Syfte: Att med hjälp av tidigare forskning belysa och lyfta fram faktorer som leder till att psykiskt sjuka får en sämre somatisk vård samt att beskriva de ingående artiklarnas kvalitet. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design baserad på 15 vetenskapliga artiklar från 10 länder, publicerade mellan år 2003 - 2009. Huvudresultat: Det framkom att flera faktorer bidrar till att psykiskt sjuka har en sämre överlevnad i somatiska sjukdomar. Det var svårt att upptäcka dessa patienter i primärvården och sjuksköterskor hade inte tillräcklig erfarenhet eller kunskap om att ta hand om dessa patienter. Patienter med psykisk sjukdom fick inte samma vård som de som inte lider av psykisk sjukdom; exempelvis skiljde sig medicinering mot riskfaktorer som höga blodfetter och hypertoni mellan de olika grupperna. Psykiskt sjuka har i högre utsträckning livsstilsriskfaktorer som bidrar till sämre hälsa, exempelvis rökning, övervikt och diabetes. Patienternas egen medicinering med antipsykotika kan även bidra till en ökad dödlighet. Slutsats: Det behövs mer kunskap bland vårdpersonal för att upptäcka och vårda dessa patienter på bästa sätt och det behövs även bättre rutiner för uppföljning av somatiska symtom hos psykiskt sjuka patienter.

Forskning har visat att Motiverande samtal, Motivational interviewing (MI), främjar delaktighet, följsamhet till ordinerad läkemedelsbehandling och positiva livsstilsförändringar hos patienter. Inom den psykiatriska sluten–och öppenvården samt beroendevården möter sjuksköterskor patienter med allvarliga psykiatriska sjukdomar samt beroendesjukdomar såsom alkoholberoende. Forskning visar att följsamheten till ordinerad behandling är generellt låg vilket ofta leder till en försämring och återinläggning inom slutenvården. Gemensamt för många av dessa personer är att de är i behov av positiva livsstilsförändringar och bland annat i behov av att sjuksköterskor motiverar patienterna att följa ordinerad läkemedelsbehandling. Syftet var att undersöka betydelsen av MI vid psykisk sjukdom samt vid drogberoende för att möjliggöra en positiv livsstilsförändring. En litteraturstudie valdes som metod för att sammanställa befintlig forskning kring det valda problemområdet. Vetenskapliga artiklar söktes via databaserna Cinahl och PsycINFO. Sexton vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet. Resultatet visade att MI hade betydelse i att förbättra följsamheten till behandling och förhöjde motivationen bland patienterna till att göra positiva livsstilsförändringar inom beroendevården samt inom psykiatrin. MI hade positiv effekt vid rökavvänjning, missbruksproblematik och vid följsamhet till ordinerad läkemedelsbehandling. Slutsatsen var att MI enskilt eller kombinerad med andra behandlingsmetoder kan användas av sjuksköterskor inom den psykiatriska- och beroendesjukvården för att möjliggöra en positiv livsstilsförändring bland patienterna.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Background: The prevalence of psychiatric diagnoses is increasing in society and nurses in somatic care frequently encounter patients with psychiatric diagnoses in their work. Psychiatric- and somatic multimorbidity is common and the nurse is expected to care with aperson-centered and holistic approach for patients in accordance with established documents and laws. Previous research indicates a stigmatization of these patients in society and by the nurses themselves. Aim: The aim of this study was to illustrate nurses’ experiences of caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. Method: A qualitative literature-based study with eight scientific articles were included and analyzed with Friberg´s description of the five-step model. Results: Three main themes were identified with seven additional subthemes. The nurse’s personal challenges: nurses felt fear and anxiety when caring for patients with psychiatric diagnoses with psychiatric and somatic multimorbidity in a somatic care setting because of the lack of knowledge and trust for the patients. Organizational Barriers: inadequate teamwork and collaboration on and between the units made it difficult. Perceptions of patients: stigmatization and preconceptions by the nurses influenced the care of the patients. Conclusion: It indicates that nurses experience uncertainty in caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. There is a substantial knowledge gap in the field, and further research is needed for nurses to feel more confident working with patients with psychiatric diagnoses in somatic care. / Personer med psykiatriska sjukdomar är ett ökande folkhälsoproblem. I takt med utvecklingen blir det vanligare att patienter med psykiatriska diagnoser även blir somatiskt sjuka. Sjuksköterskor i den somatiska vården möter därmed ofta patienter med psykiatriska diagnoser i deras arbete. Sjuksköterskan ska bemöta, vårda och behandla patienter enligt de styrdokument och lagar som finns, vilket innebär bland annat att vårda patienten utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor brister i omvårdnaden av patienter med psykiatrisk och somatisk samsjuklighet, vilket kan bero på kunskapsbrist, rädsla och organisatoriska barriärer. Syftet med examensarbetet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. En litteraturbaserad studie med kvalitativ metod där åtta vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades utifrån Fribergs femstegsmodell för att undersöka sjuksköterskors subjektiva erfarenheter, känslor och tankar. Resultatet delas upp i tre teman: Sjuksköterskans personliga utmaningar, organisatoriska barriärer och stigmatisering. Samtliga teman går hand i hand och påverkar varandra. Sjuksköterskans personliga utmaningar innefattar rädsla, oro, kunskapsbrist och bristande förtroende för patienter med psykiatriska diagnoser. Rädslan visar sig främst då sjuksköterskan känner att de inte har kontroll över situationen. Detta går hand i hand med den kunskapsbrist som sjuksköterskorna vittnar om. Organisatoriska barriärer i form av otillräcklig teamsamverkan är också bidragande faktorer till svårigheter vid vårdande av somatisk och psykiatrisk samsjuklighet. Den stigmatiserande bild som finns i samhället av personer med psykiatriska diagnoser påverkar patientens möte med vården negativt då förutfattade meningar från sjuksköterskan existerar.  Slutsatsen indikerar på att sjuksköterskor upplever stor osäkerhet vid vårdande av patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. Kunskapsluckan inom området är stor och ytterligare forskning behövs för att sjuksköterskor ska bli trygga i att arbeta utifrån problemområdet.

Bakgrund: Patienter med psykiatriska diagnoser och deras närstående upplever att den somatiska vården inte lever upp till deras förväntningar och att vårdpersonal har bristande kompetens vad gällande bedömning och bemötande. Patienter upplever sig misstrodda när de presenterar sina symtom vilket leder till känslor som skuld och skam. Psykisk sjukdom ökar i världen och sjukvården har ännu inte lyckats möta vårdbehovet för denna patientgrupp. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykiatriska diagnoser i den somatiska vården. Metod: En litteraturöversikt genomfördes för att få kunskap inom detta område. Författarna valde ut tio vetenskapliga artiklar, som alla var av kvalitativ design och svarade till det specifika syftet. Resultat: Tre kategorier framkom: Den första var Sjuksköterskors upplevelser i praktiken med underkategori Upplevelser av patienter där författarna presenterade hur sjuksköterskor uttryckte att de saknade färdigheter, fokuserade på patienters fysiska symtom och upplevde patienter som oförutsägbara och tidskrävande vilket ledde till känslor som frustration och rädsla. Den andra kategorin, Sjuksköterskors upplevda arbetsmiljö beskrev hur den fysiska och psykosociala arbetsmiljön hindrade sjuksköterskor från att tillgodose patienternas vårdbehov. Den tredje kategorin var Sjuksköterskors upplevda kompetens med underkategori Erfarenheter av att vårda. Sjuksköterskor upplevde att de saknade adekvat utbildning vilket hade en direkt inverkan på upplevelsen av att vårda. Diskussion: Litteraturöversiktens resultat visade en upplevd kunskapsbrist hos sjuksköterskan och en arbetsmiljö som hindrade vårdandet. Detta diskuterades utifrån bakgrund, resultat och Phil Barkers omvårdnadsteori. / Background: Patients with psychiatric diagnoses and their families feel that somatic care does not live up to their expectations and that health professionals lack competence in the assessment and treatment for these diagnosis. Patients feel disbelieved when they present their symptoms, which leads to feelings of guilt and shame. Mental illness is increasing worldwide and the healthcare providers have not managed to meet the increased need for care. Aim: The aim was to describe nurses experiences of caring for patients with psychiatric diagnosis in a somatic care setting. Method: A literature review was conducted to gain a wider knowledge in this area. The authors chose ten scientific articles, all of which were of qualitative design and responded to the specific purpose. Results: Three categories emerged. The first was Nurses experience in practice with the sub-category Experiences of patients where the authors presented how nurses expressed that they lacked skills, focused on the patients physical symptoms and experienced patient´s as unpredictable and time consuming, which led to feelings of frustration and fear. The second category, Nurses experience of their work environment described how the physical and the psychosocial environment prevented nurses from meeting the patients care needs. The third category was Nurses experienced competence with the subcategory Experiences of nursing. Nurses felt that they lacked adequate education, which had a direct impact on the experience of caring for patients with psychiatric diagnosis. Discussion: The literature reviews result showed a perceived lack of knowledge for nurses and a work environment that hinder patient care. This was discussed on the basis of the background, result and Phil Barker´s nursing theory.

Bakgrund: Att leva som diagnostiserad med ett psykiatriskt tillstånd kan innebära flertalet utmaningar. Personer med psykiatriska tillstånd kan dagligen uppleva sig utsatta för fördomar, bevisligen inte enbart i sin vardag i samhället utan även inom vårdkontexten. Somatisk samsjuklighet är ett reellt problem som drabbar en stor del av de personer som diagnostiserats med psykiatriska tillstånd. Vårdpersonal beskrev upplevelser av rädsla och osäkerhet i möten med personer med psykiatriska tillstånd och de belyste bristande kunskaper kring hur de bör bemöta personer med psykiatriska tillstånd. Syfte: Syftet med studien var att belysa de erfarenheter personer med psykiatriska tillstånd beskrivit i kontakt med somatisk vård. Metod: Studien som utförts var en litteraturöversikt enligt Friberg. Genom sökningar med hjälp av databaser såsom Cinahl Complete och PubMed har författarna funnit studier som i litteraturöversikten analyserats och tematiserats. Resultat: Litteraturöversiktens resultat identifierade ett huvudtema: Psykiatriska patienters erfarenheter av somatisk vård och två underteman: Vårdpersonalens bemötande och Bemötandets betydelse för patienters upplevelser av delaktighet. Diskussion: Litteraturöversiktens resultat diskuterades i förhållande till utvalda budord från tidvattenmodellen. Resonemang fördes kring vikten av bemötande och delaktighet. / Background: Living with a psychiatric diagnosis may entail numerous challenges for the individual. People diagnosed with mental illness can daily experience a vulnerability to prejudice, not only in their everyday life in society but also within the healthcare context. Comorbidity is a substantial problem among a considerable part of the population with psychiatric diagnosis. Healthcare staff has described experiences of fear and uncertainty when dealing with people with psychiatric diagnosis, they enlightened a lack of knowledge when it comes to properly responding to the needs of people with a psychiatric diagnosis. Aim: The aim of this study was to investigate the experiences people with mental illness describe in contact with somatic healthcare. Method: The authors carried out a literature review. Through searches in databases such as Cinahl Complete and PubMed they have found articles that were analyzed and divided into themes. Result: The result of the literature review identified one main theme: Psychiatric patients’ experiences of somatic care and two subthemes: Healthcare staffs’ treatment and the treatments effect on patient participation. Discussion: The results found in the literature review were discussed in relation to chosen commitments from the tidal model. Reasoning arguments concerning treatment and ways to promote patient participation were held and discussed.

Vårdandet har till uppgift att lindra lidandet och främja hälsa hos patienten. Det sker genom en relation mellan vårdare och patient, en relation som bygger på att mötas. Detta möte kan ses som en vårdande handling om mötet är äkta och verkligt, ett genuint möte. Det visar sig att det genuina mötet inom den psykiatriska kontexten inte är närmare undersökt. Trots det visar bifynd i annan forskning att det genuina mötet är av vikt för patientens upplevelse av att lindra lidandet. Tyvärr visar det sig också att patienter upplever att de inte har blivit mötta i ett äkta och genuint möte. Syftet är att beskriva det genuina mötet som det erfars av sjuksköterskor i den psykiatriska slutenvården. Vi har använt reflekterande livsvärldsansats, där sökande efter innebörder har skett. Resultatet visar sig som innebördstemana; Frigörande av tid, Strävan efter att skapa utrymme för avskildhet, Närvaro som berör, En äkta vilja att närma sig den andre, Inse sina begränsningar, Skapande av förtroende, Våga stanna kvar i mötet samt En vilja att mötas ger lärdom. Det visar sig att en inbjudan finns närvarande i det genuina mötet samt att sjuksköterskan verkligen måste vilja mötas, om det skall ske. Samtidigt som sjuksköterskans kunskaper ständigt växer för varje möte som sker, om hur det genuina mötet gestaltar sig. Lärdomar dras både från de möten som blev genuina och de som inte upplevdes bli det. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot psykiatrisk vård

<p>Denna studie utgår från Judith Butlers genusteori om hur <em>kön görs</em> samt Michel Foucaults teorier om samhällsnormer och makt i förhållande till särskiljandemekanismer och vansinnesdefinitioner. Studien fokuserar på psykiatriska diagnoser ur ett genusperspektiv. Fokus har lagts på diagnoserna Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning då tidigare forskning visat att könsfördelningen inom dessa psykiatriska diagnoser är väldigt ojämn.</p><p> </p><p>Syftet med studien är att undersöka genusstrukturers påverkan på psykiatrisk diagnostisering utifrån DSM-IV. Utifrån syftet har följande frågeställningar utformats: Går det att benämna diagnoskriterier som könsneutrala då diagnostisering i hög grad handlar om andra människors (vars egna erfarenheter och värderingar färgar neutraliteten) bedömningar? Hur kommer det sig att könsfördelningen är så ojämn inom diagnoser som Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning?</p><p> </p><p>En enkätundersökning har utförts bland verksamma psykologer inom Östersunds kommun. Enkäten har utformats från de utvalda diagnosernas kriterier i DSM-IV. För att behandla enkätens svar har dataprogrammet SPSS använts. Undersökningens resultat visar på att det finns frågetecken kring DSM-IV:s könsneutralitet. Resultaten visar dock att det finns en medvetenhet kring den ojämna könsfördelningen inom de utvalda diagnoserna. Studien visar på psykiatriska diagnosers symbios med samhällsstrukturer och normer, däribland genus.</p>

Denna studie utgår från Judith Butlers genusteori om hur kön görs samt Michel Foucaults teorier om samhällsnormer och makt i förhållande till särskiljandemekanismer och vansinnesdefinitioner. Studien fokuserar på psykiatriska diagnoser ur ett genusperspektiv. Fokus har lagts på diagnoserna Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning då tidigare forskning visat att könsfördelningen inom dessa psykiatriska diagnoser är väldigt ojämn.   Syftet med studien är att undersöka genusstrukturers påverkan på psykiatrisk diagnostisering utifrån DSM-IV. Utifrån syftet har följande frågeställningar utformats: Går det att benämna diagnoskriterier som könsneutrala då diagnostisering i hög grad handlar om andra människors (vars egna erfarenheter och värderingar färgar neutraliteten) bedömningar? Hur kommer det sig att könsfördelningen är så ojämn inom diagnoser som Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning?   En enkätundersökning har utförts bland verksamma psykologer inom Östersunds kommun. Enkäten har utformats från de utvalda diagnosernas kriterier i DSM-IV. För att behandla enkätens svar har dataprogrammet SPSS använts. Undersökningens resultat visar på att det finns frågetecken kring DSM-IV:s könsneutralitet. Resultaten visar dock att det finns en medvetenhet kring den ojämna könsfördelningen inom de utvalda diagnoserna. Studien visar på psykiatriska diagnosers symbios med samhällsstrukturer och normer, däribland genus.

Bakgrund: Forskning har visat att det finns ett samband mellan psykisk och fysisk hälsa och affekter och att affektmedvetenhet och affektreglering har betydelse för upplevelsen av negativa affekter och psykiska symtom. Få som söker vård för psykisk ohälsa erbjuds psykoterapi och det är intressant att undersöka andra psykologiska behandlingsmodeller för affektintegrering. Känsloskola är en något modifierad variant av Affektskola, som är en manualbaserad pedagogisk gruppbehandlingsmetod för affektintegrering. Mycket lite är känt hur den metoden fungerar i ett psykiatriskt sammanhang.   Syfte: Att undersöka om psykiatriska öppenvårdspatienters deltagande i Känsloskola hade en positiv effekt på psykiska symtom (SCL-90), alexityma drag (TAS-20) och funktionsförmåga (GAF-självskattning), direkt efter avslutad Känsloskola och sex månader senare, samt om den subjektiva upplevelsen av Känsloskola var ökad affektmedvetenhet och förmåga att uppfatta och uttrycka affekter och förbättrad affektreglering.   Metod: 37 psykiatriska öppenvårdspatienter inkluderades för deltagande i Känsloskola. Patienterna fyllde i självskattningsformulär SCL-90, TAS-20 och GAF-självskattning före, direkt efter och sex månader efter avslut. En kompletterande intervju där deltagarnas egna röster kom fram gjordes vid avslut. Data bearbetades kvantitativt och kvalitativt.   Resultat: Kvantitativa data visade en signifikant minskning av psykiska symtom och alexityma drag direkt efter avslutad Känsloskola och en fortsatt förbättring efter sex månader som dock inte blev så stor att signifikans uppnåddes samt en ökad funktionsförmåga efter sex månader. Kvalitativa data visade ökad affektmedvetenhet och förmåga att uppfatta och uttrycka affekter och förbättrad affektreglering.   Slutsatser: Resultatet pekar mot att en affektintegrerande psykologisk behandlingsmodell, Känsloskola, kan bidra till utveckling och vidmakthållande av psykisk hälsa och att metoden passar väl i psykiatrisk verksamhet.