Kategorierna barn och förälder är intimt sammanbundna: när föräldrar talar om barn så talar de även om sitt föräldraskap. Syftet med denna uppsats är att undersöka idéer kring görandet av gott föräldraskap med kategorin barn som resurs. Studien vilar på ett diskursivt perspektiv där tyngdpunkten främst lutar mot Foucaults idéer kring makt och styrning. Det insamlade materialet består av observation och transkriberat material från två föräldramöten, två föräldragrupper och fyra enskilda intervjuer. Föräldrarna i studien berättar om sitt goda föräldraskap på olika sätt. Genom att berätta om barnet kan föräldern berätta om sitt lyckade föräldraskap. Föräldrarna berättar också om sig själva genom att tala om den andre, både genom att göra närhet och distans. Genom föräldrarnas berättelser kommer också normerande föreställningar om barn fram som handlar om att barnet ska ges kärlek, trygghet och en god framtid. Somliga av de föreställningar som uttrycks kan framstå som paradoxala: exempelvis tanken om att barnet ska prestera men samtidigt skyddas mot prestationskrav. Resultatet visar att gott föräldraskap görs på olika sätt i samtal och text, och att normerande föreställningar om barn och bra barndom är viktiga resurser i görandet av normerande föräldraskap.

Uppsatsens syfte var att undersöka informanternas upplevelse av och anledningar till att frysa ägg, respektive tankar på att frysa ägg, i Sverige. Studien baserades på sex semistrukturerade intervjuer med karriärkvinnor. Materialet från intervjuerna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes (2006) tematiska analysmetod och därefter applicerades tre huvudsakliga teoretiska perspektiv om: (1) queer temporalitet, (2) performativitet och genussystem, samt (3) individualisering och agens. Informanternas berättelser gav upphov till det första temat som var den positiva och negativa upplevelsen av äggfrysning. Där den positiva upplevelsen av äggfrysning var att det gav en känsla av att ta kontroll, ett avspänt förhållningsätt, samt skapade trygghet för framtiden. Medan den negativa upplevelsen av äggfrysning bestod av informationsbrist, det ekonomiska hindret samt den kroppsliga påverkan. Hur de intervjuade kvinnorna formar sina liv och vill bilda familj präglades av individualisering, som i sin tur blev uppsatsens andra huvudtema. De intervjuade kvinnornas individualiserade liv kännetecknades av ett självförverkligande, att barn var ett aktivt beslut, tvåsamhetens obetydelse samt hur genusnormer påverkade och ibland begränsade det individualiserade livet. Tid och den ”biologiska klockan” blev motverkande krafter i kvinnornas liv, där äggfrysning var ett sätt för informanterna att förlänga möjligheten till barn och att kunna kombinera ett arbetsliv med ett familjeliv.

By building a felt time repertoire, designers can sensitively feed a sense of time into their design work. And this in turn can help them produce an interaction gestalt that is richer, more sensual. My research on this suggests that this is not entirely easy, however. One has to develop a ‘feel’ for time. My research exploration began when I worked on designing a biofeedback data system, Affective Health, struggling with the tension and division between clocktime and the users’ unceasingly changing, ‘felt’ experiences. By turning to artistic practice, of music and culinary arts, I hoped to find keys to this question. Through connecting interaction-design research to these practices, I could start unfolding possibilities of temporal aesthetics in interaction design. I point to a space where designers can expand their understanding of felt time and playfully explore the sense of time that interactive systems and physical materials can deliver. Through the aspects below I point to the importance of being sensitive to felt forms and expressions of time to approach the temporal gestalt in interaction.   • Through my research I have strived to move outside clocktime and re-imagine the sense of time that interactive systems deliver. • One part of this space is felt rhythms and how they shape temporal experiences. • In common to those rhythms are the rest and pause moments that form their vitality. • One way of working with rhythm is to see how felt shapes and rhythms of time resonate through the temporal gestalt in interaction. • Aesthetic sensitivity, felt timers, can help us to orient ourselves in time. • By approaching time as plastic: time as a form and shape that we can hold on to, squeeze and weave together, we can start finding tools for remoulding the sense of time in systems, artefacts and services. • Finally, I have worked with aesthetic transformations that can encourage people to start experiencing temporality from new perspectives and with a different approach. / I den forskning som ligger till grund för den här avhandlingen har jag, genom en explorativ ansats, undersökt hur man kan förnya och berika sättet på vilket tid behandlas i interaktionsdesignforskning. Med hjälp av den här forskningen kan designers bygga upp en praktikbaserad repertoar, och med estetiskt finkänslighet formge tid och temporalitet i sitt arbete.  Detta kan i sin tur hjälpa dem att producera rikare interaktions gestalter som gör det möjligt att uppleva flera tidsuttryck. Min forskning visar på att det dock inte är helt lätt utan kräver att man gradvis utvecklar en "känsla" för tid. Tid har en kraftfull påverkan på våra tankar, känslor och handlingar, men vi är oftast ganska omedvetna om effekten tid har på våra liv. Klockan är ett praktiskt verktyg för att hålla reda på tid en och gör det möjligt att schemalägga händelser och orientera sig i en ström av erfarenheter. Men tid som den representeras av klockan är bara en bråkdel av hur vi förnimmer tid i vårt vardagliga liv. Upplevelsen av tid handlar dock inte bara om längd eller intervall mellan valda ögonblick utan den har också andra dimensioner och skepnader såsom tex styrka eller fasthet. Alla dessa dimensioner gör att tiden existerar för oss. Min utforskning började när jag arbetade med att utforma ett system för biofeedback, Affective Health, där hjärtfrekvens, affekt och rörelse skulle visualiseras på ett sätt som inspirerade till en dialog mellan användare och system. Visualiseringarna skulle representera hur användarnas egna kroppar reagerade och rörde sig i realtid men även ge möjlighet att blicka bakåt genom det förflutna. Som utgångspunkt började jag med att skapa illustrationer baserade på linjära, metriska tidsbegrepp, men jag hade svårigheter att porträttera människors egna skiftande upplevelser av tiden, det vill säga deras individuella upplevelser av rörelser och rytmer, genom de illustrationer jag tog fram. Klocktid stämde inte överens med användarnas egen, kroppsliga, upplevelse av tiden.  Genom att vända mig till konstnärlig praktik, närmare bestämt musik och matlagningskonst hoppades jag på att hitta nya lösningar. Tillsammans med Sebastien Boudet, utforskade jag hur tid tar sig uttryck genom surdegsbakning och ett levande material, degen. Genom surdegsbakningen kunde jag se och interagera med tid på nya sätt, t.ex. genom att hålla, krama, sträcka och knåda den. Arbetet hjälpte mig att formulera tankar om och resonera kring en ny sorts tidsestetik som vi normalt inte tänker på i interaktionsdesign. En som förskroppsligar tiden och omvandlar den till ett material som vi kan bearbeta genom design. Jag var dock tvungen att arbeta vidare på hur känslan av tid i surdegsbakning skulle kunna överföras till interaktionsdesign. Detta gjorde jag genom en uppföljande workshop ’BodyTimeTech’ där jag tillsammans med de 15 deltagarna byggde och diskuterade förslag på hur en känsla av tid skulle kunna ta sig uttryck i en interaktiv artefakt. Som resultat av denna såg jag bland annat hur rytmer användes på flera olika sätt. För att utforska rytmer mer i detalj byggde jag Rhythm Poetry, en applikation som jag använde för att undersöka hur upplevelser av rytm kan bearbetas och omvandlas.  Jag har en bakgrund som klassisk musiker och altviolinist. När jag reflekterade över min erfarenhet som musiker kunde jag se hur vi inom musik har en väl utformad praktikbaserad kunskap samt ett rikt språk för att gestalta tid genom musiken. Jag bestämde mig för att använda min egen erfarenhet som klassisk musiker för att grunda min förståelse och känsla av vad för slags tidsestetik jag var på väg mot och hade som mål att utveckla. Det var komplext och svårt att använda surdegsbakning och musik för att förstå känslan av tid i interaktionsdesign, men genom att knyta dessa tre praktiker kunde jag öppna upp en potential för tidsestetik i interaktionsdesign. Huvudbidraget av min forskning är en formulering av de mest framträdande aspekterna av upplevd tid som jag utvecklat genom fyra praktikbaserade undersökningar. Sammantaget utgör dessa grunden för en ny sorts tidsestetik som kan hjälpa designers att resonera kring den känsla av tid som interaktiva system och fysiska material kan leverera. Aspekterna i korthet: Ett övergripande tema i min forskning är förhållandet mellan klocktid och upplevd tid, där avhandlingens fokus ligger på aspekter av den upplevda tiden. Ett fokus i detta arbete har varit  rytmer och hur de formar upplevelsen i olika processer som tex surdegsbakning och musik.  I vissa fall är rytmerna långsamma och sträcker sig över flera timmar, som i bakning, och i andra fall väldigt snabba som i vissa musikstycken.  Gemensamt för rytmer är att de definieras av stunder av aktivitet och stunder av paus. Vilan och pausen skapar rytmens karaktär. Men vilan har också ett värde i sig som ger utrymme för att ta paus och återhämta sig, kliva av scenen.  Ett sätt att hantera rytmer är att se hur de samspelar i olika temporala gestalter, tex hur de fogas samman till en process som tex bakning eller ett musikstycke, eller hur våra talade och gestikulerande rytmer samspelar när vi kommunicerar med varandra.  Att mäta tid är ganska enkelt med en klocka, men om man vill veta mer exakt vad tiden är i en process så måste man ha ett mer raffinerat sätt att undersöka och mäta tiden. Estetisk finkänslighet kan hjälpa oss att orientera oss i tid. Tex i bakningen genom degens textur. Kladdigheten eller fastheten i degen berättar för oss att vi har arbetat oss fram till en viss tidpunkt i processen och vad som är kvar att göra. Genom att uppleva förändringarna genom flera sinnen kan vi orientera oss i tid med hjälp av estetisk finkänslighet.  Detta leder till nästa aspekt av upplevd tid som jag vill framhäva och som handlar om tidens plasticitet. Genom att närma sig tiden som plastisk, dvs något som kan klämmas på, sträckas, knådas eller vävas samman, kan designers börja bearbeta den på flera olika sätt som ligger närmare vår rika upplevda känsla av tid. Slutligen har jag i min utforskning genomgående arbetat med omvandlingar av tidsaspekter, för att skapa en uppfattning om tex en rytm på nya, ibland överraskande sätt. Transformationer filtrerar aktiviteter genom olika former och uttryck. De kan tex omvandla hjärtslag till färgförändringar. Att omvandla tid på detta sätt, kan ge en helt ny syn på den ursprungliga tidsformen. Det kan leda till att man börjar se saker (tex sitt hjärta) från nya perspektiv och med nya förhållningssätt.  Jag pekar på och beskriver dessa aspekter för att förnya och berika samtalet och praktiken kring tidsestetik i interaktionsdesignforskning. Genom aspekterna vill jag betona vikten av att som designer uppöva finkänslighet för tidens förkroppsligade former och uttryck och att ha ett rikt formspråk för tid. Således kan detta arbete aldrig riktigt avslutas, eftersom det bara är ett steg på vägen mot en pågående utveckling av nya interaktionsdesignpraktiker. / <p>QC 20161220</p>

This essay is reading the Swedish author Stig Larssons debut Autisterna [The Autists] (1979) in the light of Gérard Genettes narratology and the time philosophy of Gilles Deleuze. The focus of the essay is time and how it is seemingly dissolved. The essay maps out a chronology of the non-chronological novel and from there discusses the breaking up of the empirical time. The essay uses Deleuze to explore the time-image of the novel to see how it is built up in the text for example by literary anyspace-whatevers. Hence the title, Anytime-whatever. We see in the novel an anachronistic relationship between story and narrative which cuts through the episodes of the novel like a modernist film creating disconnected space and temporal sequences.

This essay examines three art projects that temporarily moved public sculptures to new locations. This thesis aims to analyze what effects these projects have on the public space and what significance it has on the public sculptures concerning conceptions of democracy and temporality. The conclusion of the essay is based on theories on public space and democracy by Catharina Gabrielsson and Rosalyn Deutsche. To analyze the aspect of temporality the essay relies on Elizabeth Freeman's theory of Chrono normativity and Catharina Gabrielsson's and Magnus Andersson's definition of the concept of annual growth rings (årsringar) in sites. The essay further uses Jessica Sjöholm Skrubbe's revision on Wolfgang Kemp's methodology of the aesthetics of reception and Roland Barthes's theory of semiotics to analyze the significance of the sculptures in the public space. The results of the analysis show that the art projects open up for different democratic possibilities in the public space by temporarily moving public sculptures.

No description available.

denna uppsats presenterar videoverket State of mind av Jesper Bror Palmqvist. Texten börjar med en beskrivning av verket och dess bakgrund, för att sedan diskutera idare de olika centrala beståndsdelarna om verket innehåller. Verket visar en uppläsining av en visuell dagbok skapad av konstnären. Han skapade dagboken under en resa i Indien då han utforskade sin mammas historia. Verkets teman inkluderar ämnen kring identitet, adoption, distans, minne, tillhörighet och abstraktion. Uppsatsen använder sig av essäform där konstnären själv beskriver hur den konstnärliga processen till verket sett ut samt hur konstnären kopplar de olika beståndsdelarna till hans omvärld och identitet. Det centrala i texten handlar om vad det innebär att berätta en privat berättelse samt vad en odefinerbar identitet är och hur en sådan kan villkora en individs världsbild.

This paper analyzes two paintings by the British artist Gwen John. The purpose is to investigate how the two paintings The brown teapot and Portrait of Mrs Atkinson communicate performatively with the viewer and whether individual picture elements can be thought of as metaphors for a flow of time. Theoretically, the study is based on the concepts of performativity and temporality to create a discursive framework that is then used to ask questions that seek to answer hypotheses in accordance with the purpose formulation. One conclusion is that both paintings appears to place the beholder outside the image and that limits the viewer's active response. In the portrait of Mrs Atkinson, it is also not possible to meet the model's gaze, which creates further distance to the viewer. Both paintings are interpreted as an expression of a slow flow of time, mainly by the way they exclude the viewer from an active and direct space to respond to, but instead offering a contemplative and reflective passive role as a beholder.

Den här uppsatsen är resultatet av ett minnesarbete som gjordes med fyra svenska kvinnor, alla i en ålder över 74 år. Syftet var att förstå mer om varför lågutbildade kvinnor har kortare livslängd än grupper med högre utbildning. Genom att utgå från minnesarbete och kombinera det med intervju och narrativt berättande vidareutvecklade jag metoden. I samtal med kvinnorna har jag skrivit ned deras minnen om bland annat stress. Dessutom har jag också skrivit egna minnen av att gå i skolan.Kvinnornas minnen berättar om hur de gör anpassningar för att upprätthålla respektabilitet. Respektabiliteten sammanvävs till viss del av familjerelationer. Som barn kan de bli familjens skam om de misslyckas med att förhålla sig till normer. Som vuxna tar de ansvar för barn och partners respektabilitet. Kvinnorna i minnena gör till stor del dessa anpassningar i tystnad. De förkroppsligar djupt rotade normer och vissa av dem har innan minnesarbetet inte talat med någon utomstående om livshändelser de påverkats starkt av.Skolan, som ofta begripliggörs som välfärdens framgångssaga (Sohl 2014), analyseras och förstås i den här uppsatsen som något mer problematisk. Även om dess manifesta funktion är undervisning så separerar den individer och ger dem olika förutsättningar. Kvinnorna berättar också om en klassamhörighet där det gäller att inte sticka ut och överprestera i skolan (jmf Skeggs 1997/1999, Berggren 2001) varför skolan också blir en arena där klasstillhörigheter förstärks (Bourdieu &amp; Passeron 1977; Adkins &amp; Skeggs 2004). Skolan är också en arkitektur (Sharma 2014) vars konstruktion i stor utsträckning bärs upp av tid.Analysen talar för att den lågutbildade kvinnans tidslighet har särskilda villkor, vilket skapar en temporal maktobalans. Denna obalans är en bidragande orsak till att lågutbildade kvinnor inte har någon egentlig utveckling av livslängd. Den lågutbildade kvinnan blir oftare förälder tidigt och ägnar sitt professionella liv åt omsorgs- och serviceyrken. I hemmet så väl som på arbetet förväntas hon omkalibrera (Sharma 2014) sin tid till förmån för andras tidsligheter. Omkalibreringar som påfrestar och skapar ohälsa, sjukdom och dödlighet. Omkalibreringen står i relation till den skevhet (Österholm 2012) hennes position håller till normativitet. Dessutom påverkas denna omkalibrering av respektabilitet (Skeggs 1997/1999) då de åligger dem som feminina subjekt att göra anpassningar. För att vara en respektabel kvinna och duktig flicka krävs omkalibrering.

Analyzing character portrayals in picture books is a well-researched area in the humanities, not least in literature and gender studies. It fulfills an important function as these depictions can be seen as confirming or challenging hegemonic notions of gender and age. Specifically, this study concerns the picture book character Mamma Mu. She has been a subject of interest for academic studies before this one. However, there are no studies centered around her age and how this affects whether her actions can be considered intelligible or not. Placed in the intersection of gender, literature and girlhood studies, and from a skew theory perspective as presented mainly by Maria Margareta Österholm (2012), the aim of this thesis is to study how Mamma Mu as an adult feminine subject exhibits different age-related expressions of femininity, and how she relates to notions of accepted behavior in relation to adulthood. Based on the extremes of expected as well as adult and skewed as well as childish femininity, this thesis thus argues that Mamma Mu exhibits an oscillating movement between these extremes.