<p>Godkännandedatum: 2015-06-07</p>

Vårt syfte med denna studie är att vi vill undersöka barns kamratkulturer. Genom våra observationer har vi fått en förståelse för hur barnen träder in i en redan pågående lek samt hur barnen skyddar sitt interaktiva utrymme (lekutrymmet och samspelet som barnen har tillsammans i leken). Vi har också upptäckt hur barnen positionerar sig beroende på vem/vilka de leker med. Barnen tolkar även vuxenvärlden och skapar därefter egna tolkningar som de använder i sina lekar. Teorin vi utgår ifrån är det barndomssociologiska perspektivet. Metoden som vi använder oss av för att samla in data är deltagande observationer och informella samtal med inspiration av en etnografisk studie. Resultatet visar att barnen använder olika tillträdes- och uteslutningsstrategier, samt att de skyddar sina interaktiva utrymmen då leken blir hotad av andra barn som försöker ta sig in i leken. I observationerna ser vi hur barnen är aktiva agenter i sin egen lek genom att barnen skapar kamratskap mellan varandra. Vår slutsats kan relateras till tidigare forskning som vi har tagit del av. Vi ser en tillträdesstrategi som enligt tidigare forskning sällan fungerar, den direkta verbala strategin, men i två av våra observationer visar det sig att denna strategi fungerar.

Mobila förskolan finns idag i ett dussintal kommuner i Sverige. Utbyggnaden av verksamheten har motiverats av platsbrist, lokalbrist och en pedagogik som är bra för barnen. Inga större studier har gjorts av mobila förskolan och vi vet därför inte hur denna verksamhetsform påverkar barnen. Därför var syftet med denna uppsats är att med hjälp av observation analysera förutsättningarna för barns lek och interaktion på en mobil förskoleavdelning i Uppsala kommun. Studien genomfördes under sex dagar på en mobil avdelning. Under denna tid filmades barnens lek i och utanför bussen. Analysen av materialet utgick ifrån Corsaros (2003, 2015) begrepp kamratkulturer, tolkande reproduktion och interaktionsutrymme. Resultatet visar att barnens val av lekar styrs av hur rörliga de är. Utanför bussen väljer de framförallt att leka rollekar i olika former medan de på bussen väljer rimlekar eller anpassade former av närmade/undvikandelek. Barnen i den lokala kamratkulturen har väl utvecklade strategier för att ta sig in i lek och barnen delar oftast med sig av lekar och interaktionsutrymmen som skapas

Utvecklingen och framväxten av digital teknik har ökat exponentiellt de senaste årtiondena och är idag en naturlig del av de flesta människors liv. Forskning om hur den digitala tekniken påverkar barn är ett relativt nytt och outforskat forskningsfält. Denna studie har som syfte att undersöka vilka appar vuxna väljer åt barn samt vilken roll dessa val kan spela i barns digitala användning, kulturer och vardag. Studien tar utgångspunkt i barndomssociologisk teori för att belysa kopplingar mellan barns digitala användning med kulturen de befinner sig i och deras barndom. Vi har använt enkät som metod för att besvara syftet, med tjugotvå informanter som antingen är verksamma i förskola eller är vårdnadshavare till barn på förskola. Slutsatsen och resultatet av studien kan sammanfattas av att barns digitala användning är ett polariserat område där vuxnas roll, åsikter och antaganden kan påverka barnens liv och kamratkulturer. Av den tidigare forskningen och teorin vi valt att analysera empirin med, får vi snarare syn på vikten av en kompetenshöjning och en större medvetenhet kring den digitala användningen och appars påverkan på barns liv.

Digital teknik i förhållande till förskolan är ett forskningsområde som det idag finns begränsad forskning inom, ännu mindre utifrån barnens perspektiv. Syftet med studien är därför att undersöka hur barn ser på sin delaktighet i användning av och tillgång till lärplattor i förskolan. Studiens syfte har besvarats med hjälp av följande frågeställningar: Hur beskriver och förhåller sig barn till användningen av lärplattan?, Vilka regler och maktrelationer styr användningen av tillgången till lärplattan? och Hur kan barns användning av och tillgång till lärplattan förstås ur ett delaktighetsperspektiv?. En kvalitativ forskningsmetod har använts där lärplattesamtal och en gruppintervju genomförts. De teoretiska utgångspunkter som använts i analysen av empirin är Corsaros teori om tolkande reproduktion, Foucaults maktteori och Hats delaktighetsstege, där barns perspektiv varit centralt i analysen. Utifrån frågeställningarna visar resultaten att barnens användning av och tillgång till lärplattor i förskolan är påverkat av många faktorer. Studiens resultat visar att det ofta skapas ett samspel i användningen av lärplattan där barnen genom tolkande reproduktion uppvisar förmågor, samt olika sätt att uttrycka vad lärplattan används till och bör kallas. Vidare visar studiens resultat att användningen av och tillgången till lärplattan är påverkat av olika maktrelationer som skapas och av de rådande reglerna som barnen uttrycker existerar. Dessa faktorer påverkar i sin tur vilken delaktighet som blir möjlig, där barnen uttrycker olika grader av delaktighet beroende på vilket sammanhang de är en del av.

Syftet med denna studie är att beskriva samt skapa en djupare förståelse för hur barns sociala interaktion gestaltas i den fria leken kring en klätterställning på en förskola. Studien bygger på fem icke deltagande observationer, där barns sociala interaktioner kring klätterställningen har dokumenterats. Frågeställningarna vi har utgått ifrån är:•Hur kommer barns sociala interaktioner till uttryck inom kamratkulturerna kring klätterställningen? •Vilka tillvägagångssätt använder barnen sig av i den fria leken inom kamratkulturen?Resultatet av denna studie uppvisade ett mönster, hur kamratkulturen styrdes av en informell ledare. Utifrån empirin synliggjordes tre påverkande faktorer för den sociala interaktionen inom kamratkulturen. Slutsatsen av denna studie är att makt, ålder och vänskap är de tre påverkande faktorerna i barnens sociala interaktion inom kamratkulturen. Barnen tillämpade de tre faktorerna och olika tillträdesstrategier för att inkludera och exkludera andra barn i den fria leken inom kamratkulturen.

The aim of this thesis is to describe, analyse and understand how children in preschool construct cultural diversity in their interaction. A wide definition of culture is being used, thereby stressing the cultural background of all children. The study is based on observations and conversations with children in three Swedish preschools. In observing and talking to the children the main interest has been on the extent to which experiences from the children’s individual backgrounds, called cultural impulses, are discernible in their play and interaction. In the analysis a theoretical framework of childhood sociology has been used in order to understand what meaning the children’s actions in their peer cultures have in the construction of cultural diversity. The activities going on in the peer culture have also been studied in relation to the pedagogical context. The findings show diversity within the peer group when it comes to gender and competencies but the actions within the peer cultures contain power game and inclusion as well as exclusion. These are results of hierarchies in the group, building on for example status and social position. These hierarchies are strong in the processes in which it is determined which of the cultural impulses from the children that will be a part of the play and which ones that will be rejected. In Swedish preschool one part of the pedagogical context is the seldom-questioned "fri lek". This is a period of varied length during which the children play by themselves with little or no interference from the pedagogues. The results from the observations indicate that this kind of play has very different meaning for the children. For some it is a possibility to make use of their own experiences in their peer culture and for some it means subordinating to those with higher rank in the hierarchy. / Felaktigt serienummer (#44) i avhandlingen.

I förskolans läroplan Skolverket (2018) står att lek är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande, vilket således indikerar lekens stora betydelse i förskolan. I leken utmanas barnen tillsammans med andra barn i det sociala samspelet, vilket också etablerar olika former av kamratkulturer mellan barnen i leken. Kamratkulturerna är dock inte endast lätt för barnen då kamratkulturerna även kan skapa utanförskap och liknande. Syftet med följande studie är öka kunskapen om barns kamratkulturer i förskolan och hur dessa etablerar sig i barnens fria lek.1 Studien ska belysa de kunskaper som krävs för att förstå barns kamratkulturer och hur barnen tar sig in i dem genom olika tillträdesstrategier. Som metod för studien har kvalitativdata utifrån observationer av barns lek på två förskolor samlats in. Barnen som var med i observationerna var i åldrarna 3–6 år. Observationerna har analyserats utifrån olika begrepp som kamratkulturer, tolkande reproduktion och access strategier hämtade från Corsaro (1978, 2017). Resultatet från observationerna synliggör hur barn intar olika positioner i kamratkulturerna. I leken finns det en eller flera som positionerar sig som ledare vilka vill styra lekens innehåll medan de andra barnen följer ledaren. Resultatet visar också att det finns skillnader i hur pojkar och flickor positionerar sig och söker tillträde till leken.

Syftet med denna studie är att utifrån barns berättelser få en ökad förståelse kring inkludering och exkludering i den fria leken på förskolan samt hur pedagogers och barns normer förhåller sig till varandra. Vi vill synliggöra barnens berättelser kring inkludering och exkludering i deras kamratkultur då vi upplever att det saknas kunskap inom ämnet för att pedagogerna ska kunna förhålla sig till barns handlande i olika leksituationer.Studien utgår från Corsaros (2015) teori inom den nya barndomssociologin där barn betraktas som aktörer och skapare av sin sociala värld. Studien har en kvalitativ ansats där empirin består av två olika typer av intervjuer med barn och pedagoger.Studiens resultat visar att barnen har olika strategier både för att komma med i en pågående lek och för att exkludera andra barn från sin pågående lek. Av barnens berättelser framkommer det att de använder sig främst av verbala strategier både vid tillträde och vid exkludering. I resultatet framgår några av barnens normer som finns i deras kamratkultur till exempel att den som bestämt leken är den som avgör vem som får vara med. Slutligen visas även en konflikt mellan barnens normer och pedagogernas förhållningssätt då det uppstår en krock mellan att ta hänsyn till barnens normer och pedagogernas ansvar att ingen ska vara utanför. För att pedagoger ska kunna förstå kamratkulturen i verksamheten på förskolan behövs kunskap om barnens normer och lekstrategier.

Studier som undersöker barns literacy sker ofta i kliniska miljöer, och till följd av detta tappas en av grundpelarna i literacy, nämligen samspel. Med detta som bakgrund har vi valt att i denna kvalitativa mikroetnografiska studie undersöka barns uttryck av literacy i samspel och kamratkulturer. Vi har valt att titta på literacy ur ett så kallat multiliteracy-perspektiv. Under fyra veckors tid samlades material in från två olika förskolor. Materialet bestod av 37 observationer och en gruppintervju med fyra barn. Vi har utgått från barndomssociologi i allmänhet och Corsaros tankar om kamratkulturer i synnerhet. Resultatet visar att literacy kommer till uttryck i barns samspel och kamratkulturer genom att literacy skapar en gemensam utgångspunkt för bland annat lek och kreativt skapande. Literacy fungerar som en brygga mellan olika kärngrupper och tjänstgör som ett hjälpmedel i tillträdesstrategier för att komma åt andra barns interaktiva rum. Vidare kan literacy utgöra grunden för tolkande reproduktion. I vissa sammanhang kan literacy även utgöra en gemensam angelägenhet i barngruppen.