Depression is a mental illness that is characterized by a depressed mood, reduced energy levels, loss of interest in activities, and decreased concentration. It is the biggest cause behind the approximately 800 000 suicides committed every year, and one of the largest contributors to global disability. Between 12-55% of all patients suffering from depression do not experience improvement of symtoms after two or more pharmaceutical treatments. Even when the treatments do work, it often takes several weeks for them to acheive full effect.In recent years, research on the antidepressant effects of the controlled substance psilocybin has resumed after a long hiatus. Psilocybin is a psychedelic substance with hallucinogenic, mind-altering properties. It occurs naturally in several species of mushrooms, and has a long history of usage in spiritual rituals by native populations of South America. After ingestion, psilocybin is converted to its active form, psilocin, by enzymes found in the body. Psilocin has a structure similar to serotonin, and the hallucionogenic effects are mediated by psilocin binding to serotonin receptors. The mechanism behind the potential antidepressant effects is not yet fully known, but believed to involve several pathways.This bachelor´s thesis aimed to, through reviewing literature, examine whether psilocybin can constitute a safe and effective treatment for depression. Six scientific studies on the topic were chosen from the databases PubMed and ScienceDirect to be presented in this thesis. All of the chosen studies used established rating scales to evaluate the degree of depressive symtoms before and after one to two doses of psilocybin.The results from the analysed studies indicate that psilocybin, when combined with psychological support, has the potential to constitute a safe and effective treatment for depression. This presupposes that 20-30 mg is administrated in a safe environment with professionally trained indivuduals present. The effect also appears to be long-lasting after only one to two doses, with twelve months being the longest observed period of effect. The number of participants in the studies were however too low to draw any definitive conclusions regarding either effect, safety nor period of effect. More studies with larger study populations are needed to further examine these aspects, and more comparisons with other treatment options are called for.

Resultaten från kliniska studier tyder på att psykedeliska substanser i kombination med stödjande psykoterapi kan vara ett alternativ till befintliga behandlingsformer för patienter med psykiska sjukdomar. Tidigare undersökningar har dock indikerat allmänt negativa attityder till narkotika bland den svenska befolkningen. Undersökningarna har å andra sidan inte fokuserat på psykedeliska substanser och deras användning i samband med assisterad terapi specifikt. Denna studies syfte var att undersöka hurdana attityder svenskar har till psykedelisk assisterad terapi och hur attityderna påverkas av upplevd kunskap, attityder till psykedeliska substanser, attityder till lagändringar, kön och tidigare bruk av psykedelika. Totalt 127 respondenter över 18 år bosatta i Sverige besvarade enkäten. Resultaten visade relativt positiva attityder till psykedelisk assisterad terapi bland deltagarna. De oberoende variablerna i studien var signifikant korrelerade med attityder till psykedelisk assisterad terapi. Dock var det enbart upplevd kunskap och attityder till lagändringar som var unika prediktorer till attityder till psykedelisk assisterad terapi i multipel regressionsanalys. Den övergripande regressionsmodellen förklarade 53,9 % av variansen. Till skillnad från tidigare forskning verkar attityderna generellt vara mer positiva när det handlar om att använda psykedelika i medicinskt syfte i samband med assisterad terapi. Det behövs därför mer nyanserade studier som kan synliggöra dessa skillnader för att ge en mer rättvisande bild på de allmänna attityderna. Denna studie ger en inblick på hur svenskar ställer sig till frågor om psykedeliska substanser och psykedelisk assisterad terapi.

Background: A recent surge in interest for psychedelic-assisted therapy has manifested itself in exponential increases of subject-related academic publications as well as broad media attention. However, a lot is still to be wished for regarding the question of how the therapy actually works. Objective: To map the current empirical literature regarding “mechanisms of change” and corresponding relevant measures of these mechanisms. Method: The present essay is a scoping review. The process involves systematically acquiring relevant literature by conducting a literature search on two different platforms, Pubmed and PsychInfo, in order to extract and map the data seen as relevant to the research question. Results: Putative “mechanisms of change” and associated measures are successfully mapped and presented in a chart as well as in a basic qualitative content-analysis. The content analysis presents three separate categories used to conceptualize different mechanisms of change: Acute subjective experience, psychological flexibility and neural flexibility. Conclusion: Psychedelic-assisted therapy involves a number of complex mechanisms of change which can be studied both from a psychological as well as neurobiological perspective. These mechanisms can be thought to be dependent on processes in the acute subjective experience and consist in the form of increased psychological flexibility. Relevant measures include psychometric instruments that can be well complemented by FMRI-data. In order to gain a better understanding of these processes regarding the way they relate to one another, what moderates their outcome on depressive symptoms and how clinical application is optimized, further research is warranted. / SammanfattningBakgrund: Ett förhöjt intresse för psykedelisk assisterad terapi har på senare tid visat sig i exponentiella ökningar av ämnesrelaterade akademiska publikationer såväl som bred medieuppmärksamhet. Det finns emellertid mycket att önska när det kommer till frågan om hur terapin faktiskt fungerar. Syfte: Att kartlägga den aktuella empiriska litteraturen angående förmodade ”förändringsmekanismer” och motsvarande relevanta mått på dessa mekanismer. Metod: Föreliggande uppsats är en omfattningsgranskning (scoping review). Processen inbergrep systematisk inhämtning av relevant litteratur genom att genomföra litteratursökningar på två olika plattformar, Pubmed och PsychInfo, för att sedan extrahera och kartlägga den data som ansågs relevant för forskningsfrågan. Resultat: Förmodade "förändringsmekanismer" och tillhörande mått kartläggs framgångsrikt och presenteras i såväl tabell som i en grundläggande kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalysen presenterar tre separata kategorier som används för att konceptualisera olika förmodade förändringsmekanismer: Akut subjektiv upplevelse, psykologisk flexibilitet och neural flexibilitet. Slutsats: Psykedelisk assisterad terapi involverar ett antal komplexa förmodade förändringsmekanismer som kan studeras både ur ett psykologiskt såväl som neurobiologiskt perspektiv. Relevanta mått inkluderar psykometriska instrument som väl kan kompletteras med FMRI-data. För att få en bättre förståelse för dessa processer när det gäller hur de förhåller sig till varandra, vad som dämpar deras resultat vid depressiva symtom och hur klinisk tillämpning optimeras, är ytterligare forskning motiverad.

Interest in psychedelic science is increasing in society. From ritual traditions to today's therapeutic use, psychedelic substances have played a role in healing, self-exploration, and spiritual understanding. Increased research activity as well as the introduction of university courses on psychedelic science at institutions such as Karolinska Institutet and Lund University also indicate an increased interest within the Swedish academy. This integrative literature review highlights the historical, scientific, and cultural dimensions of psychedelic science. The overview results in four themes; Historical background, Psychedelic assisted therapy, Challenges and risks and Ontological perspectives; the biomedical meets the spiritual. Within these themes appears a theoretical debate regarding the medical and social perspective in treatment within the field of psychedelic science, which in turn affects and mirrors the field of social work. Positive results in treatment of depression, anxiety and addictive disorders are presented, as well as methodological challenges and a complex cultural and spiritual significance. Finally, the relevance of psychedelic science in social work is discussed, where psychedelics can potentially offer new therapeutic approaches to complex mental health problems as well as highlight existential questions in a field in need of comprehensive perspectives. / Intresset kring psykedelisk vetenskap ökar i samhället. Från rituella traditioner till dagens terapeutiska användning har psykedeliska substanser spelat en roll i läkning, självutforskning och andlig förståelse. Ökad forskningsaktivitet samt införandet av universitetskurser om psykedelisk vetenskap på institutioner som Karolinska institutet och Lunds Universitet indikerar även ett ökat intresse inom den svenska akademin. Denna integrativa litteraturöversikt belyser psykedelisk vetenskap ur historiska, vetenskapliga och kulturella dimensioner. Översikten resulterar i fyra teman; Historisk bakgrund, Psykedeliskt assisterad terapi, Utmaningar och risker samt Ontologiska perspektiv; det biomedicinska möter det andliga. Positiva resultat vid behandling av depression, ångest och beroendesjukdomar presenteras, likväl metodologiska utmaningar och en komplex kulturell och spirituell signifikans. Genomgående i dessa teman framkommer en teoretisk debatt inom forskningsfältet gällande det medicinska och sociala perspektivet på behandling, som även speglas i det sociala arbetet. Slutligen diskuteras relevansen av psykedelisk vetenskap inom socialt arbete, där psykadelika potentiellt kan erbjuda nya terapeutiska tillvägagångssätt för komplexa psykiska hälsoproblem samt lyfta fram existentiella frågor i ett fält vid behov av omfattande perspektiv.

Do all conscious states structurally necessitate self-consciousness? For many, the answer is affirmative: self-consciousness is an inherent property of phenomenal consciousness. I refer to this family of theses under the denomination of Strong Subjectivity Claim (SSC). However, reports of DIED (Drug-Induced Ego Dissolution) and MIED (Meditation-InducedEgo Dissolution) seem to suggest otherwise: there are at least some extraordinary circumstances under which no sense of self contributes to the resulting phenomenology. Similarly, subjectivity is altered in depersonalisation, a condition whereby the subject feels detached from oneself. I argue that different varieties of self-consciousness are altered or missing in concomitance with ego dissolution and depersonalisation. Nonetheless, I speculate that depersonalisation per se does not involve a lack of basic self-consciousness — while some reports of ego dissolution indicate that even the most minimal formulation of phenomenal self-consciousness is not adequately present. I identify two modalities —boundlessness and centrelessness — whose implication seems to be crucial in experiences of total lack of self-consciousness. All things considered, I conclude that, while self-consciousness could be a frequent feature of our ordinary experience, SSC is not plausible. In the absence of phenomenal self-consciousness, what remains is the epistemic observation that experiences are self-bounded: no one can have access to each other’s experiences in a first-personal manner. This ontological fact, however, need not be accompanied by a corresponding “sense of self”. Finally, I propose an account explaining the conceivableness of selfless self-reports resting on the premise of the subject being conscious and on her dispositional ability for self-consciousness. / Kräver alla medvetna tillstånd strukturellt självmedvetenhet? För många är svaret jakande: självmedvetenhet är en inneboende egenskap hos fenomenalt medvetande. Jag hänvisar till denna familj av avhandlingar under benämningen Strong Subjectivity Claim (SSC). Rapporter om DIED (Drug-Induced Ego Dissolution) och MIED (Meditation-Induced Ego Dissolution) verkar dock antyda något annat: det finns åtminstone några extraordinära omständigheter när en brist av känsla av jaget bidrar till den resulterande fenomenologin. På liknande sätt förändrar depersonalisation subjektiviteten, ett tillstånd där subjektet känner sig fristående från sig själv. Jag hävdar att olika varianter av självmedvetande förändras ellersaknas i samband med ego upplösning och depersonalisering. Icke desto mindre spekulerar jag att depersonalisation i sig inte innebär brist på grundläggande självmedvetenhet – medan vissa rapporter om egoupplösning indikerar att även den mest minimala formuleringen av fenomenal självmedvetenhet inte är tillräckligt närvarande. Jag identifierar två modaliteter -gränslöshet och centerlöshet - vars implikation verkar vara avgörande i upplevelser av total avsaknad av självmedvetenhet. Sammantaget drar jag slutsatsen att även om självmedvetenhet kan vara ett vanligt inslag i vår vanliga upplevelse, är SSC inte rimligt. I frånvaro av fenomenal självmedvetenhet, kvarstår den epistemiska observationen att upplevelser är självbundna: ingen kan ha tillgång till varandras upplevelser på ett förstapersonligt sätt. Detta ontologiska faktum behöver dock inte åtföljas av en motsvarande "känsla av jaget". Slutligen föreslår jag en redogörelse som förklarar tänkbarheten av osjälviska självrapporter som vilar på premissen att subjektet är medvetet och på hennes dispositionsförmåga till självmedvetenhet.