Kvinnor har under stora delar av 1900‐talet broderat monogram på hemmets textilier för att skilja tillhörigheter åt och undervika förväxling. Monogrammet hade även en prydande funktion på textilierna, som broderats mer eller mindre synliga på textilierna under åren. Ordet monogram kommer från grekiskans mono´grammos och betyder en bokstav av enbart linjer. Det broderade monogrammet består av ägarens begynnelsebokstäver eller det gifta parets gemensamma begynnelsebokstäver, vilket har varierat under tiden från en till fyra bokstäver och hela namn beroende på trender. Mönsterförlagor till monogrammen spreds via märk‐ och broderiböcker vilka ligger till grund för uppsatsen. Före märk‐ och broderiböckernas tid broderades dukar som förlagor och inspiration till kommande märkning, så kallade märkdukar. Idag är det enbart ett fåtal som dekorerar hemmets textilier med ett handbroderat monogram, troligen beror det på ett minskat behov av märkning för att skilja tillhörigheter åt, en jäktande nutid, ett minskat kunnande samt ett förändrat synsätt på textil som hållbar produkt. Jag riktar i uppsatsen uppmärksamheten mot monogrammets funktioner, komposition och placering på hemmets textilier mellan 1892‐2007. Monogrammet är intressant att studera då det gått från självklarhet till bortglömt på drygt 100år. Uppsatsen är genomförd i en kvalitativ litteraturstudie med hermeneutikisk metod. För framtida forskning inom området är det av intresse att ta reda på hur monogrammen skiljer sig geografiskt och vilka influenser som påverkat.

No description available.

<p>Kvinnor har under stora delar av 1900‐talet broderat monogram på hemmets textilier för att skilja tillhörigheter åt och undervika förväxling. Monogrammet hade även en prydande funktion på textilierna, som broderats mer eller mindre synliga på textilierna under åren. Ordet monogram kommer från grekiskans mono´grammos och betyder en bokstav av enbart linjer. Det broderade monogrammet består av ägarens begynnelsebokstäver eller det gifta parets gemensamma begynnelsebokstäver, vilket har varierat under tiden från en till fyra bokstäver och hela namn beroende på trender. Mönsterförlagor till monogrammen spreds via märk‐ och broderiböcker vilka ligger till grund för uppsatsen. Före märk‐ och broderiböckernas tid broderades dukar som förlagor och inspiration till kommande märkning, så kallade märkdukar. Idag är det enbart ett fåtal som dekorerar hemmets textilier med ett handbroderat monogram, troligen beror det på ett minskat behov av märkning för att skilja tillhörigheter åt, en jäktande nutid, ett minskat kunnande samt ett förändrat synsätt på textil som hållbar produkt.</p><p>Jag riktar i uppsatsen uppmärksamheten mot monogrammets funktioner, komposition och placering på hemmets textilier mellan 1892‐2007. Monogrammet är intressant att studera då det gått från självklarhet till bortglömt på drygt 100år. Uppsatsen är genomförd i en kvalitativ litteraturstudie med hermeneutikisk metod. För framtida forskning inom området är det av intresse att ta reda på hur monogrammen skiljer sig geografiskt och vilka influenser som påverkat.</p>

Syftet med uppsatsen är att utifrån kvalitativa data undersöka hur genus framställs inom dettextila hantverket, samt vad som händer när en hantverkare/konstnär inte följer de normersom finns inom det området. Teorin utgår ifrån genus, hur den textila normen har skapats ochvilka drag det finns idag. Som metod har en ideologikritisk textanalys använts, där datan ianalysen delats upp i fyra teman. Resultatet visar att normen att textil är feminint ännu leverkvar, men att det börjar bli mer accepterat för män att utöva textila hantverk.

Utifrån tankar om makt, begär och normalitet ämnar texten skapa en förståelse både för Alva Roselius konstnärskap, och idén om konstnärskap i vidare bemärkelse. Med avstamp i personliga berättelser diskuteras Friedrich Nietzsches begrepp ‘ressentiment’ och Wendy Browns tanke om att alla människor i ett senkapitalistiskt samhälle bär på detta. Vidare avhandlas språket, och dess inneboende makt, i relation till kroppen och den fysiska akten av att brodera. Broderiet diskuteras fortsatt utifrån sin kvinnligt kodade tradition och med utgångspunkt i Tiqquns Preliminary Materials for a Theory of a Young-Girl ifrågasätts idén om the young-girls universalitet. Att den ideala medborgaren i ett konsumtionssamhälle beskrivs som en young girl handlar om makt snarare än slump. Det feminint kodades icke-universella varande stärks av Rozsika Parker som härleder konsthantverkets, jämte konstens, låga status till dess utövare. Hon visar på att konst traditionellt skapats av män medan konsthantverk utförts av kvinnor. Texten resonerar avslutningsvis kring motsättningen mellan det kvinnliga och det konstnärliga och menar att detta idag är helt förändrat, då konstnärens prekära arbetssituationen givit denne en kvinnligt kodad expertis. Alla konstnärer är således kvinnligt kodade. Konstnären är inte längre ett ensamt geni som drivs av behovet att skapa, konstnären är the young girl, driven av upprättelsebehov. Texten rör sig mellan ett poetiskt och ett akademiskt språk och refererar, i linje med detta, till poeter tillika teoretiker och konstnärer.

Dagdrömmar är en tapetkollektion bestående av tre fondtapeter som kombinerar det moderna, massproducerade digitaltrycket med traditionell, unik broderiteknik. Genom att tillföra handbroderi och dess struktur och textila känsla till ett digitaltryckt tapetmaterial skapas en kollektion som befinner sig i gränslandet mellan design och konst, lyx och budget samt dröm och verklighet.Daydreams is a wallpaper collection consisting of three images that combines the modern, mass-produced digital printing techniques with traditional, unique needlework. By applying embroidery – with its structure and fabric texture – to a digitally printed wallpaper material, a collection is created that lingers on the borders between art and design, luxury and modesty as well as dream and reality. / Program: Textildesignutbildningen

<p>Det här arbetet handlar om en släktmöbel och dess klädsel. Möbeln är en brudpall från 1900-talets början, som användes vid ett bröllop år 1910. Klädseln är ett nytillverkat yllebroderi, men med rötterna från samma tid. Syftet med hela arbetet har varit att söka efter brudpallens ursprung i fråga om stilhistoriskt uttryck, ändamål, uppbyggnad etc. för att sedan kunna söka och välja ett lämpligt broderimönster från samma tid att ha som förlaga till en ny broderad klädsel. Tyngdpunkten i examensarbetet har legat på det praktiska arbetet med att brodera denna nya klädsel. Målsättningen har varit att återskapa brudpallen till ett utseende som är så representativt som möjligt för det tidiga 1900-talet i Sverige. Valet av broderi för brudpallen föll på ett jugendmönster från 1905, tillhörande Röhsska Museet i Göteborg.</p>

Jag har i mitt kandidatarbete arbetat med ljud och akustik i gamla kyrkor. Gamla byggnader och hus har alltid fascinerat mig. Det finns en sorts tyst berättelse i äldre byggnader. Jag känner en vördnad inför gamla hus och de som ritat och byggt dem. De berättar om sin tid och om saker vi glömmer bort. De bär på ett minne. Arbetet ledde till ett ljudverk där jag med hjälp av ljud har velat förmedla en rumslighet, samt teckningar och broderier. Jag skulle vilja påstå att hörseln är det mest rumsbildande sinne vi har. De hjälper oss att orientera oss och skapa minnesbilder. Ett ljud kan dessutom, liksom en doft, förflytta oss till andra tider och platser. Med hörseln kan vi avgöra ett rums storlek och karaktär. Hörseln gör tystnaden uthärdlig. Total tystnad finns egentligen inte naturligt och kan kännas otroligt obehaglig. Vi är vana vid en tystnad som med sitt rika innehåll av ljud berättar om omgivningen. Jag har gjort inspelningar i flera medeltida stenkyrkor, jag framkallade ljud med min röst och min kropp. När jag själv skapade ljud i kyrkorummet kändes det i kroppen. Min röst fick en monumental klang och blev någon annans. Min röst blev rummets röst.

Denna designpedagogiska undersökning baseras på ett empiriskt material som med en etnografisk inspirerad metod med participatory design som grund för deltagandet, undersöker rätten till individens visuella uttryck i det offentliga rummet, sett ur ett maktperspektiv inom det socialkonstruktionistiska fältet. Syftet är att skapa en mötesplats som kan möjliggöra för boende i Orminge att ta plats med visuella avtryck i ett kollektivt skapande. I Orminge, som är en förort till Stockholm, har undersökningen ägt rum i form av en workshop, en aktion och en utställning. Under tre veckor i oktober 2010 kunde biblioteksbesökare till Orminge Bibliotek delta i en öppen workshop. Deltagarna, de boende i Orminge och tillika besökare till Orminge Bibliotek, "målade med tråd" på duk och bestämde sedan platser där den broderade duken skulle placeras ut i det offentliga rummet. En utställning i Orminge Bibliotek skapades utifrån dokumentationen över workshopens process och dukens platstagande i det offentliga rummet (aktionen), vilket lyfte upp deltagarnas arbete och Orminge som plats. Frågeställningen som ställs i undersökningen är: Vilka nya betydelser kan skapas då ett kollektivt broderi tar plats i det offentliga rummet? Jag genomförde en aktion, inspirerad av craftivism, där jag tog ut deltagarnas gemensamma artefakt till deras utvalda platser i det offentliga rummet. Deltagarnas val av platser handlade om att fånga uppmärksamhet, ifrågasätta konsumtion, lämna avtryck i det offentliga rummet, en form av identitetsskapande och symboliska krockar mellan handarbete, reklam och graffiti. Undersökningens resultat visar bland annat att detta projekt kan läsas som en form av motmakt. Som gatukonst bär den broderade duken politisk potential att kunna ifrågasätta den demokratiska aspekten av vem eller vilka som har makten i det offentliga rummet. Deltagarnas platstagande sker via aktionen då deras artefakt utmanar det offentliga rummets strukturer. Inom ramen för designpedagogik kan duken som handarbete i det offentliga rummet härleda till diskussioner om mänsklig närvaro i reklamflödet och ett platstagande av boende i sin egen förort. Hos dessa Ormingebor fann jag en vilja att handarbeta, uttrycka sig och ta plats. Mötesplatsen fångade upp ett behov av att vilja berätta visuellt, med nål och tråd på duk. I en utställning 2011-01-10 till 2011-01-15 på Konstfack (Högskolan för konst, konsthantverk, design och bildpedagogik) gestaltades undersökningen. Fotografier, från när det kollektiva broderiet tog plats och skapade nya betydelser i Orminges offentliga rum, tejpades upp på en yta likt estetiken för olaglig affischering i det offentliga rummet. En större affisch med en bild på duken hängdes på väggen. På affischen hängde trådar och nålar ner mot golvet för att efterlikna workshopens estetik i Orminge Bibliotek. / BI

Det här arbetet handlar om en släktmöbel och dess klädsel. Möbeln är en brudpall från 1900-talets början, som användes vid ett bröllop år 1910. Klädseln är ett nytillverkat yllebroderi, men med rötterna från samma tid. Syftet med hela arbetet har varit att söka efter brudpallens ursprung i fråga om stilhistoriskt uttryck, ändamål, uppbyggnad etc. för att sedan kunna söka och välja ett lämpligt broderimönster från samma tid att ha som förlaga till en ny broderad klädsel. Tyngdpunkten i examensarbetet har legat på det praktiska arbetet med att brodera denna nya klädsel. Målsättningen har varit att återskapa brudpallen till ett utseende som är så representativt som möjligt för det tidiga 1900-talet i Sverige. Valet av broderi för brudpallen föll på ett jugendmönster från 1905, tillhörande Röhsska Museet i Göteborg.