Utgångspunkten för denna studie är att dokumentera och redogöra den traditionsbaserade utläggningsmetodologi inom islam. Fokus ligger på hur de traditionsbundna och de konservativa inriktningarna av sunni islam uppfattar denna företeelse. Betydelsen av tafsir har kommit att spela en allt viktigare roll till stor följd av den debatt som förs kring islam och vilken förståelse eller tolkning som skall ha företräde. Debatten fokusera primärt kring hur Koranen bör förstås och tolkas, vilket visar sig i den alltmer utpräglade konflikten mellan traditionsbundna inriktningar och progressiva grupperingar. De progressiva grupperna menar att islam och Koranens förordningar måste förstås utifrån den kontext de tillkom i och således är många av dessa förordningar föråldrade och i behov av omtolkning, medan de traditionsbundna inriktningarna anser att islam och Koranens bestämmelser är universella och följaktligen inte tidsbundna. Syftet med uppsatsen är att beskriva de principer som den traditionsbaserade tolkningsmetodologin utgörs av och att belysa hur dessa möjliggör att en korrekt förståelse av Koranen kan förvärvas.

Det har funnits en speciell mytisk bild av den fornskandinaviska mytologin sedan romantikens fantasifulla epok. Det ges ofta en bild som beskriver gudar och människors samspel på ett lekfullt sätt. Schamanismen har med sin annorlunda världsbild stått för något exotiskt men samtidigt skrämmande. I uppsatsen ges en beskrivning av fornskandinavisk sejd och samisk schamanism och en jämförelse mellan dessas likheter och skillnader. Genom att söka svar i både den poetiska och prosaiska Eddan, samt Heimskringla söker författaren komponenter för att beskriva det magiska fenomenet sejd. Författaren till uppsatsen undersöker mer explicit vilka likheter respektive skillnader det finns mellan samisk schamanistisk jojk och andetrumma och fornskandinavisk galdrsång och sejdens trolltrumma. I sökandet efter likheter och skillnader ges beskrivningar av synen på könen och dess roll i kulten och kulturen. Slutligen ämnar författaren söka svar kring hur det är möjligt att med hjälp av bekräftade likheter definiera ett släktskap mellan fornskandinavisk religion och samisk schamanism.

In this essay I have tried to describe the rich tradition of thoughts about the afterlife in Judaism. The first part contains litterary studies and the second part is based on interviews with religious representatives. The first part is a description of the progress of thought in history around the issue afterlife. The sources reveal a vast amount of intellectual work on the issue. I have tried to follow the path of thought, and how it developed, so that the reader can see how one thought leads to the other but also how each period’s way of thinking is influnced by its context. The picture is not homogenetic. Troughout Jewish history there has been a permisive attitude against the impulse of saying the opposite of the general wiew, and to include the counterparts view in the texts that was saved for the future. Despite this, there have been influences from important philosophers, changes in history (enlightenment and holocaust) and both common attitudes and prejudicism, that has taken the issue afterlife off the agenda in judaism. It is – up until this day – not unusual that a rabbi, confronted with the question what jews beleive about life after death, can answer: - ”We have no beleif in the afterlife. We are a this-worldly religion.” When I started my work on this essay I talked with a friend who had heard a christian priest talk about what they knew about the Jewish views on the afterlife, and their conclusion was that the jews didn’t have any view on the afterlife.” This essay proves that they are wrong, although I met restraint. Having read a lot about the vast tradition about afterlife ideas through history, it was astonishing and surprising to get the answer, ”we don’t have a view about the afterlife, from one of the representatives. The second part of the essay tries to answer the question wether there is a conciousness about the vast and rich tradition of though about the afterlife, or not. Despite the restraint, the interviewed representatives revealed a great deal of knowledge, even of the parts in the tradition that they deny. My hope and ambition with this essay is that reading it will guide the reader inside the Jewish way of thinking, more than answering the question what will happen after I die. If I manage to show the reader my fascination of the combination between playfulness and deep seriousity in Jewish thinking; I have succeded. / I denna uppsats så har jag försökt beskriva den rika och varierade tradition av tankar rörande livet efter detta inom judendomen. Dess första del är en litterär studie och dess andra baserar sig på tre intervjuer av religiösa representater. Den första delen innehåller en beskrivning av tankens utveckling genom historien, vad gäller ämnet livet efter detta. Källorna som tar upp ämnet, visar upp en stor mängd fascinerande intellektuellt och konstnärligt arbete. Jag har försökt följa tankens väg och hur den utvecklats, så att läsaren kan se hur en tanke lett till en annan och hur varje periods tänkande är influerat av sin kontext. Bilden är inte homogen. I judisk historia så har det alltid funnits en tillåtande attityd till impulsen att säga det motsatta till den allmänna åsikten, och att inkludera dessa i Texterna som sedan sparades för framtiden. Trots detta, så har influenser ifrån viktiga filosofer, förändringar i historien (upplysningen och holocaust) och både vanliga attityder och fördomar, satt ämnet livet efter detta utanför agendan. Det är inte ovanligt att en rabbin – till dags dato – som får frågan vad judar tror om livet efter döden,svarar: - ”Vi har ingen syn på livet efter döden. Vi är en livets religion.” När jag började jobba med denna uppsats, sa en vän till mig att en kristen präst sagt samma sak: - ”Judar har ingen syn på livet efter detta.” Denna uppsats visar att de har fel, men jag mötte ett märkligt motstånd. Efter att ha läst massor om den rika tradition av föreställningar om livet efter detta inom judendomen, så var det en smula chockerande och överraskande att få svaret ”vi har ingen syn på livet efter döden”, när jag beskrev min uppgift för ett av intervjuobjekten. Den andra delen av uppsatsen försöker besvara frågan huruvida det finns en medvetenhet om den rika och djupa tradition rörande föreställningar om livet efter detta, eller inte. Trots motståndet, visade de intervjuade upp en stor kunskap även om delar av traditionen som de förnekade. Mitt hopp och min ambition med denna uppsats är att den som läser den skall känna sig guidad in i judiskt sätt att tänka, mer än att få svar på vad som kommer att hända efter döden. Om jag lyckas visa läsaren min egen fascination av kombinationen mellan lekfullhet och djupt allvar i judiskt tänkande; då har jag lyckats.

Sammanfattning   Är virtuella världar sakraliserade? Virtuella är sakraliserade i jämförelse med vår sekulariserade värd och jag hade inte förväntat mig ett så stort utbud av religion i onlinespel. I och med min forskning anser jag att Final Fantasy XI och World of Warcraft i största grad är sakraliserade virtuella världar där människor världen över antar rollen som så kallade ”cyberpiligrims” och ge sig ut på ett äventyr för att upptäcka sin identitet och utforska sig själva. I spelen förekommer religiösa föreställningar och de är en plats där man kan konstruera sin andlighet liksom på övriga Internet. Det finns ett stort utbud av myter och religiösa ceremonier som till stor del verkar vara nyskapade, inspirerade eller direkt tagna ur vår värld, kanske är det så att det till och med genereras ett större antal riter, myter och olika religiösa föreställningar i framväxande virtuella världar, än i dagens samhälle. Vad är virtuella världar? Virtuella världar är ett begrepp för olika adresser på internet med sammankopplade system som gör det möjligt att förflytta sig mellan olika platser, genom så kallade servrar. De virtuella världarna är datorgenererade och består av en simulerad verklighet, där användaren upplever sig finnas och agera. Filmer och dataspel är ett exempel på virtuella världar. Religion i samspelet mellan vår värld och virtuella världar? Virtuella verkligheter eller världar är inte verkliga, men de kan upplevas så, om du spelar i flera timmar så kan ett så kallat, ”flow” uppstå. Innebörden är att vi glömmer bort tid och rum i det här sammanhanget. Vi kan då frigöra oss från vår fysiska kropp, oss själva och från våra psykiska begränsningar och skapa en ny identitet. Det som händer din avatar i den virtuella världen kan påverka ditt verkliga jag som i filmen avatar, men dock inte i direkt samma fysiska mening som i filmen. En stor skillnad är att vi oftast inte kan använda vår känsel, smak och luktsinne, samt att inte har direkt fysisk kontakt med andra människor och varelser. I viss mån kan vi använda tekniskutrustning för att förstärka upplevelsen av dessa företeelser, men detta är inget som alla användare har tillgång till. Många människor identifierar sig med sin spel karaktär. Avataren kan påverka användarens humör och synsätt även i den verkliga världen. I Virtuella världar förekommer faror av olika slag och vår identitet och personliga säkerhet utnyttjas av människor som vill tjäna pengar på vårt behov att kommunicera. Forskare pekar på att de vidgade horisonter som skapas, ger oss chansen att utforska vem vi är, samtidigt som de bidrar till att upplösa vårt jag, vår identitet. Kan spelen liknas vid en religion? I den forskning jag studerat så verkar argumenten stanna vid att det enbart är möjligt att tro på skapelsehistorierna och religionerna inne i själva spelen i sig. På frågan om huruvida spelen är en religion eller inte så stannar diskursen på att de mer är en ersättning för religion eller ett komplement, som kan ge oss svar på andliga och identitets frågor. Jag vill dock påpeka, eller hävda att det är möjligt för människan att anamma en religion eller religiösa traditioner som återfinns i spelen. Jag tror även ett spel mycket väl skulle kunna bli en religion i sig, dock tycks spelen jag studerat inte vara det, fastän de uppfyller en del av de utmärkande kriterierna, som kategoriserar vår uppfattning av en religion. De tycks mera upplevas som en religion, då deras innehåll nästintill dyrkas av användarna. Vilka likheter och skillnader, förekommer i skapelsemyterna jag studerat och vilka religiösa föreställningar finns i skapelsemyterna? Hur ser världsbilden, gudsbilden ut? Jag har kommit fram till att det förekommer flera likheter och skillnader i Final Fantasy Xi och World of Warcrafts skapelsemyter samt mellan spelen. Båda spelen har en skapelsemyt, men den i World of Warcraft är mer omfattande. Final Fantasy XI bygger på en skapelsemyt om att en ras som förargade gudarna genom att vara väldigt oförskämd, genom att bygga en väg till himmelsporten. I World of Warcraft får man veta att Titanerna uppstod för att skapa stabilitet i världarna som fanns, samt att de sänder Sargeras för att försvara världarna då problem uppstår. World of Warcraft ger olika svar på universum skapades, medans man i Final fantasy inte får information om detta. I ffxi förekommer det både kvinnliga och manliga gudar och en tro på högre makter. I wow får man inte veta så mycket om det är kvinnliga eller manliga gudar, i ffxi nedsteg en forntida ras från gudarna till planeten. Detta kan liknas vid Titanerna som är en mäktig ras i wow. I ffxi bryter den nedstigna rasen mot reglerna genom att försöka bygga en väg till himlen, de blir då bestraffade liksom Sargeras som bryter mot Titanernas uppgifter i wow. Skillnaden är att Sargeras till en början går utan straff, medans de forntida rasen i ffxi straffas. Det är till min fascination att det förekommer både myter, magi och olika slags ritualer i båda World of Warcraft och Final Fantasy XI. Högtider firas med rituella inslag och nya slags ceremonier och ritualer verkar formas online. Final Fantasy XI och World of Warcraft består av två helt olika världar, men utvecklingen av dessa upphör aldrig, de är i ständig förändring Världarna är influerad av många olika källor och tillexempel framträder olika myter. De talas även om olika dimensioner som Nederländerna och undervärlden i wow, i ffxi får man inte veta något om andra världar utanför Vana´diel men i wow så finns det ett helt universum med andra planeter. De spel jag har studerat fyller i sig ett behov hos människor som söker efter religion och gemenskap. Avataren innehar en central roll och dess utveckling. Final Fantasy XI och World of Warcraft är bara två utav flera dataspel som är försöker att vara så verklighetstrogna som möjligt, för att efterlikna verkligheten och locka flera användare. En del människor vill inte längre skilja på virtuella världar som verkliga eller inte, utan de anser att de är en förlängning av verkligheten.

The essay is an interdisciplinary work linking History of Religion and Archaeology. The work is based on the study of the finds from a unique archaeological Italian Bronze Age site. The evidence in question has been recently excavated on the outskirts of the modern town of Noceto, Parma province, in northern Italy. It is dated to the end of the local Middle Bronze Age, which corresponds roughly to the 14th century BCE, and belongs to the local so called Terramare culture.   The site consist of a large wooden basin, which once stood in a relatively dominant position within a local Bronze Age village. The basin has been always completely filled with water. Thanks to the particular environmental conditions in the pool, organic material of cellulosic nature, such as wood, preserved very well. We therefore have very precise data about the structure itself and about an astonishing number of finds that have been retrieved from the basin. The basin was apparently used for a limited period of time, which has been estimated of a few generations or a maximum of 100 years. It was apparently used as a sort of “offer place” and hundreds of finds have been sunk in its water. Although depositions in wet areas are very common all over Europe and the Mediterranean throughout the Bronze Age, no other built structures such as the Noceto’s basin are known so far. Noceto provides strong indications of religious nature, since no productive activities or every day practices could be detected in connection to it.   With an eye to the debate on the materiality of religion, the aim of the essays is in the first place to investigate and discuss how the religious nature of the place can be understood, when working solely on the results of the religious activities that once have taken place around its margins. Secondly, the aim is also to attempt using the evidence from Noceto to discuss more broadly issues of Bronze Age religion.   The analysis of the material is carried out considering deposition rituals from the point of view of performance and agency theories. It is argued that the finds from the pool acted as indexes of agency and were part of performative event that linked together the people carrying out and/or watching the ritual, the place and the divine expressed by the place.   Considering that the significance of ritual performance has been seen, among other things, in the transformative power that is contextually assigned to rituals, it is believed that the finds from Noceto’s basin likely embodied an attempt to establish or secure positive transformations possibly in people life and in fundamental productive activities such as for instance agriculture. The sacred role of water during the Bronze Age has been addressed by several scholars, but it is generally connected to the ritual “usage” of particular places such as wetlands, caves, rivers and so on. Noceto’s basin provides the possibility for the first time to analyse an attempt to artificially and magnificently bring the sacred into a settlement area and thus possibly create the premises for more controlled or regular/regulated religious activities. / Uppsatsen är ett tvärvetenskapligt arbete som länkar samman religionshistoria och arkeologi. Arbetets fokus ligger på de arkeologiska fynden som grävdes fram från en unik rituell anläggning från Norra Italien. Anläggningen i frågan befinner sig i utkanten av staden Noceto, i Parma-provinsen. Den är daterad till slutet av den lokala mellersta bronsåldern, vilket ungefär motsvarar 1400-talet f. Kr.   Anläggningen är en stor träbassäng, som en gång stod i en relativt dominerande position innanför ett boplatsområde. Bassängen har från början varit helt fyllt med vatten. Tack vare de speciella miljöförhållandena i poolen, organiskt material, såsom trä, har bevarats mycket bra. Vi har därför precisa uppgifter om själva strukturen och om ett förvånande antal fynd som fanns i bassängen. Anläggningen användes tydligen under en begränsad tidsperiod, som uppskattats av några få generationer eller maximalt c:a 100 år. Det arkeologiska materialet från poolen tyder på att det har haft en funktion som offer-plats och att hundratals objekt har sänkts i sitt vatten. Fastän deponeringar i våta områden är vanliga över hela Europa och Medelhavsområde under bronsåldern, liknande byggnader till Nocetos bassängen är än så länge inte kända. Nocetos pool ger starka bevis av religiös karaktär, eftersom tecken på produktiva verksamheter eller vardagsaktiviteter inte kunde upptäckas i den.   Med hänsyn till debatterna om religions materialitet är syftet med uppsatsen i första hand att undersöka och diskutera hur platsens religiösa natur kan förstås, om man bara arbetar med resultaten av de religiösa aktiviteterna som ägde rum kring den under bronsåldern. För det andra är målet också att försöka använda bevis från Noceto för att diskutera mer allmänna frågor kring bronsålderns religion och religiositet.   Materialet har analyserat med utgångspunkt i performance och angecy teorier. Det hävdas att fynd från poolen fungerade som indexes of agency och var ett grundläggande element av de rituella performansen som genomfördes vid bassängen.   Med tanke på att en grundläggande funktion i rituella performansen anses ligga bland annat i den transformativa kraften som tillskrivs ritualer, är förslaget att fynden från Nocetos bassäng uttrycker ett försök att åstadkomma positiva omvandlingar möjligen i människolivet och/eller i grundläggande produktiva aktiviteter såsom till exempel jordbruk. Den heliga rollen av vatten under bronsåldern har tagits upp extensivt. Särskilda platser, som våtmark, grottor, floder, källor och så vidare, har används för att deponera offer. Nocetos bassäng ger möjlighet för första gången att analysera ett försök att skapa en helgedom i ett bosättningsområde och därigenom att även skapa förutsättningar för möjligtvis kontrollerade eller regelbundna religiösa aktiviteter.

For members of the Swedish Heathen organisation Forn Sed Sverige, the term blot is defined as an act of ritual sacrifice through which one can communicate with the gods and other powers. The purpose of this thesis is to provide an overview of the various forms of blot and to explore the meanings ascribed to it by the practitioners. By looking at the structure of the ritual itself, what is sacrificed, the contexts in which the ritual is conducted and how the aforementioned aspects of it are understood, this thesis presents an image of blot as a central ritual practise within the Swedish Heathen community, as well as a way for the members of Forn Sed Sverige to construct a sense of continuity between their own blot and pre-Christian religion in Scandinavia by prioritising ritual practise over religious beliefs.

This study is about the so called Islamic States’ use of Islamic religious traditions in their propaganda magazine Dabiq. The purpose of the study is to find out how ISIS use history as a blueprint to perceive and interpret current events and occurrences. The theories of sociologist Pierre Bourdieu, Capital, and sociopsychologist Hjalmar Sundén’s Role theory is used to analyze how the different religious traditions and stories are used by ISIS and what these represent in the Muslim’s religious frame of perception. The results of this study show that the religious traditions are being used in order to legitimize, justify and establish their so-called Caliphate according to the stories of old. The results also show that not only religious matters are used to emphasize their claim in the Middle East but profane examples as well.

This thesis is the first study to examine the interaction between gods and giants in Old Norse mythology from the perspective of Iron Age halls. Its central aim is to contextualise Old Norse mythological narratives that describe the interactions between gods and giants in a hall environment, and to show how the mythological depictions can be compared to the norms and rules found in Iron Age hall culture, especially in connection with its warrior ideology. The relationships observed also apply to the Iron Age’s aristocratic sovereigns and their dynamic dealings – both peaceful and martial – found in the connection and rivalry between different halls and hall owners. The giants are related to the concept of “the Other”, and as hall-owners can thus be contextualised with real social relations in Iron Age society. The investigation centers arounds key topics from the perspective of a hall setting, departing from mythic traditions regarding Óðinn and Þórr as guests in the halls of giants. These topics include grið within the hall; the good and generous host; the dangerous and hostile guest; the hall as an arena for knowledge and mead; and finally the destruction of halls as an attack on the hall owner’s fame and honour. Similarities and differences between myths about Óðinn’s and Þórr’s interaction with hall-owning giants are examined in depth, and it is argued that Óðinn embodies wisdom and extracts knowledge or valuables from the giants by cunning tricks or manipulation, having (usually) travelled there alone and in disguise. Þórr, on the other hand, is argued to embody physical strength, honour, glory and courage, and his dealings with the giants revolve around these issues. He seldom seems to travel alone or under cover, and when his courage or honour is threatened, his response is to kill his host (and his retinue) and to destroy the giant’s hall. It is argued that the Old Norse conception of the world is to be understood as neither dualistic or monistic. Instead, it is proposed that the myths can be understood from a perspective of conflicts that are temporal and not permanent in nature.

No description available.

This paper describes how everyday muslims with no formal (or weak) affiliation to sufi brotherhoods in Upper Egypt practice and relate to sufism as a grand scheme or larger islamic tradition. The thesis highlights the importance of islamic sainthood in everyday religion, whereby the saintly dead are regarded as acting intermediaries between the divine and the worldly realms. Saints, holy people and blessed places are given agency through divine blessings, thus allowing villagers to partake in a larger islamic tradition through the mediation of– or cult connected to saints. This paper intends to demonstrate that an islamic concept of sanctity in muslim environments does not only exist historically, but is central to the contemporary religious landscape of Upper Egypt.