This thesis examines strategies and practices, in Soviet ethnographic research, concerning terminologies for and classifications of what in research texts are conventionally called “supernatural beings” in the world views of the Samoyedic peoples. The question is put whether there are any general rules for the terminology used by scholars for these kinds of beings. The thesis also explores claims that a conventional ethnographic terminology, consisting of technical terms such as gods, goddesses, spirits, owners etc., leads to misinterpretations of the indigenous conceptions under study. By presenting, analysing and discussing Soviet scholars’ strategies and practices in this regard, the thesis is a contribution to the ongoing debate among historians of religions on the use of scientific terminology for beings in different world views. It is also, to a limited extent, a source critical investigation of Soviet research on the religions of the Samoyedic peoples. In chapter 2 the international scholarly debate on terminology for so called supernatural beings is summarized and discussed. The principles for constructing concepts in general are also delineated, using prototype theory and a model for polythetic definition. In chapter 3 a survey over the purposes, main fields of interest, and theoretical and methodological development of Soviet ethnography is presented as an essential background to the investigation of individual ethnographic texts. Chapter 4 and 5 constitute the empirical part of the thesis, with a presentation and analysis of Soviet ethnographic descriptions of beings in the world views of the Samoyedic speaking Nenets, Enets, Sel’kup and Nganasan. Since findings on Nganasan world view in Soviet ethnography was seen as particularly viable for reconstructions of proposed primitive communist thought, matriarchal society, the origin of religion, and mankind’s development of beliefs in “spirits” and “gods”, chapter 5 is solely dedicated to the research on the Nganasan. In chapter 6 the result of the empirical part of the study is confronted with the questions put in chapter 1, as well as the theoretical and methodological conclusions of chapter 2. It is concluded that there is no typical Marxist-Leninist terminology for “supernatural beings”, but that certain developments regarding terminology and classifications in Soviet ethnography on the Samoyeds can be detected. These developments consists of (1) a growing awareness among ethnographers of the distinction between indigenous, emic and etic terminology – an awareness which makes their descriptions become more detailed and closer to the Samoyedic sources. (2) From the 1960s one can trace an ever deepening reliance on Marxist-Leninist theory in Soviet Samoyedology. In accordance with Marxist ideas about primeval society as matriarchal and non-religious, ethnographers focused more and more on (and discovered more) female beings in Samoyedic world views. They also interpreted the “beings” under study as remnants of a primeval materialistic world view and proposed explanations of their development from “natural” to “supernatural beings”. It is also concluded that there are no general rules for scientific terminology. Technical terms are chosen in accordance with the varying aims and theoretical standpoints of different scholars. Whether the terms are appropriate or not, depends on their transparency.

Kultkontinuitet är ett omdiskuterat begrepp inom religionshistorisk forskning. Vid övergången från en religion till en annan kan olika typer av beständighet ibland urskiljas, exempelvis när det gäller val av kultplats samt handlingar vid denna plats. Ofta har diskussionen kring kultkontinuitet i Norden rört uppförandet av kristna kyrkor på förkristna kultplatser. Inom folkreligiositeten har även offrandet vid vissa källor ansetts ha förkristna anor. Längs Ångermanälven finns exempel på den här typen av källor, där offrande och källdrickning från katolsk tid och framåt påstås ha sina rötter i förkristen kult. En av dessa är hälsokällan vid Sånga kyrka. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur man inom forskningen sett på frågan om kultkontinuitet, vilka belägg och argument som har anförts när man hävdat kultkontinuitet vid offerkällor samt om det finns belägg för kultkontinuitet vid källan i Sånga i Ångermanland. Undersökningen visar att forskningsdiskussionen under de senaste dryga tjugo åren främst rört definitioner av begreppet, men också att frågorna kring religiösa fenomen vid religionsövergången i allt högre grad studerats ur ett vidare rumsligt perspektiv. Forskningen har alltmer präglats av tvärvetenskaplighet, där främst arkeologin fått betydelse genom undersökningar av nya fynd. Fynden ger vissa belägg för kontinuitet i kulten, men visar också på svårigheter med att jämföra olika samhällsstrukturer. Kultkontinuitet framstår som ett komplext fenomen med kopplingar till makt och identitet. För kultkontinuitet, mellan förkristen religion och kristendom, vid offerkällor saknas tydliga belägg i form av arkeologiska fynd. Detta kan bero på att många källor sedan övergången från katolicism till protestantism i omgångar fyllts igen och grävts ur. Skriftliga källor ger visserligen stöd för kultkontinuitet vid offerkällor i andra delar av Europa, men dessa kan inte sägas utgöra starka bevis för kontinuitet i kulten vid källor i Norden. Inte heller när det gäller Sånga källa i Ångermanland finns skriftliga eller arkeologiska belägg för kultkontinuitet, även om folkreligiositeten kopplad till källan tycks ha varit stark från katolsk tid fram till tidigt 1900-tal. Undersökningen visar att två närliggande källor varit föremål för folktron samt att gravhögar från brons- eller järnåldern återfinns i deras närhet. Möjligen skulle nya arkeologiska undersökningar kunna stärka stödet för kultkontinuitet i Sånga. Det lokala engagemanget för källans, eller snarare källornas, historia visar även på andra intressanta frågor att undersöka, frågor vilka rör kopplingen mellan identitet och platsens berättelse.

Denna uppsats undersöker aristokratiska kvinnors roller i den fornordiska kulturen i syfte att se om dessa roller kan förklara varför dessa kvinnor engagerade sig i kristnandeprocessen. Undersökningens resultat indikerar att kvinnornas uppgift var att vara en freothuwebbe, en vävare av fred mellan kungar och krigare och gudar och människor och att de också fortsatte med denna uppgift under och efter religionsskiftet, men vävde då istället fred mellan prästerna och kungen, mellan de framväxande staterna och den begynnande kyrkliga organisationen.

No description available.

Vad var det som gjorde att Jesus inte kunde vara judarnas Messias, den utlovade? Jesus gjorde en hel del i sitt liv på jorden. Bland annat helade han folk, gav dem förlåtelse för sina synder och gav dem kärlek. En av de största anledningarna till hans ankomst var att förena människorna med Gud och ge dem förlåtelse och evigt liv. Detta genom döden och uppståndelsen som ett bevis på att Gud är större än döden. Han var en del av människorna. Jesu intention var inte att ta över översteprästernas eller Pontius Pilatus roll, vilken var kung vid den tiden. Den stora förändringen som Jesus kom med var tron. Det var genom tron som människan skulle få evigt liv, inte genom offer eller handlingar som var vanligt på den tiden.   Trots Jesu handlingar var de stora och utlovade handlingarna som judarna väntade på inte uppfyllda. Judarna hade blivit varnade många gånger för falska profeter och Messias-gestalter. Judarna hade blivit lovade en Messias som bland annat skulle skapa fred på jorden och göra himmelriket på jorden. Han skulle även rädda sitt folk från elände och bedrövelse. Vidare väntade de på en mänsklig gestalt som skulle sitta på Kung Davids tron och regera och göra Jerusalem till världens huvudstad.  Dessa punkter uppnådde inte Jesus.   Vidare talade Jesus om att han skulle återvända en andra gång och då skulle han uppfylla det som inte uppfylldes vid första ankomsten. För judarna har det inte utlovats två ankomster, utan det talas om en ankomst där Messias ska göra ett paradis på jorden, himmelriket på jorden. Betydelsen av himmelriket blev förändrat då Jesus talade om himmelriket inom oss. Det var inte längre ett konkret himmelrike som Jesus talade om och det var det som judarna hade blivit utlovade av Gud. Därmed kunde inte Jesus vara deras utlovade Messias och de väntar än idag på Honom.

Detta arbete riktas framför allt till omvärlden, men också till assyrierna/syrianerna, främst till andra generationen assyrier/syrianer som lever idag i exil. De som lever i trygghet och säkerhet, skall uppmärksammas om vad som händer där ute i det verkliga livet. Arbetet skall förhoppningsvis bidra till högre kunskaper om minoritetsfolken i krigshärjade och diktatoriska länder som Irak, Iran, Syrien och Turkiet. Dessa är bara några få länder av de vars befolkning lider av tortyr, förtryck och förföljelse. Faktum är att en del etniska minoriteter har övergivits och lämnats åt sitt öde. Arbetet är ett rop på hjälp för alla de som behöver hjälp av alla slag. Några sådana är folkgruppen assyrier/syrianer vars situation jag behandlar närmare i texten.

Syftet med denna uppsats är att undersöka Asherahs roll i den forntida israelitiska religionen i förhållande till Jahve.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om katarerna ska räknas som heretiker, vilket har varit fallet från medeltiden och framåt eller om de egentligen borde räknas som urkristna vilket de själva ansåg och varför forskningen är motstridig i denna fråga.

<p>Av ditt intryck, du inget vet, först när upplevelsen ter sig avsaktande, kan vi ställa frågan: vad är jag? Inget-ting min vän. Det beroendeuppkommandet av varat medför dess instabilitet, det finns ingen essens bara form. Alltet är en struktur, en universell struktur av dhammas. Ditt intryck och ditt frånvarande jag är opersonliga fenomen av garanterad upphörelse.</p> / <p>Off your impression, you know nothing, first when the experience feels like it’s slowing down, we can ask the question: what am I? Not-thing my friend. Our existents curse; of being under the dependent origination is what brings it’s instability; there is no essence, only form. The whole is a structure, a universal structure of dhammas. Your impressions and your absent self, is impersonal phenomena of guaranteed cessation.</p>

Av ditt intryck, du inget vet, först när upplevelsen ter sig avsaktande, kan vi ställa frågan: vad är jag? Inget-ting min vän. Det beroendeuppkommandet av varat medför dess instabilitet, det finns ingen essens bara form. Alltet är en struktur, en universell struktur av dhammas. Ditt intryck och ditt frånvarande jag är opersonliga fenomen av garanterad upphörelse. / Off your impression, you know nothing, first when the experience feels like it’s slowing down, we can ask the question: what am I? Not-thing my friend. Our existents curse; of being under the dependent origination is what brings it’s instability; there is no essence, only form. The whole is a structure, a universal structure of dhammas. Your impressions and your absent self, is impersonal phenomena of guaranteed cessation.