Higher education expands and Swedish universities are obliged to strive for widened recruitment (SCB u.å.; SFS 1998:1434). However, admission to university doesn´t mean a graduation is guaranteed and the teachers’ training programme for Swedish upper secondary education struggles especially with a large number of defections (UKÄ 2017). The student role concerns both rights and obligations (UKÄ 2020) but how does students perceive these aspects when failing an important exam? This study aims to demonstrate in what way students manage misfortunes in their studies and how this reflect the way they perceive their role as students. The empirical material consists of interviews with 8 teacher training students, all experienced in failing exams in one way or another. The analysis of the student’s reflexive processes is accomplished through the lens of different approaches of agency (e.g. Ketokivi & Meskus 2015; Erofeeva 2019) and Mead’s view of reflexivity within social interactionism theory (Lundin 2008). The result shows that failing exams has many implications for the student role, both practically and at an ontology level connected to the future role as a teacher. The students picture themselves as constantly trying to read what is asked of them since the requirements for passing an exam are vague and differ between courses. The students consider themselves responsible for failing, but when it comes to their strategies to comprehend a new test their agency has an outlook orientation including other actors, objects and material settings. This suggests that the students are in need of a concrete structure to accomplish their studies, which addresses time, physical objects and significant others.

The purpose of this essay is to understand how young adult men experience the environment and the growing conditions that exist in so-called particularly vulnerable areas. And on the basis of these, figure out how they relate to and distance themselves from crime as a way of life. The method used to answer the study's purpose and questions was a qualitative method in which six young adult males aged between 24 - 25 years grown or residing in so-called particularly vulnerable areas were interviewed. The study is based on a thematic analysis with the aim of capturing reflections and experiences. By using semi-structured questions, the respondents were able to contribute with more nuanced answers regarding their reflections and experiences concerning the phenomenon in question. Results showed that the respondents who grew up in these so-called particularly vulnerable areas, experienced worse conditions and fewer opportunities in life comparing to children who grew up in areas with higher socioeconomic status. The respondents relate to their area through strong social friendships and solidarity groups with shared meanings. Within these groups, some respondents feel that there are unwritten rules and norms, such as the way to dress or the way to talk. In order to integrate within these groups, it is usually required to have similar attitudes, common interests and a background from the area to understand the internal symbols and language. Respondents in the so-called particularly vulnerable area later develop a social maturity through a greater consistency thinking and a future thinking. The experience of high expectations from parents, friends and the pursuit of a good self-image are the driving forces to distance themselves from crime. To avoid getting into criminal habits, respondents express that it is essential to have a good education and established schools with resources that can handle the younger ones who run the risk of getting into crime. According to the respondents' experience, you can also distance yourself from crime through sports, hobbies, education, or employment.

Lövdén Brefelt, S. Föräldraskap och sexualitet. En studie av föräldrars upplevelser av det gemensamma sexuallivet. Examensarbete i sexologi 30 hp. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, 2012. Detta är en kvalitativ deskriptiv studie med syftet att undersöka föräldrars upplevelser och erfarenheter av det gemensamma sexuallivet och deras syn på hur sexualiteten skildras i det offentliga rummet. Empirin bygger på semistrukturerade intervjuer av åtta kvinnor och tre män vilka lever med partner och barn i åldern 4-16 år. Analysen bygger framförallt på de teoretiska begreppen sexuella skript (Simon & Gagnon, 1999), reflexivitet (Giddens, 1992) och individualisering (Beck & Beck-Gernsheim, 1990; 1998). Resultaten visar att intervjupersonerna kämpar med det individualistiska samhällets krav på reflexivitet och med ideal om att skapa en tillräckligt bra sexualitet. Detta blir både en frihet och ett tvång, med osäkerhet inför snabba förändringar och sexualiseringen i media. Intervjupersonerna ger uttryck för en könsaspekt; mannen är den som ses som mest sexuell. Individualiseringen i samhället kräver planering av vardagslivet och det är ibland svårt att se sexualiteten som den vardagliga handling man önskar. Att planera för sex eller fånga spontana tillfällen är två olika strategier. Kommunikation och problemlösningsförmåga är viktigt för intervjupersonerna som alla lever i relationer som varat länge. Trots detta finns en rädsla för otrohet och separation. Det finns en medvetenhet om att det idag inte är en självklarhet att en relation håller, utan man måste arbeta med den, och då är sexualiteten viktig. Det finns också en ambivalens mellan rutiniserat vardagsliv och den modernitet som kräver reflektion och förändring. Nyckelord: föräldrar, individualisering, intimitet, reflexivitet, relationer, sexualitet, sexuella skript / Lövdén Brefelt, S. Parenting and sexuality. A study of parents' experiences of common sexual life. Master in sexology 30 credits. Malmö University: Health and Society, 2012. This is a qualitative descriptive study designed to examine parents' experiences of common sexual life and their view of how sexuality is portrayed in the public domain. Empirical research is based on semi-structured interviews with eight women and three men who live with a partner and children aged 4-16 years. The analysis is based primarily on the theoretical concepts of sexual scripts (Simon & Gagnon, 1999), reflexivity (Giddens, 1992) and individualization (Beck & Beck-Gernsheim, 1990; 1998). The results show that the respondents are struggling with the individualistic society's demands on reflexivity and the ideals of creating a good enough sexuality. This is both a freedom and an obligation, with uncertainty about the rapid changes and sexualization in the media. The respondents express a gender aspect; the man is the one who is seen as the most sexual. Individualization in society requires planning of everyday life and it is sometimes difficult to see sexuality as the everyday action one wishes. Planning for sex or catching spontaneous opportunities are two different strategies. Communication and problem-solving skills are important for the respondents who all live in relationships that have lasted long. Nevertheless, there is a fear of infidelity and separation. There is an awareness of the fact that today it is not obvious that a relationship lasts, but you have to work with it and here sexuality is important. There is also ambivalence between routinely everyday life and modernity that requires reflection and change. Keywords: individualization, intimacy, parents, reflexivity, relationships, sexuality, sexual script

Det övergripande syftet med min uppsats är att visa på faktorer som bidrar till att elever väljer att gå det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på gymnasiet. Elevernas valsituation har jag valt att sätta i relation till vår tids ökade avtraditionalisering och utökade valmöjligheter. Dessa levnadsvillkor belyser jag främst genom att använda mig av Thomas Ziehes teorier, men även resonemang hämtade från Andy Hargreaves, Anthony Giddens och Pierre Bourdieu förekommer i uppsatsen. För att undersöka elevernas egna uppfattningar har jag i den empiriska studien valt att använda mig av en kvalitativ metod; enskilda intervjuer med tio elever på det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på två olika gymnasieskolor. Mina övergripande frågeställningar är följande: Vad anser eleverna att de grundat sitt beslut att gå det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på? Hur upplevde de valprocessen? samt Hur ser de på sin framtid? Resultatet från min undersökning visar bland annat att det är elevernas estetiska intresse samt upplevelsen av lust och glädje som varit avgörande för deras val att gå det estetiska programmet. Programmets möjlighet till både fördjupning inom det konstnärliga området och fortsatta högskolestudier nämns också som en bidragande faktor. Flera av eleverna kan tänka sig ett framtida yrke inom det estetiska området. Generellt sett upplever eleverna den ökade valfriheten, i såväl skolan som samhället, som positiv. Dock menar flertalet elever att de stora valmöjligheterna också innebär att de rent allmänt ställs inför valprocesser som kan skapa osäkerhet och upplevas som svåra då de innebär ökade krav på eget ansvartagande. Jag drar därför slutsatsen att skolan, i takt med samhällsutvecklingens förändrade levnadsvillkor och utökade valmöjligheter, i högre grad måste förbättra och utveckla sin stödjande och vägledande funktion samt sin samverkan med det omgivande samhället.

Detta examensarbete har till syfte att undersöka ungdomars identitetsskapande genom musik, hur de förhåller och använder sig av musik. Jag undersöker även musikens funktion som gruppmarkör och klädstilens roll i ungdomars liv. Genom sex kvalitativa intervjuer med elever i årskurs nio, samt en intervju med Behrang Miri (musikpedagog), analyserar jag musikens betydelse för identitetsskapande. Jag har valt att fördjupa mig i ungdomars identitetsskapande för att utöka min förståelse för mina blivande elever. Min huvudfråga är; Skapar ungdomar identitet genom olika musikgenrer? Jag undersöker även hur musik och klädstil hör ihop. I resultatdelen presenterar jag det som kommit att bli tydligt genom intervjuerna; ungdomars musikidentitet. Därefter följer analys och teoretisk tolkning där jag väver samman resultatet från intervjuerna med den teoretiska bakgrunden. Jag avslutar sedan mitt examensarbete med diskussion och slutsats, i vilken jag presenterar att ungdomar inte tycks skapa sin identitet genom musikgenrer – på många sätt genom musik och klädstil, men inte specifikt genrer. Musik verkar vara något högst personligt medan kläder är ett yttre verktyg för att visa andra hur man är som person.

Syftet med denna studie är att beskriva tidigare forskning kring interventioner och metoder som har höjt självkänslan hos ungdomar. De preciserade frågeställningarna är: Vilka metoder och interventioner finns det? Vad är utmärkande för innehållet i de metoder och interventioner som i hög grad hjälper ungdomen att höja sin självkänsla? Vilka effekter har de? Självkänsla står för värdering av vad eller hur vi är. Den anger vårt känslomässiga förhållande till oss själva: hur vi värderar vår självbild och hur vi känner inre tillfredsställelse och tillit till oss själva. För att förklara självkänsla hos ungdomar har jag använt begrepp från senmodernt perspektiv, anknytningsteori och kognitiv teori.Metoden som jag har använt mig av är en typ av litteraturstudie som kallas scoping study. Studiens resultat visar att det finns olika metoder och interventioner som primärt eller sekundärt hjälper ungdomar att höja självkänslan. Metoderna är inriktade på individer, grupper, familjer, nätverk och används i öppenvård, skola, på behandlingshem. Ibland vänder de sig bara till tjejer, men oftast till båda könen. Metoderna och interventionerna är kulturella, mediakritiska, kognitiva eller psykologiska. Kognitiv beteende terapi i grupp är den vanligaste metoden. De behandlande metoderna är mer framgångsrika än de förebyggande och de som riktade in sig direkt på självkänsla hade effekt. De andra programmen som hade andra mål än att höja självkänslan, tenderade att ha mindre effekt på självkänslan. / The purpose of this study is to describe former research of interventions and methods which increases self esteem of youth. The main questions are: Which methods and interventions are there? What is characteristic of the content in the methods and interventions, which in large extent help the youth to increase their self esteem? What impact do they have? Self esteem represents the valuation of what or how we are. It states our emotional relation to ourselves; how we value our self image and how we feel inner satisfaction and confidence to ourselves. In this study, the explanations of self esteem of youth are based on notions from late modern perspective, attachment theory and cognitive theory. The type of literature review I have used is scoping study. The results of the study show that there are different treatments and interventions that primary or secondary help youth to increase the self esteem. The methods focus on individuals, groups, families, networks, and are used in schools outpatient and residential treatment settings. Sometimes they just turn to girls, but more often to both sexes. The methods are media critical, cultural, cognitive and psychological. Cognitive behavioral therapy in group is the most common treatment. The treatment programs are more effective than the preventive ones and the treatments that primary worked with increasing self esteem were effective. The other methods that had other goals than to increase the self esteem tend to have less effect on the self esteem.

Digitization has taken on a central role for many organizations, and its progress has opened up opportunities for organizations to increase their efficiency and streamline their everyday operations. Efficiency is an important phenomenon for many organizations as it yields high returns by achieving higher set goals with less effort. The purpose of this qualitative study is to gain an understanding of how digitized work processes shape the middle manager's opportunities for reflexive practice. The study aims to investigate whether organizations in the future may retain innovation and learning within the organization through reflexive practice, despite efficiency requirements leading to increasing standardization of tasks. This study focuses on the middle management role, conducting ten interviews with middle managers in the private sector to gather empirical data. The research targets middle managers in various organizations as well as senior management to understand how to maintain reflexive practice even in a digital environment where many tasks become standardized. In conclusion, the results show that digitization has affected work processes, creating both opportunities and challenges for the middle manager's space to practice reflexivity. Working with reflexive practice has proven necessary in the implementation of digital tools to reduce the risks of errors. At the same time, automation has opened up greater scope for organizations to practice reflexivity, but utilizing that opportunity depends on them and the unique needs of the organization. Furthermore, we can observe that the practice of reflexivity is most common in problematic contexts and rarely in processes that work smoothly. Therefore, the middle manager is in a balancing act in terms of how much is required of them to exercise reflexive practice in their organization and how much they should prioritize questioning the various digitized work processes. / Digitaliseringen har blivit en central roll för många organisationer och dess framfart har öppnat upp för möjligheter för organisationer att öka sin effektivitet och en smidigare vardag. Effektivitet är ett viktigt fenomen för många organisationer då det ger hög vinning i att med mindre prestation, nå de högre uppsatta målen. Syftet med denna kvalitativa studie är att skapa sig en förståelse för hur digitaliserade arbetsprocesser formar mellanchefens möjligheter till en reflexiv praktik. Studien ämnar undersöka huruvida organisationer i framtiden kan komma att behålla innovation samt lärande inom organisationen genom en reflexiv praktik, trots att effektivitetskrav gör att organisationer i allt större grad standardiserar uppgifter. Denna studie tar språng i mellanchefsrollen där 10 intervjuer med mellanchefer i den privata sektorn har genomförts för att samla in det empiriska materialet. Undersökningen riktar sig främst till mellanchefer i olika organisationer men även högre ledning för att skapa sig förståelse i hur man kan behålla en reflexiv praktik även i en digital miljö där många arbetsuppgifter blir standardiserade. Avslutningsvis visar resultatet att digitaliseringen har påverkat arbetsprocesserna, som både skapat möjligheter men även visat sig utmana mellanchefens utrymme för att praktisera reflexivitet. Att arbeta med en reflexiv praktik har visat sig vara nödvändig vid implementering av digitala verktyg för att minska riskerna för felsteg. Samtidigt har automatisering öppnat upp en större marginal för organisationer att praktisera reflexivitet, men att utnyttja den möjligheten är upp till dem och den unika organisationens behov. Vidare kan vi konstatera att praktiserande av reflexivitet är mest förekommande vid problematiska kontexter och sällan vid de processer som fungerar. Mellanchefen står därför mellan en balansgång i hur mycket det krävs av dem att utöva en reflexiv praktik i sin organisation samt hur mycket de ska prioritera sitt ifrågasättande för de olika digitaliserade arbetsprocesserna.

Det är terapeuten som definierar situationen i terapirummet och vanligt är att terapeuten betonar betydelsen av den unika individen, vilket kan medföra att sociala och kulturella faktorer förbises. Syftet med denna studie var att undersöka psykoterapeuters reflekterade kring kön, genus och sexualitet. Frågeställning: Vilka diskurser framträder i terapeuters utsagor om genus, kön och sexualitet utifrån terapeutisk praktik samt utifrån personliga erfarenheter? Metod: Halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem psykoterapeuter och resultatet analyserades utifrån ett diskurspsykologiskt perspektiv. Resultat: Tre diskurser identifierades; den psykologiska, den biologiska och den samhälleliga. De två förstnämnda diskurserna kännetecknades av meningsbyggande utifrån dominanta diskurser, med en dikotomisk syn på kön, heteronormativ föreställning om sexualitet, naturaliserade uppfattningar om moderskap, intrapsykiska förklaringsmodeller och avsaknad av en kritisk och reflexiv hållning. Den samhälleliga diskursens normkritiska aspekt kännetecknades av en kritisk och flexibel hållning i förhållande till det egna kunskapsfältet, uttryck gjordes för kunskap om makt och ställningstaganden uttrycktes emot heteronormativa förväntningar i vår sociala och politiska kontext. I diskussionen lyftes frågan om vilket ansvar terapeuten har för att lyfta in frågor om makt i terapin samt behovet av reflexivitet inom det psykologiska kunskapsfältet. / The therapist defines the situation in the therapy-room and the emphasis of the unique individual is common, instead of being aware of social and cultural elements. The aim of this study was to examine therapists reflections of gender, sex and sexuality. Questionformulation: Which discourses emerge out of the therapists stories about gender, sex and sexuality based on their clinical work and personal experiences. Method: Semistructured interviews were effectuated with five psychotherapists and a discursive psychological perspective was used in analysing the results. Results: Three discourses were identified; the psychological, the biological and the social. The two discourses first lined were recognised by meanings of dominant discourses, including a dichotomy view on gender, a heteronormative idea of sexuality, naturalised opinions of motherhood, intrapsychic explanations and a lack of a critical stance towards the discipline of psychology. The social discourse embraced a norm critical aspect, which was recognised by a critical and flexible stance, a knowledge in power and stances against heteronormative ideas in our social and political context. In the discussion were themes highlighted such as the responsibility of the therapist when it comes to questions of power in therapy and the need for reflexivity within the discipline of psychology.

I vårt digitaliserade samhälle finns 1,1 miljoner svenskar som inte använder sig av internet dagligen, däribland 500 000 som aldrig använder sig av det. Den största gemensamma nämnaren för digitalt utanförskap har visat sig vara ålder. Studiens syfte har varit att undersöka hur seniorer upplever digitaliseringen. Detta har gjorts genom nio kvalitativa intervjuer med seniorer i Stockholm. Resultatetet redovisas i två teman, konsekvenser för samhället och konsekvenser för individen för att sedan analyseras med hjälp av Anthony Giddens teori om det senmoderna samhället. Ett av studiens mest utmärkande resultat har visat sig vara upplevelsen av att samhällsförändringarna kring digitaliseringen går för snabbt vilket har negativa konsekvenser för respondenterna. Vår förhoppning med denna uppsats är att lyfta frågan och uppmuntra till bredare diskussion i ämnet samt till vidare forskning.

Background: There are future challenges for public health and health care in meeting the needs of a growing and ageing population. Today there are evidence of how arts can contribute to health development and of the connections between arts, health, treating and rehabilitating measures. To be able to meet the future challenges there is a need for new methods, perspectives and views about how to stay healthy, enjoy our existence and for wellbeing. Health care has an important role in rehabilitation through the broad contact with the population. The background of the essay is the pilot project Arts on Prescription that was carried out in order to try a new way of rehabilitation with arts as a factor. The concepts, the results and the discussion from the project connect the pathogenic perspective with the salutogenic perspective. Purpose: The purpose of the study is to examinate possibilities and obstacles to use arts as a part of a complementary method of rehabilitation in primary care. Method: The study is qualitative, and the empirical material is interviews with five individuals responsible for rehabilitation in primary care and a pilot interview. The method is based on a descriptive, ideation approach with a reflexive frame. Results: In the result appear a complex of possibilities and obstacles of using arts in primary care. Possibilities are formed by knowledge, understanding and scientific proof of arts intrinsic possibilities to promote health. Obstacles are formed by historical, economical, organizational and personal connections. Conclusion: The possibilities and obstacles of the study together constitute various dilemmas. The conclusion is that arts advantageously can be used in a number of ways in primary care (and other areas) to promote health, but with account taken to organizational, valuable and normative fields. / Bakgrund: Folkhälsoarbetet och hälso- och sjukvården står inför framtida utmaningar meatt kunna möta hälso- och vårdbehovet hos en både växande och åldrande befolkning. Definns idag forskning som visar att kultur kan bidra till hälsoutveckling och att det finns samband mellan kultur, hälsa och behandlande och rehabiliterande åtgärder. För att möta framtida utmaningarna krävs nya metoder, perspektiv och synsätt på hur vi ska hålla oss friska, trivas med tillvaron och uppleva välbefinnande. Primärvården har en viktig roll inorehabilitering genom sin breda kontakt med befolkningen. Bakgrund till uppsatsen är Kulpå Recept som genomfördes som pilotprojekt i ett försök att testa en annorlunda rehabilitemed kultur som påverkansfaktor.  Konceptet, resultaten och resonemangen kopplar ihop depatogena och de salutogena perspektiven. Syfte: Syftet med studien är att undersöka möjligheter och hinder att använda konst och kultur som komplementär rehabiliterande metod inom primärvården. Metod: Undersökningen är kvalitativ där det empiriska materialet utgörs av intervjuer mefem personer som är ansvariga för rehabilitering inom primärvården och en pilotintervju. Metoden utgörs av en deskriptiv, idéskapande ansats med en reflexiv ram. Resultat: I resultatet framträder ett komplex av möjligheter och hinder för att använda kooch kultur inom primärvården. Möjligheterna utgörs av kunskap, förståelse och vetenskapförankring i konst och kulturaktiviteters inneboende möjligheter att främja hälsa. Hinder utgörs av historiska, ekonomiska, organisatoriska och personliga sammanhang. Slutsats: De möjligheter och hinder studien påvisar utgör tillsammans olika dilemman. Slutsats är att konst och kultur med fördel kan användas på olika sätt inom primärvården andra områden) för att verka hälsofrämjande, men att det finns organisatoriska, värdemäsoch normativa områden som måste beaktas.