Syftet med föreliggande studie är att ta reda på hur arbetssätt och övningar kopplade till språk och kropp kan bidra till förståelse och känsla för noterad rytm hos elever i årskurs 4 till 6, plus hur eleverna reflekterar över sin förståelse. Undersökningen har ett aktionsforskande angreppssätt och görs ur ett elevperspektiv. De vetenskapliga perspektiv aktionen tar fäste vid är ett socialsemiotiskt multimodalt perspektiv och det närbesläktade perspektivet design för lärande. I dessa teorier är teckensystem, samspel och meningsskapande centralt. I aktionens genomförande ingick ett förberedande möte med inblandade parter och en lektion där informanterna tog del av rytmövningar med ’rytmlappar’ vilka interagerades med paralleller till språk och body percussion. Informanterna intervjuades och fick reflektera/samtala kring deras upplevelser av övningarna. I aktionen har undersökningsledaren även rollen som lärare samt utvecklat de övningar aktionen kretsar kring utifrån inspiration från den egna praktiken. Metoder som användes för att kunna dokumentera och analysera empirin var videoinspelning/observation, en kvalitativ semistrukturerad intervju och även loggbok för planering, minnesanteckning och reflektion. Resultatet visar på att rytmförståelse synliggörs genom dels tankesätt som gör noterna förståeliga kopplat till ett traditionellt teoretiskt tänk, dels att sammanhang och involverandet av olika semiotiska resurser gynnar förståelseutvecklingen. En känsla av sammanhang kan komma inifrån aktionen eller utifrån elevernas tidigare erfarenheter. Med semiotiska resurser menas här främst de olika sinnen som får avgörande effekt på lärandet; det auditiva, visuella och kinestetiska sinnet. Även det taktila sinnet synliggörs i aktionen, dock som en effekt något skild från de andra. Resultaten kopplas även samman som i ett kretslopp.