Denna uppsats behandlar roller, social responsivitet och reflexivitet. Undersökningen gäller utmattning eller utbrändhet. Syftet med uppsatsen är att belysa processer som orsakat detta tillstånd men också bidragit till återhämtning. Informanters livshistorier används för att visa historik och situation för drabbade men också sätt att komma vidare. Beskrivningen sker utifrån möjliga sociologiska teorier vilka samtidigt utgör förklaringsmodeller. Frågeställningen är: 1.Vad är orsakerna till att de intervjuade blivit utmattade? 2. Vilka faktorer är avgörande för återhämtningen? Jag har använt kvalitativ metod med livsberättelse. Ett hermeneutiskt synsätt har använts under intervjuerna. Med hjälp av Hans Gerth & C Wright Mills rollteori beskrivs och tolkas situationen före och efter utmattningen. Utifrån Johan Asplunds teori om social responsivitet framhålls den konkreta socialitetens avgörande betydelse för återhämtningen. Insikter måste erövras med vad som Anthony Giddens beskrivit som reflexion i en senmodern tid.

No description available.

<p>I denna uppsats använder jag Johannes Anyurus diktsamling <em>Städerna inuti Hall,</em> i en sociologisk diskussion kring samtiden. Min teoretiska utgångspunkt ligger i Anthony Giddens texter kring det senmoderna samhället.</p><p> </p><p> Med syftet att se hur Giddens och Anyurus resonemang kring samtidsindividen skiljer sig åt, samt att utreda om, och hur, sociologin kan lära av poesin, ställer jag frågan: Hur kan senmoderniteten , så som Giddens diskuterar den, spåras i Anyurus <em>Städerna inuti Hall</em>?</p><p> </p><p>För att besvara min fråga definierar jag först vad Giddens menar att senmoderniteten innebär, för att sedan visa på några specifika sätt som han menar att senmoderniteten påverkar individen. Därefter skapar jag ett verktyg för att söka senmoderniteten, så som Giddens beskriver den, i poesin<em>.</em></p><p> </p><p> Jag finner på en strukturell nivå att det finns stora likheter mellan de två, men på individnivå diskuterar Anyuru och Giddens skilda samhällen. Dess perspektiv och världssyn skiljer sig på flera punkter betänkligt. Framförallt finner jag Anyurus sätt att diskutera själen intressant. Mitt arbete pekar på att det finns skäl för sociologin att reflektera över själens roll för individen, även om vi utgår från den själen endast som en idé. Där vilar en möjlighet för sociologin att utvecklas och ytterligare fördjupa sina kunskaper kring samtiden.</p>

<p>Syftet med denna kvalitativa studie är att utforska unga kvinnors upplevelser och hantering av individualisering och identitet samt deras planering inför framtiden. Fem intervjuer genomfördes bland kvinnor i åldrarna 21-26 år och det insamlade materialet analyserades med hjälp av den hermeneutiska metoden. De teoretiska utgångspunkterna hämtas främst från Beck och Beck-Gernsheims teori om individualisering, Giddens teori om självidentitet och Nowotnys teori om tid. Resultatet visar att kvinnorna uppfattar att de lever i samhälle där individualiseringen fortgår, dock upplever de att gamla sociala former finns kvar och fortsätter att påverka deras liv. För att hantera levnadsvillkoren antar kvinnorna en reflexiv självorientering och den återspeglas även vid konstruktionen av identitet och i deras framtidsplanering. Majoriteten av kvinnorna upplever att deras framtidsplanering begränsas av de osäkra samhällsvillkor som omger dem.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att skänka en grundläggande illustration av hur relationen bild</p><p>inom bild och skräck kan se ut. Studien koncentrerar sig på estetiken och reflexiviteten hos</p><p>bilderna inom bilden hos de japanska skräckfilmerna The Ring, Pulse och Dark Water. Dessa</p><p>bilder består av ett videoband i The Ring, webbkamerabilder i Pulse och övervakningsbilder i</p><p>Dark Water.</p><p>Användningen av rörliga bilder inom rörliga bilder är reflexivt i den meningen att vi</p><p>medvetandegörs om filmmediet självt som en konstruktion av bilder. Detta fenomen</p><p>uppmärksammar oss också på akten att se. Syftet i skräckfilm är att skapa känslor av olust och</p><p>skräck hos oss och detta åstadkoms, bland annat, genom hur bilderna ser ut och är upplagda.</p><p>Ett återkommande element hos bilderna inom bilden hos våra filmer är otydligheten hos</p><p>flera av dem och detta att vi inte kan se bilden tydligt kan ge upphov till olustkänslor. Något</p><p>dessa bilder också har gemensamt och som kan te sig otäckt är att de är ologiska på olika sätt.</p><p>Ologiska i förhållande till verkligheten, det vill säga vår verklighet utanför fiktionen, och</p><p>ologiska i förhållande till det klassiska filmberättandet där åskådarna ska föreställa ”osynliga</p><p>vittnen” till en händelse.</p> / <p>The aim of this paper is to give a basic illustration of how the relation horror and image</p><p>within image can present itself. The study is concentrated upon the aesthetics and reflexivity</p><p>of the images within the image in the Japanese horrorfilms The Ring, Pulse and Dark Water.</p><p>The images within the image in these films consist of a videotape in The Ring, webcamera</p><p>images in Pulse and images of surveillance in Dark Water.</p><p>The use of moving images within moving images is reflexive in the sense that we come</p><p>aware of the medium as a construction of moving images. This phenomenon also attracts our</p><p>attention to the act of looking. The purpose in horrorfilm is to frighten us and to make us feel</p><p>unpleasant. That is achieved, among other, by how the images look - it is the images that</p><p>assault our eyes.</p><p>An element that recurs is the indistinctness of several of these images, which can</p><p>generate an unpleasant feeling. Another theme these images have in common and that may</p><p>seem awkward is how illogical they appear. Illogical in comparison to our reality outside the</p><p>fiction, and illogical in relation to classical narration in fiction film as far as the audience</p><p>being invisible observers.</p>

Syftet med denna uppsats är att skänka en grundläggande illustration av hur relationen bild inom bild och skräck kan se ut. Studien koncentrerar sig på estetiken och reflexiviteten hos bilderna inom bilden hos de japanska skräckfilmerna The Ring, Pulse och Dark Water. Dessa bilder består av ett videoband i The Ring, webbkamerabilder i Pulse och övervakningsbilder i Dark Water. Användningen av rörliga bilder inom rörliga bilder är reflexivt i den meningen att vi medvetandegörs om filmmediet självt som en konstruktion av bilder. Detta fenomen uppmärksammar oss också på akten att se. Syftet i skräckfilm är att skapa känslor av olust och skräck hos oss och detta åstadkoms, bland annat, genom hur bilderna ser ut och är upplagda. Ett återkommande element hos bilderna inom bilden hos våra filmer är otydligheten hos flera av dem och detta att vi inte kan se bilden tydligt kan ge upphov till olustkänslor. Något dessa bilder också har gemensamt och som kan te sig otäckt är att de är ologiska på olika sätt. Ologiska i förhållande till verkligheten, det vill säga vår verklighet utanför fiktionen, och ologiska i förhållande till det klassiska filmberättandet där åskådarna ska föreställa ”osynliga vittnen” till en händelse. / The aim of this paper is to give a basic illustration of how the relation horror and image within image can present itself. The study is concentrated upon the aesthetics and reflexivity of the images within the image in the Japanese horrorfilms The Ring, Pulse and Dark Water. The images within the image in these films consist of a videotape in The Ring, webcamera images in Pulse and images of surveillance in Dark Water. The use of moving images within moving images is reflexive in the sense that we come aware of the medium as a construction of moving images. This phenomenon also attracts our attention to the act of looking. The purpose in horrorfilm is to frighten us and to make us feel unpleasant. That is achieved, among other, by how the images look - it is the images that assault our eyes. An element that recurs is the indistinctness of several of these images, which can generate an unpleasant feeling. Another theme these images have in common and that may seem awkward is how illogical they appear. Illogical in comparison to our reality outside the fiction, and illogical in relation to classical narration in fiction film as far as the audience being invisible observers.

Syftet med denna kvalitativa studie är att utforska unga kvinnors upplevelser och hantering av individualisering och identitet samt deras planering inför framtiden. Fem intervjuer genomfördes bland kvinnor i åldrarna 21-26 år och det insamlade materialet analyserades med hjälp av den hermeneutiska metoden. De teoretiska utgångspunkterna hämtas främst från Beck och Beck-Gernsheims teori om individualisering, Giddens teori om självidentitet och Nowotnys teori om tid. Resultatet visar att kvinnorna uppfattar att de lever i samhälle där individualiseringen fortgår, dock upplever de att gamla sociala former finns kvar och fortsätter att påverka deras liv. För att hantera levnadsvillkoren antar kvinnorna en reflexiv självorientering och den återspeglas även vid konstruktionen av identitet och i deras framtidsplanering. Majoriteten av kvinnorna upplever att deras framtidsplanering begränsas av de osäkra samhällsvillkor som omger dem.

Det finns en tendens i dagens samhälle att ungdomar, istället för att resa och 'hitta sig själv', satsar på en bra utbildning och/eller jobb. De verkar inte följa sina drömmar i allt större grad, utan deras förväntningar är mer realistiska och nåbara. Frågan är om detta är ett beslut som individen fattar helt själv eller om det finns andra krafter som påverkar detta beslut. Denna studie har tagit upp hur dagens ungdomar upplever sin framtid, vad som påverkar denna syn och om det finns plats för drömmar i dagens samhälle. Det teoretiska och begreppsliga ramverket bestod av Giddens teori om reflexivitet, Sennetts teori om flexibilitet samt begreppet govermentality, dessa har hjälpt till i förståelsen av hur ungdomarna ser på sin framtid. Med ett hermeneutiskt arbetssätt har jag sökt efter en djupare förståelse av denna upplevelse av framtiden. Detta genom att göra fem stycken intervjuer som sedan tolkades, och tillslut visade på en dubbelhet i hur framtiden upplevdes. Samtidigt som framtiden ansågs vara öppen, var den på andra fronter stängd.

Sociala trender är föremål för ständigt debatt i såväl media som människor emellan. Men hur förhåller vi oss till trender? Hur behandlar vi, som vardagsmänniskor, den informationsström vi konfronteras med? Det övergripande syftet med denna studie är att illustrera hur tre unga nyblivna mammor söker, hanterar och värderar informationsflödet om amning. Studiens analys görs med utgångspunkt från det sociologiska begreppet social reflexivitet för att ur detta perspektiv illustrera hur värderingar skapas i interaktion och reflektion. Resultatet visar att internet är den primära källan till information för de unga mammorna. Hur de påverkas i olika grader av trender och vardagsteorier i den informationen beror på vilken förmåga de unga mammorna har för ett reflekterande och mediekritiskt tänkande. Denna studies betydelse för socialt arbete är illustrationen om hur information söks, hanteras och värderas av en specifik grupp. Studien skall ses som en förstudie till framtida forskning i ämnet sociala trender och vardagsteorier.

I denna uppsats använder jag Johannes Anyurus diktsamling Städerna inuti Hall, i en sociologisk diskussion kring samtiden. Min teoretiska utgångspunkt ligger i Anthony Giddens texter kring det senmoderna samhället.    Med syftet att se hur Giddens och Anyurus resonemang kring samtidsindividen skiljer sig åt, samt att utreda om, och hur, sociologin kan lära av poesin, ställer jag frågan: Hur kan senmoderniteten , så som Giddens diskuterar den, spåras i Anyurus Städerna inuti Hall?   För att besvara min fråga definierar jag först vad Giddens menar att senmoderniteten innebär, för att sedan visa på några specifika sätt som han menar att senmoderniteten påverkar individen. Därefter skapar jag ett verktyg för att söka senmoderniteten, så som Giddens beskriver den, i poesin.    Jag finner på en strukturell nivå att det finns stora likheter mellan de två, men på individnivå diskuterar Anyuru och Giddens skilda samhällen. Dess perspektiv och världssyn skiljer sig på flera punkter betänkligt. Framförallt finner jag Anyurus sätt att diskutera själen intressant. Mitt arbete pekar på att det finns skäl för sociologin att reflektera över själens roll för individen, även om vi utgår från den själen endast som en idé. Där vilar en möjlighet för sociologin att utvecklas och ytterligare fördjupa sina kunskaper kring samtiden.