No description available.

Högskolan i Halmstad består idag av en uppdelning mellan byggnader och en campusplan har skapats för att bygga om campusområdet med målet att skapa ett campus med mer rörelser på de olika ytorna för att skapa social sammanhållning mellan studenterna. Uppsatsens syfte har varit att skapa sig en förståelse om studenternas uppfattning om de rådande offentliga platserna på Högskolan i Halmstad och deras funktionalitet. Utifrån Rikard som är projektledare för campusområdet och campusplanen 2025 vill vi skapa oss en uppfattning om hur deras vision stämmer överens med studenternas. Forskningsfrågan lyder: Hur upplever studenter på Högskolan i Halmstad att den aktuella utformningen av campusområde påverkar den sociala sammanhållningen bland studenter och vilka förändringar vill studenterna se för att öka sammanhållningen? Tidigare forskning belyser att det är viktigt med de fysiska platserna i staden och dess utformning för att skapa social sammanhållning. Uppsatsen har haft en kvalitativ metod med den hermeneutiska metodansatsen. Resultatdelen har presenterats i sju teman för att kategorisera projektinformantens och studentinformanternas intervjusvar. I resultatet presenteras det att studenterna anser att de offentliga platserna på Högskolan i Halmstad inte har attraktiva mötesplatser och att de saknas en tillhörighet till de andra akademierna på grund av den uppdelningen mellan byggnaderna som råder idag på campusområdet. Resultatet har vidare analyserat med hjälp av teorierna om tillhörighet av Vanessa May, om det offentliga rummet av Rolf Lidskog, om rätten till staden av Don Mitchell och om identitet av Rikard Jenkins. Nyckelord: Offentliga platser, studenter, social sammanhållning, attraktiva mötesplatser, Högskolan i Halmstad

I följande arbete undersöks förståelsen av kulturarv i stadsförnyelse. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur lokala och globala uppfattningar av kulturarv styr och samspelar med utvecklingen av städer samt bygga upp en förståelse för hur kulturmiljöer och narrativ tolkas och tillämpas när stadens förnyas. Detta gjordes genom en fallstudie av Habana Vieja, den historiska stadskärnan i Havanna. Avgränsningen till Habana Vieja som fall grundade sig i dess position som världsarvsstad med ett kolonialt förflutet och dess pågående stadsutveckling, där UNESCO agerar som global aktör.Arbetets teoretiska ramverk grundades i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Synen på kunskap, berättelser och platser förklaras som socialt konstruerade, vilket gjorde att kulturarven kunde analyseras och förstås utifrån dess specifika kontext. Tolkningar av Habana Viejas kulturarv analyserades genom både tid, plats och narrativ för att en förståelse för dess sammanhang skulle utrönas. Kvalitativa metoder valdes för att jag skulle kunna tolka och analysera datainsamlingen i den sociala verklighet som den befann sig i. Fältarbetet i Habana Vieja gav en direkt insyn i hur kulturarven samspelar med stadsutvecklingen medan analysen av myndighetsdokument presenterade den bild som aktörerna ville ge utåt. Utifrån de premisserna analyserades fallet Habana Vieja utifrån övergripande och platsspecifika nivåer för att kunna både bredda och fördjupa förståelsen för kulturarvets roll i stadsförnyelsen. Analysen påvisade att kulturarven i Habana Vieja integreras i stadsförnyelsen. Kulturarven förklaras som historiska men de bedöms efter sin relation till nutiden. Kulturarvens primära användningsområde är sammanlänkat med synen på kulturarv som resurser för att legitimera framtida stadsutveckling, snarare än bärare av ett arv. UNESCOs globala beskyddande av kulturarv verkar vidare påverka sociala, ekonomiska och planeringsrelaterade aspekter i Habana Vieja.

Problemformulering och syfte: Forskning visar att det blir allt vanligare för offentlig verksamhet att arbeta med kommunikation av platser. Trots det, finns det ingen generell strategi för hur detta ska gå till. I förlängningen leder det till att de organisationer som inte arbetar professionellt med sin kommunikation av platser förlorar turister då de faller mellan stolarna i bruset av det omfattande utbudet av resmål.
Metod och material: För att ta reda på detta ansåg författarna att en kvalitativ metod var mest lämpad att använda. Inledningsvis samlades en teoretisk bas in, denna bidrog till en bredare kännedom inom områdena strategisk kommunikation och kommunikation av platser. Utifrån detta väcktes en nyfikenhet hos författarna och frågorna som ställdes till respondenterna formulerades. För att samla in det empiriska materialet gjordes mailintervjuer med nio personer som var väl insatta i kommunikationen och varumärkesarbetet inom de olika destinationssamarbetena. Dessa nio kunde därav bidra med en god inblick i hur destinationssamarbeten arbetar med kommunikationen gentemot sina målgrupper.
Huvudresultat: Resultatet av undersökningen visade att destinationssamarben är komplexa organisationer, vars kommunikation påverkas av fler omkringliggande variabler. Flera av de undersökta kan betraktas som strategiska i sina kommunikationsinsatser, medan andra pekar på det motsatta.

Samhällets äldre invånare lever längre idag och kommer i framtiden således utgöra en större andel av världens totala befolkning. Att bli äldre innebär att konstant anpassa sig efter en utvecklande omgivning och när fler och fler servicefunktioner i samhället digitaliseras krävs det att dessa också anpassas för våra äldre invånare. Denna studie har genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer undersökt hur aktörerna Region Uppsala (mer specifikt myndigheten Trafik och Samhälle och den samhällsfinansierade kollektivtrafiken under varumärket UL) och Uppsala kommun upplever, och arbetar för, inkluderingen av äldre resenärer i Uppsala läns kollektivtrafik. Specifikt fokus har legat på hur väl inkluderande UL:s egen applikation, UL-appen, har varit och hur utvecklingsarbetet av denna relaterat till anpassning för äldre resenärer – 65 år gamla och uppåt – ser ut. Resultaten visade att aktörerna upplever att äldre är väl inkluderade i kollektivtrafiken men att ett arbete riktat specifikt mot äldre som målgrupp inte finns i dagsläget. Studien visar dock att det finns en poäng med att arbeta mot äldre som egen målgrupp eftersom dessa uppvisar andra synsätt, attityder och tendenser än deras yngre motparter och därmed blir en viktig variabel att ha i beaktande vid utvecklingen av kollektivtrafiken i Uppsala län.

Projektet undersöker landskapet och identifierar olika platser. Knutna till dessa platser är personliga minnen. Hur kan man som arkitekt förstärka såväl minnet av platsen men även platsen med hjälp av arkitektur. Kan dessa arkitektoniska objekt verka som lokala såväl som regionala generatore? Projektet undersöker också vidare om objekten skall ge betraktaren både ett fysikt och psykiskt minne att ta med sig därifrån, eller hurvida upplevelsen skall vara isolerad till platsen. / The project examine landscape and identifying different places. Connected to these places are personal memories. How can I as an architect strengthen the memory of the place as well as the place it self with architecture? Can these architectural structures be generators for the local environment as well as the regional? The project is also about investigate if the experience is to be taken with you as beholder, or if it should be isolated to that single place.

Studien syftar till att studera unga vuxnas upplevelser av välbefinnande vid användning av offentliga platser under covid-19 pandemin. Syftet är även att studera vilka strategier unga vuxna använder sig av för att öka sitt upplevda välbefinnande vid användning av offentliga platser under covid-19 pandemin. Undersökningen genomfördes genom kvalitativa intervjuer av unga vuxna män och kvinnor och genom dolda observationer av utvalda platser. Studien är avgränsad till Uppsala och går genom en kvalitativ metod in på djupet om deltagarnas upplevelser. Resultatet visar att unga vuxnas välbefinnande vid användning av offentliga platser har minskat under covid-19 pandemin. Det har blivit svårare att använda offentliga platser utan att riskera sin trygghet genom risken att bli smittad av viruset och riskera att bli stigmatiserad som smittobärare. Begränsningen har även lett till svårigheter att upprätthålla sociala kontakter vilket i vissa fall lösts genom en närmare relation till djur som inte bedöms vara en smittorisk. För att öka välbefinnandet tilltog samtliga deltagare strategier där den vanligaste strategin var att söka sig till offentliga platser som hade större tillgångar av grönområden eller vatten och naturligt hade färre människor närvarande

Den fysiska planeringen och utformningen av en plats påverkar hur den upplevs av besökaren. Att känna sig trygg i samhället är en demokratisk rättighet och en förutsättning för att kunna vara en aktiv individ, nyttja samhällets olika funktioner och kunna delta i olika aktiviteter. Utmaningen med att planera för trygga och säkra miljöer är att trygghet är en subjektiv känsla som innebär den individuella bedömningen av sin egna säkerhet. En säker plats betyder att brottsligheten är låg och risken för att bli utsatt för brott är liten. Trygghet och säkerhet är två begrepp som har en påtaglig skillnad då en säker plats inte nödvändigtvis behöver upplevas som trygg. Kandidatuppsatsen syftar till att undersöka hur säkerhet och upplevd trygghet på offentliga platser påverkas av den fysiska utformningen. Studien undersöker även om det finns något samband mellan upplevd trygghet och den faktiska säkerheten. En fallstudie har genomförts på Göteborgs centralstation där stationens fysiska aspekter, den upplevda tryggheten på platsen och dess faktiska säkerhet har undersökts. Studien använde sig av metoden textanalys samt observationer baserade på teorin Defensible space. Teorin innehåller metoden CPTED, vilket är en metod baserad på principer i den fysiska miljön som bidrar till säkra och trygga miljöer. Metoderna kompletteras med intervjuer i syfte att få ett perspektiv på hur människor upplever Göteborgs centralstation i ett trygghetsperspektiv. Resultaten från studien har sedan ställts mot brottsstatistiken för Göteborgs centralstation, för att ser hur ett samband mellan upplevd trygghet i den fysiska miljön och säkerhet på en offentlig plats ser ut.  Fallstudien har lett fram till slutsatsen att fysisk planering och utformning av offentliga platser kan påverka den upplevda tryggheten. Platsens utformning och dess koppling till den faktiska säkerheten kan däremot inte fastställas. Säkerhet är ett komplext begrepp som påverkas av flera olika faktorer, inte bara fysisk planering. Studien visar att CPTED- principerna implementeras på Göteborgs centralstation i olika utsträckning på olika delar av stationsområdet. Kandidatuppsatsen avslutas med en diskussion gällande brottsprevention som planeringsideal och vikten av planerarens roll i utformningen av trygga miljöer på offentliga platser.

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare för kommuner att använda sommargågator som en temporär plats med syfte att utforma något tillfälligt i gaturummet. Sommargågatan kan genom att skapa en fysisk förändring bidra till ett mer konkret förslag för medborgarna och visa hur gatan skulle kunna användas annorlunda. En viktig del av konceptet sommargågator är dialogen mellan kommun och medborgare där de tillsammans kan komma fram till gatans tillfälliga utformning. Uppsatsen ämnar undersöka hur sommargågator kan användas som ett verktyg för medborgardialog och vilket inflytande invånare kan få i arbetet med sommargågator. I uppsatsen genomförs två fallstudier; Swedenborgsgatan i Stockholms stad och Friisgatan i Malmö stad. Den utvalda empirin består främst av publicerade och interna kommunala dokument. Detta för att inbringa kunskap om kommunernas arbete med sommargågator. Empirin analyseras genom en kvalitativ textanalys utifrån Arnsteins delaktighetsstege och Fungs demokratikub. Vidare analyseras även empirin utifrån ett demokratiteoretiskt perspektiv. Studien visar att dialogen med verksamheterna har varit framgångsrik för att öka inflytandet hos en begränsad grupp i både Stockholm och Malmö. Studien pekar också på att kommunerna behöver ta fram metoder för genomförande, insamling och dokumentation av dialogen för att sommargågatan även ska fungera som ett verktyg för medborgardialog där den breda allmänheten kan involveras.

Historiska platser är något som kan användas i historieundervisning. Med tanke på detta har vi valt att undersöka hur man som lärare i sin yrkesprofession har möjlighet att använda sig av historiska platser i sin undervisning. Därutöver är det viktigt att förstå på vilket sätt historiska platser påverkar eleverna och vad man som lärare kan göra för att skapa den mest fördelaktiga undervisningen. I den första delen av arbetet har vi valt att fokusera på lärarens roll i undervisning med historiska platser och hur man som lärare kan tänka och vad syftet är med historiska platser i sin undervisning. Under rubriken Hur påverkar undervisning med historiska platser och minnesmärken eleverna har vi valt att lägga fokus på eleverna, deras upplevelser och lärdomar av undervisning med historiska platser. I texten behandlas även Förintelsen som kunskapsområde och dess anknutna historiska platser såsom koncentrationsläger. I vår kunskapsöversikt har vi använt oss av kunskapssökning som metod och vi har använt oss av databaserna ERC (Educational Research Centre), ERIC (Education Resources Information Center) och SwePub. Vår slutsats blev att användning av historiska platser i historieundervisningen ses som någonting positivt överlag hos både lärare och elever. Med hjälp av begreppet haptik kan man se att fysisk inlärning där eleverna vid olika studiebesök får se och röra historiska platser främjar lärandet hos eleverna då det ger en annan sorts inlärning än den i klassrummet som ofta sker med hjälp av läroböcker och genomgångar. Dock anser vissa lärare att det går lika bra att behandla historiska platser i klassrummet istället för ett fysiskt besök, dessutom tar vissa elever illa vid sig vid besök av platser som är väldigt negativt laddade, exempelvis platser som hör till Förintelsen.