I uppsatsen beskrivs två praktiker för lyrikläsning med 14–18–åriga skolelever:klassrumssamtal samt ett formulär för kreativ analys. Dessa praktiker ställs mot ettinteraktionellt synsätt som företräds av disciplinen receptionsestetik så som denna beskrivs avWolfgang Iser, ett transaktionellt synsätt som företräds av disciplinen reader–response theorymed Louise Rosenblatt som förgrundsfigur, samt disciplinen kognitiv poetik såsom dennabeskrivs av Peter Stockwell. Praktikerna jämförs också med rön inom forskningsområdetlitteraturpedagogik och –didaktik. I uppsatsen diskuteras interaktionella begrepp som tomrum, luckor ochläsanvisningar samt transaktionella begrepp som estetisk och efferent läsning. Den kognitivapoetiken jämförs framförallt med det transaktionella synsättet. Stort utrymme ges åt fråganom texten som responsförberedande struktur är gemensam för alla läsare. Begrepp från denpedagogiska och didaktiska forskningen som diskuteras är lässammanhang ochtolkningsgemenskap liksom autentiska och icke-autentiska frågor respektive öppna ochslutna. Tolkningsgemenskap ställs mot de informella maktstrukturer eller hierarkier somverkar i klassrumsdynamiken. Till sist behandlas frågan om hur litterär kompetens kanutvecklas.

This paper analyzes two paintings by the British artist Gwen John. The purpose is to investigate how the two paintings The brown teapot and Portrait of Mrs Atkinson communicate performatively with the viewer and whether individual picture elements can be thought of as metaphors for a flow of time. Theoretically, the study is based on the concepts of performativity and temporality to create a discursive framework that is then used to ask questions that seek to answer hypotheses in accordance with the purpose formulation. One conclusion is that both paintings appears to place the beholder outside the image and that limits the viewer's active response. In the portrait of Mrs Atkinson, it is also not possible to meet the model's gaze, which creates further distance to the viewer. Both paintings are interpreted as an expression of a slow flow of time, mainly by the way they exclude the viewer from an active and direct space to respond to, but instead offering a contemplative and reflective passive role as a beholder.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur August Strindberg med sin novellsamling Giftas och rapartisten Yasin, enligt dagspressen, utmanat moralen i sin samtid. Ett annat syfte är att samtidigt undersöka hur dagspressen förhåller sig till åtskillnaden mellan verk och person. Studien bygger på tidningsartiklar från olika svenska tidskrifter som täckt receptionen under år 1884 och mellan 2019–2020. De teoretiska utgångspunkterna som materialet analyseras genom är receptionsestetik, kritik som teori och metod, moral som ett perspektiv, biografism och arbetarlitteratur som position. Ur analysen har studien kunnat påvisa att diskussionerna om moral i dagspressen idag skiljer sig från hur frågan behandlades under 1880-talet. Därmed inte sagt att moral inte existerar i litteraturkritiken; moralen är fortfarande en grundpelare när litteratur ska värderas och bedömas. Det som bestämmer var om moralmuren litteraturen och dess upphovsperson hamnar verkar handla om hur samstämmiga litteraturen och upphovspersonen är med den samtida moralen. Utifrån analysen är slutsatserna att det inte hänt mycket runt frågan om verk-person sedan Giftasåtalet. I materielat som framgått har de liberala tidningarna tagit Strindbergs parti och försökt särskilja personen Strindberg från hädelse. Samtidigt som de konservativa tidningar betraktat novellsamlingen som en dagbok i vilken Strindberg passar på att håna religionen. De kritiker som skiljt Yasin från sina verk har motiverat det utifrån konstnärliga men även politiska och socioekonomiska faktorer, och på så sätt framställt Yasin som ett offer med genial musikalisk talang. De kritiker som opponerat sig mot Yasins konst har snarare fokuserat på hans kriminella livsstil och sett musiken som uttryck för det och endast det.

Den generella uppfattningen av skvaller agerar flitigt som synonym till negativt laddade sociala prestationer och förhållanden. Förtal, rykten och skandaler för att nämna några exempel. Antropologer under 1900-talet delade inte den bestämda uppfattningen av skvaller och föreslog att nyttan som skvaller bidrog till hade både negativa men också väldigt positiva konsekvenser inom olika sociala sammanhang. I studien prövas skvallers samband med konst. Uppsatsen ställer frågan hur och varför skvaller skulle kunna vara ett intressant och berikande sätt att engagera sig med konst, samt om den brittiska problemmåleriet kan tolkas som en representation av visuellt skvaller. Diskussionerna om tre av John Colliers mer berömda konstverk som ställdes ut på Royal Academys konstutställning analyseras genom samtida svensk och engelsk press. På så vis förklaras inte bara det brittiska problemmåleriets status och innebörd för sin samtid, utan även diskussionerna som de uppmanade. Vidare utforskar även studien koncept som gemenskap och utanförskap för att förklara varför ett verk skvallrar till en social grupp och inte en annan. Avslutligen granskas problemmåleriet som visuellt skvaller för att ta reda på ifall ett icke-verbalt objekt faktiskt kan skvallra.

Studiens syfte var att uppmärksamma den svenska konstnären Elli Hemberg. Som ett exempel på ett av konstnärens offentligt placerade verk, analyserades och tolkades skulpturen Tre löv (1974) med ikonografisk/ikonologisk teori och metod. Analysen inspirerades även av semiotisk och receptionsestetisk teori och metod. Konstnären gestaltade en skulptur i rostfritt stål föreställande tre löv. Genom att använda ett klart och enhetligt formspråk skapade konstnären balans och harmoni, men även liv och rörelse i skulpturen. Skulpturens inre mening tolkades som samtida kritik av modernismens konstutveckling. Olika slags kontexter kan ha avgörande betydelse för betraktarens tolkning av verket. / The aim of the study was to draw attention to the Swedish artist Elli Hemberg. As an example of one of the artist´s publicly placed works, the sculpture Three Leaves (1974) was analyzed and interpreted using iconographic/iconological theory and method. The analysis was also inspired using semiotic and reception aesthetic theory and method. The artist created a stainless steel sculpture representing three leaves. By using a clear and uniform design language, the artist created balance and harmony, but also life and movement in the sculpture. The inner meaning of the sculpture was interpreted as contemporary criticism of the development of art during the modern era. Different kinds of contexts can be decisive for the viewer´s interpretation of the sculpture.

The thesis concerns the artworks by Johan Sylvius in the staircase, upper vestibule, upper north guard room and upper gallery of the Drottningholm Palace, as painted performances. They are studied as performative cultural encounters with a historically situated beholder but will also be regarded in relation to their spatial and artistic surrounding. From the theoretical framework of performativity and reception aesthetics, the results indicate that the images have the potential to inscribe the beholder within certain postulates on power relations and politics of identity, through working with splendour, naturalism, narrative and the function of the rooms they are located in. The results further point to the images’ manners of effecting the beholder on several levels through an employed pluralism and lastly, that they both build upon and re-produce the relation between monarch/nobility, where the former is the sole figure who both grants status and can remove it in an instance.

Syftet med uppsatsen ”Medmänsklighet och Gudomligt Beskydd – en receptionsestetisk studie av Maria (Återkomsten) och Skyddsmantelmadonnan” är att ur ett receptionsestetiskt perspektiv närma sig skulpturerna Maria (Återkomsten) av Anders Widoff och Skyddsmantelmadonnan av Lena Lervik. Skulpturerna finns i och i anslutning till Uppsala respektive Lunds domkyrka. Genom receptionsestetikens metod där man tittar på ett konstverks interna faktorer som rör verkets inre organisation samt externa faktorer såsom platsen där konstverken är placerade, andra konstverk som relaterar till verket, en myt eller berättelse som är viktig för förståelsen av konstverken etcetera, rör sig uppsatsen fram mot en diskussion kring vem som är verkens implicite betraktare, dvs. ideala betraktare. Uppsatsen ämnar även diskutera hur jungfru Maria gestaltas i de berörda skulpturerna: vilken bild konstverken ger av Maria. Metoden för att diskutera vem som är verkens implicite betraktare och hur betraktaren aktiverar konstverken i relation till platserna är besök på de platser där konstverken finns för att i denna miljö möta verken och läsning av relevant litteratur. Slutsatsen är att skulpturerna är medvetet placerade i anslutning till kyrkorum och att platserna utgör en viktig dialog med konstverken. Skulpturerna ger väldigt olika bilder av jungfru Maria: Maria (Återkomsten) gestaltar Marias mänskliga sida och Skyddsmantelmadonnan är mer av en gudinnegestalt, en Moder Jord och urmoder som beskyddar mänskligheten. Verkens implicite betraktare är någon som vistas på platsen och möter verken med en öppenhet; verken har båda en öppenhet i framförallt ansiktsuttryck som öppnar för olika tolkningar. Den implicite betraktaren – i meningen den ideala betraktaren – är en människa med en öppenhet för en andlig dimension men är inte nödvändigtvis troende. Betraktaren behöver inte ha kunskap om vem jungfru Maria är, verkens tillkomsthistoria, verk som kan tänkas relatera till skulpturerna etcetera men det kan fördjupa upplevelsen. / The purpose of the essay "Humanity and Heavenly Protection – a Study of Mary (The Return) and the Protective Cloak Madonna Based on the Theory and Method of Reception Aesthetics" is to approach the sculptures Mary (The Return) by the artist Anders Widoff, and The Protective Cloak Madonna by the artist Lena Lervik. The sculptures are placed inside Uppsala Cathedral and outside Lund Cathedral respectively, and the study is based on the theory and method of reception aesthetics, where one looks at an artwork's internal factors that relate to the work's internal organization, as well as external factors, such as the situation of the work, relating works, or myths or stories that are important to understanding the work. Through this theory, a discussion about the implicit (ideal) beholder of the works takes place. Furthermore, the essay aspires to discuss the representation of Virgin Mary in the sculptures: what images of her the artworks present. The discussion of the implicit beholder, as well as the question of how locations affect the viewer’s activation of the works, was based on visits to the sites, as well as the study of literature on the artworks and the theory used.  The conclusion is that the sculptures are intentionally placed in the vicinity of cathedrals, and that the sites constitute an important dialogue with the artworks. The sculptures present very different images of the Virgin Mary: Mary (The Return) embodies Mary's human side, while the Protective Cloak Madonna is more of a Goddess figure, a Mother Earth and ancestor who protects humanity. The implicit beholder of the works is someone who visits the sites and encounters the works with an open mind; the sculptures have openness to them, especially in the facial expressions that invite different interpretations. The implicit (ideal) beholder is a person with an open mind to a spiritual dimension, but is not necessarily a Christian. The viewer does not need to know who Virgin Mary is, nor the history of the artworks or relating works, even though such knowledge might deepen the experience.

This essay explores public monuments and memorials raised in dedication to historic women in the Swedish cities of Uppsala, Gävle and Västerås. Through the reception aesthetic method, the chosen works of art are analysed from a gender perspective. The overall history of public sculpture in Sweden, including the female nude sculptures, is examined closely, where the monuments and memorials which have been raised in dedication to historic men are compared to those raised in dedication for historic women. The range of artworks vary from traditional monument to modern and postmodern aestethics. The importance of figurative representation is the main focus of this study, and the purpose is to convey how women are represented in the monuments spatial situation and how it varies from the male sculptural representation.

This essay looks at memorials and monuments raised in Finland dedicated to the civil war 1918 from both the red and the white side. The earliest memorials are from 1918 and the newest one from 1964. The difference between the two sides and the change over time is looked at through a few chosen monuments and memorials analyzed using semiotics and reception aesthetics. The use of symbols is extensive throughout the period, but the form they take, as well as their connotation, change over time, depending on the political context they are created in. They are created with different aims.