Formålet med denne studien er å belyse og drøfte presseetiske problemstillinger som oppsto under den umiddelbare dekningen av terrorangrepene i Oslo og på Utøya den 22. juli 2011, i avisene VG, Aftenposten, Aftonbladet og Dagens Nyheter. Studiens teoretiske rammeverk omfatter de presseetiske systemene i Norge og Sverige, nyhetskonkurransen og kommersialiseringens konsekvenser, samt forskning på presseetikkens plass i krim- og katastrofejournalistikk generelt, og i de aktuelle hendelsene spesielt. I studien kombineres kvalitativ tekstanalyse, med verktøy fra henholdsvis kildekritisk- og retorisk analyse, og kvalitative forskningsintervju. Resultatene viser at presseetiske problemstillinger knyttet til øyevitners, politiets og anonyme kilders pålitelighet og bristende kildekritikk i forhold til blant annet informasjonssubsidier, var fremtredende i det undersøkte materialet. Kritikkverdig bruk av spissvinklede titler og andre former for journalistisk løgnaktighet, foreligger også, på samme måte som nærgående bildebruk av skadde og døde. Studien antyder også at den harde nyhetskonkurransen hadde en negativ effekt på deler av rapporteringen. Det finnes mange likheter, men også interessante forskjeller mellom så vel dekningen som i den etiske refleksjonen i de analyserte avisene. Aftonbladet skiller seg ut som den avis med den mest diskutable dekningen sett fra et etisk perspektiv, uten at dette internt begrunnes med at avisen utgis utenfor rekkevidde for de fleste av tragediens berørte og pårørende.

Syfte: Mitt syfte med denna uppsats är att utifrån Michelinguidens kriterier undersöka hur restauranger i Stockholm som har stjärnor i guiden drar nytta av sin ”stjärnstatus” i sina presentationer av restaurangerna på respektive webbplats. Teori: De teoretiska utgångspunkterna är visuell retorik, semiotik, multimodalitet samt identifikation. Metod: Jag har undersökt vad som sägs, både genom text och bild, på respektive restaurangs hemsida. Jag har sedan satt det mot bakgrund och de frågeställningar jag hade och därmed även mot de kriterier Michelinguiden använder sig av i sin bedömning av restauranger. Slutsats: Respektive restauranger uttrycker sin ”stjärnstatus” – men på lite olika sätt. Vissa väljer att göra det mer genom bild och andra genom text. Vissa trycker på sina utmärkelser och lånar sina kockars ethos medan vissa inte gör det alls. Dock förmedlar de alla i stort sett samma information och väljer att framhäva i princip samma punkter ur Michelinguidens kriterier.

This essay examines the appearance of Håkan Juholt, former party leader of the swedish social democratic party, in the norwegian/swedish talk show Skavlan, during Juholt’s crisis of confidence in the autumn of 2011. In this appearance it is clear that Juholt is badly treated by the host Fredrik Skavlan, and his guest, writer and journalist Linn Ullmann, while the audience seems to applaud and laugh at Skavlans and Ullmanns criticisms. The purpose of this essay is to investigate how, and why Juholt is treated in this way, and which rhetorical strategies Skavlan and Ullmann employ to create community between them selves and their audience. To understand this occurrence it is important to study Juholt’s rhetorical situation, and which conditions his lack of confidence creates for his appearance in Skavlan. Thus, I will perform two comparative analyses, by using cluster criticism, on one hand on how Juholt was spoken of in the media, and on the other hand on how Juholt is spoken of in his appearance in Skavlan. The goal of the first analysis is to determine how Aftonbladet are valuing Juholt, and how Aftonbladet are framing the ethos of Juholt. The goal of the second analysis is to identify how Skavlan and Ullmann are valuing Juholt, versus how Juholt is valuing himself. The purpose in doing this way is to identify a pattern, a common denominator, on how Juholt was framed in Aftonbladet and how Skavlan and Ullmann are responding to Juholt. This would show that Skavlan and Ullmann are valuing Juholt the same way as Aftonbladet did, i.e. negatively, and that their valuation are a result of Aftonbladets framing of Juholt, while Juholt is valuing himself positively. The results show a pattern in that both Aftonbladet and subsequently Skavlan and Ullmann are valuing Juholt negatively, and that both Skavlan and Ullmann are treating Juholt with suspicion and distance. First of all, the results show the persuasive effect Aftonbladet’s framing on Juholt had on Skavlan’s and Ullmann’s way in relating to Juholt. Secondly, the results show Juholt’s inability to adapt his communication to the situational constraints that surrounds both his crisis of confidence and the talk show as a medium. Thirdly, the results point to humour as an important rhetorical strategy to achieve identification and differentiation. Finally, this essay points to the talk show’s role as an admittedly important platform for consensus-building politicians, however, this requires an understanding of the rhetorical situation, and which cultural constraints that are inherent in both the audiences’ expectations on talk shows as a medium, and the host’s attempt at making an entertaining programme.

Undersökningen syftar till att granska Högerns, Socialdemokraternas, Bondeförbundets och Folkpartiets strategier gentemot kommunisterna inför riksdagsvalet 1948. Detta görs genom en retorisk analys av negativt kampanjande i partiernas valfilmer, men också genom att granska negativ retorik i deras valmanifest. År 1948 valdes eftersom det var en uttalad unik valrörelse, mycket på grund av att det fanns djupa konfliktlinjer i den nationella såväl som den internationella politiken. Det var också det första valet efter andra världskriget. En av studiens slutsatser är att samtliga partier framställde kommunisterna som ett hot i det under-sökta källmaterialet, men Socialdemokraterna kritiserades vid flest tillfällen. Resultatet visar också att den negativa retoriken i valmanifesten inte alltid överensstämmer med valfilmernas innehåll. Studien visar även att Socialdemokraternas valfilm var den enda som inte innehöll tydlig kritik riktat mot kommunisterna, vilket kan tyda på ett ambivalent förhållningssätt. Par-tierna använde framför allt logos och pathos för att övertyga väljarna, varav den sistnämnda ges utrymme att användas i film. Två av partierna, Högern och Bondeförbundet, kan ha haft en medveten strategi att försöka övertala unga människor att inte rösta på kommunisterna. Till sist, kommunisterna var enkla att kritisera eftersom de var en del av en större rörelse och kunde därför förknippas med Sovjetunionens handlingar.

No description available.

Självbiografier har mången gång kommit ut för att förklara någonting omdebatterat,otrohetsaffärer, korrupt politik, ekonomisk brottslighet eller andra typer av incidenter som går emot den allmänna normen för gott och moraliskt uppförande. Sådana självbiografier tycks uppstå ur ett behov hos författaren att förklara, försvara, förneka, rentvå, rättfärdiga eller legitimera handlingar som kommit till allmän kännedom och som hotar att skada dennes rykte, karriär, personliga förhållanden etc. I dessa fall tycks en retorisk aspekt finnas med i form aven retorisk situation som kräver retorisk diskurs, och en persona som plockas fram för att skapa trovärdighet och för att höja ethos i en eventuell svacka. I filmskaparen Leni Riefenstahls fall kom viljan att skriva från en vilja att ge sin egen versionav sitt liv efter att det om och om igen berättats av andra. Anklagelser om att hon varit ansvarig för att ha producerat propaganda besvarade hon med att påtala sin konstsyn. Hon menade att hon skiljde på konst och politik. I samband med sådana anklagelser refererade hon ofta till att hon aldrig var medlem i partiet eftersom hon inte kunde förlika sig med Nationalsocialisternas antisemitism. Denna hållning i fråga om hennes eget ansvar i propagandaproduktionen stod hon fast vid under hela sitt liv. De filmer som hon gjorde i Tredje rikets tjänst ursäktade hon sig aldrig för. Hon ansåg inte att det fanns någonting att ursäkta.

Uppsatsen belyser hur hållbarhetsdiskurser används inom svensk varumärkeskommunikation och diskuterar hur detta kan påverka konsumentens uppfattning av klimatfrågan. Tre övergri-pande hållbarhetsdiskurser kunde identifieras i tidigare forskning och undersöktes genom en tematisk sammanställning av hemsidekommunikation från Sveriges 20 högst rankade hållbara konsumentföretag (enligt Sustainable Brand Index™, 2019). Resultatet visar att hållbarhet framställs i svensk varumärkeskommunikation genom de tre diskurstyperna där: (1) är eko-nomiskt orienterad (2) är moraliskt orienterad och (3) är individfokuserad. Den dominerande diskurstypen är (1) ekonomiska möjligheter och hinder, som förutsätter hållbar konsumtion genom ekonomisk rationalism. En kritisk diskursanalys utfördes på ett hemsideexempel från urvalsgruppen och pekar på samma slutsats. En retorisk bildanalys från samma hemsideexem-pel identifierar en paradox som kan tolkas som greenwashing. / This thesis shows how sustainability discourses are used in Swedish branding and discusses how this may impact the understanding of climate change by the consumer. Three general sustaina-bility discourses could be identified in previous research and these were examined through a thematic list over website communication from the top 20 sustainable companies in Sweden (Sustainable Brand Index™, 2019). The results show that sustainability is presented in Swedish branding through the three types of sustainability discourses where (1) is economically oriented (2) is morally oriented and (3) focuses on the individual. The dominant discourse is (1) eco-nomic possibilities and consequences, which promotes sustainable consumption through eco-nomical rationalism. A critical discourse analysis was conducted on one of the website exam-ples of the selection which shows the same conclusions. A rhetorical image analysis of the same website identifies a paradox which may be interpreted as greenwashing.

This bachelor thesis aims to investigate how gang criminality is framed in the four largest morning and evening newspapers in Sweden. By conducting a qualitative content analysis of 24 news articles from June 1 to August 31, 2021, the thesis aims to answer the main research question on how gang criminality is framed in Swedish media through framing, rhetorical concepts and lexical choices in the chosen news articles. The analysis reveals that gang criminality is framed as a conflict that requires responsibility from certain actors, such as politicians and the police. Through identified rhetorical concepts such as ethos, pathos and logos, the frames have been exemplified and clarified. Journalists use quotes and interviews with actors such as politicians and police in their articles as a persuasion technique to strengthen for example the seriousness of the issue of gang criminality. The lexical choices used in relation to the actors who appear in the articles are mostly positive. The purpose of the study has been maintained by contributing material that shows that gang criminality is framed as a conflict that requires a type of responsibility, which is summarized as an issue in society that requires a solution, rather than for example an economical issue, which is rather surprising since the cost of crime in society is significant. With the study's contribution to the field of knowledge about the media's portrayal of gang crime, we hope to be able to contribute to the development of the subject in future research.

Titel: Kriskommunikation och Maktrelationer. En retorisk analys och kritisk diskursanalys av pressmeddelandenFörfattare: Alexander FrostUtgivningsdatum: 2012-08-29Handledare: Michael Krona, Fredrik EdinExaminator: Bo ReimerUtbildning: Medie- och KommunikationsvetenskapTyp av dokument: C- uppsatsSpråk: SvenskaSyfte: Att utifrån fyra olika företags kriskommunikation i form av pressmeddelanden analysera språkliga mönster och strategier sedda ur ett maktperspektiv.Teori: Diskurs och makt, Strategisk kommunikation, HermeneutikMetod: Kritisk diskursanalys, Retorisk analysNyckelord: Kriskommunikation, Pressmeddelande, Diskursanalys, Retorisk analys, Strategisk kommunikation, PR / Titel: Communication and Power relations. A rhetorical analysis and a critical discourse analysis of press releases.Author: Alexander FrostDate: 2012-08-29Advisor: Michael Krona, Fredrik EdinLanguage: SwedishPurpose: Out of the press releases from four different companies in a crisis situation, I will analyze the methods of using textual persuasion from a power related view.Theoretical framework: Discourse and power, Strategic communication, HermeneuticsMethod: Critical discourse analysis, Rhetorical analysisKeywords: Communication, Press release, Discourse analysis, Rhetorical analysis, Public Relations

This paper examines dialect as a rhetorical means of persuasion. A survey containing inquires about four different Swedish dialects have been handed out mainly in Södertörn University and Stockholm University, in order to research the values and connotations of theese dialects. The four chosen dialects are as following: Göteborgska, Stockholmska, Norrländska and Skånska. The results of the survey are processed and compiled to see which attitudes these values and connotations may indicate to each dialect. These attitudes and values are then discussed in correlation with five rhetorical theories: Attitude as a means of persuation, Ethos, Persona, Rhetorical Agency and Pierre Bourdieu’s theory of Field and Habitus. From this discussion, conclusions are drawn about whether dialect may be used as a means of persuasion. However, the values and attitudes presented from the survey represents only the survey participants, and cannot be regarded as a general opinion. Altough it is a small-scale survey, certain conclusions can be made. The author of this essay concludes that dialect may be used as a means of persuasion, based on the survey results and rhetorical theories presented above. Finally, a critical component for this rhetorical agent is the adjustment of the audience. Without knowing the audiences values and attitudes to the dialect, the outcome of the effect may be hard to predict.