ABSTRAKT Bakgrund: Att förebygga sjukdom och lindra lidande är två av sjuksköterskans huvuduppgifter. Trycksår räknas som vårdskada och är ett universellt problem med relativt konstant frekvens som innebär mycket smärta och lidande för patienten. Trycksår kan förebyggas i de flesta fall vilket är en del av vårdpersonalens ansvar. Syfte: Denna litteraturstudie avser att beskriva vårdpersonalens kunskap om trycksårsprofylax. Metod: 11 kvantitativa forskningsartiklar om vårdpersonals kunskap beträffande trycksårsprofylax har granskats och sammanställts för att få en klarare syn på kunskapen. Resultat: Även om vårdpersonalens kunskap om trycksårsprofylax överlag är relativt god så har man ändå kunnat identifiera stora kunskapsluckor. Konklusion: Dessa kunskapsluckor kan vara en av orsakerna till att undvikbara trycksår fortfarande uppstår.     Nyckelord: Sjuksköterska, trycksår, prevention, profylax, kunskap

Bakgrund: Djup ventrombos (DVT) är en allvarlig komplikation efter kirurgiska och ortopediska ingrepp. Detta leder till ökat lidande för patienten, längre vårdtider och därav ökade kostnader för samhället. För att förebygga DVT krävs kunskap om vilka preventiva omvårdnadsåtgärder som har effekt och hur de ska användas. Syfte: Syftet med studien var att genom en systematisk litteraturstudie se vad kunskapsläget säger om preventiva omvårdnadsåtgärder mot DVT samt vad som ser mest effektivt ut. Syftet var också att genom en enkät ta reda på hur sjuksköterskor arbetar kliniskt för att förebygga DVT. Metod: Litteraturstudie som baserades på tio orginalartiklar. Som komplement till litteraturstudien gjordes även en enkätstudie som inkluderade tio sjuksköterskor. Resultat: Tidig mobilisering tillsammans med mekanisk profylax ses som effektivt för att förebygga DVT. I många av studierna som granskats gavs patienterna lågmolekylärt heparin (LMH). Det var dock ingen lägre frekvens av DVT hos dessa patienter jämfört med de som ej fick LMH. Det var vid införandet av profylaktiska omvårdnadsåtgärder som tidig mobilisering, kompressionsstrumpor och kompressionspumpar som frekvensen av DVT sjönk. Sjuksköterskorna arbetar aktivt med förebyggande omvårdnadsåtgärder men det finns dock inga specifika riktlinjer för dessa omvårdnadsåtgärder i den kliniska verksamheten. Slutsats:  Studien visar att ett behov finns för utvecklandet av att arbeta med individanpassad profylax då patienterna utifrån olika riskgrupper har olika behov av profylaxtyper. Stor vikt bör läggas på att utveckla och implementera riktlinjer för tidig mobilisering då detta utifrån denna studies resultat har god effekt för att förebygga uppkomsten av DVT. / Background: Deep vein thrombosis is a serious complication during surgical and orthopaedic procedures. This leads to increased patient suffering, longer hospital stays and thereby also higher cost for society. To prevent DVT requires knowledge about preventive care measures that are effective, and how they will be used. Aim: The aim of this study was to examine the current state of knowledge about preventive care measures against DVT and how effective they are. The aim was also, by conducting a survey, to find out how nurses work clinically for the prevention of DVT. Study design: A literature study was conducted. The study was based on ten original articles. As a complement to the literature study a questionnaire was created and handed out to ten surgical and orthopaedic nurses. Results: Early mobilization in combination with mechanical prophylactics is seen as effective for preventing DVT. In many of the included studies patients were given low molecular weight heparin (LMH). However the frequency of DVT in these patients was not lower compared to those who did not get LMH. Instead it was at the introduction of prophylactic care measures such as early mobilization, compression stockings and compression pumps as the frequency of DVT fell. The questionnaires showed that clinical nurses worked actively with care measures. However, there were no specific guidelines for the measures in the organisation. Conclusion: The study shows that there is a need for developing methods for individual prophylactic care as patients from different risk groups have different needs. There should also be focus on developing and implementing guidelines for early mobilization as this study has shown it is effective in preventing DVT.

En urinvägsinfektion (UVI) är ett samlingsnamn för infektioner som förekommer i urinvägarna och som drabbar cirka 2% av Sveriges befolkning under deras första levnadsår. Urinvägsinfektionen orsakas främst av tarmbakterier och den mest förekommande patogenen är den gramnegativa Escherichia coli. Då en infektion kan uppstå på flera ställen i urinvägarna så har den olika namn. En infektion i blåsan kallas för cystit och en infektion som spridit sig till de övre urinvägarna och njurarna kallas för pyleonefrit. En anledning till att infektionen fortskrider till pyelonefrit kan vara på grund av vesikoureteral reflux (VUR). Detta innebär att urin flödar tillbaka från urinblåsan och upp genom urinledaren mot njurarna. Detta ökar även risken för recidiverande UVI. I många fall kräver detta minst tre antibiotikabehandlingar per år, vilket i sin tur ökar risken för en utvecklad antibiotikaresistens. Forskare försöker därför komma på alternativ som kan hjälpa till att förebygga nya infektioner. Ett exempel på ett sådant alternativ är probiotika. Det är levande organismer som i rätt mängd kan vara fördelaktiga för personens hälsa. Syftet med denna litteraturstudie är därför att undersöka om antibiotika och probiotika som profylax kan minska risken för en återkommande UVI. Därmed kunde även eventuella nackdelar med de två behandlingssätten studeras. För att kunna göra detta granskades sex stycken studier som undersökte effekten av antibiotika och/eller probiotika i samband med återkommande UVI hos barn. Slutsatsen är att det inte det inte finns någon signifikant skillnad i effekten mellan trimetoprim-sulfametoxazol och andra generationens cefalosporiner eller Lactobacillus acidophilus. Däremot kan ett ökat antal stammar av probiotika i jämförelse med placebo vara fördelaktigt i syfte att förebygga en återkommande UVI. / A urinary tract infection (UTI) is a collective name for an infection that occurs in the urinary tract and it affects about 2% of Sweden's population during their first year of life. The urinary tract infection is caused mainly by intestinal bacteria and the most common pathogen is the gram-negative E. coli. The infection can occur in different parts of the urinary tract, and it is therefore called by different names. An infection of the bladder is called cystitis and an infection that has spread to the upper urinary tract and kidneys is called pyelonephritis. One of the reasons leading to progression of an infection to pyelonephritis is vesicoureteral reflux (VUR). VUR implies that urine flows back from the bladder and up through the ureter, towards the kidneys. This also increases the risk of recurrent UTI. In many cases, this requires at least three antibiotic treatments per year, which in turn increases the risk of developing antibiotic resistance. Researchers are therefore trying to come up with alternatives that can help prevent new infections. An example of such an alternative is probiotics, which are a live bacteria. The most common probiotics are bacteria that belong to the genera called Lactobacillus and Bifidobacterium. Different types of probiotics may have different effects and they can be beneficial to a person´s health when ingested in the right amount. The purpose of this literature study is therefore to investigate whether antibiotics, in comparison with probiotics can reduce the risk of a recurrent UTI, and thereby examine the possible disadvantages of the two treatment methods. To be able to do this, six studies were examined that studied the effect of antibiotics and/or probiotics in connection with recurrent UTI in children. It is concluded that there is no significant difference in the effect between trimethoprim-sulfamethoxazole and second-generation cephalosporins or Lactobacillus acidophilus. However, an increased number of strains of probiotics may be beneficial compared to placebo in order to prevent a recurrent UTI.

About 10 % of the adult women population in Sweden are treated annually for urinary tract infections. The increasing bacterial resistance towards antibiotics is classified by WHO (World Health Organization) and ECDC (European Centre for Disease Prevention and Control) as one of the greatest treats for human health in a global perspective. To find alternatives scientists are studying the possibility to use probiotics to reduce the frequency of recurring urinary tract infections. This literature study examines five randomized double blinded placebo controlled studies where different strains of Lactobacillus have been used as a prophylactic to women suffering from recurrent urinary tract infections and bacterial vaginosis. Overall the studies do not display enough promising results to recommend the use of probiotics as a prophylax or cure.

Migrän är en av de vanligaste sjukdomarna i världen och förekommer hos både barn och vuxna. Den uppskattade prevalensen i Sverige är 15 % och prevalensen världen över är drygt 10 %. Det är idag känt att både gener och miljöfaktorer är inblandade i uppkomsten av migrän men det är dock oklart exakt hur migrän uppstår. Migrän är en kostnadskrävande sjukdom dels i form av behandlingskostnader men även på grund av inkomstbortfall då sjukdomen utgör ett stort funktionshinder. Behandlingsmetoder vid migrän indelas i tre kategorier: icke-farmakologisk, anfallskuperande farmakologisk, respektive profylaktisk farmakologisk behandling. Det finns ett behov av att hitta substanser som ger mildare biverkningar vid migrän, jämfört med de behandlingar som används idag, framförallt eftersom många barn är drabbade. Syftet med examensarbetet var att undersöka om magnesiumtillskott är ett effektivt behandlingsalternativ vid migrän, dels för behandling vid migränanfall och dels som förebyggande behandling av migrän. Då magnesium har en rad viktiga funktioner i kroppen leder låga magnesiumnivåer till ökade risker för sjukdomar och komplikationer. Studier visar att det finns samband mellan brist på magnesium och en ökad sjuklighet med kopplingar till bland annat typ 2 diabetes, högt blodtryck, kardiovaskulär sjukdom, migränhuvudvärk och spänningshuvudvärk. För att undersöka om magnesium kan användas för att behandla migränanfall analyserades fyra olika studier där magnesium har använts som anfallskuperande behandling. För att undersöka om magnesium kan användas i profylaktisk behandling av migrän analyserades även fyra olika studier där magnesium har getts i förebyggande syfte. För sökning efter studier användes databasen PubMed. Magnesiums smärtlindrande verkan i anfallskuperande behandling av migrän var inte övertygande vid jämförelse mot placebo. Av de studier där magnesium användes som förebyggande behandling visade dock samtliga av dessa fyra studier fördelaktiga resultat gällande bland annat migränanfallens intensitet vid jämförelse mot placebo. I två studier där man dagligen använde magnesiumcitrat som förebyggande behandling sågs även signifikanta sänkningar i migränanfallens frekvens jämfört med placebo. De analyserade studierna i detta examensarbete visar att magnesium verkar fungera som förebyggande behandling av migrän. Fler studier behövs för att undersöka om magnesium kan användas som smärtlindrande behandling vid migränanfall. Då det finns ett behov av alternativa metoder för behandling av migrän som ger milda biverkningar motiverar detta till att göra fortsatta studier inom området.

Bakgrund: Migrän är en sjukdom som orsakar huvudvärksanfall i kombination med illamående och hypersensitivitet. Det är inte helt kartlagt hur migrän uppstår men i genomförda studier har det bl.a. gått att observera en aktivering och sensitisering av det trigeminovaskulära systemet i hjärnan samt en frisättning av inflammatoriska mediatorer och förändrade serotoninnivåer i samband med migrän. Ärftlighet och exponering av olika läkemedel och mat är faktorer som kan öka risken för att drabbas av migrän. Akut intag och överanvändning av smärtlindrande som analgetika och paracetamol kan leda till läkemedelsutlöst huvudvärk. Därför behövs profylaktiska behandlingar studeras för att minska intag av akut smärtlindrande läkemedel men även för att minska lidandet vid migränanfall. Intresset för det växtbaserade läkemedlet Tanacetum parthenium i olika kombinationer tillsammans med tillskott som riboflavin, koenzym Q10, magnesium och 5- hydroxytrypofan har ökat på grund av dess låga biverkningsgrad (Aurastop®, Antemig®). Kombinationen av dessa ämnen fungerar förebyggande vid migrän genom att bl.a. hämma frisättning av inflammatoriska mediatorer och öka syreupptagningsförmågan samt hämma andra cellulära mekanismer som tros leda till uppkomsten av migrän. Även växten Andrographis paniculata ingår i vissa kombinationer vid behandling av migrän (Partena®). Syfte: Syftet med litteraturarbetet var att undersöka om det växtbaserade läkemedlet som innehåller T. parthenium i olika kombinationer tillsammans med riboflavin, koenzym Q10, magnesium, 5- hydroxytrypofan och A. paniculata var effektivt och säkert som förebyggande behandling vid migrän. Metod: Litteratursökningar gjordes i databasen PubMed. Sökorden ”Tanacetum parthenium migraine” och ”feverfew migraine” användes varpå filtrering gjordes med hjälp av urvalskriterier. De kriterier som tillämpades var att det skulle var max 10 år gamla RCT-studier med samma primära utfallsvariabel. På grund av brist på studier med samma primära variabel togs filtreringen på RCT-studier bort. Resultatet av sökningen blev då tre observationsstudier i PubMed och en studie från databasen Scientific research. Studierna hämtades för granskning och sammanställning. Resultat: Samtliga observationsstudier med saknad kontroll kort visade på en reducering av antal migrändagar efter behandling med T. parthenium i olika kombinationer. En del studier undersökte även intag av analgetika och intensitet av smärta innan och efter behandling. Där kunde även reducering av symtom och medicinering observeras efter behandling. Frekvensen av biverkingarna som uppstod i samband med behandling av T. parthenium i kombination med tillskotten var låga. Biverkningarna som förekom var diarré och magbesvär. Slutsats: T. parthenium i kombination med tillskotten riboflavin, koenzym Q10, magnesium, 5- hydroxytrypofan och A. paniculata är säkra och effektiva att använda som förebyggande behandling vid migrän. Vidare bör större RCT-studier göras för att kunna fastställa dess effekt.

Bakgrund: Djup ventrombos (DVT) är en allvarlig komplikation postoperativt och kan leda till ett livshotande tillstånd för patienten. Graderade kompressionsstrumpor (GCS) används på många postoperativa avdelningar tillsammans med andra profylaktiska åtgärder för att förebygga utvecklingen av DVT. Kompressionsstrumpor används även till att förebygga posttrombotiskt syndrom (PTS) efter en DVT. PTS kan utvecklas på grund av att de venösa klaffarna skadas vid en DVT, till följd stockar sig blodet och ödem bildas vilket leder till försämrad näring- och syretillförsel till vävnaderna. Syfte: Syftet var att genom en litteraturstudie undersöka om kompressionsstrumpor hade någon effekt för att förebygga DVT postoperativt samt om kompressionsstrumpor hade någon effekt att förebygga PTS efter en DVT. Metod: Litteraturstudie som baserads på 11 RCT studier. Resultat: GCS utan andra profylaktiska åtgärder visade sig ha en god effekt för att undvika utvecklingen av DVT på patienter som genomgått en operation. Däremot visade sig användandet av GCS i kombination med andra beprövade profylax inte ha någon större effekt för att reducera uppkomsten av DVT ytterligare. Resultatet angående GCS effekt för att undvika utvecklingen av PTS visade ingen entydighet. Slutsats: GCS har en förebyggande effekt för att undvika uppkomsten av DVT. Användningen av GCS i kombination med andra profylax potentierar däremot inte effekten av preventionen för DVT. GCS verkan för att förebygga uppkomsten av PTS är inte entydigt och flera studier behövs för att se evidens kring detta. / ABSTRACT  Background: Deep vein thrombosis (DVT) is a serious complication postoperatively and can lead to a life threatening condition for the patient. Graded compression stockings (GCS) are used in many post-operative departments along with other prophylactic measures to prevent the development of DVT. Compression stockings are also used to prevent postthrombotic syndrome (PTS) after a DVT. PTS can develop because the venous valves are damaged by a DVT, as a result, the blood is stored and edema is formed, which leads to poor nutritional and oxygen supply to the tissues. Aim: The aim of the literature study was to investigate whether compression stockings had any effect in preventing DVT postoperatively, and also whether the compression stockings had any effect in preventing PTS after a DVT. Method: Literature study based on 11 RCT studies. Results: GCS without other prophylactic measures was found to have a good effect in avoiding the development of DVT in patients who underwent surgery. However, the use of GCS in combination with other proven prophylaxis was found to have no significant effect in further reducing the onset of DVT. The results regarding the GCS effect to avoid the development of PTS showed no unambiguity. Conclusion: GCS has a preventive effect to avoid the onset of DVT. However, the use of GCS in combination with other prophylaxis does not potentiate the effect of prevention for DVT. The effect of GCS in preventing the onset of PTS is not unambiguous and several studies are needed to see evidence of this.

No description available.

Postoperativt illamående och kräkning är fortfarande ett vanligt förekommande problem i samband med anestesi. Förutom obehaget med detta finns även medicinska risker som aspiration av maginnehåll eller sårruptur. PONV går att förebygga till viss del med hjälp av läkemedel, pre-operativ riskskattning samt genom anpassad anestesimetod. Genom att göra en riskskattning kan personal uppskatta vilka patienter som ligger i riskzonen för PONV och därigenom anpassa behandlingen. Syftet med denna studie var att undersöka hur riktlinjerna för att riskbedöma och förebygga PONV följs vid en dagkirurgisk avdelning. Studien genomfördes som en prospektiv observationsstudie med en kvantitativ ansats. Sammanlagt deltog 49 patienter i studien. De fick svara på om de kände av illamående och/eller kräkningar 2 samt 4 timmar postoperativt. Datan analyserades sedan i  Package for Social Science (SPSS). Resultatet visade att rutinen följdes i 63% av fallen och att förekomsten av PONV var på 16%. Slutsatser som kan dras ifrån detta är att rutinen för PONV följs i samma utsträckning som många andra rutiner inom hälso- och sjukvård och att förekomsten av PONV är som förväntat utifrån tidigare studier. Rutinen borde dock kunna följas i fler än 63% av fallen. Vidare forskning kring huruvida ökad följsamhet skulle kunna sänka förekomsten av PONV behövs.