Studien handlar om vilka möjligheter utomhusmiljön kan ge i relation till barns lek och fria aktivitet på fritidshemmet. Syftet med studien är att studera barn och fritidslärares uppfattningar om utomhusmiljöns möjligheter i relation till barns lek och fria aktiviteter på fritidshemmet. Studien har för avsikt att lyfta fram barns perspektiv och ett barnperspektiv, och att bidra med kunskap om vilka möjligheter utomhusmiljön har i ett leksammanhang på fritidshemmet. Studien kan även bli en utgångspunkt för hur utomhusverksamheten på fritidshemmet kan utvecklas och hur medvetenheten kring utomhusmiljön kan öka. Studiens teoretiska perspektiv är barns perspektiv och ett barnperspektiv. Den valda kvalitativa metoden är intervjuer i form av samtalspromenader utomhus med ljudinspelning. Studien genomfördes på två olika fritidshem med skilda utomhusmiljöer för att få en bred bild av vilka möjligheter som kunde finnas i de skilda utomhusmiljöerna. Studiens resultat visar att olika utomhusmiljöer kan ge många och varierande möjligheter för barns lek och fria aktivitet, beroende på olika faktorer som belyses av både fritidslärare och barn. Utifrån deras uppfattningar, betonas utformningen av utomhusmiljön som en betydande del. I det sammanhanget framgår även vikten av barns platser som blir synliga både på ochutanför platser för barn.

The 21st century presents the urban environments with challenges in the form of demo- graphic changes, new urban economies and international and culturally diverse cities. These challenges exist within a globalized context that together with digital technology has created rapidly shifting environments. As a result there is a need for constant innovation in a constantly shifting environment. There is a need for temporary exploratory solutions in the built environment in order to highlight tendencies, visualize unseen conflicts and explore new urban forms in order for cities to grow with their residents and users. By analyzing current local regulation in Stockholm regarding public space, temporary structures, usage as well as social factors and an in-depth analysis of three case studies, this project explores and outlines how temporary user projects can act as a compliment to traditional planning practices. The project also explores the role and the limitations of urban entrepreneurship and examines a clear set of values for urban entrepreneurship within temporary spaces. The final synthesis is a framework that seeks to ensure equal access and achieving solutions that are flexible and local. / Det 21:a århundradet presenterar en rad utmaningar för de urbana miljöerna i form av demografiska förändringar, nya urbana ekonomier samt internationella och mångkulturella städer. Dessa utmaningar sker ur ett globaliserat sammanhang som tillsammans med digitala teknologier har skapat snabbt skiftande urbana miljöer. Därmed finns det ett behov av en kontinuerlig innovationsprocess i kontinuerligt skiftande miljöer. Det finns ett behov av temporära, utforskande lösningar, i den byggda miljön för att kunna påvisa tendenser, åskådliggöra osedda konflikter samt utforska nya urbana former för att städer ska kunna växa med sina innevånare och användare. Genom att analysera rådande regelverk i Stockholm gällande offentliga utrymmen, temporära konstruktioner, användande samt sociala faktorer och ingående analyser av tre fallstudier, utforskar detta projekt temporära användarprojekt i den urbana miljön som ett komplement till traditionella planerings praxis. Projektet utforskar urbant entreprenörskaps roll samt begränsningar och undersöker en tydligen värdegrund för urbant entreprenörskap gällande temporära platser. Slutsyntesen är ett ramverk som ämnar till att säkerställa jämlik åtkomst samt skapa flexibla och lokalt relevanta lösningar.

Den här studien undersöker hur outnyttjade platser kan användas genom temporär användning ur ett socialt syfte. Vår uppfattning är att det finns en brist på platser i dagens urbana miljö som bidrar till delaktighet och gemenskap, som kan främja social inkludering och ett mer jämlikt samhälle. Samtidigt finns det outnyttjade platser i staden, vilket kan bero på olika anledningar, som exempelvis ekonomiska aspekter eller väntan på exploatering. Temporär användning är idag en erkänd metod för att aktivera dessa platser under en viss tidsperiod. Frågan går dock att ställa hur detta kan användas ur ett socialt, samt solidariskt perspektiv och således bidra till ett mer jämlikt samhälle. För att besvara denna fråga har vi utfört en empirisk undersökning av det franska temporära projektet Coco Velten, samt projektets grundare Yes We Camp. Genom denna empiriska undersökning, tillsammans med stöd av teorier, har vi kommit fram till att outnyttjade platser kan användas temporärt för att bidra till ett mer inkluderande och jämlikt samhälle. Samtidigt måste inte temporär användning i sig nödvändigtvis bidra till detta, utan det handlar snarare om hur dessa platser utformas, samt dess syfte. I det studerade Coco Velten går det utläsa att projektet svarade upp på olika samhällsproblem genom att hjälpa människor i utsatta situationer. För att åstadkomma detta implementerades flera olika användningsområden i projektet, en av dessa var de gemensamma platserna som utformades genom kollektiva metoder. Genom studien visas att de gemensamma platserna kan ses som särskilt vitala för att öka delaktigheten genom den temporära användningen och skapa förutsättningar för jämlikhet och social inkludering. Studien visar även att dessa projekt bygger på en viss föreningskultur och ett samarbete mellan olika samhällsaktörer. Avslutningsvis belyser studien vissa utmaningar med temporära projekt. Studien visar att den temporära användningen med ett socialt perspektiv kräver ideellt arbete och människors engagemang för att kunna genomföras. Andra utmaningar som studien belyser är tidsaspekten, finansieringen, samt risken för gentrifiering. / This thesis explores how unused spaces can be utilised through temporary use for social purposes. It is our view that there is a lack of spaces in today's urban environment that contribute to participation and community, which can promote social inclusion and a more equal society. At the same time, there are vacant spaces in the city, which may be due to various factors, including economic considerations or a lack of immediate development opportunities. Temporary use is now recognised as a means of activating these spaces for a specified period. However, it is necessary to consider whether this can be used from a social and solidarity perspective, and thus contribute to a more equal society. To answer this question, an empirical study of the French temporary project Coco Velten, and its founder Yes We Camp, was conducted. Through this empirical investigation, together with the support of theories, it was concluded that unused spaces can be used temporarily to contribute to a more inclusive and equal society. It is important to note that temporary use in itself does not necessarily contribute to the desired outcome. Rather, it is about how these places are designed and what they are used for. In the Coco Velten case study, it is evident that the project addressed various societal issues by assisting individuals in vulnerable situations. To achieve this, several different uses were implemented in the project, including common spaces designed through collective methods. The study indicates that the common spaces can be regarded as particularly significant in terms of increasing participation through the temporary use of the spaces and creating conditions for equality and social inclusion. The study also shows that these projects are based on a certain culture of association and collaboration between various social actors. Finally, the study identifies some challenges associated with temporary projects. The study indicates that temporary use with a social perspective requires volunteer labor and people's commitment to be implemented. Other challenges highlighted by the study are the time aspect, financing, and the risk of gentrification.

ABSTRACT Today our physical appearance is more important than before. The way we physically present ourselves is how many of us would like to be seen. By acting a certain way, dressing a certain way or spend time with a certain social group we identify ourselves. A certain style that an individual presents can say something about what that individual are interested in and how the person spends his or her time. Today many complement their physical appearance with a physical attribute like a beard. Beard is seen as something that is trendy and masculine. Many men identify themselves with their beard, even thou it is only a part of the male physical appearance. In Sweden there is a beard contest called “En Karl Med Skägg” this is an event with an audience that nominates Sweden’s best beard of ten final contestants. Men all over the country apply for the contest. A jury then selects ten men that will be the final contestants for the best beard of Sweden.   This thesis is going to analyze the social meeting that the participants create while participating in the contest and the importance of that meeting to them. While participating in the event, participants give the place of the event a meaning and the place of the event also got a meaning to the participants both socially and geographically. These men create a social place that is time-stretched with an importance to them. This thesis is also going to examine how this type of event symbolizes modern culture and how the male gaze is of higher importance than before historically. The thesis is going to analyze the connection between the male self-identification and participating in a social meeting between others, by appearance similar individuals.

Denna uppsats utgår från att sociala medier ses som platser till vilka personer skapar platskänsla. Det är en fallstudie som studerar några få yngre äldre, deras användande av sociala medier och hur de skapar platskänsla till dem. Även hur personerna förhåller sig till platserna och vilka egenskaper de ger dem undersöks. För att samla in material har semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra personer. Studien visar att personer använder sociala medier på olika sätt och därmed skapar olika stark platskänsla till platserna. Hur informanterna identifierar sig med platserna varierar, en del upplever mer insideness än andra. Det som kan ses är att de som skapar starkast platskänsla är de som uppfattas vara mest insiders. Slutligen visar studien att olika personer ger platserna olika karaktäristika. Baserat på dessa kan de studerade sociala medierna ses som virtuella tredje platser, dock inte optimala sådana i varje enskilt fall. Studien utgår från ett individperspektiv. Det som presenteras baseras på just dessa individers känslor och upplevelser och representerar inte en hel generations uppfattningar. Den yngre äldre delen av befolkningen glöms ofta bort eller klumpas ihop och är inte alltid uppmärksammade som internetanvändare. Detta är förhoppningsvis ett steg i rätt riktning mot att belysa just dessa personers roll på sociala medier.

Undersökningen handlar om otrygga platser i skolan och hur otrygga platser beskrivs av elevoch lärarperspektiv. Tidigare forskning visar att rädslor kan vara kollektiva såväl som individuella och att det finns olika beståndsdelar på platser som tillsammans utformar en plats karaktär. Motivet till undersökningen och tematiken otrygghet baseras på att jag vill synliggöra vilka platser en grupp elever upplever som otrygga inom skolans område. Genom samtal med elever och lärare för att få deras perspektiv på platser dem upplever som otrygga, bidrar studien till att jag får ett dubbelperspektiv och kan därefter analysera och konstatera vilka tecken det är i dessa platser som är orsaken till otrygghet. I undersökningen har deltagande observationer, intervjuer, enkäter, samtal och undervisning genomförts. Det empiririska materialet har bearbetats utifrån ett kulturanalytiska arbetssätt, vilket innebär att fokus har varit på att se mönster i bilderna, fokuseringar på vissa teman och sökande efter nyckelsymboler på dessa platser. Resultat från studien visar att bristen på vuxnas/lärares närvaro i kombination av hur platsen är uppbyggd påverkar hur otrygghetskänslan upplevs av vissa elever. Och på grund utav dessa två faktorer leder det även till vilka elever som dras till dessa otrygga platser och använder det som ett socialt rum och påverkar platsens otrygghet ytterligare. Utformningen av den gestaltande delen i undersökningen har bearbetats utifrån det empiriska materialet. De bilder elever och lärare fotograferat har bearbetats genom att ha ringat in det som har anspelats vara ett tecken på vad som är otryggt och även angett pilar för gående och fordons trafik som även där skapar otrygghet. Det har lett till att det blivit tydligare att förstå vad som beskrivits av de elever och lärare som bidragit till undersökningen när texten läses. Bilderna har därefter printats ut på blankt fotopapper och monterats upp på MDF skivor för upphängning.

Under sensommaren 2017 offentliggörs den strukturplan som tagits fram av Stockholm Stad, tillsammans med fyra bygg- och bostadsföretag, som föreslår att det ska byggas bostäder i det gamla industriområdet Lövholmen i centrala Stockholm. En exploatering som kräver att de konstnärer som idag är verksamma i området behöver flytta. Syftet med uppsatsen är dels att studera hur liminala platser inordnas i ett konstnärligt och alternativt identitetsskapande, och dels att undersöka hur informanternas erfarenheter av att vara verksamma på en sådan plats inverkar på hur de förhåller sig till exploateringsplanerna. Med utgångspunkt i intervjuer och observationer på sociala medier beskrivs hur Lövholmen, med sin smuts och relativa oordning, kan inordnas i informanternas konstnärliga praktiker och berättelser om sig själva som alternativa konstnärer. Platsen ses som ett undantag och en möjlighet att undkomma vad informanterna uppfattar som en annars kollektiv, kommersiell och homogen stad. Att förhålla sig negativ gentemot en nybyggnation blir på så vis ett sätt att framhäva och försvara den egna identiteten och för individen viktiga värden.

High school students' schooling is preparing for their future. It is therefore important that their school time is characterized by security and a good physical school environment. The purpose of this thesis is to investigate how the physical school environment outside the classroom affects the safety of high school students. The aim of the study is also to highlight a possible connection between how the design of various places in the school affects the safety of the students, connected to where the students mostly stay during the school day. Previous science and background facts about safety in the physical school environment emphasize how important it is with the school's design. There are numbers of relevant factors to consider when designing a school and how to promote security in the physical school environment. To be able to answer the issues of the thesis, quantitative surveys have been sent out to high schools students at a secondary school. Through bar charts, the result is presented and then analyzed based on the method bivariate analysis. The theoretical framework of the thesis consists of Simmel's sociological theory and the spatial theory perspective. The results of the study are analyzed on the basis of the theory perspective and compared with previous science and other background facts. The results of this study shows that students are safest in the dining room, the library and in the places where they mostly stay daily. The factors that contribute to security are mainly that people they feel safe with are there, open spaces and comfortable sound levels.

No description available.

Denna designpedagogiska undersökning baseras på ett empiriskt material som med en etnografisk inspirerad metod med participatory design som grund för deltagandet, undersöker rätten till individens visuella uttryck i det offentliga rummet, sett ur ett maktperspektiv inom det socialkonstruktionistiska fältet. Syftet är att skapa en mötesplats som kan möjliggöra för boende i Orminge att ta plats med visuella avtryck i ett kollektivt skapande. I Orminge, som är en förort till Stockholm, har undersökningen ägt rum i form av en workshop, en aktion och en utställning. Under tre veckor i oktober 2010 kunde biblioteksbesökare till Orminge Bibliotek delta i en öppen workshop. Deltagarna, de boende i Orminge och tillika besökare till Orminge Bibliotek, "målade med tråd" på duk och bestämde sedan platser där den broderade duken skulle placeras ut i det offentliga rummet. En utställning i Orminge Bibliotek skapades utifrån dokumentationen över workshopens process och dukens platstagande i det offentliga rummet (aktionen), vilket lyfte upp deltagarnas arbete och Orminge som plats. Frågeställningen som ställs i undersökningen är: Vilka nya betydelser kan skapas då ett kollektivt broderi tar plats i det offentliga rummet? Jag genomförde en aktion, inspirerad av craftivism, där jag tog ut deltagarnas gemensamma artefakt till deras utvalda platser i det offentliga rummet. Deltagarnas val av platser handlade om att fånga uppmärksamhet, ifrågasätta konsumtion, lämna avtryck i det offentliga rummet, en form av identitetsskapande och symboliska krockar mellan handarbete, reklam och graffiti. Undersökningens resultat visar bland annat att detta projekt kan läsas som en form av motmakt. Som gatukonst bär den broderade duken politisk potential att kunna ifrågasätta den demokratiska aspekten av vem eller vilka som har makten i det offentliga rummet. Deltagarnas platstagande sker via aktionen då deras artefakt utmanar det offentliga rummets strukturer. Inom ramen för designpedagogik kan duken som handarbete i det offentliga rummet härleda till diskussioner om mänsklig närvaro i reklamflödet och ett platstagande av boende i sin egen förort. Hos dessa Ormingebor fann jag en vilja att handarbeta, uttrycka sig och ta plats. Mötesplatsen fångade upp ett behov av att vilja berätta visuellt, med nål och tråd på duk. I en utställning 2011-01-10 till 2011-01-15 på Konstfack (Högskolan för konst, konsthantverk, design och bildpedagogik) gestaltades undersökningen. Fotografier, från när det kollektiva broderiet tog plats och skapade nya betydelser i Orminges offentliga rum, tejpades upp på en yta likt estetiken för olaglig affischering i det offentliga rummet. En större affisch med en bild på duken hängdes på väggen. På affischen hängde trådar och nålar ner mot golvet för att efterlikna workshopens estetik i Orminge Bibliotek. / BI