Access to electricity is an important factor for rural development as many needs and services such as education, health care and water supply all have energy requirements. The aim of this study was to develop a sustainable electrification system based on renewable energy for the remote village Keteira on Moala Island, Fiji. Keteira does not currently have any reliable electricity supply, but the Fijian Government has set ambitious goals regarding electricity access and the renewable share in the power generation which led to the conclusion that Keteira in the near future will have access to electricity. The daily electricity demand profile for the village has been estimated based on consumption patterns available from other communities in similar living standards. The renewable energy sources available to Moala island have been identified as solar, wind and biomass energy, and the potentials of those sources were calculated based on global data libraries available online. Six different electrification system alternatives were developed, based on the aforementioned energy resources, either as single energy source-based systems or hybrid energy system solutions.These system alternatives were evaluated analytically and optimised for Levelized Cost of Electricity (LCOE) using the software HOMER Pro. The results showed that the optimal LCOE was 0.516 USD/kWh for the hybrid energy system which consisted of biomass, wind, solar and battery storage designed to supply the maximum power demand and daily energy demand in the village. Capital investment cost (CAPEX) was estimated as 480,500 USD for installation of the optimum system. However, it should be taken into account that no field study could be conducted in Keteira due to covid-19 and that the resulting system therefore might not be the most optimal for Keteira’s real conditions. / Tillgång till elektricitet är en viktig faktor för utveckling av landsbygden eftersom många behov och tjänster såsom utbildning, hälsovård och vattenförsörjning har energikrav. Syftet med denna studie var att utveckla ett hållbart elektrifieringssystem baserat på förnybar energi för den avlägset belägna byn Keteira på Moala Island, Fiji. Keteira har för närvarande ingen pålitlig elförsörjning, men den Fijianska regeringen har satt upp ambitiösa mål gällande tillgång till elektricitet och den förnybara andelen i kraftproduktionen vilket ledde till slutsatsen att Keteira kommer att få tillgång till elektricitet inom en snar framtid. Den dagliga elbehovsprofilen för byn har uppskattats baserat på tillgängliga konsumtionsmönster från andra samhällen med liknande levnadsstandard. De förnybara energikällor som finns på ön Moala har identifierats som sol-, vind- och biomassaenergi, där potentialen för dessa källor beräknades baserat på globala databibliotek tillgängliga online. Sex olika elektrifieringssystemsalternativ utvecklades baserat på de tidigare nämnda energiresurserna, antingen som systemlösningar bestående av en energikälla eller som hybrid-energisystemlösningar. Dessa systemalternativ utvärderades analytiskt och optimerades för Levelized Cost of Electricity (LCOE) med hjälp av programvaran HOMER Pro. Resultaten visade att den optimala LCOE var 0,516 USD / kWh för hybridenergisystemet vilket bestod av biomassa, vind, sol och batterilagring utformat för att tillgodose det maximala kraftbehovet och det dagliga energibehovet i byn. Kapitalinvesteringskostnaden (CAPEX) beräknades till 480 500 USD för installation av det optimala systemet. Det bör dock beaktas att ingen fältstudie kunde genomföras i Keteira på grund av covid-19 och att det resulterande systemet därför kanske inte är det mest optimala för Keteiras verkliga förhållanden.

Perifera platser kan möta utmaningar när det kommer till att locka till sig turister. Museer är en viktig samlingsplats i samhället, både för lokalbefolkningen och för turismen. Som förvaltare av kultur kan museer agera som kulturella hubbar och bli en katalysator för en hållbar utveckling i samhället. Syftet med uppsatsen är att få en djupare förståelse för hur utskott från större museum på perifera platser kan bidra till att samhällen frodas. Metoden för uppsatsen är en fallstudie där Nationalmuseums utskott på Jamtli Jämtlands läns museum i Östersund, Nationalmuseum Jamtli, står i fokus. Genom kvalitativa intervjuer med respondenter från Jamtli, Region Jämtland Härjedalen, Östersunds kommun och Designcentrum har undersökningens primära empiri samlats in. En analys av dokument kopplade till Nationalmuseum Jamtli har fungerat som komplement till intervjuerna. Den insamlade empirin togs fram genom att göra en tematisk analys. Resultatet tyder på att Nationalmuseum Jamtli är en unik resurs som kan stärka kulturen inom Jämtlands län och bidra till utvecklingen av en kulturell hubb. Dock finns det flera utmaningar med att bilda en kulturell hubb med hjälp av Nationalmuseum Jamtli och det krävs att Jamtli arbetar mer kring samverkan, utveckling av aktiviteter och Jamtlis kulturutbud. / Peripheral places can face challenges when it comes to attracting tourists. Museums are an important gathering place in society, both for the local population and for tourism. As trustees of culture, museums can act as cultural hubs and become catalysts for sustainable development in society. The purpose of this thesis is to gain a deeper understanding of how larger museums can contribute to societal flourishing by establishing outpost museums in peripheral locations. The method for the essay is a case study where the National Museum's outpost museum at Jamtli Museum in Östersund, National Museum Jamtli, is in focus. Through qualitative interviews with respondents from Jamtli, Region Jämtland Härjedalen, Östersund municipality and Designcentrum. An analysis of documents linked to the National Museum Jamtli has been done as a supplement to the interviews. The collected empirical evidence was analysed using a thematic analysis. The results indicate that National Museum Jamtli is a unique resource that can strengthen Jämtland’s culture and contribute to the development of a cultural hub. However, there are several challenges with forming a cultural hub with the help of National Museum Jamtli and it is required that Jamtli work more on collaboration, development of activities and Jamtli's cultural offerings. / <p>2024-05-29</p>

I dagens samhälle och speciellt i Stockholms stad finns det brister i stadsutvecklingen gällande den sociala hållbarheten som prioriteras bort till förmån för den ekologiska och ekonomiska hållbarheten. Genom att skapa och förbättra socialt hållbara offentliga platser främjas den sociala integrationen och tryggheten genom möjliggörandet av möten mellan olika människor. Syftet med denna studie är därmed att undersöka socialt hållbara offentliga platser och hur dessa kan skapas. Vidare ska detta utforskas i praktiken genom en undersökning av två av Stockholms stads projekt, Fokus Skärholmen och Hagastaden. I Fokus Skärholmen har Vårbergs park Vårgården valts ut som är placerad i söderort och för Hagastaden på norra Norrmalm har torget Hagaplan och Norra Stationsparken valts ut. Rapporten använde en kvalitativ undersökning med etnografiska metoder för att samla in kvalitativa data. Dessutom utfördes en teoretisk undersökning, huvudsakligen baserad på litteraturstudier. En fallstudie av projekten, Fokus Skärholmen och Hagastaden, genomfördes med hjälp av triangulering genom olika metoder, inklusive platsobservationer, intervjuer och dokumentanalyser. Sju intervjuer av semistrukturerad karaktär hölls med totalt åtta respondenter för att samla in material till fallstudierna.Resultatet visade att en socialt hållbar offentlig plats bland annat bör inkludera perspektiv på trygghet, tillgänglighet, inkludering samt livskvalitet. För att skapa en trygg plats krävs bland annat god belysning, överblickbarhet och att platsen är välbesökt. Ett tillgängligt offentligt rum är anpassat för alla oavsett faktorer som kön, socioekonomisk bakgrund, ålder eller funktionsnedsättning. Vidare krävs både inkludering av invånare i planeringsprocessen samt en inkluderande utformning för att ge dem en känsla av tillhörighet och en relation till miljön. Slutligen bidrar offentliga platser till att förbättra livskvaliteten genom att erbjuda attraktiva utomhusmiljöer med grönska och mötesplatser. Båda projekten har implementerat dessa aspekter, dock skiljer sig deras fokus och tillvägagångssätt åt i och med deras olika behov och förutsättningar. / In today's society, and especially in the City of Stockholm, there are shortcomings in urban development regarding social sustainability, which is prioritized in favor of ecological and economic sustainability. By creating and improving socially sustainable public places, social integration and safety are promoted by enabling meetings between different people. The purpose of this study is therefore to investigate socially sustainable public places and how these can be created. Furthermore, this will be explored in practice through an investigation of two of Stockholm's city projects, Fokus Skärholmen and Hagastaden. In Fokus Skärholmen, the park Vårgården in Vårberg has been selected, which is located in the southern part of Stockholm, and for Hagastaden in northern Norrmalm, the square Hagaplan and the park Norra Stationsparken have been selected. The report used a qualitative survey using ethnographic methods to collect qualitative data. In addition, a theoretical investigation was made, mainly based on literature studies. A case study of the projects, Fokus Skärholmen and Hagastaden, was carried out using triangulation through various methods, including site observations, interviews and document analyses. Seven interviews of a semi-structured nature were held with a total of eight respondents to collect material for the case studies.  The results showed that a socially sustainable public place should, among other things, include perspectives on safety, accessibility, inclusion and quality of life. Creating a safe place requires, for example, good lighting, visibility and that the place is well used. An accessible public space is adapted for everyone regardless of factors such as gender, socio-economic background, age or disability. Furthermore, both the inclusion of residents in the planning process and an inclusive design are required to give them a sense of belonging and a relationship with the environment. Finally, public places contribute to improving the quality of life by offering attractive outdoor environments with greenery and meeting places. Both projects have implemented these aspects, however their focus and approach differ due to their different needs and conditions.

This essay highlights the resonance that occurs between place, narrative, and storyteller. The study's object of knowledge is the phenomenon of genius loci and the oral storytelling tradition. Genius loci is the idea that a place has a spirit or aura that is created and effected by the actions and presence of humans. It is an intangible cultural heritage, rooted in the physical place. The subjects of study are the storytellers in The Land of Legends and their experiences of telling stories in culturally historic places. In the present study storytellers participated in focus groups and individual interviews to discuss and share their experiences. This essay argues that when the storytellers perform a local legend, on the site where the story is said to have taken place, it activates and becomes a part of the place genius loci. Storytelling has the ability to give people access to layers of cultural heritage that otherwise would remain hidden. The present study wants to show that oral storytelling and genius loci are important aspects of the intermediation, preservation, and development of our shared cultural heritage. This is a two years master’s thesis in Museum and Cultural Heritage Studies.

In a place that has been abandoned I have collected the human-made traces. Preserving the perishability of places and people. Saving the small memory. To hold close and pass on to the next. Placing them in a jewelry context where we may care for them more tenderly. To approach the people through adornment and wearing. I don't want to physically mark anyone, but I still want to come close. A piercing of the clothes: brooches. You who left it. I who collected. Next one to wear. Where all of us become involved and equally important. With the traces taken from the place, I add my own imprint in the craftsmanship of the jewelry. Each brooch fragile and where the next one, the wearer, will become part of our traces and history. Each brooch with a part of us and in transformation. Traces can be left, and memories preserved. They can be passed on through the visible, the tangible, the sound and the anecdotes. They can be experienced or relived when we feel, listen and see. Therefore, I needed to pass on the traces in several ways. Through the brooches and through film. For more people to take part of. Where the next one can see, hear and feel a place; its traces, stories and the imagination created in the experience.

To be creative or innovative is a highly praised trait within the labor market of today. Though it has often been seen as a talent only granted to a chosen few, most evidence imply that it is something that we all possess and can develop. Creativity within education also appears to have positive impacts on school-results, attendance and confidence among students. Yet creativity has a low status within the current education system, making the opportunities to develop our creative ability insufficient.  Architectural projects and development strategies focused around creativity have occurred frequently on the agenda since the release of Richard Floridas book “The Rise of the Creative Class” in 2002. An increase of creative activity has been linked to growth but lately also to gentrification, as if this was an inevitable result. The focus has been on economic growth and increased tourism, instead of what creativity can bring to the individual and the community.  This thesis aims to answer two main questions: First, how can creative places benefit the schools and communities in socio-economically challenged areas? Second, how can these creative places best be designed to achieve these benefits? Creative places refer in this thesis to public spaces that encourages creativity, which can be places for creative production but also places for experiencing creative works of others. The aim is also to implement the learnings into a design proposal, where the area Vivalla in Örebro is chosen as the site for implementation. In order to answer the first question, the paper examines the existing conditions of vulnerable areas in Sweden and some of the available research on creativity in relation to education. To gain knowledge about design aspects four existing projects that aims to be places for creativity are analyzed. The local conditions of Vivalla are mainly researched through qualitative methods of observation, interviews and a workshop with students from the local school. Finally, the ideas and findings are implemented into a design-proposal, which is a vision for a new creative platform. Rather than a finished project, the proposal should be seen as a vision showing the potentials of the site that can be used as a basis for discussion with the local actors, This paper provides some useful arguments to why creative places in socio-economically challenged areas are worth investing in and highlights the importance of an inclusive development process. Finally, it also provides a diverse view of one of Sweden’s most segregated areas.

Syftet med denna studie är att undersöka om barn i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter har möjlighet till att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet i förskolans utbildning samt om de utifrån läroplanen ges tid, rum och ro till eget skapande. Studien syftar till att undersöka hur barn åskådliggör sina möjligheter till eget/fritt skapande, vilket skapande som barnen anser vara viktigt och vad de väljer att framhäva samt i vilken form skapandet tar sig uttryck. Studien behandlar dessutom de handlingserbjudanden barn möter i förskolan och hur dessa påverkar skapandet. Vi har använt oss av vår nya metod digitala gåturer, där barnen själva och med stöd av en förskollärare har fått visa och berätta om sitt skapande för oss. Resultatet av studien visar att platsen är viktig för de möjligheter och handlingserbjudanden barn möter i förskolan. Vi ser även hur barns skapande tar sig många olika uttrycksformer samt att barn genom sitt aktörskap transformerar och erövrar platser och material. Slutsatsen av studien är att det är viktigt att vi noggrant ser över utformningen av förskolans miljöer samt tillgång till material för att eget/fritt skapande ska kunna uppnås. Då barnen använder många olika tillvägagångssätt i processen av sitt skapande blir det även viktigt att synliggöra och värdesätta resultatet av vad processen har lett till. Slutligen visar även studien att metoden digitala gåturer är en tillförlitlig och modern metod för att åskådliggöra barns perspektiv.

Restriktioner som har förelegat under Covid-19 pandemin har påverkat stora delar av våra samhällen. I Sverige har invånarna blivit uppmanade att hålla sig hemma i fullaste mån, arbeta hemifrån och minska sina sociala kontakter. I sin tur har vanliga beteendemönster till och från arbeten ändrats och relationer till offentliga rummet har påverkats. Detta arbete reder ut hur Covid-19 pandemin har påverkat användandet av offentliga platser med hjälp av en enkätstudie. Arbetet undersöker om det finns skillnader bland olika könsgrupper i användandet av offentliga platser under pandemin samt vilka platser som varit mest attraktiva under pandemin. Studien innefattar även kvalitativa inslag för mer djupgående analyser. I studien visar det sig att grönområden har varit mer uppskattade än offentliga platser som torg, där våra sociala umgängen tidigare ägt rum. Skillnaderna mellan könen är i stort väldigt små men det finns lite olikheter i brukbarheten av offentliga platser. Troligtvis kommer vanor som har skapats under Covid-19 pandemin fortgå och vi behöver se över våra offentliga platser så dessa är brukbara även under pandemier.

The Witcher 3: Wild Hunt is one of the best selling open world video games in recent years. Thanks to the game’s popularity, other game designers might want to replicate its world design methods. In an interview from 2017, the game’s developers have explained that they have used a system called “the rule of 40 seconds” to ensure that the player stumbles upon something interesting every 40 seconds of exploration. In this research, the authors conducted a test to check how accurately the rule was implemented; they did this by analysing footage of gameplay from four different YouTube content creators, on two of the game’s maps. The research found that a Rule does exist, however, it is greatly influenced by playstyles and only accurate for certain players. It concludes that designers looking to implement the rule, can reliably do so, but they should take playing styles and player movement speed into consideration when testing their rule. / The Witcher 3: Wild Hunt är ett av de bäst säljande öppna världsspel de senaste åren. Tack vare spelets popularitet kanske andra speldesigners vill kopiera dess värld designmetoder. I en intervju från 2017 har spelets utvecklare förklarat att de har använt ett system som kallas ”regeln om 40 sekunder” för att säkerställa att spelaren snubblar på något intressant var fjärde sekund av utforskningen. I denna forskning genomförde författarna ett test för att kontrollera hur korrekt regeln implementerades; de gjorde det genom att analysera bilder från fyra olika innehållsskapare på YouTube på två av spelets kartor. Forskningen visade att det finns en regel, men den påverkas av spelstilar och är endast korrekt för vissa spelare. Det drar slutsatsen att designers som vill implementera regeln kan göra det på ett tillförlitligt sätt, men de bör ta hänsyn till spelstilar och spelarens rörelsehastighet när de testar deras regel.

When teachers reason about where they take their students to places such as cultural heritage sites, historical places and museums, they usually have a motive for why they choose to make such a trip. And it is usually because they want to evoke their students' abilities to work and study the school subject history. One of these abilities the teacher wants their students to uphold, are for example historical empathy. The aim of this study is to map the state of knowledge for how visits to historical sites and museums are used within and motivated in history teaching. The information retrieval was mainly performed on searching empirical information via databases such as SwePub, Libsearch and Google Scholar, through the search engine in Malmö University library webpage. After an extensive and thorough research, the information gathered from the search shows that both scholars, museum educators, teachers and students agree that it is good to make these kinds of field trips. It can help students to engage with and within history, to evolve their perspectives on the history and abilities to understand other people and their actions, thoughts and beliefs in the past. The reason for doing this research is to understand the purpose of these kinds of visits and in the near future to use this as an advantage, for ourselves when we want to evoke historical abilities in our future students.