[pt] O Sl 96, objeto de estudo da presente pesquisa, é uma poesia hebraica caracterizada como um louvor descritivo, enriquecido com o tema do reinado de YHWH. Em contraste com os três primeiros livros do Saltério (cf. Sl 3–89), o livro IV (cf. Sl 90–106) abre nova perspectiva, com um ideal teocrático, avultando a ação soberana de YHWH que age sem um regente humano. E o Sl 96 potencializa os elementos relacionados a esta ação de YHWH, apresentando-o como rei (cf. v. 10b), criador (cf. v. 5b) e juiz (cf. v. 13), e inaugurando o tema da sua soberania universal. Como unidade poética, o Sl 96 é estruturado em três seções que são corroboradas pelos elementos sintáticos, semânticos e estilísticos. Em cada seção há um sujeito expresso, propondo Israel como anunciador da boa nova da ação salvífica de YHWH (cf. v. 1-3), convidando as famílias dos povos a acercarem-se de YHWH e dançarem diante dele (cf. v. 7-9), e conclamando todo o cosmos a exultar de alegria com intensidade (cf. v. 11-12). Nesse convite a sujeitos distintos também se revela a universalidade de YHWH, mas sempre com a cuidadosa e enfática centralidade em YHWH, dada no emprego do sufixo de terceira pessoa, masculino, singular (i), no pronome pessoal הוּא e no Tetragrama Sagrado. Como louvor descritivo, o Sl 96 traduz um clima de intensa alegria, com o cântico novo cantado pelo povo que celebra os feitos de YHWH (cf. vv. 1-9) e o seu reinado (cf. v. 10), e com toda a criação que se agita de modo barulhento e festivo em razão da sua vinda (cf. vv. 11-13). / [en] Ps 96, object of study of the present research, is a Hebrew poetry characterized as a descriptive praise, enriched with the theme of the reign of YHWH. In contrast to the first three books of the Psalter (cf. Ps 3-89), book IV (cf. Ps 90-106) opens a new perspective, with a theocratic ideal, emphasizing the sovereign action of YHWH who acts without a human regenter. And the Ps 96 potentizes the elements related to this action of YHWH, presenting him as King (cf. v. 10b), creator (cf. v. 5b) and judge (cf. v. 13), and inaugurating the theme of his universal sovereignty. As a poetic unit, Ps 96 is structured into three sections which are corroborated by syntactic, semantic and stylistic elements. In each section there is an express subject, proposing Israel as announcer of the good news of the salvific action of YHWH (cf. v. 1-3), inviting the families of the people to approach YHWH and dance before him (cf. 7-9), and calling on the whole cosmos to exult joy with intensity (cf. v. 11-12). In this invitation to distinct subjects, the YHWH s universality is also revealed, although always with a careful and emphatic centrality in YHWH, given the use of the third-person suffix, masculine, singular (i), in the personal pronoun הוּא and in the Sacred Tetragrammaton. As a descriptive praise, Ps 96 expresses a mood of intense joy, with the new song being sung by the people who celebrate the achievements of YHWH (cf. vv. 1-9) and his reign (cf. v. 10), and with all of creation that stirs in a noisy and festive way because of his coming (cf. vv. 11-13).

Jona bok är inte bara en av Bibelns mest välkända berättelser utan är också en del avvärldslitteraturen. I den bibliska uppdelningen tillhör boken de så kallade skriftprofeterna ochtolkas således som en profetisk text. Trots detta skiljer sig boken från Gamla testamentetsövriga skriftprofeter då Jona bok snarare är en berättelse om en profet än en samling avprofetens ord (Andersson et al. 2003:163; Childs 1979:422). Dessutom kallas Jona aldrigprofet i boken och hans uppdrag är inte att predika för Israel utan för invånarna i denMesopotamiska staden Nineve. Detta är något som Jona motsätter sig vilket resulterar i ettmisslyckat flyktförsök från Gud och slutligen Bibelns kortaste och mest effektiva predikan(Nogalski 2018:210). Till skillnad från övriga skriftprofeter så är berättelsen dessutom skriveni prosaform istället för småprofeternas igenkännande poesi, med undantag för 2:3-10 vilket ären psalm (Achtemeier 1996:255). Inbrytandet av denna psalm har i forskningen kring Jonabok varit mycket omdiskuterad, och det är om denna psalm som min uppsats kommer atthandla.

Denna kandidatuppsats är en textanalys av ett urval av psalmer i Den svenska psalmboken. Textanalysen är genomförd utifrån forskningsfrågan Hur formuleras lidande och hopp i Den svenska psalmboken? Den tyske teologen Jürgen Moltmanns teori om hoppets teologi och den amerikanska teologen Serene Jones beskrivning av berättelsers och vardagserfarenheters betydelse för en teologi kring lidande har fungerat som teoretiska tolkningsramar. Textanalysen har lett fram till några huvudslutsatser. För det första har det fysiska lidandet – sjukdom tex – till stor del försvunnit som tema i de psalmer som handlar om prövning och lidande och som överlevt från Den svenska psalmboken 1937 till Den svenska psalmboken 1986. För det andra beskrivs hoppet i dessa psalmer som ett hopp om räddning här och nu, snarare än ett eskatologiskt hopp om ett evigt liv. För det tredje tar psalmerna sin utgångspunkt i teologiska figurer och för kristna, kända bilder och använder i liten grad vardagen/den upplevda verkligheten som referensram

The essay is written within systematic theology, with the aim of comparing hymns and profane music at funeral rituals in the Church of Sweden. Over a longer period of time, the funeral rite has become more and more individualistic, with more personal elements. From photos of the deceased, relatives giving speeches and to the funeral being broadcast digitally. The question concerned within this essay tackles whether hymns and profane music are competitors or whether they should coexist with each other. The essay is based on people's needs, experience and the music's message. Based on four questions; How is grief and death described in the text? How is hope and life described? How is transcendence described? And how do the texts relate to pastoral care and the beliefs and teachings of the Church of Sweden? A comparative study has been made between three hymns and three profane songs.  In the essay it appears that the selected pieces of music answer these questions on their own basis and could be put against each other to answer whether hymn and profane music are competitors or complements. An answer that is both yes and no,profane music cannot replace hymns, but it is a personal complement that can help in the work of mourning. / Uppsatsen skrivs inom systematisk teologi med syfte att jämföra psalm och profan musik vid begravningsritualer i Svenska kyrkan. Under en längre tid har begravningsriten blivit mer och mer individualistisk, med fler personliga inslag; det kan röra sig om allt från foton på den avlidna, anhöriga som håller tal, till att begravningen sänds digitalt. Frågeställningen gäller huruvida psalm och profan musik är konkurrenter eller om de ska samspela. Uppsatsen utgår från människors behov, erfarenhet och musikens budskap utifrån fyra frågor: Hur beskrivs sorg och död i texten? Hur beskrivs hoppet och livet? Hur beskrivs transcendensen? Och hur förhåller sig texterna till pastoral omsorg och Svenska kyrkans tro och lära? Dessa frågor har legat till grund för jämförande studier mellan tre psalmer och tre profana sånger. I uppsatsen framkommer det att de valda musikstyckena svara på dessa frågor utifrån sin egen grund och kan ställas mot varandra för att svara på huruvida psalm och profan musik är konkurrenter eller komplimenter. Ett svar som är både ja och nej, profan musik kan inte ersätta psalm, men det är ett personligt komplement som kan hjälpa i sorgearbetet.

No description available.

[pt] O Sl 8, objeto de estudo da presente pesquisa, é uma poesia que descreve um aspecto da criação, como um louvor descritivo, emoldurado por um refrão corálico. O salmista se dirige a YHWH sempre na segunda pessoa, com exaltações inesgotáveis. Apresenta a figura do homem de maneira central no poema, sem no entanto ofuscar a centralidade de YHWH no que tange sua posição dentro do Sl 8. Enquanto unidade poética, o Sl 8 estrutura-se em duas seções (vv. 1-5 e vv. 6-10), que possuem nuances bem específicas e patentes devido a sua métrica. A primeira seção é iniciada com uma exaltação plural (v.2), que poderia ser a comunidade manifestando sua exaltação a YHWH, tem uma alternância para o singular no v.4, como o louvor de um indivíduo, e retoma na segunda seção a exaltação plural no v.10. Como parte do livro dos Salmos, que pode ser entendido como uma retribuição humana a Deus, o caráter doxológico é sempre muito presente, principalmente nos Salmos onde se referem a criação, visto que é sempre entendida como uma manifestação da grandiosidade do Deus de Israel, que tudo criou. O Sl 8 apresenta então a criação de YHWH para o homem, e o homem devendo remeter-se sempre a YHWH. / [en] Sl 8, object of study of the present research, is a poetry that describes an aspect of the creation, like a descriptive praise, framed by a corallic refrain. Sl 8 addresses YHWH always in the second person, with inexhaustible exaltations. It presents a central figure of man in the poem, without principle overshadowing the centrality of YHWH in regards to himself. 6-10), such as those with very specific nuances, and patented by their metrics. The first section begins with the exaltation of the plural (v. 2), which could be a manifestation of the exaltation community of a YHWH, it has an alternation to the singular in v. 4, as the degree of exaltation of an individual, and reiterates a plural exaltation in v.10. As the book of Psalms, which can be understood as a human retribution to God, it is a theme that is always present, especially in the Psalms where creation is concerned, since it is always understood as a manifestation of the greatness of the God of Israel, which created everything. Psalm 8 presents a creation of YHWH for man, and man should always refer to YHWH.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.