No description available.

Titel:              Media som arena för provocerande konst - en diskursanalytisk studie om konstfackdebatten   Kurs:             C-uppsats 15p Journalistikvetenskap JKAND Ht11   Institution:    Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMK Stockholms Universitet   Framlagd:      20 jan. 2012   Författare:     Charlotte Råsbrant - Bergström   Handledare: Andreas Widholm   Uppsatsen behandlar media som arena för provocerande konst – en diskursanalytisk studie om konstfackdebatten   Bakgrund: Studiens syfte är att utifrån ideologikritisk diskursanalys undersöka konstfackdebattens konstruktion och representation i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet under år 2009.  Ett delsyfte är att med utgångspunkt från två konstfackelevers examensarbeten; Anna Odells Okänd, kvinna 2009-349701 och NUGs Territorial pissing, belysa likheter och skillnader avseende medierapporteringen inom olika genremässiga strukturer.   Frågeställningar: Hur konstruerades konstfackdebatten och representation av Anna Odell respektive Magnus ”NUG” Gustafsson och deras konstprojekt i svensk storstadspress år 2009? Delfrågor är: Vad publicerades, när, var (i vilka medier), av vem och hur? a)      Vad skrevs om händelserna? Vilka diskursteman uttrycktes? b)      När och var (i vilka medier) publicerades materialet? Hur utvecklades medierapporteringen över tid? c)      Vem uttalade sig och hur gestaltades händelserna inom ramen för kultur- respektive nyhetsjournalistik? Vilka fokusområden och flöden mellan genres kan urskiljas?    Metod: Uppsatsen är kvalitativ, deskriptiv i sin karaktär där diskursanalys använts för att granska mediepublicitet i förhållande till ett socialt sammanhang.   Resultat: Studien behandlar Konstfack, konst och kontrovers. Incidenter kring de analyserade projekten av Anna Odell och NUG, gav upphov till mest publicitet i februari och maj 2009. Debatt och redaktionell text handlade i huvudsak om konst, ansvar, samhällsekonomi och juridik. Inom nyhetsgenren baserades rapporteringen på händelsen, brottsaspekten och de ekonomiska konsekvenserna, där dagspressen främst inriktade sig på Konstfack och juridiskt ansvar. Kvällspressens nyhetsrapportering var till övervägande del mer sensationsinriktad, med fokus på enskilda individer i direkt anslutning till deras handling. Kulturredaktionerna stod bakom flera opinionsorienterade artiklar. De handlade om konsten i sig, dess utveckling och samhällsinstitutionernas ansvarsroll, ofta ensidigt ur författarens eget perspektiv. Inom kulturgenren var konstteoretiska och historiska referenser frekvent förekommande. Artiklarna rymde också en mer komplex diskussionen som ställde högre krav på läsarnas förkunskaper.   Nyckelord: Konstfack, Anna Odell, NUG, diskursanalys

Det bästa vi vet med konst är att den kan få dig att känna dig mindre ensam. Som att det finns nån som förstår en. Som när man hör en låt eller ser en film som känns som tagen ur ens liv och man känner att det man upplevt är på riktigt. -Yoko Bono, Det finns inget bättre Jag har avbildat min familj och vår gemensamma historia så länge som jag varit konstnär. Vare sig det handlat om video, textilt arbete, performance, skulptur eller måleri har våra delade erfarenheter varit startpunkten för allt mitt konstnärliga arbete. Mitt arbete på Konstfack har kretsat kring måleriets materialitet. Jag målar tunna lager av oljefärg på juteväv för att behålla dukens grova textur. Detta är en direkt referens till de starka barndomsupplevelser av olika material som fortfarande är en viktig hörnsten i mitt skapande. / I have depicted my family and our life for as long as I have been an artist. Be it in the form of video, textile work, performance, sculpture or painting, our collective experiences have been the starting point of all my work. My work at Konstfack has revolved around the materiality of painting. I paint thin layers of oil colour on gunny to preserve the coarse structure of the fabric. I do this as a direct reference to the strong experiences of materiality I had in my childhood which still hold great importance for me in my work.

I ”Äta med organiska former” fokuserar jag på att designa bestick som är inspirerade av organiska former hittade i naturen. Jag vill i detta projekt designa bestick som utgör en kontrast till den minimalistiska trend vi ser idag. Detta genom att införliva organiska detaljer i de vardagliga besticken som följer den informella bordsdukningen.  Dessa former inspireras av studier i djurs anatomi och olika texturer som återfinns i naturen.  Med lera utforskar jag hur organiskaformer kan tas fram och inkorporeras i besticken. Detta ska resultera i en mer konstnärlig arbetsprocess såväl som haptiskt designade prototyper.

In this essay, I turn towards artistic experience in combination with related research on painting history to examine the material choices of my artistry. My choice of painting on a canvas torn by the weather causes the colour to fall off and shed, which actualizes the theme of working through bodily sensation as a way of seeing. Meditation is brought up as a comparative field, where ”Body eye” is coined as a term to describe how it is to paint in a “second breath” of perception. Through different aspects of expressionism, anti-form, impressionism, gutai, arte povera, romanticism, performance art, mono-ha, and body art, my aim is to get closer to some philosophical starting points related to material choices and methods. Through painterly experiences, the performative aspect is personally and poetically exemplified in relation to the painting process.  The capacity of the painting is explored in the failure and in the material limitations, both in the gesture of the hand (Amy Sillman) and the terminology that the canvas puts into play (Agnes Martin). In contrast, the Unhistorically feeling, the Willful forgetfulness (Friedrich Nietzsche), and the Limitless darkness (Rainer Maria Rilke) is brought up to reflect the experience of the painting as something continuously expanding.

I mend it with sugar         Abstract   "Gluttony" and "sloth" is the sugar addictions best friend, or could it be that the addiction comes out of a disturbed hormone production caused by the environment that surrounds us? Trying to understand my own sugar addiction I weave in my personal story into my artistic research around this subject. The sugar might be the cause of the pandemic obesity and that's why it has to bee brought up into the light from its darkness down the basement of the food giants that roles over the world economy.   There might be no answer yet to the questions I ask myself but it is time that we all do what it takes to get closer to the answers, by questioning the nature of the food that we stuff our self full of, we all have a part of it, or do we? Have our brain already been kidnapped by the white gold that we're no longer capable to think clear?   This is a subject that suits very well to be highlighted through body related art, such as jewellery and corpus. We use our body when we eat, our feelings is coming from the inside of our body, by looking at our body and how it acts we can easily see the signs of how we really feel it's just that we forgot to look, we forgot to listen to our body, maybe it's the sugar that has numb our bodies…

Jag har i mitt kandidatarbete arbetat med ljud och akustik i gamla kyrkor. Gamla byggnader och hus har alltid fascinerat mig. Det finns en sorts tyst berättelse i äldre byggnader. Jag känner en vördnad inför gamla hus och de som ritat och byggt dem. De berättar om sin tid och om saker vi glömmer bort. De bär på ett minne. Arbetet ledde till ett ljudverk där jag med hjälp av ljud har velat förmedla en rumslighet, samt teckningar och broderier. Jag skulle vilja påstå att hörseln är det mest rumsbildande sinne vi har. De hjälper oss att orientera oss och skapa minnesbilder. Ett ljud kan dessutom, liksom en doft, förflytta oss till andra tider och platser. Med hörseln kan vi avgöra ett rums storlek och karaktär. Hörseln gör tystnaden uthärdlig. Total tystnad finns egentligen inte naturligt och kan kännas otroligt obehaglig. Vi är vana vid en tystnad som med sitt rika innehåll av ljud berättar om omgivningen. Jag har gjort inspelningar i flera medeltida stenkyrkor, jag framkallade ljud med min röst och min kropp. När jag själv skapade ljud i kyrkorummet kändes det i kroppen. Min röst fick en monumental klang och blev någon annans. Min röst blev rummets röst.

This essay will explain some of the key concepts of my theoretical interests in my artistic practice and point out how these are adapted in my recent work, the Satumaa triology. The trilogy consists of films concerning my own status as a Swedish speaking Finn and the history of processes of exclusion in a national community, in this particular case Finland. These processes are in my home country working both outside and within the national borders and are parallel to the French structuralist Michel Foucault’s investigations of a discourse.

No description available.

Varje år skjuts det ungefär 80 000 älgar i Sverige. Av en älgberäknas 55% av vikten som ätbart kött och 45% slängs.Jag tror att det skulle kunna gå att ta till vara på dessa såkallade rester på ett mer meningsfullt sätt.Det är en fråga om respekt.Om en tar livet av ett djur så menar jag att ett mål bordevara att göra det yttersta för att ta till vara på så mycket avdet som möjligt.Under hösten har jag samlat in dessa rester.Vad har gjorts historiskt med dessa delar? Material och metoder som idag är bortglömda eller saknar marknad. Vadkan jag som formgivare göra idag som en inte kunde då?Jag har arbetat undersökande med hår, ben och hud frånälg och designat ett antal objekt för hemmet för en ökadmedvetenhet om potentialen i detta material.