No description available.

Tall (Pinus sylvestris) är ett viktigt vinterfoder för älgen (Alces alces), som är ett uppskattat jaktvilt i Sverige. Tall är också ett av de två absolut viktigaste trädslagen för Sveriges timmer- och massavedsproduktion. När betestrycket på tallungskog blir för högt, tenderar skogsägarna att föryngra tallbestånd med gran (Picea abies), vilket är mindre begärligt för älgen att beta än tall. Konsekvenserna blir en felaktig ståndortsanpassning och att fodertillgången minskar för älgen. Biologisk mångfald påverkas också negativt, då betestrycket på andra trädslag såsom rönn, asp, sälg och ek blir högt. Med världens högsta älgstam sett till skogsmarksareal, skapas stor debatt i Sverige kring älgstammens förvaltning och lämpliga storlek, mellan skogsägare som vill ha ett lönsamt skogsbruk och älgjägare som vill ha en stor älgstam för jakt. En älgstam i balans med fodernivån är bra för både viltet, mångfalden, miljön, samhället, skogsbruket och viltförvaltningen. Syftet med studien var att jämföra skogsägares och jägares syn på betesskador och hur de värderar konsekvenserna av dessa. Målet med studien var att kunna tillhandahålla ett underlag, som kan vara till nytta för älgförvaltningsorgan. Metoden som valdes var en enkätundersökning där kvantitativa data samlades in. Enkäten bestod av totalt 12 frågor, där fråga 7 bestod av flera delfrågor. Studiens urval gjordes som kluster- och bekvämlighetsurval, där totalt 304 enkäter samlades in och svaren från 258 enkäter användes, från skogsägare och jägare som var aktiva i Jönköpings län. Enkäten besvarades av tre olika fördefinierade grupper vilka definierades som jägare som inte äger någon egen skog, skogsägare som jagar och skogsägare som inte jagar. Gruppernas enkätsvar jämfördes med statistiska analyser. Resultatet visade att skogsägares och jägares syn på förekomsten av betesskador skilde sig signifikant. Jägare som inte äger någon egen skog bedömde betesskadeförekomsten som lägst, medan skogsägare som inte jagar bedömde förekomsten som högst. Skogsägare som jagar låg mellan de andra två grupperna. Resultatet visade också att det fanns ett signifikant samband mellan synen på betesskadors omfattning och hur stor vinterstam av älg per 1000 ha man tyckte var lämplig, där respondenterna önskade en lägre älgstam ju högre de bedömde förekomsten av betesskador. Studien visar att älgförvaltningsrepresentanters bakgrund som skogsägare eller jägare påverkar synen på älgstammens lämpliga storlek, eftersom de bedömer förekomsten av betesskadors omfattning olika, liksom betesskadornas konsekvenser. Älgförvaltningsgruppers fördelning av representanter bör därför spegla olika gruppers intressen för att sträva efter acceptans. / Scots pine (Pinus sylvestris) is an important food source for the moose (Alces alces) during winter. Scots pine is also one of the most important tree species for the Swedish timber- and pulpwood industry. The debate between hunters and forest owners, their thoughts about the magnitude of the moose population, and the extent of browsing damage, is background to this study that examined how the groups forest owners who hunts, forest owners who doesn’t hunt and hunters who doesn’t own any forest land thought about browsing damages and its consequences in Jönköping County, Sweden. Data was collected using a questionnaire and analyses were made on answers from 258 respondents. The results showed that the assessment of the extent of browsing damage differed significantly between the groups, where forest owners who doesn’t hunt assessed the extent of browsing damage the highest, hunters who doesn’t own any forest land assessed the extent as lowest, while forest owners who hunt was intermediate between the two other groups. The results also showed that there was a relation between how the respondents assessed the extent of browsing damage and their thoughts about how large the moose population should be.

One of the largest challenges humanity faces today is reducing CO₂-emissions to mitigate climate change. Part of the solution might be to increase the use of wood products. To do this, the efficiency of forestry has to be improved. In Sweden, a large obstacle for improving the efficiency of forestry is moose, or rather the damages its browsing causes on Scots pine. The aim of this study was to investigate how stand size and stand isolation affects the intensity of moose browsing damage on Scots pine. In addition, effects from tree density, stand age, and interactions between the different factors were investigated. This was done by using data from forest companies and field data collected from 29 Scots pine stands in central Sweden. The data were analysed in a multiple regression analysis, selecting the model that best explained variation in browsing damage. Results show that browsing damage was lower in more isolated stands. Stand size, however, did not have an effect on browsing damage. The factors stand age and Scots pine density had positive effects on the amount of browsing damage, but effects from stand age decreased with increasing pine density. In total, 77% of the variance in browsing damage was explained by the best model. In order to decrease browsing damage on Scots pine, I suggest that land owners take coordinated action to avoid creating large areas of young pine stands within the same area.

<ul><li>Energiflöden mellan terrestra och akvatiska ekosystem har uppmärksammats mycket den senaste tiden. I den här studien undersöker jag betydelsen av ett terrestert djur, älgen (<em>Alces alces</em>), som dör i vattendrag och avger näring till vattnet. Genom litteraturstudier och teoretiska beräkningar uppskattade jag hur vanligt det är att älgar dör i vattendrag och om dessa älgar har någon inverkan på vattendragets totala näringsbudget. Jag fann att drunkning hos älgar tas upp som en parameter för naturliga dödsorsaker i flera artiklar från USA, Canada och Polen. Orsakerna till att älgar drunknar, trots att de är duktiga simmare, kan vara t.ex. att stranden är för brant, att de tvingas ner i vattnet av rovdjur, att skadeskjutna älgar söker sig till vatten på grund av törstkänningar i samband med blodförlust eller att de går igenom svaga isar. Utifrån teoretiska beräkningar fann jag även att en älg som dött i ett vattendrag bidrar till mycket liten del av den totala näringsbudgeten. Min hypotes är att det endast blir en lokal påverkan nedströms djuret. Hur denna påverkan ser ut och om den kommer primärproducenter och fiskar tillgodo är mycket komplext och undersöks inte i denna studie.</li></ul>

Energiflöden mellan terrestra och akvatiska ekosystem har uppmärksammats mycket den senaste tiden. I den här studien undersöker jag betydelsen av ett terrestert djur, älgen (Alces alces), som dör i vattendrag och avger näring till vattnet. Genom litteraturstudier och teoretiska beräkningar uppskattade jag hur vanligt det är att älgar dör i vattendrag och om dessa älgar har någon inverkan på vattendragets totala näringsbudget. Jag fann att drunkning hos älgar tas upp som en parameter för naturliga dödsorsaker i flera artiklar från USA, Canada och Polen. Orsakerna till att älgar drunknar, trots att de är duktiga simmare, kan vara t.ex. att stranden är för brant, att de tvingas ner i vattnet av rovdjur, att skadeskjutna älgar söker sig till vatten på grund av törstkänningar i samband med blodförlust eller att de går igenom svaga isar. Utifrån teoretiska beräkningar fann jag även att en älg som dött i ett vattendrag bidrar till mycket liten del av den totala näringsbudgeten. Min hypotes är att det endast blir en lokal påverkan nedströms djuret. Hur denna påverkan ser ut och om den kommer primärproducenter och fiskar tillgodo är mycket komplext och undersöks inte i denna studie.

Utvecklingen av drönare går snabbt och användningsområdena blir allt fler. En idé som har framkommit handlar om att montera en värmekamera på en drönare och flyga över skogen för att inventera älgar. Tanken är att få fram en inventeringsmetod som är billig, flexibel och som har större noggrannhet än traditionella älginventeringsmetoder. Tillsammans med ett projekt som drivs och finansieras av Skogsstyrelsen har detta kandidatarbete genomförts som ett första steg i utvecklingen av inventeringsmetoden. Målet med kandidatarbetet har varit att undersöka de grundläggande faktorerna flyghöjd och flyghastighet vid inventering med värmekamera på drönare, samt hur djuren påverkas av drönarens närvaro, för att lägga grunden för en fortsatt utvecklig av en fullskalig inventeringsmetod. Undersökningen har genomförts i hägn under kontrollerade former för att säkerställa att det har funnits älgar inom ett område som var begränsat. Djurens reaktion på drönarens närvaro observerades i takt med att drönaren flög allt närmare. Flyghöjds- och flyghastighetstestet genomfördes genom att värmekameran spelade in en filmsekvens medan drönaren flög på 60 m, 90 m och 120 m höjd, samt med hastigheten 2,5 m/s och 5 m/s på varje höjd, filmerna analyserades sedan manuellt i efterhand. Resultaten visar att vid inventering i gles äldre lövskog är det möjligt att se älgarna med värmekameran vid en flyghöjd på 120 m och med en flyghastighet på 5 m/s. Vid flyghöjder på över 80 m störs inte djuren av drönarens närvaro och vid lägre höjder på ner till 40 m så reagerar djuren men de visar inga tecken på att ta till flykt.

Varje år skjuts det ungefär 80 000 älgar i Sverige. Av en älgberäknas 55% av vikten som ätbart kött och 45% slängs.Jag tror att det skulle kunna gå att ta till vara på dessa såkallade rester på ett mer meningsfullt sätt.Det är en fråga om respekt.Om en tar livet av ett djur så menar jag att ett mål bordevara att göra det yttersta för att ta till vara på så mycket avdet som möjligt.Under hösten har jag samlat in dessa rester.Vad har gjorts historiskt med dessa delar? Material och metoder som idag är bortglömda eller saknar marknad. Vadkan jag som formgivare göra idag som en inte kunde då?Jag har arbetat undersökande med hår, ben och hud frånälg och designat ett antal objekt för hemmet för en ökadmedvetenhet om potentialen i detta material.

Betesskador kostar Sveriges skogsbruk stora summor varje år orsakade av älgbland annat. Vargens återkomst och mänsklig jakt har stor påverkan på älgpopulationen och trots en minskad älgstam så visade studier på att betesskadorna var oförändrade och till och med ökade. Studiens syfte var att utreda om man med hjälp av befintlig statistik från älgbetesinventeringar, avskjutningsstatistik för älg samt varginventering bekräfta att betesskadorna borde minskat i områden med vargrevir. Någon statistisk signifikans kunde inte bekräfta att betesskadorna minskade inom vargrevir och en trolig förklaring var stora mellanårsvariationer i älgbetesinventeringen samt för få variabler.Största anledningen till betesskador verkade mera bero på skogsbruket och skogens sammansättning och inte på hur mycket älg det fanns, trots stor predation och jakt så minskade inte betesskadorna.

Älgförvaltningsområden har sedan 2012 varit en av de rumsliga skalor där älgförvaltningen i Sverige sker. I denna studie har Riksskogstaxeringens data över förekomst, täckningsgrad och betningsgrad av viltfoder per älgförvaltningsområde (2011–2015) analyserats tillsammans med Skogsstyrelsens prognos över foderproducerande ungskog (fodpro) och avskjutningsstatistik (avskjutningstäthet) från den nationella jaktdatabasen (Viltdata.se). Resultaten visar på både likheter och skillnader mellan undersökta älgförvaltningsområden (ÄFO). Björk var den viltfoderart med högst täckningsgrad i alla ÄFO samtidigt som den hade lägst betestryck. Rönn var den enda enskilda viltfoderart där täckningsgraden skiljde sig signifikant åt mellan några ÄFO, vilket tyder på att älgförvaltningsområdena är lika varandra i fråga om kvalitet av viltfoder. Trots signifikanta skillnader i den totala täckningsgraden av viltfoder mellan några av älgförvaltningsområdena tyder resultatet på att områdena även är lika varandra i fråga om kvantitet av viltfoder. Både avskjutningstätheten och några av betningsgraderna för tall skiljde sig signifikant åt mellan alla ÄFO. Det fanns svaga, positiva signifikanta samband mellan avskjutningstätheten och betningsgraden ”hård” för både tall och salix. Dessa samband skulle kunna bero på att en ökad älgtäthet genererat ett högre betestryck på tall och salix vilket i sin tur sannolikt medfört en högre avskjutning av älg. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan Riksskogstaxeringens och Skogsstyrelsens skattningar av viltfoder. Metoderna för skattningarna skiljer sig dock åt i flera avseenden vilket gör att de får olika tillämpningsområden.

Flera markägare upplever att deras tallungskogar blir nedbetade av älgen. Syftet med denna studie var att undersöka och utvärdera om betesskador och betestryck i tallungskog var högre, i områden med liten andel risväxter. Studien var en pilotstudie där förhoppningen att ett verktyg på sikt, skulle kunna tas fram för inventering av fodermängd i fältskikt.  Någon signifikant relation mellan inventerade variabler och variationen av betesskador kunde inte förklaras i studien, troligtvis p.g.a. för liten datamängd. Signifikanta skillnader mellan fastigheter återfanns för två variabler - tallstammar och täckningsgrad. De fyra sätten att mäta risväxter visade sig vara starkt korrelerade med varandra.  Genom denna studie kan en potentiell vägledning ges gällande metoder som gör det lättare för markägaren att själv inventera andelen viltfoder i form av risväxter på fastigheten.