<p>Uppsatsen tar upp hur Giacomettis konst blev uppmärksammad i Sverige på en av de första utställningarna som gjordes med hans konst på Moderna Museet i Stockholm år 1977. Undersökningens tar upp hur Giacometti togs emot som konstnär av konstvetare och tidningsrecensenter och hur de reagerade på konsten. Vidare följer en undersökning av Giacomettis egna texter.</p><p>I undersökningens början beskrivs relationen mellan Giacometti och Jean Genet. Genet har skrivit omfattande texter om konstnären och spenderade mycket tid med denne. Därefter följer tre analyser av olika verk av skulptören. Jag använder mig av specifika verk för att jämföra mina egna upplevelser och tolkningar i förhållande till konstkritikerna och till Giacometti själv.</p><p>Jag undersöker sedan den utställning som gjordes med Giacomettis konst på Moderna Museet i Stockholm år 1977 där jag granskat utställningskatalogen samt artiklar och recensioner som skrivits om utställningen. Jag har även studerat Giacometti i svenska uppslagsverk, även utdrag ur Giacomettis egna texter för jämförelse.</p><p>I slutdiskussionen kommer jag fram till att min egen uppfattning är snarlik recensenternas och Giacomettis. De gemensamma beröringspunkterna i våra uppfattningar är upplevelsen av verken som känsloladdade och Giacomettis gestaltande som ett sökande efter det bestående och det eviga. Detta kan bero på att Giacomettis egna texter har haft inflytande på både recensenter och konstvetare. Men det skulle också kunna bero på att konstnären lyckas förmedla detta genom skulpturerna i sig. I uppslagsverken beskrivs skulpturerna på ett annorlunda sätt, här bortser man från konstnärens avsikter och upplevelsen och knyter istället an till konstnärens liv för att ge mening.</p>

<p>Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker.</p><p>Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck.</p><p>Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar.</p><p>Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden. De åren kom på många olika sätt att betyda mycket för honom.</p><p>Det som kännetecknar bildhuggare Liss Erikssons sätt att arbeta är ett gediget hantverk, en djup kännedom om skulpturtraditionen, en stor materialkännedom och ett mycket noggrant tillvägagångssätt. Han har påverkats och inspirerats av andra konstnärer och tidsströmmar men alltid följt sin egen väg. Rymd och rumsverkan blev viktigt i Liss Erikssons konstnärliga arbete, hans skulpturer samspelar alltid med den omgivande miljön. Viktigt var också den psykologiska innebörden av hans gestaltande. Liss Eriksson var en stor humanist och i hans verk står alltid människan i centrum. </p><p>Liss Eriksson arbetade länge och återkommande med sina verk, han provade olika uttrycksmöjligheter för sina skulpturer. Han lät sig inspireras av sina ideér under lång tid, dessa har utvecklats och ofta dykt upp igen, vid ett senare tillfälle. </p><p>Med hjälp av denna bakgrund har jag studerat Huset från 1961, en av Liss Erikssons många offentliga skulpturer och funnit att verket innefattar i stort sett allt av ovan nämnda. Det är ett representativt verk för hela hans konstnärskap.</p><p>Skulpturgruppen Huset är placerat i ett bostadsområde från femtiotalet. Verket är resultatet av ett offentligt uppdrag år 1955 och platsen var given för skulpturen. Skulpturen färdigställdes och invigdes 1961. Huset är ca sex meter långt och ca fyra meter brett. Skulpturen kan karaktäriseras som ett öppet hus med flera våningar och ett antal rum konstruerade med hjälp av järnrör. De abstrakta rummen innehåller ett flertal stiliserade gestalter smidda i järn. Gestalterna befinner sig i olika existentiella vardagliga situationer, reducerat till ett koncentrerat känslomässigt uttryck. </p><p>I Huset gestaltar Liss Eriksson människan. Konstverket beskriver själva livet, livscykeln med olika åldrar och kriser, det djupt mänskliga. Han utrycker en stark existentialism, det mänskliga i att vara enskild individ. Skulpturen förmedlar integritet och en stark individualism men också människans behov av gemenskap med andra.</p><p>Skulpturen visar relationer och samspel mellan människor, hur vi fostras in i givna mönster men ändå förblir både ensamma och unika. Liss Erikssons verk berör.</p><p>”I en tillvaro där vi alltmer hotas pressas in i ett abstrakt rutmönster vill jag hävda individen.” </p><p>Liss Erikssons skulpturgrupp Huset är en hyllning till människan och livet . </p><p>Svaret på min första fråga, ”Huset sägs vara ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap, stämmer det?”, menar jag nu är tydligt- ja.</p><p>Huset innefattar en ett stort antal idéer och teman, många av dessa skulle följa Liss Eriksson i hans konstnärliga arbete genom hela livet. Skulpturgruppen Huset är tveklöst något mycket stort i hans konstnärskap. Det är ett tidigt verk i hans långa liv och konstnärskarriär. Skulpturen vittnar om en stor skaparlust och en början till en mängd projekt som han vidareutvecklar genom åren. </p><p>Slutsats; skulpturgruppen Huset kan ses både som ett livsverk och ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap.</p>

Uppsatsen tar upp hur Giacomettis konst blev uppmärksammad i Sverige på en av de första utställningarna som gjordes med hans konst på Moderna Museet i Stockholm år 1977. Undersökningens tar upp hur Giacometti togs emot som konstnär av konstvetare och tidningsrecensenter och hur de reagerade på konsten. Vidare följer en undersökning av Giacomettis egna texter. I undersökningens början beskrivs relationen mellan Giacometti och Jean Genet. Genet har skrivit omfattande texter om konstnären och spenderade mycket tid med denne. Därefter följer tre analyser av olika verk av skulptören. Jag använder mig av specifika verk för att jämföra mina egna upplevelser och tolkningar i förhållande till konstkritikerna och till Giacometti själv. Jag undersöker sedan den utställning som gjordes med Giacomettis konst på Moderna Museet i Stockholm år 1977 där jag granskat utställningskatalogen samt artiklar och recensioner som skrivits om utställningen. Jag har även studerat Giacometti i svenska uppslagsverk, även utdrag ur Giacomettis egna texter för jämförelse. I slutdiskussionen kommer jag fram till att min egen uppfattning är snarlik recensenternas och Giacomettis. De gemensamma beröringspunkterna i våra uppfattningar är upplevelsen av verken som känsloladdade och Giacomettis gestaltande som ett sökande efter det bestående och det eviga. Detta kan bero på att Giacomettis egna texter har haft inflytande på både recensenter och konstvetare. Men det skulle också kunna bero på att konstnären lyckas förmedla detta genom skulpturerna i sig. I uppslagsverken beskrivs skulpturerna på ett annorlunda sätt, här bortser man från konstnärens avsikter och upplevelsen och knyter istället an till konstnärens liv för att ge mening.

Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker. Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck. Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar. Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden. De åren kom på många olika sätt att betyda mycket för honom. Det som kännetecknar bildhuggare Liss Erikssons sätt att arbeta är ett gediget hantverk, en djup kännedom om skulpturtraditionen, en stor materialkännedom och ett mycket noggrant tillvägagångssätt. Han har påverkats och inspirerats av andra konstnärer och tidsströmmar men alltid följt sin egen väg. Rymd och rumsverkan blev viktigt i Liss Erikssons konstnärliga arbete, hans skulpturer samspelar alltid med den omgivande miljön. Viktigt var också den psykologiska innebörden av hans gestaltande. Liss Eriksson var en stor humanist och i hans verk står alltid människan i centrum. Liss Eriksson arbetade länge och återkommande med sina verk, han provade olika uttrycksmöjligheter för sina skulpturer. Han lät sig inspireras av sina ideér under lång tid, dessa har utvecklats och ofta dykt upp igen, vid ett senare tillfälle. Med hjälp av denna bakgrund har jag studerat Huset från 1961, en av Liss Erikssons många offentliga skulpturer och funnit att verket innefattar i stort sett allt av ovan nämnda. Det är ett representativt verk för hela hans konstnärskap. Skulpturgruppen Huset är placerat i ett bostadsområde från femtiotalet. Verket är resultatet av ett offentligt uppdrag år 1955 och platsen var given för skulpturen. Skulpturen färdigställdes och invigdes 1961. Huset är ca sex meter långt och ca fyra meter brett. Skulpturen kan karaktäriseras som ett öppet hus med flera våningar och ett antal rum konstruerade med hjälp av järnrör. De abstrakta rummen innehåller ett flertal stiliserade gestalter smidda i järn. Gestalterna befinner sig i olika existentiella vardagliga situationer, reducerat till ett koncentrerat känslomässigt uttryck. I Huset gestaltar Liss Eriksson människan. Konstverket beskriver själva livet, livscykeln med olika åldrar och kriser, det djupt mänskliga. Han utrycker en stark existentialism, det mänskliga i att vara enskild individ. Skulpturen förmedlar integritet och en stark individualism men också människans behov av gemenskap med andra. Skulpturen visar relationer och samspel mellan människor, hur vi fostras in i givna mönster men ändå förblir både ensamma och unika. Liss Erikssons verk berör. ”I en tillvaro där vi alltmer hotas pressas in i ett abstrakt rutmönster vill jag hävda individen.” Liss Erikssons skulpturgrupp Huset är en hyllning till människan och livet . Svaret på min första fråga, ”Huset sägs vara ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap, stämmer det?”, menar jag nu är tydligt- ja. Huset innefattar en ett stort antal idéer och teman, många av dessa skulle följa Liss Eriksson i hans konstnärliga arbete genom hela livet. Skulpturgruppen Huset är tveklöst något mycket stort i hans konstnärskap. Det är ett tidigt verk i hans långa liv och konstnärskarriär. Skulpturen vittnar om en stor skaparlust och en början till en mängd projekt som han vidareutvecklar genom åren. Slutsats; skulpturgruppen Huset kan ses både som ett livsverk och ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap.

Städer använder sig idag av offentlig konst som del i sin marknadsföring i strävan efter att väcka uppmärksamhet vilket i sin tur ska gynna staden på en rad sätt, däribland skapa tillväxt. En annan viktig aspekt i den offentliga konsten är att den också kan kopplas ihop med de värderingar och normer som finns i det samhälle den befinner sig i, då den är en del i den rådande samhällstrukturen. Det som varit avsikten med undersökningen är att urskilja de normer och värderingar som kan spåras till de utvalda skulpturerna som undersökningen baseras på vad gäller könsrepresentationen. Genom en uppdelning av samtida figurativa skulpturer som befinner sig i Borås stadskärna gjorda av manliga respektive kvinnliga konstnärer har det framkommit mönster och regelbundenheter i synen på kön, men också dess gestaltning. Uppdelningen visar på att manliga konstnärer främst avbildar andra män, medan kvinnliga konstnärers motiv är mer varierande. Detta är en orsak till mannens synlighet och kvinnans osynlighet i Borås stadsrum som på så sätt kan spåras till skulpturrepresentationen. Även placeringen vittnar om att stadsrummet främst är mannens rum då de skulpturer av män befinner sig på centrala platser kopplade till makt, medan de kvinnliga i konstnärernas verk i större utsträckning befinner sig på platser som saknar institutionell makt som t.ex. stadsparken. Det finns också tendenset att Borås stad värderar de manliga konstnärernas verk på ett helt annat sätt än de kvinnliga konstnärernas verk, då dessa i större omfattning nämns i sammanhang som är kopplade till Borås strävan efter marknadsföring och fungerar då som varumärken för staden. Orsaken till dessa skillnader har spårats till samhället där mannen betraktas som norm, vilket gör att han upphöjs på ett helt annat sätt än kvinnan. Situationen i Borås får konsekvensen att allmänheten möter och identifierar sig med en manlig värld i stadsrummet. På så sätt fortsätter skevheten i synen på könen att reproduceras, där den manlige normen är rådande och kvinnan förblir relativt osynlig.

This essay examines three art projects that temporarily moved public sculptures to new locations. This thesis aims to analyze what effects these projects have on the public space and what significance it has on the public sculptures concerning conceptions of democracy and temporality. The conclusion of the essay is based on theories on public space and democracy by Catharina Gabrielsson and Rosalyn Deutsche. To analyze the aspect of temporality the essay relies on Elizabeth Freeman's theory of Chrono normativity and Catharina Gabrielsson's and Magnus Andersson's definition of the concept of annual growth rings (årsringar) in sites. The essay further uses Jessica Sjöholm Skrubbe's revision on Wolfgang Kemp's methodology of the aesthetics of reception and Roland Barthes's theory of semiotics to analyze the significance of the sculptures in the public space. The results of the analysis show that the art projects open up for different democratic possibilities in the public space by temporarily moving public sculptures.

Projektet undersöker landskapet och identifierar olika platser. Knutna till dessa platser är personliga minnen. Hur kan man som arkitekt förstärka såväl minnet av platsen men även platsen med hjälp av arkitektur. Kan dessa arkitektoniska objekt verka som lokala såväl som regionala generatore? Projektet undersöker också vidare om objekten skall ge betraktaren både ett fysikt och psykiskt minne att ta med sig därifrån, eller hurvida upplevelsen skall vara isolerad till platsen. / The project examine landscape and identifying different places. Connected to these places are personal memories. How can I as an architect strengthen the memory of the place as well as the place it self with architecture? Can these architectural structures be generators for the local environment as well as the regional? The project is also about investigate if the experience is to be taken with you as beholder, or if it should be isolated to that single place.

Anledningen till att jag valde ämnet offentliga skulpturer för min undersökning är både ett stort intresse för den samt min motivation att använda den i arbetet som bildlärare. Jag vill veta vilka slutsatser mellanstadieelever drar av att studera skulpturer, vilket blev mitt syfte med detta arbete. De frågor jag ville få svar på var hur de uppfattar dem och kan bli berörda av dem. Metoden för undersökningen blev kvalitativa intervjuer, där elever i grupp fick besvara ett antal frågor till varsin skulptur. Med hjälp av forskning och teorier inom bildsemiotik analyserade jag de svar jag fick. Resultatet visade att eleverna både kunde dra intressanta slutsatser och bli berörda av sina skulpturer. Trots detta är mina egna slutsatser att eleverna inte är färdiga att tolka och analysera bilder, utan de behöver få en medveten träning med hjälp av en planerad pedagogik, där samtal mellan barn och vuxna är viktig. På så vis kan de bli medvetna om den offentliga skulpturens roll i samhället och hur den skulle kunna ge dem nya kunskaper och perspektiv på sina liv.

No description available.

The purpose of this study is to examine the nude female figure among Karlstad municipality's public art, focus mainly on the artwork Med ett leende by the artist Viktor Korneev. Thus, the artwork is analyzed and compared with other public sculptures to demonstrate possible similarities and differences, between the works, but also in the relationship to the viewer. The chosen method for the study is semiotic analysis and reception analysis, The result is then discussed in the light of the gender studies framework via, among others, Lynda Nead and Griselda Pollock, as well as art sociologist Janet Wolff. Further result shows an ambivalent feminine code amongst the sculptures, and the deviant formal elements that is detected contradict conventions of art. It is established that the meeting between the viewer and the work of art is part of a democratic process.