Ordet formspråk återkommer i flera kursplaner i det estetiska programmet med inriktning dans. Men inom modern release-baserad golvteknik, som undervisas på flera gymnasieskolor i Sverige, finns det mycket lite forskning om vad detta kan innebära.  Syftet med denna studie är därför att analysera likheter i rörelser som undervisas på golvnivå inom stilen releaseteknik för att diskutera vad begreppet grundläggande formspråk inom modern release-baserad golvteknik kan innebära.        Metoden som används är videoobservation och kvalitativ innehållsanalys. Fyra filmer från användarplattformen YouTube analyseras. Vid analysen tillämpas en modell inspirerad av Labans rörelseanalys. Teoretiska perspektiv som tyst kunskapande, kunskap i handling och reflekterande praktik används för att ytterligare förstå empirin. Resultatet visar 30 rörelselikheter uppdelade i tre teman och sju kategorier som kan användas både som en checklista för rörelser att lära ut i klassrummet och som ett ramverk för utforskande av dynamiska kvaliteter. Exempel på olika sätt att förmedla rörelselikheterna ges, underbyggda av tidigare forskning.   Slutligen diskuteras resultaten utifrån synen på dans som tyst kunskap och vad bristen på ett gemensamt språk kan innebära. Samt vikten av att förstå begreppet formspråk både som en estetik och ett utforskande hos eleverna.

CrossFit® has gained popularity as a functional training method that caters to individuals with varying levels of fitness, including those with little to no athletic background. Regardless, shoulders represent the highest injury rate in this sport, most frequently associated with pull-up variations. Therefore, ensuring safety during these movements is crucial. This thesis utilized optical motion tracking, force sensors, and Electromyography to measure nine experienced non-professional CrossFit® athletes performing three pull-up techniques used in CrossFit® (strict, kipping, and butterfly). Data were used in musculoskeletal modeling to assess and compare kinematics, kinetics, and muscle activations. Findings were then associated with common injury factors observed in overhead athletes. The novel dataset generated in this study demonstrated excellent repeatability and revealed significant differences between the techniques for most kinematic and kinetic variables, while variations in muscle activations were less systematic. Results indicated shoulder joint angles linked to impingement risk, with the kipping pull-up displaying more prominent risk factors. The butterfly pull-up exhibited extreme angular velocities and negative joint powers; however, direct associations with injuries could not be established. Notably, shoulder joint moments were high in all three techniques, suggesting significant muscle stresses. These results underscore the importance of individualized training load management to mitigate the risk of overuse injuries. Furthermore, the evidence presented in this study supports the importance of maintaining proper mechanics and developing strength before attempting kipping and butterfly pull-ups. The high joint moments, combined with severe positions and velocities observed during these techniques, highlight the necessity of prioritizing foundational strength and technique to minimize injury risks. / CrossFit® har blivit populärt som en funktionell träningsmetod som lockar individueller med olika fitnessnivåer, även de utan tidigare idrottserfarenhet. Trots detta utgör axelskada den högsta skadefrekvensen inom denna sport och är oftast förknippad med räckhäv varianter. Därför är det avgörande att garantera säkra övningarna. Denna studie använde optisk rörelsespårning, kraftsensorer och elektromyografi för att mäta nio tränade icke-professionella CrossFit® atleter utförande av tre olika räckhäv tekniker som används inom CrossFit® (strikta, kipping och butterfly). Data användes för muskuloskeletala modeller för att uppskatta och jämföra kinematik, kinetik och muskelaktivering. Resultaten förknippades med till vanliga skadefaktorer som observeras hos overhead-idrottare. Det nya datasetet som genererades i denna studie visade utmärkt repeterbarhet och avslöjade signifikanta skillnader mellan teknikerna för de flesta kinematiska och kinetiska variablerna, medan variationer i muskelaktiveringar var mindre systematiska. Resultaten visade på axelledens vinklar som var kopplade till inklämningsrisk, där kipping pull-up uppvisade mer framträdande riskfaktorer. Butterfly pull-up uppvisade extrema vinkelhastigheter och negativa ledkrafter; men direkta samband med skador har inte upprättats. Det är anmärkningsvärt att axelledsmomenten var höga i alla tre tekniker, vilket tyder på betydande muskelspänningar. Dessa resultat understryker vikten av individualiserad hantering av träningsbelastning för att minska risken för överbelastningsskador. Dessutom stöder de bevis som presenteras i den här studien vikten av att behålla rätt mekanik och utveckla styrka innan man försöker göra kipping och butterfly pull-ups. De höga ledmomenten i kombination med svåra positioner och hastigheter som observerades under dessa tekniker lyfter fram behovet av att prioritera grundläggande styrka och teknik för att minimera risk för skador.

The purpose of this thesis was to investigate how motion analysis can be used as service to reduce the rate of upper-body musculoskeletal disorders (MSDs) in forestry, and propose a design based on the identified requirements. The project was carried out in collaboration with a Power Tools and Accessories Manufacturer (PTAM). Work-related upper-limb musculoskeletal disorders cost the European Union about 0.5-2% of its Gross Domestic Product yearly, cause immeasurable human suffering, and strain societal resources, not to mention the effect on the finances of the firm employing the afflicted individual. Forestry is the most prolific industry in terms musculoskeletal disorders, with a prevalence rate of circa 6 recorded MSDs per 100 workers and year. MSDs can be prevented, if individuals are aware of the risk. However, the traditional ways of creating awareness are clearly not working, considering the high rates of MSDs. Self-tracking technologies are therefore proposed as a new, more effective, way of increasing risk awareness among forestry workers. By increasing awareness, exposure and subsequent risk can be reduced. This thesis was initiated by a literature study, user observations and an interview study at PTAM, followed by a technical evaluation and synthesis of the ergonomic parameters. Early concepts were developed, tested with users, and reworked according to their feedback. Some relevant ethical dimensions of this innovation were also considered as the technology has great potential for both positive and negative influence, which can have profound effects on the users and affect their willingness to engage in self-tracking. The proposed solution is called the Ergonomic Risk Assessment service (ERA). The ERA is a conceptual service that uses motion analysis to assess the risk of developing musculoskeletal disorders caused by hazardous working postures. The ERA is composed of two parts: the tracking unit and the data analysis. The tracking unit is a sports shirt with integrated Bluetooth and IMU sensors which gathers motion data that is used in the automated analysis to assess exposure and risk. The assessments are communicated back to the user via real-time indications and long-term overviews. As a service, the ERA has potential to generate considerate value and have a significant impact on the social and economic sustainability for nations, firms, and individuals, if designed and implemented in an ethically responsible manner. / Syftet med den här rapporten var att undersöka hur rörelseanalys kunde användas som en tjänst för att minska förekomsten av muskuloskeletala besvär (MSDs) i överkroppen bland skogsarbetare, samt att föreslå en design av ett sådant system baserat på de identifierade behoven och kraven. Projektet utfördes i samarbete med PTAM, ett företag som tillverkar motordrivna verktyg och tillbehör. Arbetsrelaterade muskuloskeletala besvär i överkroppen kostar årligen EU ca 0.5–2% av dess BNP, orsakar ett omätbart lidande och belastar samhällets resurser, för att inte nämna dess inverkan på ekonomin bland de drabbade individernas arbetsgivare. Bland de olika industrierna är skogsbruk värst drabbat av MSDs, med en prevalens på ca 6 anmälda MSDs per 100 anställda och år. MSDs kan förebyggas, om individerna är medvetna om risken. De traditionella sätten att skapa riskmedvetenhet fungerar uppenbarligen inte, med tanke på den höga förekomsten av besvär. Därför föreslås teknik för självövervakning som ett nytt och mer effektivt sätta att öka riskmedvetandet bland skogsarbetare. Genom att öka medvetenheten kan exponeringen och risken att utveckla muskuloskeletala besvär minskas Den här masteruppsatsen inleddes av en litteraturstudie, användarobservationer, och en intervjustudie på PTAM, som följdes av en teknisk utvärdering och en syntes av de ergonomiska parametrarna. Preliminära koncept utvecklades, testades med användare, och anpassades efter deras återkoppling. Några relevanta etiska dimensioner av den här innovationen beaktades, då tekniken har potential till positiv så väl som negativ inverkan, vilket kan ha djupgående effekter på användarna och påverka deras villighet att använda sig av självövervakningssystemet. Den föreslagna lösningen kallas för ERA (Ergonomic Risk Assessment service). ERA är en konceptuell tjänst som använder sig av rörelseanalys för att uppskatta risken att utveckla muskuloskeletala besvär orsakade av skadliga arbetsställningar. Lösningen består av två delar: spårningsanordningen och dataanalysen. Spårningsanordningen består av Bluetooth- och tröghetssensorer vilka samlar rörelsedata, som i sin tur används i analysen för att utvärdera exponering och risk. Utvärderingen kommuniceras sedan till användaren via realtidsindikationer samt långtidsöversikter. Som en tjänst har ERA potential att generera avsevärt värde och ha en betydande påverkan på den sociala och ekonomiska hållbarheten för nationer, företag, och individer, och det designas och implementeras på ett etiskt, ansvarsfullt vis.

IntroduktionFrämre korsbandsskador (ACL-skador) leder till nedsatt knäfunktion och är en stor bidragande orsak till att de ACL-skadade slutar med sin idrott. Detta kan delvis förklaras av nya rörelsestrategiser som används för att minska belastning på den skadade knäleden. Få studier har dock undersökt fotisättningens betydelse för rörelsestrategier vid hopptester. Syftet med denna studie var att undersöka fotisättning vid enbenslängdhopp efter ACL-skada i jämförelse med elitatleter och kontroller. Sekundärt syfte var att undersöka samband mellan fotisättning och självskattad knäfunktion samt rörelserädsla. MetodStudipopulationen bestod av kvinnliga deltagare i åldrarna 17-34år (medel 22.8, SD 3.87) uppdelat i tre grupper, ACL-grupp (n=28), knäfriska elitatleter (n=19) samt knäfriska kontroller (n=19). Data bestod av kinematik för fotleden, knäleden och bålen under landningsfasen vid ett enbenslängdhopp samt svar från Tampa scale for kinesiophobia och Lysholm knee scoring scale. Rörelser registrerades med ett 3D-motion capture system med åtta kameror (Oqus 300, Qualisys AB, Göteborg, Sverige). Data processerades och kalkylerades med programvaran Qualisys Track Manager (v.2.2, Qualisys AB, Göteborg, Sverige) och Visual3D. ResultatStudien fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna i fotisättningens gradantal (p=0.653). Däremot sågs en signifikant skillnad i frekvens av hälisättning, helfot eller framfot där användning av framfot som landningsstrategi var dominerande hos samtliga grupper (p<0.001). Ett signifikant samband fanns mellan längre hopplängd och en mer dorsalflekterad fotisättning. (p=0.005, r=0.327). Inget samband sågs mellan självskattad rörelserädsla/knäfunktion och fotisättning efter ett enbenslängdhopp. KonklusionStudien fann inga kompensatoriska rörelsestrategier hos personer med skadat ACL i jämförelse med elitatleter och kontroller med friska knän. Framfot var dominerande landningsstrategi hos alla grupper vid enbenslängdhopp med en tendens till mindre vinkel i plantarflexion hos ACL-skadade. Rörelserädsla och knäfunktion verkar inte påverka fotisättning vid enbenslängdhopp.

Bakgrund: I Sverige är den generella uppfattningen att det vid val av vardagssko är rekommenderat att välja en sportsko framför en canvas tennissko. Tidigare studier har jämfört hur olika skomodeller påverkar gången, men ingen har studerat skillnader mellan sportskor och canvas tennisskor. Syfte: Undersöka hur en sko med instabil läst och platt bindsula (canvas tennissko) samt en sko med en stadig läst, en sula med bra stötdämpning och avrullning (sportsko) påverkar den mediolaterala stabiliteten olika under stödfasen. Metod: Gånganalys på fem kvinnliga deltagare. Kinetisk och kinematisk data samlades in med hjälp av ett 3D-rörelseanalyssystem. Resultat: Rörelseomfånget skiljer sig mer mellan deltagare än skomodeller. Sportskor har ett försumbart lägre rörelseomfång än canvas tennisskor. Sportskor ger mer inverterad gång än Canvas tenniskor. Steglängden och stödfasen (stance time) skiljer inte mellan de två skomodellerna. Slutsats: Fotens rörelseomfång i frontalplanet skiljer sig inte mellan canvas tennisskor och sportskor under stödfasen, men sportskon har en mer inverterad rörelse. / Background: In Sweden it is a general perception that a sports shoe is a better choice than a canvas tennis shoe for everyday use. Previous studies have investigated how different shoe models affect the gait, but none have studied the differences between sport shoes and canvas tennis shoes. Aim: Investigate how a shoe with unstable last and a flat insole (canvas tennis shoe) and a shoe with steady last, a sole with good shock absorbing and roll off (sport shoe) affect the mediolateral stability differently during stance. Methods: Gait analysis on five female participants. Kinetic and kinematic data collected with3D-modionanalysis system. Results: The range of motion differs more between participants than between shoe models. The sport shoe have a negligible lower range of motion than the canvas tennis shoe. Walking in sport shoe shows a more inverted gait than gait in canvas tennis shoe. Step length and stance time are the same in both shoe models. Conclusion: The range of motion and motion pattern of the foot in the coronal plane does not differ between canvas tennis shoes and sport shoes during stance phase, but the sport shoe has a more inverted motion.