No description available.

<p>Uppsatsen syftar till att genom hermeneutik och retorisk teori analysera Johannes Anyurus verk "Det är bara gudarna som är nya" och försöka utröna dess retoriska funktion, framför allt dess relation till den epideiktiska genren så som den definieras av Lawrence Rosenfield.</p><p>Jag fann att "Det är bara gudarna som är nya" i första hand syftar till att berätta för berättandets och berättarens skull, samt att den på intressanta sätt ställer sig i en intertextuell dialog med många andra verk och olika sorters berättelser.</p><p>Slutligen diskuterar jag lite kring verkets retoriska funktion och dess möjliga relationer till existerande teorier, samt den epideiktiska genren och dess relation till poesi som uttrycksform. Jag finner att verkets retoriska funktion med all önskvärd tydlighet är att förmedla tidigare okända sanningar om livet som författaren ser det, och att han uppnår detta förmedlande genom ett mycket kreativt användande av metaforer.</p><p>Den generella slutsats jag når är dock att mer forskning borde göras på den epideiktiska genren – den innehåller sannolikt mer än man hittills har hittat.</p>

No description available.

Uppsatsen syftar till att genom hermeneutik och retorisk teori analysera Johannes Anyurus verk "Det är bara gudarna som är nya" och försöka utröna dess retoriska funktion, framför allt dess relation till den epideiktiska genren så som den definieras av Lawrence Rosenfield. Jag fann att "Det är bara gudarna som är nya" i första hand syftar till att berätta för berättandets och berättarens skull, samt att den på intressanta sätt ställer sig i en intertextuell dialog med många andra verk och olika sorters berättelser. Slutligen diskuterar jag lite kring verkets retoriska funktion och dess möjliga relationer till existerande teorier, samt den epideiktiska genren och dess relation till poesi som uttrycksform. Jag finner att verkets retoriska funktion med all önskvärd tydlighet är att förmedla tidigare okända sanningar om livet som författaren ser det, och att han uppnår detta förmedlande genom ett mycket kreativt användande av metaforer. Den generella slutsats jag når är dock att mer forskning borde göras på den epideiktiska genren – den innehåller sannolikt mer än man hittills har hittat.

<p>Syftet med min uppsats har varit att försöka belysa vilka försvarsstrategier studenter använder sig av under en disciplinutredning, samt om dessa strategier är framgångsrika eller ej i att uppnå sitt syfte. I upptakten till mitt arbete trodde jag att jag skulle få fram analysresultat som visade på argumentation som hänvisade till ett eget lågt etos. Min hypotes var också att studenternas försvar skulle vara patostyngda. Efter att ha genomfört dokumentstudier av 18 disciplinärenden på Södertörns högskola tycks dock denna hypotes inte stämma. Verkligheten var inte så kategorisk och ”genomskinlig” som jag ville tro. Den retoriska situation ett disciplinärende bjuder verkar däremot se ut så som jag trodde; utredningen studenterna ställs inför är en tämligen stressande situation. Studenternas främsta budskap är att de är oskyldiga, och syftet med deras försvar är oftast att undgå avstängning.</p><p>Anmärkningsvärt i studenternas försvar är att det är få studenter som utnyttjar de möjligheter de ges att med egna ord försvara sig. En students närvaro vid disciplinnämndens möte visade sig dock inte vara någon garanti för att undgå straff då samtliga av de fyra studenter som deltagit vid sammanträdet har avstängts. Av de studenter som har valt att yttra sig skriftligt till nämnden är det endast två av åtta som har friats. Detta torde indikera att det snarare är studenternas argument som ligger till grund för friande eller fällande dom, snarare än när och på vilket sätt detta sker. I de fall som lämnats utan vidare åtgärd har studenterna främst angett andra personer som direkt eller indirekt orsak till det som skett. Bland de studenter som funnits skyldiga till försök att vilseleda vid bedömning av studieprestation har försvarsstrategierna främst baserat sig på särskilda/förmildrande omständigheter eller ett sedan tidigare gott etos. Jag har i min analys dragit slutsatsen att det är frånvaron av rimliga och trovärdiga logosargument som har fällt avgörandet. Till skillnad från de som har friats, har ingen av de fällda studenterna kunnat uppvisa sådant logos att nämnden ansett det antingen bevisat att omständigheterna har varit sådana att studenten inte kan anses bära skuld, eller att bevisningen mot studenten inte är hållbar och att studenten därför inte kan dömas skyldig.</p><p>Sammanfattningsvis kan jag då säga följande: det tycks finnas vissa försvarsstrategier som är mer framträdande än andra, men att den framgång studenten eventuellt har i fallet snarare beror på logosargument med faktisk bevisföring än på argument baserade på etos och patos.</p>

Syftet med min uppsats har varit att försöka belysa vilka försvarsstrategier studenter använder sig av under en disciplinutredning, samt om dessa strategier är framgångsrika eller ej i att uppnå sitt syfte. I upptakten till mitt arbete trodde jag att jag skulle få fram analysresultat som visade på argumentation som hänvisade till ett eget lågt etos. Min hypotes var också att studenternas försvar skulle vara patostyngda. Efter att ha genomfört dokumentstudier av 18 disciplinärenden på Södertörns högskola tycks dock denna hypotes inte stämma. Verkligheten var inte så kategorisk och ”genomskinlig” som jag ville tro. Den retoriska situation ett disciplinärende bjuder verkar däremot se ut så som jag trodde; utredningen studenterna ställs inför är en tämligen stressande situation. Studenternas främsta budskap är att de är oskyldiga, och syftet med deras försvar är oftast att undgå avstängning. Anmärkningsvärt i studenternas försvar är att det är få studenter som utnyttjar de möjligheter de ges att med egna ord försvara sig. En students närvaro vid disciplinnämndens möte visade sig dock inte vara någon garanti för att undgå straff då samtliga av de fyra studenter som deltagit vid sammanträdet har avstängts. Av de studenter som har valt att yttra sig skriftligt till nämnden är det endast två av åtta som har friats. Detta torde indikera att det snarare är studenternas argument som ligger till grund för friande eller fällande dom, snarare än när och på vilket sätt detta sker. I de fall som lämnats utan vidare åtgärd har studenterna främst angett andra personer som direkt eller indirekt orsak till det som skett. Bland de studenter som funnits skyldiga till försök att vilseleda vid bedömning av studieprestation har försvarsstrategierna främst baserat sig på särskilda/förmildrande omständigheter eller ett sedan tidigare gott etos. Jag har i min analys dragit slutsatsen att det är frånvaron av rimliga och trovärdiga logosargument som har fällt avgörandet. Till skillnad från de som har friats, har ingen av de fällda studenterna kunnat uppvisa sådant logos att nämnden ansett det antingen bevisat att omständigheterna har varit sådana att studenten inte kan anses bära skuld, eller att bevisningen mot studenten inte är hållbar och att studenten därför inte kan dömas skyldig. Sammanfattningsvis kan jag då säga följande: det tycks finnas vissa försvarsstrategier som är mer framträdande än andra, men att den framgång studenten eventuellt har i fallet snarare beror på logosargument med faktisk bevisföring än på argument baserade på etos och patos.

Denna studie utgör en retorisk analys av svenskhet i kulturdebatten. Kulturjournalistiken i svenska medier har kommit att bli en röst för politisk, demokratisk och etisk debatt samt ge uttryck för ett samhällskritiskt perspektiv. Syftet med denna uppsats är att studera hur svenskhet konstruerats i svenska kulturdebatten under perioden november 2013 till oktober 2016, i avseende att bidra till diskussionen hur svensk identitet förstås och vem som får ingå i begreppet. Diskussionen förs kring frågeställningarna: Hur har svenskhet konstruerats inom svenska kulturdebatter i dagspressen november 2013 till oktober 2106? Vem kan vara svensk enligt debatten? Vem förs debatten för och av vem? Studien kommer endast att beröra en begränsad del av debatten, tidningarna som studeras är Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Studien utförs på ett relativt outforskat område och kommer kunna ligga till underlag för vidare studier. Uppsatsen behandlar teorier kring hur medier kan verka identitetsskapande samt vilken betydelse de har för identitet och nationalitet. Vidare går de in på hur det finns en spänning mellan det globala och nationella. Utifrån teorier om ”vi och dom” redogörs för hur olikheter kan vara väsentliga för identitetsskapande, men samtidigt riskerar att bidra till en exkludering och konstruerande av föreställda gemenskaper. En redogörelse görs även av hur vi kan förstå etnicitet. Sökningen på material genererade nio artiklar. Analysen av artiklarna utförs med metoden retorisk analys där den retoriska situationen beskrivs, appellformerna logos, ethos och pathos studeras, samt studiet av doxa där vilka implicita kunskaper, antaganden samt värdegrunder som förs fram i artiklarna analyseras. Slutresultatet visar att flertalet artiklar argumenterar för en inkluderande svenskhet som bygger på en social gemenskap. De flesta för även en explicit antirasistisk och antinationalistisk talan. En tendens finns däremot att tilltala de som redan är insatta i debatter, samt svensk historia, politik och kultur.

<p>Uppsatsens syfte är att finna en retoriskt baserad metod för att utvärdera demokratisk kvalitet i specifika situationer på arbetsplatser. Denna metod ska kunna användas av en retorikkonsult eller en personalchef på ett företag för att få en uppfattning om förutsättningarna för medbestämmande bland de anställda. Metoden kombinerar retorisk teori med organisationsvetenskap och demokratiteori, och utgår från en hypotes; att förutsättning för arbetsplatsdemokrati går att bedöma i tillgången till fördelaktiga retoriska situationer. Metoden prövas i en fältundersökning på arbetsplatsen Nutek och en specifik situation där, en flytt av verksamheten till nya lokaler.</p>

Uppsatsens syfte är att finna en retoriskt baserad metod för att utvärdera demokratisk kvalitet i specifika situationer på arbetsplatser. Denna metod ska kunna användas av en retorikkonsult eller en personalchef på ett företag för att få en uppfattning om förutsättningarna för medbestämmande bland de anställda. Metoden kombinerar retorisk teori med organisationsvetenskap och demokratiteori, och utgår från en hypotes; att förutsättning för arbetsplatsdemokrati går att bedöma i tillgången till fördelaktiga retoriska situationer. Metoden prövas i en fältundersökning på arbetsplatsen Nutek och en specifik situation där, en flytt av verksamheten till nya lokaler.

Syftet i denna uppsats att studera varför naturen och naturligheten används så ofta i reklam för skönhetsprodukter, vilken logik detta bygger på och vilka från naturen tillskrivna egenskaper som eftersträvas. För att svara på detta använder jag en retorisk bildanalys av reklambilder från ett hälsomagasin, och vars analysresultat jag sedan diskuterar genom teoretiska perspektiv som naturideologiska tolkningar och naturens symboliska värden. Utifrån detta kommer jag fram till att naturen och det naturliga används för en lång rad syften, från att lova skönhet, via att locka de ”gröna”konsumenterna till att dölja en kemiskt processad produkt. Genom att studera reklambildernas ideologiska förtecken menar jag att även om det som sägs i bilderna skiljer sig mycket åt, reproducerarde alla en antropocentrisk värdegrund som sätter människan i centrum.