placebo vara fördelaktigt i syfte att förebygga en återkommande UVI. / A urinary tract infection (UTI) is a collective name for an infection that occurs in the urinary tract and it affects about 2% of Sweden's population during their first year of life. The urinary tract infection is caused mainly by intestinal bacteria and the most common pathogen is the gram-negative E. coli. The infection can occur in different parts of the urinary tract, and it is therefore called by different names. An infection of the bladder is called cystitis and an infection that has spread to the upper urinary tract and kidneys is called pyelonephritis. One of the reasons leading to progression of an infection to pyelonephritis is vesicoureteral reflux (VUR). VUR implies that urine flows back from the bladder and up through the ureter, towards the kidneys. This also increases the risk of recurrent UTI. In many cases, this requires at least three antibiotic treatments per year, which in turn increases the risk of developing antibiotic resistance. Researchers are therefore trying to come up with alternatives that can help prevent new infections. An example of such an alternative is probiotics, which are a live bacteria. The most common probiotics are bacteria that belong to the genera called Lactobacillus and Bifidobacterium. Different types of probiotics may have different effects and they can be beneficial to a person´s health when ingested in the right amount. The purpose of this literature study is therefore to investigate whether antibiotics, in comparison with probiotics can reduce the risk of a recurrent UTI, and thereby examine the possible disadvantages of the two treatment methods. To be able to do this, six studies were examined that studied the effect of antibiotics and/or probiotics in connection with recurrent UTI in children. It is concluded that there is no significant difference in the effect between trimethoprim-sulfamethoxazole and second-generation cephalosporins or Lactobacillus acidophilus. However, an increased number of strains of probiotics may be beneficial compared to placebo in order to prevent a recurrent UTI.

Aging is associated with natural biological changes, which result in a decrease in the functional capacity of the body, which is also accompanied by an increased incidence of inflammatory processes that contribute to the development of neurodegeneration. The intestinal microbiota and its interaction with the intestine and the central nervous system play a key role in maintaining the function of biological homeostatic systems at an older age. This opens the possibility of influencing or modifying human microbiota for the development of therapeutic strategies. Based on the analysis of stool samples by HPLC MS / MS, the study confirmed the effect of selected probiotics on the modification of metabolic pathways and the proper functioning of the microbiota per se. The greatest effects were observed on tyrosine metabolism, tryptophan metabolism, arachidonic acid metabolism and bile acid biosynthesis metabolism. A positive effect of selected probiotic bacteria was found in the memory component of cognitive functions. Significant improvements were observed in verbal learning and verbal memory. In subjects with mild cognitive impairment, the progression of cognitive deficit has been slowed. Significant improvement was also observed for executive functions. These findings were not followed by a subjective...

Introduction: Physiological microflora is characterised by wide diversity. The microbial community is mostly composed of bacteria, but also includes fungi, archaea and viruses. Anaerobic commensal bacteria (Firmicutes and Bacteroidetes) dominate 90% of the colon. The composition and products of the gut microbiota have a significant effect on an individual's immune system, and their interactions may ultimately promote immune tolerance or inflammatory immune response. Blood cell transplantation (HSCT) and its associated standard procedures of conditioning, antibiotic exposure and dietary prophylaxis represent modification and disruption of the gut microbiota leading to the development of some serious post-transplant complications affecting the OS (overall survival) and TRM (treatment related mortality) of patients. Objectives: The aim of this work was to investigate the representation of individual bacterial strains in patients undergoing allogeneic HSCT, as well as the effect of transplantation on the composition and diversity of their gut microbiota. Methods: Stool samples were obtained from 52 patients who underwent an allogeneic hematopoietic cell transplant at the Institute of Hematology and Blood Transfusion in Prague. A cut-off date for the first sample was set for the start of...

In der vorliegenden Arbeit wurden lebensfähige Escherichia coli Stamm Nissle 1917 (EcN) klinisch gesunden adulten Pferden oral verabreicht und anschließend aus den Faeces der Tiere reisoliert. Der probiotische nicht-pathogene EcN wird in der Humanmedizin seit 1917 erfolgreich zur Behandlung zahlreicher Erkrankungen und Störungen des Verdauungstraktes wie Diarrhöe, Colitis ulcerosa, Morbus Crohn, kollagener Colitis und Pouchitis eingesetzt wird. Des Weiteren konnte in der Anwendung bei neugeborene Säuglingen nach Gabe von EcN eine Kolonisationsprophylaxe und ein immunstimulierender Effekt zu beobacht werden. In der Veterinärmedizin wird EcN unter der Bezeichnung Ponsocol® (Firma Ponsold GmbH, Oschersleben) zur Durchfallprophylaxe beim Kalb eingesetzt. Die vorliegenden Untersuchungen umfassten zwei zeitlich getrennte Feldversuche mit unterschiedlichem Design. Versuch A wurde als placebo-kontrollierter paralleler Gruppenvergleich durchgeführt. Je Gruppe wurde 6 Tiere vom 1. bis 10. Studientag die Studienmedikation oral mit dem Futter gegeben und nachfolgend bis zum 25. Studientag beobachtet. Die Pferde der Verum-Gruppe (n = 6) erhielten täglich 150 x 108 KbE EcN lebend in 150 ml Puffersuspension, die Pferde der Placebo- Gruppe (n = 6) erhielten 150 ml der Puffersuspension ohne EcN. Versuch B wurde mit interner Verlaufskontrolle über 65 Tage durchgeführt. Die Studientiere (n = 6) erhielten EcN in steigender Dosierung (75, 125, 250 und 500 x 108 KbE/Tag) in fünf aufeinander folgenden 10tägigen Applikationsperioden. Die 1. Applikationsperiode begann am 11. Studientag. In den ersten 10 Tagen wurden alle Tiere nur beobachtet. Die Gabe der Medikation erfolgte wie in Versuch A mit dem Futter verabreicht. Die jeweilige Dosis wurde zweimal täglich in gleichen Dosen (7.00 und 16.00 Uhr) appliziert. Das Verum- und Placebohaltige Futter wurde von den Studientieren vollständig und ohne erkennbare Verzögerung aufgenommen. Bei zweimal täglich durchgeführten Allgemeinuntersuchungen aller Tiere ergaben sich unter der EcN-Applikation keine Abweichungen vom physiologischen Zustand. Um EcN in lebensfähiger Form wiederzufinden, wurden den Pferden Kotproben entnommen. Diese wurden entweder nach Zwischenkultivierung (Versuch A und B) oder direkt (Versuch B) mittels PCR auf EcN-spezifische DNA untersucht. Im Studie A wurde der Stamm bei zwei Tieren an Tag 11 gefunden. In Studie B wurde EcN bei zwei Tieren an Tag 20 und bei allen Tieren an den Versuchstagen 25, 32, 35, 40, 42, 45 und 50 gefunden. Nach dem Absetzen der Medikation an Tag 50 war der Stamm bei zwei Tieren an Tag 52 und bei einem Tier an Tag 55 nachweisbar. Bei PCR nach Zwischenkultivierung wurde der Stamm bei allen Pferden der Applikationsstufen 150, 250 und 500 x 108 KbE des Verum-Präparates gefunden. In der Nachsupplementationsperiode wurde der Stamm lediglich bei einem Pferd an Tag 52 gefunden. Als weiterer Befunde wurden in Versuch A statistisch signifikante Modifikationen im Fettsäuremuster der kurzkettigen Fettsäuren gefunden. Bei den zusätzlich durchgeführten mikrobiologischen Untersuchungen ergaben sich keine statistischen gesicherten Einflüsse der Applikation von EcN auf die Zusammensetzung der gastrointestinalen Mikroflora. Die Untersuchungen der Ammoniak- und L-Lactat- und pH-Werte im Kotwasser und der Trockensubstanzgehalte in den Faeces zeigten ebenso keine Beeinflussung durch die Applikation von EcN. Die Ergebnisse beider Versuche zeigen, dass EcN in der Lage ist, die Magen-Darm-Passage beim Pferd nach oraler Applikation lebensfähig zu überstehen. In den gewählten Dosierungen konnten keine negativen Auswirkungen auf die klinische Gesundheit der Pferde gefunden werden. Zur Überprüfung eines probiotischen Effektes des EcN beim Pferd sind weitere Studien nötig.

Irritable bowel syndrome (IBS) är en av våra vanligaste funktionella tarmsjukdomar med en prevalens på ca 10% värden över. Diagnosen ställs utifrån ROME-kriterierna vilka är ett symptombaserat diagnostiskt verktyg samt uteslutande av andra allvarliga tillstånd. Vidare kan IBS delas in i undergrupper beroende på avföringens konsistens mätt utifrån The Bristol stool form scale (BSFS). Patologin bakom sjukdomen är idag inte helt klarlagd men flera faktorer och mekanismer tros spela in. Däribland finns visceral hypersensitivitet och avvikande uttryck av smärtreglerande signalsubstanser, rubbningar i den gastrointestinala mikrobiotan, genetik, ökad inflammation, defekt mucosabarriär med ökad permeabilitet, psykosociala faktorer och kost. Behandling är främst inriktad på symptomlindring och att utbilda patienten i att hantera sjukdomen genom att undvika triggande faktorer som kan förvärra symptom. Probiotika är levande icke-patogena mikroorganismer som används i behandlande syfte. Några av de mest studerade släkterna av bakterier som används vid behandling av IBS är Lactobacillus och Bifidobacterium. Detta arbete syftade till att analysera effekten av probiotika i form av en kombination med dessa två släkten som symptomlindrande behandling vid IBS. Detta gjordes genom litteratursökning på databasen PubMed där fem artiklar filtrerades fram utifrån satta kriterier. Resultatet visade att probiotika innehållande Lactobaciullus och Bifidobacteirum har potential att förändra den gastrointestinala mikrobiotan. Man kunde också se att en ökad nivå Bifidobacteriumkorrelerade med sänkt symptomgrad och lägre nivå inflammatoriska markörer. Studierna visade också på sänkt tarmpermeabilitet efter intag av probiotika. Den generella symptombilden och allvarlighetsgraden av sjukdomen förbättrades och även flera specifika symptom. Trots det kunde en entydig och signifikant förbättring av livskvalitén inte fastställas. Dosen probiotika som användes var mellan 5-10 miljarder colony forming units (CFU) i alla utom en studie. Denna undersökte en betydligt högre dos om 52 miljarder CFU men gav trots det inte bättre resultat än övriga studier. Studiepopulationen var sammantaget enhetlig i de olika studierna och speglade också den vanligaste patientgruppen. Slutsatsen var att probiotika innehållande släkterna Bifidobacterium och Lactobacillus kan förbättra allvarlighetsgraden av IBS och ge en generell och specifik symptomlindring. / Irritable bowel syndrome (IBS) is one of the most common functional bowel disorders without any detectable biochemical or structural changes with a prevalence of about 10 % worldwide. The diagnosis is based on the ROME-criteria which is a symptom based diagnostic tool and also exclusion of other severe diseases. Further on, IBS can be divided into different subgroups based on stool texture evaluated by the Bristol stool form scale (BSFS).  The pathology behind IBS is not fully understood but several factors and mechanisms are thought to be involved. Amongst those are hypersensitivity in the gut and divergent pain transmission, disturbance in gut microbiota, genetics, increased inflammation, defective mucosal barrier function with increased permeability, psychosocial factors and diet. Treatment is mainly used to alleviate symptoms so as to help the patients to manage the disease by education and by avoiding the triggering factors that may exacerbate the symptoms.  Probiotics are living non-pathogen microorganisms, meaning they are not harmful, used to treat or favor the host. Some of the most studied genera of bacteria, both in general and used as treatment of IBS, are Lactobacillus and Bifidobacterium. These bacteria are often referred to as lactic acid bacteria due to their ability to metabolize specific carbohydrates and produce lactic acid.  This study aimed to investigate the effect of probiotics consisting of these two genera on symptom relief for patients with IBS. It was achieved by carrying out a literature review in the PubMed database. Five articles were found based on set criteria.  The results showed that probiotics based on Lactobacillus and Bifidobacterium have potential to alter the gut microbiota and that levels of Bifidobacterium corresponding to level of symptoms and inflammatory markers. Also, the intestinal permeability was lowered by probiotics administration. The overall symptoms and severity were decreased as well as several specific symptoms. Despite that, a significant increase in quality of life was not observed.  The dose used was between 5-10 billion colony forming units (CFU) in all but one study. This study used a much higher dose of 52 billion CFU and did also last a longer period of time but did not get better results than the other studies. The study population was in general similar in all studies and did also reflect the most common patient group based on prevalence.  In conclusion, probiotics consisting of Lactobacillus and Bifidobacterium can be used to improve severity of IBS and to relieve general and specific symptoms.

About 10 % of the adult women population in Sweden are treated annually for urinary tract infections. The increasing bacterial resistance towards antibiotics is classified by WHO (World Health Organization) and ECDC (European Centre for Disease Prevention and Control) as one of the greatest treats for human health in a global perspective. To find alternatives scientists are studying the possibility to use probiotics to reduce the frequency of recurring urinary tract infections. This literature study examines five randomized double blinded placebo controlled studies where different strains of Lactobacillus have been used as a prophylactic to women suffering from recurrent urinary tract infections and bacterial vaginosis. Overall the studies do not display enough promising results to recommend the use of probiotics as a prophylax or cure.

Tidigare forskning har visat ett samband mellan vår tarmflora och vår fysiska hälsa, och idag görs även mycket forskning på om den även kan påverka vår mentala hälsa. Idag lider över fyra procent av världens befolkning av depression, och den här litteraturstudien har, genom att analysera sju studier och deras resultat, försökt få svar på frågan om probiotika kan lindra depression. Antingen som primär behandling eller som komplement till annan behandling. Den här litteraturstudien gav inga konkreta svar på den frågan, annat än att alla inblandade forskare är överens om att det behövs göra fler, längre och större studier innan man kan dra några slutsatser. / Previous research has shown a connection between our microbiota and physical health, and today a lot of research is also being done on whether it also can affect our mental health. Today, over four percent of the world's population suffers from depression, and this literature study has, by analysing seven studies and their results, attempted to answer the question of whether probiotics can alleviate depression. Either as primary treatment or as a supplement to other treatment. This literature study did not provide any definite answers to that question, other than that all the researchers involved in the studies analysed agree that more, longer and larger studies are needed before one can draw any conclusions.

Bakgrund och syfte: Intresset för enteral administrering av probiotika i förebyggandet av infektioner och diarré har på senare tid ökat. Nosokomiala infektioner och diarré är ett stort problem hos intensivvårdpatienter.  Syftet med denna studie var att undersöka hur enteral probiotika påverkar sjukdomsförloppet hos intensivvårdspatienter, med avseende på mortalitet, infektioner totalt, ventilatorassocierad pneumoni (VAP) och diarré. Metod: En systematisk litteraturstudie med sökning i Pubmed och Cinahl genomfördes med följande Meshtermer; probiotics, lactobacillus, critical illness och intensive care unit. Därefter genomfördes en metaanalys av randomiserade kontrollerade studier, utförda på vuxna intensivvårdspatienter, där man jämfört patienter som erhållit probiotika med patienter som fått placebo eller annan behandling. Resultat: Totalt 15 studier med sammanlagt 1293 patienter inkluderades. Ingen signifikans med avseenden på mortalitet, infektioner totalt, VAP och diarré kunde utläsas i metaanalysen. En trend mot en minskning av infektioner totalt (p=0,075) och VAP (p=0,090) i probiotikagruppen var dock tydlig. Konklusion: Probiotika kan komma att ha en betydande roll inom intensivvården i framtiden, då det förefaller ha en positiv effekt på infektionsfrekvensen. I dagsläget finns emellertid ej tillräckligt vetenskapligt stöd för användning av probiotika i behandlingen intensivvårdspatienter. Det behövs större och väl genomförda randomiserade multicenterstudier. / Background and aim: The interest in enteral administration of probiotics to prevent infections and diarrhea has recently arisen. Nosocomial infections and diarrhea are common problems among intensive care unit patients. The aim of this study was to investigate how enteral probiotics influence the course of intensive care unit patients with focus on mortality, total infections, ventilator associated pneumonia (VAP) and diarrhea. Method: A systematic literature review was undertaken. Pubmed and Cinahl were searched using the following Meshterms; probiotics, lactobacillus, critical illness and intensive care unit. Thereafter a meta-analysis was conducted combining the results of the randomized controlled trials that compared a group of adult intensive care unit patients taking probiotics with a group that did not. Result: A total of 15 studies with a total of 1293 patients were included. For mortality, total infections, VAP and diarrhea no significance was detected in the meta-analysis. However a trend towards a decrease in over all infections (p=0.075) and VAP (p=0,090) in the probiotic group was seen. Conclusion: In the future the probiotics may play an important role in the field of intensive care, as it seems to confer a positive effect on infection rates. However, there is currently a lack of conclusive evidence to support the use of probiotics in the treatment of intensive care unit patients. Larger well designed randomized multicentre studies are required

Die Probiotika werden heute sehr breit in der Ernährung von Menschen, Tieren und Vögeln verwendet. Bei den Probiotika handelt es sich um lebensfähige Formen von spezifischen Mikroorganismen, die dem tierischen Organismus kontinuierlich dem Futter zugeführt wurden. Die Prüfung erfolgte in 2 Leistungsversuchen mit den Schweinen. In jedem Versuch waren 3 Gruppen gebildet. Beide Gruppen in den Experimenten waren identisch bezüglich genetischer Konstruktion, Geschlecht, Alter und Lebendmasse der verwendeten Tiere. In beiden Versuchen in den Futtermischungen der Kontrollgruppe kam das Mineralfuttermittel Dynaphos M 2000 ohne Probiotikum zum Einsatz. Das Mineralfuttermittel Schaumalac M 55 als Komponente in den Futtermischungen der Versuchtiere wurde mit dem Probiotikum Bonvital suplementiert und 1kg Futter hatte 30x108 KBE (Enterococcus faecium). Im Futter für die Gruppe III wurden mineralische vitaminische Futterzusatzstoffe ohne Probiotikum und mit kleinerer Anzahl von Vitaminen verwendet. Im Versuch Nr.2 in der Futtermischungen für die Gruppe III wurde Probiotikum Biomin Imbo verwendet und 1kg Futter hatte 0,75x108 KBE (Enterococcus faecium). Mastleistung : die Futterzusatzstoffen mit Bonvital und Biomin Imbo wirkten auf die Lebendmasse so: die Tageszunahme war 3% höher im Versuch Nr.1 und 1,5% höher im Versuch Nr.2, und sogar 6% höher (Versuch Nr.2 mit Biomin Imbo). Solche Ergebnisse wirkten auch auf Futteraufwand: (im Versuch Nr.2 mit Bonvital) benötigten die Tiere 3%... [to full text]

Background: Almost all foals develop transient diarrhoea within the first weeks of life. Studies indicated different viral, bacterial, and parasitic causes, such as rotavirus, Clostridium perfringens, Escherichia coli, and Cryptosporidium are discussed. But little is known about the development of intestinal microflora in foals. The present study investigated whether the supplementation with Bacillus cereus var. toyoi would modify the developing intestinal microflora and consequently reduce diarrhoea in foals. From birth, the foals were randomly assigned to three treatment groups: placebo (10 mL isotonic NaCl, n = 8), low dosage (LD; 5 × 108 cfu B. cereus var. toyoi, n = 7) and high dosage (HD; 2 × 109 cfu B. cereus var. toyoi, n = 10). Treatment groups were supplemented orally once a day for 58 days. Faeces scoring and sampling were performed within the first 24 h after birth and on day 9, 16, 23, 30, 44, 58 of the foal’s life and also on the first day of diarrhoea. Culture-plate methods were used to analyse the bacterial microflora. Results: Eighty-eight per cent of the foals developed diarrhoea (placebo 7/8, LD 5/7, HD 10/10) during the first 58 days of life. Bacillus cereus var. toyoi supplementation had no effect on bacterial microflora. Clostridium perfringens and enterobacteria were equally prevalent in foals with diarrhoea and those who were not afflicted. Conclusions: We conclude that the supplementation of B. cereus var. toyoi had no effect on the occurrence of diarrhoea and health status in the foals.