Detta är ett möbelprojekt för offentliga utomhusmiljöer, där moduler sträcker sig i olika riktningar och bildar rum i rummet. Formen på modulerna, och på möbeln som helhet, bygger på abstrakta modeller av olika platser i staden i kombination med, för mig, centrala begrepp som skala, repetition och mängd. Jag vill visa exempel på hur man kan arbeta med möbler i offentlig miljö, samt utveckla en väl fungerande möbel som skapar stimulerande mötesplatser i staden. / This is a furniture project for public outdoor environments, in which modules stretch out in all directions creating space within space. The form of the modules, and of the piece of furniture as a whole, builds on abstract models of different places in the town in combination with concepts that are central for me, such as scale, repetition and number. I want to demonstrate an example of how one can work with furniture in a public environment, as well as to develop a well-functioning piece of furniture that creates stimulating meeting-places in the town.

I denna uppsats analyseras realityserierna Rebecca & Fiona samt Danne & Bleckan med syftet att undersöka hur några av de geografiska platser, så som städer, orter och stadsdelar, där dessa serier utspelar sig är representerade. Bägge serierna är gjorda av produktionsbolaget Art89 för SVTs webbkanal SVT-play och sändes mellan 2010 och 2012.De områden som tas upp i analysen är Hornstull, Östermalm, Örebro samt Östberga i Rebecca & Fiona, och Högdalen samt Henriksdalsberget i Danne & Bleckan. Som metod har vi använt en kombination av semiotisk och narrativ analys. Med hjälp av detta har vi tittat på hur serierna konstruerats narratologiskt och vad som konnoteras från det man får se och höra. Detta har gjorts med fokus på de olika områden som serierna i huvudsak utspelar sig i, återkommer till under seriens gång eller får betydelsebärande roll i serien.Uppsatsen utgår från teorier kring genren reality, dess relation med dokumentär film och problematiken kring det sanningsanspråk som finns inom dessa. Vi använder oss även av teorier kring representation, kultur och identitet. Detta för att kunna reflektera kring hur områdens representation bygger på den annorlundahet som finns inom olika kulturer och identiteter.Som jämförelse mot tidigare forskning har vi tittat på rapporten Miljonprogram & Media från 2002 där man har undersökt mediebevakningen kring ett par förorter kring Stockholm sedan 1960-talet. Resultat blev att man har skapat en andrefiering kring människorna och livet i dessa förorter genom att utgå från en normalisering kring “svenskhet”.Resultatet i denna uppsats liknar till viss denna rapport när det kommer till representationen av framförallt Högdalen. Bägge serierna ger en generell bild av att livet för människor är mer avvikande och problematiskt desto längre ifrån de centrala delarna i en större stad man kommer. Serierna skiljer sig åt i att Danne & Bleckan blir mer diskuterande om synen på områdena än vad Rebecca & Fiona är. Den senare utgår nästan uteslutande från huvudkaraktärernas egna åsikter vilket resulterar i att sanningsanspråket som kommer med genren blir den som uttrycks av två subjekt.

I denna uppsats så undersöker jag platsidentitet och mötesplatser i Kristinehamn. Genom intervjuer och en enkätundersökning har jag fått en inblick i hur mina respondenter känner inför dessa ämnen. Jag undrar om det finns platser i staden där invånarna kan träffas och föra att gott samtal och om de känner sig hemma i Kristinehamn. I analysen av materialet använder jag mig av olika kulturgeografiska teorier, till exempel David Harveys tolkning av Lefebvres rumsdialektik; en modell för att förstå rummets tillblivelse med hjälp av platsens materialitet, den upplevda platsen och den föreställda platsen. Jag har även använt Ray Oldenburgs teori om tredje platser; en betydelsefull mötesplats utanför hemmet och jobbet. Mitt resultat visar att stadens identitet har flera sidor, dels en som Vänerstad och en annan där tiden lite har sprungit ifrån Kristinehamn. Människor känner sig hemma i staden men deras födelseplats finns alltid kvar som det ursprungliga hemmet. Staden saknar det som Oldenburg definierar som tredje platser. Många av de platser som människor i staden tycker är meningsfulla är natursköna platser i centrum eller i anslutning till skärgården eller skogen. För att komma fram till vad som gör en plats i Kristinehamn betydelsefull behöver man se platsens dialektik; platsens materialitet, den upplevda platsen och den föreställda platsen. Staden skulle behöva fler inkluderande mötesplatser för att öka invånarnas känsla av sammanhang. När utbudet utav möjliga tredje platser minskar invånarnas chanser att stärka de sociala banden.

No description available.

I det här kapitlet har jag uppmärksammat möten mellan tjänstemän och invånare, om hur kvinnor, utifrån sina situerade kunskaper, talar om hinder för integration och delaktighet i den lokala utvecklingen. De här situationerna varade en avgränsad period och blev mycket väsentliga för att skapa en mer verklighetsnära förvaltningspraktik. Genom att synliggöra kvinnors situerade kunskaper under mötena har tjänstemännen blivit medvetandegjorda om olika ojämställdhetskulturer som utgör hinder för kvinnors delaktighet i den lokala utvecklingen. Processen visar, enlig min mening, att lokala möten och lokala perspektiv kan ge insikter som kan leda till lösningar på stora strukturella problem som berör människor till vardags på lokal nivå. De här lokala mötena har exempelvis bidragit till Fittjas integration både lokalt och regionalt. Kvinnors delaktighet i mötena stärkte deras självförtroende och känslan av kvinnlig gemenskap lokalt. Den här gemenskapen började länka den lokala kvinnorörelsen till nationella/regionala rörelser. Mötena i allmänhet spelade en viktig roll för kvinnors egen organisering. Kvinnor kunde förbereda sitt deltagande och skapa lokala konstellationer för att kämpa vidare för bättre levnadsvillkor. Kvinnors situerade kunskaper kunde göra förvaltningarnas arbete mer känsliga för de specifika problem som kännetecknade livet på olika platser i Fittja. I mötena fick tjänstemän vetskap om hur kvinnor brukar göra för att driva frågor om lokal integration, samt kvinnors betydelse för platsens utveckling. Ett sådant mötesperspektiv kan ha varit betydelsefullt för att, med platser som utgångspunkt, medvetandegöra hur olika typer av maktasymmetrier längst kön, kultur och inkomster och boende gestaltas i konkreta situationer. Med hjälp av ett sådant plats- och mötesperspektiv blev det lättare för exempelvis tjänstemännen att förstå hur människor till vardags på olika sätt kan uppfatta samma verklighet i Fittja. Eftersom mötesdeltagarna hade olika platser att utgå ifrån erbjöd mötena möjlighet att bryta tendenserna att skapa polarisering mellan kvinnors- och tjänstemäns perspektiv. Mötena kan nämligen ha givit förutsättningar för en samsyn mellan det som tjänstemän och olika kvinnokonstellationer strävade efter på var sitt håll. I mötet kunde osynliga situerade kunskaper komma till tals, och nya krafter formas för att sträva efter olika förbättringar. Planering är ett ypperligt instrument i den lokala demokratiska utvecklingen. Att komma till full insikt om betydelsen av olika situerade kunskaper är ett viktigt steg på väg mot bättre förståelse om hur kvinnor, likväl som andra underrepresenterade grupper, tillämpar dessa kunskaper i vardagliga situationer. Studien av lokala möten i bostadskvarter, trappuppgångar, föräldramöten i skolan, föreningsmöten, etc.kan visa på verklighetsnära lösningar till integrationens utmaningar. Det skall understrykas att betydelsen av plats och lokala perspektiv borde utgöra viktiga utgångspunkter i planeringen för en hållbar samhällsutveckling.

Mitt syfte med den här uppsatsen var att undersöka vilka platser barnen vistas på när de går på rast. Jag lyfte fram barnens egna tankar om rasten med hjälp av barns perspektiv som min teoretiska utgångspunkt och använde mig av speciella platser, platsidentitet och platskänsla som teoretiska begrepp. Som metod valde jag att genomföra kvalitativa samtalspromenader med tretton barn från förskoleklassen till årskurs 2. För att få variation i min studie valde jag en flicka och en pojke från varje klass som jag gick samtalspromenaden med. Samtalen med barnen spelades in med en mobil så att inget som barnen berättade gick miste. Min studie visade att platser uppfattas som levande, att en plats kan upplevas på olika sätt och att olika lekar kan utspela sig där samtidigt. Undersökningens resultat visade att rollspel var en stor del av barnens rast. Resultatet visade även att barn kanske inte alltid behöver det vi vuxna menar när vi skapar det vi tror är perfekta miljöer för barn. Lek kan uppstå var som helst och barnen i undersökningen överraskade mig med vilka deras favoritplatser var. Den platsen som visade sig som den kreativaste platsen att leka på, var en plats som inte har fått någon speciell bestämd funktion för vuxna. Det var snarare en plats där barnen själva gett platsen en mening. Mina resultat visade att en plats kan användas som mötesplats för olika årskurser kan skapa möten som tillfredsställer barnens behov av att bli sedda och igenkända av andra. Detta i sin tur kan utöka vänskapskrets till att sträcka sig utöver de personer som finns i ens egen klass. Min studie visade att vägen till att stötta barn i att utveckla sina intressen handlade om att lyssna på barnen själva. Jag hävdade dessutom att fler mötesplatser borde skapas, där barnen från olika årskurser kan mötas och leka tillsammans.

I det här examensarbetet undersöktes hur designprocessen kan se ut när en grupp medelålders människor genom två workshops tar sig an ett designprojekt med hjälp av participatory design i det offentliga rummet. Participatory design innebär en deltagande design där brukaren, alltså den tänkta användaren, är med i hela designprocessen. Jag har utgått från allemansrätten som ram för det offentliga rummet. Jag har använt mig av etnografiskt inspirerad metod och gjort ett kortare fältarbete i en liten stad i Dalarna där jag genomförde designprojektet. Undersökningen utgår från frågeställningen: Hur kan designprocessen se ut när en grupp arbetar kollektivt med det offentliga rummet och allemansrätten som utgångspunk i ett designpedagogiskt projekt? Projektet har sedan dokumenterats med hjälp av foto, film och fältanteckningar. I anslutning till varje workshop har ett samtal skett, där deltagarna berättat om designprocessen och upplevelserna av att arbeta med design i det offentliga rummet. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av socialkonstruktionistisk teori. I gestaltningen visade jag en processfilm från workshop två. Filmen visar på gruppens designprocess i arbetet med en artefakt i det offentliga rummet och hur de går till väga i sitt arbete. Hammocken som gruppen gjorde på platsen finns även delvis med i utställningen. Den visade på materialet som användes och hur deltagarna använde sig av det. Till gestaltningen gjordes även en affisch. Bakgrundsbilden på affischen visar platsen där workshop två utfördes. På affischen fanns även stadsmiljörådets "agenda för staden": 1. Staden är demokratins arena 2. Stadens struktur är avgörande för en, hållbar samhällsutveckling 3. Komplexitet och vitalitet är stadens kännemärken 4. Gatan, torget och parken är stadens vardagsrum 5. Allemansrätten gäller också i staden 6. Successiv förändring ger staden, kontinuitet och mångfald Dessa punkter var viktiga för att ringa in och förtydliga arbetets syfte. Utställningens olika delar, inklusive uppsatsen, kommunicerade tillsammans hela undersökningen. / BI / KonstDe bifogade processbilderna (1-7) visar endast ett urval.

Rapporten beskriver Sandra Peterssons process av att gestalta en specifik offentlig miljö, från att vara en transportsträcka till att bli ett momentärt andrum. Syftet med projektet har varit att skapa en plats som kan ge besökaren en möjlighet att få sakta upp för ett ögonblick, och därigenom bli mer medveten om sin omgivning och sina medmänniskor. / In this report, Sandra Petersson describes her process of transforming a specific public environment from being a path between two points, to become a momentary breathing space. The purpose of the project has been to create a space, where the visitor will be able to slow down for a moment, and therefore become more aware of his surroundings and his fellow beings. / Kandidatexamen 2009

När staden ritas om är det viktigt att fundera över hur planeringen tar tillvara på befintliga värden. I denna studie har platser i förorten och dess värden studerats ur ett boendeperspektiv. Syftet är att synliggöra värden inifrån och påvisa de delar som uppskattas och är värdefulla för de boende som lever i där. Studien undersöker även hur befintliga värden kan ligga till grund för den framtida stadsutvecklingen. I studien definieras förorten som ett perifert område som är byggt under miljonprogrammets rekordår samt präglas av storskalig bebyggelse och funktionsseparering. I samhällsdebatten hör vi ofta om de negativa sidorna av denna typ av förort, denna studie fokuserar istället på det positiva som förortsmiljöerna har att erbjuda. Således bidrar studien med en nyanserad bild av förortsmiljöer och visar på alternativa prioriteringar och tillvägagångssätt när förorterna förtätas och utvecklas. Utifrån en kartläggning av boendes upplevelser i Stockholmsförorterna Tensta, Hagalund och Hallonbergen har fem värdefulla platser identifierats: Grillplatser, gårdsmiljöer, parkeringsgarage, koloniområden och plaskdammar. Dessa platser diskuteras genom djupintervjuer med boende för att förstå och synliggöra dess värde. Slutligen presenteras designkoncept för hur dessa värden kan vara en utgångspunkt i den framtida utvecklingen. De värdefulla platser som framkommit i studien är framförallt icke-kommersiella platser vars värde ligger i sociala relationer mellan grannar. Det framkommer tydligt i studien att det finns gemenskap och tillhörighet bland grannar och att dessa platser möjliggör för de boende att upprätthålla den sociala kontakten med varandra. Ett flertal fysiska faktorer beskrivs påverka dessa värden men framförallt uppskattas frihet i att kunna appropriera platsen utifrån behov. Exempelvis samlas boende gärna i stora grupper och lagar mat tillsammans, vilket försvårar viss typ av umgänge när rummet är programmerat för en viss form av umgänge där exempelvis bänkar fixeras i konstruktioner som enbart tillåter fyra personer att sitta vid samma bord. Denna form av programmering hotar därmed många värden som är önskvärda att bevara och uppmuntra. Ett problem som studien synliggör är att de värdefulla platser som beskrivs av boende ofta är säsongsbaserade och därför är enbart aktiva under sommarhalvåret. Utifrån detta har studien resulterat i tre övergripande koncept: Icke-kommersiella platser Säsongsöverskridande platser Frihet i utformning Dessa övergripande koncept bryts ner till platsspecifika koncept för att påvisa hur de kan appliceras och synliggöra potential i dagens befintliga miljöer. Genom studien har en annan bild av förorten och befintliga värden synliggjorts. Det är ett viktigt perspektiv vilken är viktig att lyfta vidare i den framtida utvecklingen av förorterna.

I den här uppsatsen har syftet varit att få en förståelse hur barnens kamratkulturer är i deras fria lek inomhus kontra utomhus. Syftet med studien var att få en förståelse för hur barnen skapar platser och kulturer i sin fria lek inomhus samt utomhus på förskolan. Studiens syfte har besvarats med hjälp av följande frågeställningar: Vilka platser för lek skapar barn inomhus respektive utomhus? Skiljer sig barnens kulturskapande/ strategier för lek och kulturskapande beroende på om de befinner sig utomhus eller inomhus? Studien genomfördes med en kvalitativ metod i form av observationer med barn. Barnens fria lek inomhus på deras avdelning och utomhus på förskolans gård observerades. De teoretiska utgångspunkter som använts i analysen av empirin är Corsaros teori om tolkande reproduktion, kamratkultur, Halldéns platsbegrepp och Rasmussens begrepp platser för barn och barns platser. Resultatet visade att barnen skapar egna platser både inomhus på avdelning som till exempel soffan och utomhus på förskolans gård i buskarna. Platserna som finns inomhus samt utomhus erbjuder barnen olika aktiviteter och barnen använder platserna utifrån sina egna föreställningar. Deras egna platser som barnen skapar erbjuder dem gemenskap, där barnen kan prova olika roller, värderingar och normer. Barnen förvandlar material och utrymme för att det skall anpassa till deras barnkultur. Resultatet visade att barnen imiterade vuxenkulturen, där barnen sedan producerade sina egna tolkningar för att anpassa till deras kamratkulturer och detta sker både inomhus samt utomhus. Barnens kamratkulturer skiljer inte sig så mycket åt, det beror på var barnen befinner sig. Det som skiljer sig åt är att barnen springer och leker andra lekar utomhus jämfört med inomhus på förskolan.